Grundfakta

Media (310 st)

Originaltitel Den starkaste : En berättelse från Ishavet
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Barntillåten
Sverigepremiär 1929-10-28

Medverkande

Bengt Djurberg
Gustaf, sjöman

Anders Henrikson
Ole, sälskytt på ''Viking''

Gösta Gustafson
Jens, sälskytt på ''Maud''

Gun Holmquist
Ingeborg Larsen

Hjalmar Peters
Larsen, Ingeborgs far, skeppare på ''Viking''

Maria Röhr
farmor

Visa alla medverkande

Om filmen

  Rasande isbjörn anfaller och sjömän går ner sig i Norra ishavet i Alf Sjöbergs första film, regisserad tillsammans med dokumentärfotografen Axel Lindblom. Bilderna har...

Visa hela texten

Handling

Skeppar Larsen och hans närmaste man, Ole, planerar säsongens säl- och björnjaktsfärd mot Spetsbergen med fartyget "Viking". Efteråt bjuds det kaffe hemma hos Larsen, där Ole...

Visa hela handlingen

Press

Kritiken visade upp en något ambivalent reaktion inför Den starkaste. Den kändes frisk och djärv och äkta och därmed som en välkommen fläkt i den svenska filmstagnationen. Men samtidigt...

Visa all press


Relaterat

Om filmen

 

Rasande isbjörn anfaller och sjömän går ner sig i Norra ishavet i Alf Sjöbergs första film, regisserad tillsammans med dokumentärfotografen Axel Lindblom. Bilderna har jämförts med Sjöströms och Stillers.

"BJÖRN PÅ ISEN! GEVÄRET KLICKADE FÖR OLE!" Jägarna på segelfartyget kastar sig i roddbåtarna med laddade bössor. Oles kamp mot isbjörnen, skildrad i en snabb följd av närbilder, är rafflande.


Isberg glider fram ur den fruktade tjockan. Männen jagar björn och slänger skjutna sälar i båtarna som om det vore fisk. Axel Lindblom, som varit författaren Albert Vikstens fotograf på resereportage från Norra ishavet, skrev manus och filmade. Ansvaret för regin delade han med den unge Alf Sjöberg, som skötte personinstruktionen. Den starkaste var den blivande teaterlegendens första film.


Någon handling hade man inte behövt – de fantastiska bilderna av den arktiska jakten är en film i sig. Men på kaptenens gård långt inne i fjorden pågår en annan kamp. Om fadern ska kunna gå iland för gott måste dottern gifta sig med någon som kan ta över hans fartyg, och striden står mellan två unga fångstmän som när de inte är till havs arbetar på gården.


Dottern säger inte mycket. Det gör ingen annan heller. Texterna är högstämda: "Så drogo männen iväg norrut, som de gjort varje vår i århundranden, till jakter och äventyr i polarisen. Men det fanns också de, som kommo hem... [En tidningsnotis:] 'Förlist under sista stormen, Fullriggaren Mary Ann av Hull. Endast två man av 23 räddade.'"


En romantisk höjdpunkt är den där drängen man håller på slutligen får kaptenens fåordiga dotter att ge honom ett svar. "Jag måste nog sluta här. Jag tillhör ju sjön i alla fall." "Sluta inte nu... för vi ha så mycket hö som måste köras in." De står vid en husknut, och torvstugorna är så låga att drängen kan ha handen på ett tak medan de talar. Det tog ett tag för den tystlåtna att komma på det där med höet.


Kameran dröjer vid ansikten och miljöer, och det händer att Lindblom fortsätter att filma när skådespelarna har gått ur bild. Alf Sjöberg beundrade Eisenstein och montagetekniken, och ville som ryssarna verka för social rättvisa. Bönderna i filmen kämpar på isarna och kvinnorna tar över deras tunga arbete på fälten. Det finns en realism i skildringen av deras levnadsvillkor som gör att man accepterar det melodramatiska. Filmens starkaste bild är den där tre par skor sticker fram under en presenning.


Robin Hood (Bengt Idestam-Almquist) skrev i Stockholms-Tidningen:


"En glänsande regi skulle ha piggat upp filmen. Men i regin har det varit två kockar om soppan, och det märks. Två viljor brottas. Alf Sjöberg är teaterman, han förstår vad dramatisk effekt och människoskildring är för något. Han är dessutom ung, revolutionär, intresserad av allt nytt och modernt. Han blir säkert en bra filmregissör med tiden – kanske den bäste svensken efter Stiller – bara han slipper kompromissa med en fotograf i regin. Han har studerat rysk film och visar att han lärt en del. För det första har han lyckats ge hela filmen en prägel av sanning, äkthet, naturlighet, vilket verkar uppfriskande efter kvalmet och operettigheten i Gustaf Molanders senaste. För det andra har han ex. vid slagsmålet något av ryssarnas djärva kamerainställningar och 'montage'. Montage, det är den matematiskt noggranna beräkningen hur lång varje bild och scen i en film bör vara för att berättelsens rytm skall bli den riktiga. Än en våldsam stegring i korta, förbijagande bilder, en lugnet efter stormen i långa, stillsamma scener. Men i 'Den starkaste' är det alldeles för mycket lugn. Stormen kommer aldrig. I stället breder sig tjockan över det hela. Alf Sjöbergs 'montage' visar sig ett par, hastiga gånger, för övrigt hållas scenerna och bilderna med en grundlighet som hos [storproducenten] herr Erich Pommer aus Berlin."


Nina Widerberg (2016)

Boka filmen

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel

Filmteam

Regi
Manus
Produktionsledare
Foto
Arkitekt
Inspicient
Biträdande fotograf
Textdesign

Medverkande

Bengt Djurberg Gustaf, sjöman
Anders Henrikson Ole, sälskytt på ''Viking''
Gösta Gustafson Jens, sälskytt på ''Maud''
Gun Holmquist Ingeborg Larsen
Hjalmar Peters Larsen, Ingeborgs far, skeppare på ''Viking''
Maria Röhr farmor
Civert Braekmo Olsen, skeppare på ''Maud''
Tøre Pedersen Kåre, skeppspojke på ''Viking''
Håkon Antonsen

Bolag

Produktionsbolag AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (35 mm) AB Svensk Filmindustri 1929
Distributör i Sverige (DCP) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 2017

Handling

Skeppar Larsen och hans närmaste man, Ole, planerar säsongens säl- och björnjaktsfärd mot Spetsbergen med fartyget "Viking". Efteråt bjuds det kaffe hemma hos Larsen, där Ole synbarligen är mycket intresserad av dottern i huset, Ingeborg. Larsen skänker Ole ett gevär som erkänsla för att denne i fem år tjänat honom som sälskytt. Det framgår att Larsen gärna skulle se Ole som måg.

Ingeborg vinkar farväl av "Viking" som ska in till Tromsö för att proviantera inför långfärden. I hamnen i Tromsö ligger redan "Maud", ett annat fångstfartyg som bereder sig för ishavsfärd. Mellan Ole och sälskytten Jens på "Maud" finns en rivalitet som under tromsöbesöket blommar ut i handgemäng och leder till allmänt slagsmål mellan besättningarna. Ole slås medvetslös av den lömske Jens, som efter slagsmålet passar på att stjäla Oles bössa.

En arbetslös sjöman, Gustaf, kommer till Larsens gård och får arbete som dräng efter att ha visat sin styrka mot den pilske dräng som Ingeborg just avskedat. Gustaf stannar på gården, och tycke uppstår mellan honom och Ingeborg.

På hösten återvänder ishavsfolket, och det blir spänning i luften mellan Ole och Gustaf. Larsen tar Oles parti, men Ingeborg gör ingen hemlighet av att hon håller av Gustaf. I ett slagsmål med Ole får han ånyo visa sig som den starkaste.

Gustaf lämnar gården, och när våren kommer tar han tjänst ombord på "Maud", som på nytt ska gå mot Spetsbergen. Utanför Björnön siktar man säl, och Jens ska visa sin skjutskicklighet men misslyckas. Skepparen ombord blir ursinnig på Jens' oskicklighet, och Gustaf får chansen att visa sin kompetens som skytt. Han får en serie fullträffar, blir befordrad och behåller dessutom geväret, som Jens stulit från Ole. Jens degraderas och ruvar på hämnd.

Kort därpå anländer också "Viking" till fångstplatsen. Skeppar Olsen på "Maud" menar att den starkaste har rätt till jaktbytet, men Gustaf förhindrar en blodig uppgörelse mellan besättningarna. Han konfronteras ånyo med Ole och avvärjer ett fegt angrepp från Jens.

Tillsammans med Jens och ytterligare ett par man från "Maud" överraskas Gustaf av tjocka när han är ute med en fångstbåt bland isarna. Man förlorar kontakten med moderfartyget och är nära att försmäkta. När Gustaf stupar ute på ett isflak, skjuter Jens ut båten och överger sin gamle fiende. Kort därefter hittas Gustaf -- med det stulna geväret vid sin sida -- av Ole och hans kamrater och blir förd ombord på "Viking". Jens och de övriga vilsekomna från "Maud" omkommer.

På "Viking" erbjuder Gustaf sina tjänster som sälskytt. En prickskyttetävling mellan honom och Ole anordnas, och det underförstådda priset är Ingeborg. Ole skjuter genom hjärtat på ett hjärteress, men Gustaf övertrumfar honom genom att skjuta prick genom tre av figurerna på en hjärterfemma. Ole anklagar då sin rival för stöld och bevisar att det gevär Gustaf har, ursprungligen tagits från Ole själv. Gustaf är helt oförstående. Han får stanna ombord som skytt.

Under den kommande isbjörnsjakten visar sig Gustafs kompetens även i praktiken, medan Ole håller på att bli ihjälslagen av en rasande björn. Efter en spännande och våghalsig språngmarsch över isarna lyckas Gustaf komma honom till hjälp och rädda hans liv. En halvhjärtad försoning blir följden, och Gustaf frias från misstankar för stöld, inte minst tack vare skeppspojken som hela tiden varit övertygad om Gustafs oskuld.

Vid hemkomsten får Gustaf inte bara Ingeborg utan också "Viking", eftersom Larsen tycker att han bevisat sin värdighet under strapatserna i norr.

Censur / granskning

Censurnummer 43609
Datum 1929-10-22
Åldersgräns Barntillåten
Originallängd 2653 meter
Kommentar Filmen har efter granskningen förkortats med ca 260 m; godkänt den 4.11.1929.


Tekniska fakta

Bildformat 1.33:1
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2653 meter
Längd i minuter 97 min
Akter 8 rullar
Texter saknas


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Kritiken visade upp en något ambivalent reaktion inför Den starkaste. Den kändes frisk och djärv och äkta och därmed som en välkommen fläkt i den svenska filmstagnationen. Men samtidigt stördes man av berättelsens omständlighet och svaga handling.

"I synnerhet är ishavsscenerna med säl- och björnjakten helt enkelt underbara, liksom livet ombord på fångstfartyget är utomordentligt realistiskt skildrat. Man tycker dock att det är något som fattas, och rannsakar man sitt minne efter föreställningen finner man att det egentligen inte kan vara mer än en sak -- farten. Visserligen är livet däruppe väl tämligen obesmittat av storstadens hets och ävlan, men det är dock främst städernas barn som skall se filmen, och de finner säkerligen, liksom undertecknad, att tempot är för långsamt. Mera intensitet och koncentration hade gjort filmen hundraprocentig. Nu fattas det litet, låt oss säga tio procent. Men en nittioprocentig film är ju inte heller vardagsmat. Därför måste man lyckönska de unga krafter, som gett sig i leken med Lindbloms manuskript till ett gediget arbete och hoppas att publiken uppskattar deras strävanden. Det skulle vara stor skada om inte Den starkaste bleve årets publiksuccès." (Op i FDP)

"Första avdelningen är en smula släpig. Man rycks inte med som man skulle av annat än naturbilderna. Den andra är bättre. Den är händelserik, bjuder på raskt gjorda äventyr och har fart. Vederbörande påstås ha räknat med minimal publikframgång. Det kan hända att de räknat fel. En film med åtminstone delvis intressant handling brukar ha lätt att gå. Tränad fotograf, debuterande författare och regissörer vore värda en viss uppmärksamhet." (Moje i SocD)

"En glänsande regi skulle ha piggat upp filmen. Men i regin har det varit två kockar om soppan, och det märks. Två viljor brottas. Alf Sjöberg är teaterman, han förstår vad dramatisk effekt och människoskildring är för något. Han är dessutom ung, revolutionär, intresserad av allt nytt och modernt. Han blir säkert en bra filmregissör med tiden -- kanske den bäste svensken efter Stiller -- bara han slipper kompromissa med en fotograf i regin. Han har studerat rysk film och visar att han lärt en del. För det första har han lyckats ge hela filmen en prägel av sanning, äkthet, naturlighet, vilket verkar uppfriskande efter kvalmet och operettigheten i Gustaf Molanders senaste. För det andra har han ex. vid slagsmålet något av ryssarnas djärva kamerainställningar och 'montage'. Montage, det är den matematiskt noggranna beräkningen hur lång varje bild och scen i en film bör vara för att berättelsens rytm skall bli den riktiga. Än en våldsam stegring i korta, förbijagande bilder, en lugnet efter stormen i långa, stillsamma scener.

Men i Den starkaste är det alldeles för mycket lugn. Stormen kommer aldrig. I stället breder sig tjockan över det hela. Alf Sjöbergs 'montage' visar sig ett par, hastiga gånger, för övrigt hållas scenerna och bilderna med en grundlighet som hos herr Erich Pommer aus Berlin." (Robin Hood i StT)

Kommentar Svensk filmografi

År 1920 företog SF-fotografen Axel Lindblom en filmexpedition till Norra Ishavet tillsammans med författaren Albert Viksten. Resan varade ca 5 månader och gick från Tromsö uppemot Novaja Zemlja med ett norkst fångstfartyg.

Resultatet blev flera kortare dokumentärfilmer som visades som fyllnadsfilmer till SF-program i början av tjugotalet. I anslutning till de nyvunna erfarenheterna skrev Lindblom filmberättelsen "Den Starkaste", som förelåg färdig våren 1923. Dateringen är av intresse, eftersom Albert Viksten 1929 hävdade att filmen var ett plagiat av en berättelse, "Rivalerna", som han själv publicerat 1927 i boken "Pirater och pälsjägare".

1928 aktualiserades arktiska strapatser i allmänhetens intresse genom Nobile-tragedin, och Lindbloms manuskript ansågs av SF-ledningen lämpligt att filmatisera. Den unge Alf Sjöberg engagerades för att som personinstruktör handha regin tillsammans med Lindblom. Den 21 maj 1929 avreste en liten inspelningstrupp till Tromsö, där filmningarna på landbacken pågick till mitten av juni. Därefter vidtog en fem veckor lång och ansträngande färd med två förhyrda fångstfartyg upp genom Norra Ishavet. Efter ytterligare exteriörtagningar i Nord-Norge i juli återvände truppen till Sverige och till interiörarbetet i Filmstaden.

I filmen förekommer påfallande ofta, att olika ljudkällor blir bildmässigt kursiverade: musikinstrument, grammofonskivor, mistlurar etc. Det är också tydligt, att det förelegat vissa planer på att förse den med synkroniserat ljud (inte tal). Planerna förverkligades inte. Det är också tvivelaktigt om dessa planer delgivits inspelningstruppen först ute på fältet, så som det framstått i tidigare historieskrivning: de nämnda bildkursiveringarna är tydligt anbefallda redan i Lindbloms manuskript.

Den starkaste hälsades som ett välkommet tecken till förnyelse av den svenska filmen. Även om kritikerna mottagit filmen med vissa reservationer så gjorde kulturpersonligheter som prins Sigvard, Dramatenchefen Erik Wettergren och målaren G A E Bertel-Nordström i Stockholms-Tidningen auktoritativa uttalanden om dess föredömlighet. Senare har filmen tillerkänts en betydelsefull plats i den svenska filmhistorien såsom varande Alf Sjöbergs debutfilm. Därmed har, säkert orättvist, Axel Lindbloms prestation kommit i skymundan. Som initiativtagare, författare, fotograf och medregissör har han naturligtvis i hög grad satt sin prägel på arbetet.

Sjöberg har senare i en intervju med Gunnar Lundin och Jan Olsson ("Regissörens roller", s 15 ff) menat att han själv i avsevärd utsträckning förändrat Lindbloms manuskriptintentioner, dels för att lägga tyngdpunkten på besättningarnas hårda arbete, dels för att få bort den utpräglade "hjälteformen". Om detta är att säga, dels att säljägarnas vedermödor är ingående skildrade redan i manus -- det var ju Lindblom som från sin tidigare ishavsvistelse ägde kännedomen om deras yrkesliv -- dels att hjälteformen i hög grad präglar även den färdiga filmen.

Filmen följer f ö anmärkningsvärt noga scenariot, vilket är desto mer remarkabelt, eftersom en vildmarksinspelning av denna karaktär i så hög grad måste lita till improvisation.

På en viktig punkt tvingade omständigheterna fram en beklaglig avvikelse från manuskriptet. En av huvudrollsinnehavarna, Gösta Gustafson, insjuknade plötsligt ute till havs och hans roll måste sålunda avföras ur händelseförloppet innan den fullgjort sina uppgifter i den tilltänkta intrigen. Det är förklaringen till att historien med den stulna bössan inte får någon dramatiskt tillfredsställande lösning i filmen: ursprungligen skulle Jens ha överlevt strapatserna för att senare tvingas att erkänna sig skyldig till stölden.

Alf Sjöberg fick efter debuten vänta tio år på ett nytt regiuppdrag på film men skulle så småningom bli den svenska filmens stora namn vid sidan av Ingmar Bergman.

Axel Lindblom som under hela 1920-talet tillhört landets mest prominenta fotografer drog sig strax efter inspelningen av Den starkaste tillbaka som jordbrukare.

Inspelning

1929-05 1929-08
Filmstaden Råsunda Sverige
Tromsø Norge
Ramsfjord Norge
Fångsfartyget Anndfjord Norge
Fångstfartyget Husvika Norge
Norra Ishavet mellan Tromsø och Spetsbergen Norge

Visningar

Sverigepremiär 1929-10-28 Röda Kvarn Gävle Sverige 97 min
Urpremiär 1929-10-28 Röda Kvarn Gävle Sverige 97 min
Sverigepremiär 1929-10-28 Röda Kvarn Stockholm Sverige 97 min
Urpremiär 1929-10-28 Röda Kvarn Stockholm Sverige 97 min

Ämnesord

Befordran
Björn
Drängar
Gevär
Jakt
Mordförsök
Norge
Norge/Ramsfjord
Norge/Tromsö
Norra Ishavet
Oskyldigt misstänkta
Rivaler
Räddningsbragd
Sjöman
Skytt
Slagsmål
Stölder

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ Kopia
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2543


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2536


Typ Duplikatnegativ
Bredd 35 mm


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Tryckeri AB Offsettryck


Storlek Mindre än 850 x 400


Bestånd Arkivalier

Typ Kostym
Arkivalietitel Den starkaste
Omfång Klänning i prickig marinfärgad bomull (2 delar)


Bestånd Manuskript

Typ Synopsis
Manustitel Scenario by Axel Lindblom.
Omfång 6 s.
Språk Engelska


Typ Synopsis
Omfång 8 s.
Språk Engelska


Typ Synopsis
Manustitel Der stärkste.
Omfång 7 s.
Språk Tyska


Typ Synopsis
Omfång 8 s.
Språk Tyska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel En berättelse från no mans land, av Axel Lindblom.
Omfång 109 s. Miljölista (21 s.) ingår.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel The strongest one.
Omfång 4 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel Das Recht des Stärkeren.
Omfång 6 s.
Språk Tyska


Typ Dialoglista
Manustitel En berättelse från ishavet av Axel Lindblom.
Omfång 11 s.
Språk Svenska


Typ Synopsis
Omfång 7 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Den starkaste. "En berättelse från "no mans land" av Axel Lindblom.
Omfång Ca 200 s.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Album Ja


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Danska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Andra utgåvor av verket

Digitaliserad

Tekniska fakta

Längd i minuter 107 min
Texter i läslängd


Bestånd Film

Typ Digitalt visningsmaterial


Typ Digitalt arkivmaterial


Typ Digitalt arkivmaterial


Typ Digitalt visningsmaterial


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Hitta filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?