Svarte Rudolf (1928)

Media (127 st)

Originaltitel	Svarte Rudolf
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Gustaf Edgren
Manus	Sölve Cederstrand Gustaf Edgren
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri Gustaf Edgren
Åldersgräns	Barntillåten
Sverigepremiär	1928-10-22

Medverkande

Fridolf Rhudin
Rudolf Carlsson, varuhusbiträde, "sheik Ali-Cazar"

John Ekman
Baransky, konsul, smugglarchef

Inga Tidblad
Nancy von Roosen, alias fru Baransky

Carl-Gustaf Berg
Per-Olof Sjöberg, tullbevakningschef

Linnéa Edgren (som Linnéa Spångberg)
Inga Österman

Wilhelm Tunelli
Johan Österman, hennes far, fiskare

Visa fler

Handling

Filmen börjar som en parodi på tidens schejkfilmer. Efter en stund ser man på duken även schejkfilmens publik och till sist avslöjas att det hela tilldragit sig i huvudet på...

Visa hela handlingen

Press

Pressen hade mycket ris att ge till Svarte Rudolf, men även en och annan ros. "Svarte Rudolf är enligt signaturens mening den bästa svenska filmfars, som hittills åstadkommits,...

Visa all press

Filmen börjar som en parodi på tidens schejkfilmer. Efter en stund ser man på duken även schejkfilmens publik och till sist avslöjas att det hela tilldragit sig i huvudet på varuhusbiträdet Rudolf Carlsson, som nu vaknar upp till den mindre romantiska verkligheten i Östköping.

Det visar sig att Rudolf är filmtokig. Med hjälp av en handledning i konsten att filma övar han sig i kärleksscener med varuhusets skyltdockor, vilket ogillas av chefen.

På idrottsföreningens årsbal uppträder en herre i damkläder, som Rudolf tycker är en ovanligt stilig kvinna och som han erbjuder en roll i det smugglar!drama han säger sig ha skrivit för filmen. Under den följande ballongdansen tappar "damen" sin peruk och det pinsamma misstaget uppdagas.

Dessförinnan har emellertid två skumma herrar smyglyssnat på Rudolfs skryt och erbjuder sig att spela in Rudolfs drama och därtill låta honom få en roll i smugglarfilmen. I själva verket är herrarna Baransky och Schultze själva storsmugglare och planerar att bedriva sin kriminella hantering i skydd av filminspelningen.

Rudolf tar farväl av sin fästmö Beda och reser till Strömsunds havsbad som är utsett till inspelningsbas. Där får han spela bov med stora Sennett-mustascher. I en kärleksscen agerar Rudolf med sådan inlevelse att han tappar byxorna och blir utskälld av regissören Schultze: "Det finns inte en bonde i Roslagen som har en gris som är hälften så dum som ni!"

Tullbevakningschefen i Östköping är en ung man vid namn Per-Olof Sjöberg. Han är förlovad med fiskar Östermans dotter Inga. Konsul Baranskys eleganta fru ger sig ut för att vara grevinnan von Rosen och försöker vampa Per-Olof och locka honom ut på Bullerskär så att smugglarna ostört ska kunna transportera sin estniska sprit genom Grisselrännan.

Per-Olof har genomskådat deras plan men håller god min i elakt spel och låtsas vara fångad i förförerskans nät, vilket leder till att Inga Österman slår upp förlovningen. Tack vare sitt dubbelspel lyckas Per-Olof i rätt stund gripa in och avslöja att filminspelningen bara är maskering för organiserad spritsmuggling.

Baransky och hans fru lyckas fly med tåg för att sedan ta flyget utomlands. Även Rudolf rymmer och tar sig ombord på loket till just det tåg som Baranskys ska åka med. Av misstag sätter Rudolf maskinen igång, och tåget rusar med allt högre fart genom landskapet. Rudolf prövar förgäves alla spakar som finns för att få stopp på tåget. Av misstag råkar han slutligen ta rätt handgrepp och tåget stannar på bestämmelsestationen. Här stiger bovparet ombord på flygexpressen Danzig, men den som flyger planet visar sig vara -- tullbevakningschefen Per-Olof Sjöberg som alltså överlistat brottslingarna även denna gång.

Rudolf blir därefter erbjuden engagemang vid en ny filminspelning, denna gång med rokokomotiv, men han avböjer: "Försök inte med mig, herrn. Hädanefter tänker jag tjäna mitt bröd på hederligt sätt."

Per-Olof försonas med Inga och de svärmar lyckligt vid havets strand. Rudolf söker upp sin Beda men finner att hon sen sist skaffat sig en ny fästman.

Pressreaktion Svensk filmografi

Pressen hade mycket ris att ge till Svarte Rudolf, men även en och annan ros.

"Svarte Rudolf är enligt signaturens mening den bästa svenska filmfars, som hittills åstadkommits, originell, fyndig, snärtig och fri från döda punkter." (Doug i SocD)

"En utmärkt början. Fyndigt skriven. Regisserad och spelad med fart och ironi. Äntligen har svensk film fått sin mogna farskomedi, tänker man. Men tyvärr slappnar manuskriptförfattaren (red. Sölve Cederstrand) och håller inte farten. Fortsättningen har ej samma inspiration och utarbetning. Det glimmar visserligen till ibland -- ex. lokkörningen -- men i stort går filmen sönder allt mer tills bara två trasor återstå: Frudolf Rhudin och Katie Rolfsen. Dessa trasor knytas inte ens ihop i slutscenen. (-) Fridolf Rhudin möter upp omväxlande och rolig alltigenom, Weyler Hildebrand har en utmärkt scen som filmregissör. De verkliga skådespelarna -- John Ekman och Inga Tidblad -- har Edgren dock inte vågat sig på, med resultat att de nästan äro sämst: alldeles för överdrivna, ögonrullande, vampiga." (Robin Hood i StT)

"Regissörens bemödande att få fram något verkligt roligt, som man kan skratta helt och fullt åt, lyckades ej trots alla ansträngningar. (-) Publiken skrattade lite diskret, det befriande skrattet ville inte komma. Kvällens behållning låg i de soliga sommartavlorna och havets gång mot skären." (Arbetaren)

"I en fars begär man nästan att begynnelsen och änden sluter sig helt till komikern och icke såsom här att handlingen delas upp på två fronter, en allvarlig och en uteslutande komisk. Intresset blir splittrat." (Aftonbladet)

"Regissör Edgren och huvudrollen -- de övriga medverkande bör man tala mera tyst om -- nådde emellertid trots enstaka lyckade scener knappast innanför humorns förgårdar. Regissör Edgren hade ett för löst grepp om hr Rhudin och filmen i övrigt och hr Rhudin hade absolut intet begrepp om sig själv. Fridolf Rhudin har dock förutsättningar att bli vår svenska filmkomiker, men detta senaste framträdande på den vita duken lade i den vägen inga tum till hans växt -- snarare tvärtom. Den hjälplöshet som ofta präglade hans spel verkade tyvärr något oavsiktlig. Möjligen fanns en naturlig orsak härtill i den svaga sekundering han rönte av sina medspelare. Inga Tidblads förförelsekonster hade ett tycke av backfisch på oskyldigt äventyr, och Linnéa Spångberg föreföll snarare att vara maka och moder än fästmö. John Ekman avvek fördelaktigt från omgivningen, isynnerhet från Karl-Gustaf Berg, vars framtid säkerligen vore tryggare inom den kunskapsgren som han lämnat. Med fin takt visade fotografen honom i allmänhet i kvartsprofil snett bakifrån." (L-m i DN)

Kommentar Svensk filmografi

Svarte Rudolf spelades in sommaren 1928. De inledande ökenscenerna är tagna på Munsö, rokokoexteriörerna i Drottningholms slottspark. Om skådespelarna är att säga, att Linnéa Spångberg blev regissör Edgrens hustru; att operettstjärnan Lola Grahl här hade sin veterligt enda filmroll; samt att Carl-Gustaf Berg hämtades till hjälterollen från Stockholms Högskola. Det blev hans enda framträdande på film.

Någon publikfilm av samma kaliber som Spökbaronen (1927/11) blev inte Svarte Rudolf, men Edgren och Fridolf Rhudin skulle snart rehabilitera sig med en av decenniets allra största filmsuccéer, om inte den allra största, Konstgjorda Svensson (1929/3).

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se