Lördagskvällar (1933)

Media (69 st)

Originaltitel	Lördagskvällar
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Schamyl Bauman
Manus	Gideon Wahlberg Schamyl Bauman
Förlaga	Lördagskvällar (Pjäs)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Europa Film
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1933-08-26

Medverkande

Edvard Persson
Napoleon "Nappe" Johansson

Dagmar Ebbesen
Engla, Nappes hustru

Ejvor Kjellström
Karin, Nappes och Englas dotter

Gideon Wahlberg
Johan

Ruth Weijden
Hanna, Johans hustru

Björn Berglund
Gösta, Johans och Hannas son

Visa fler

Handling

Vännerna Nappe (Napoleon) och Johan vandrar gatan fram en sommarkväll då de egentligen borde arbeta, vilket Nappes fru tror att de gör där hon sitter hemma och väntar. De stannar till...

Visa hela handlingen

Press

AB (Kid): "Man känner igen det mesta. Fet herre på vift, smyger i strumpfötterna till sin Xantippa. Blondlockigt par svärmar i hagar och vassar, kaffetanter sprider förtal, skurken roar...

Visa all press

Vännerna Nappe (Napoleon) och Johan vandrar gatan fram en sommarkväll då de egentligen borde arbeta, vilket Nappes fru tror att de gör där hon sitter hemma och väntar. De stannar till utanför en nattklubb när de hör musiken. De tittar in just som en flicka dansar ett halvklassiskt solo framför orkester. Hon går ner i spagat och Nappe säger förfärad: "Jisses nu gick visst människan sönder" och publiken skrattar. En hovmästare skyndar till och lockar dem att slå sig ned vid ett bord. Vid ett angränsande bord sitter den tvålfagre och skumme Johnny med sin flickvän Lola. Johnny har inte pengar till notan utan går för att låna av rockvaktmästaren.

Lola flirtar med Nappe och de dansar, vilket observeras av ett par flickor som känner Nappe hemifrån. Den ena, Lisa, som är dotter till döva Sofi, säger att det här skulle hans fru veta.

När de ska betala tycker Johan att det blivit hutlöst dyrt med champagne. En monokelprydd man tycker Nappe ska hålla huvudet kallt varvid denne trycker en ishink över mannens huvud. Stort tumult utbryter och den monokelprydde blir tillsammans med en annan man utslängd på gatan. Nappe och Johan smiter sin väg och slår i ett par poliser att bråket orsakats av de två som ligger på trottoaren.

Johans fru Hanna har satt fram vickning på bordet, men han menar lite förtrytsamt att det fattas något: en pilsner av klass två, till vilken han framför en hyllningssång.

Nappes mottagande blir mindre hjärtligt. Han sover på kökssoffan. Morgonen därpå ses han svalka sitt huvud i vattentunnan och oja sig över kvällen innan.

Johans son Gösta, som är hemma på permission, frågar efter Nappes dotter Karin, hans fästmö. Gösta finner henne vid badstranden. Hon är lite avvisande och han får sina misstankar om att hon har en annan bekräftade när han ser en dedikation i en bok hon har med sig. Dedikationen är skriven av en viss Johnny. Karin säger att det är en avdelningsdirektör vid Epa, och att hennes mamma vill att de blir ett par. Gösta säger svartsjukt att han inte tänker stå i vägen för deras lycka.

Nappe får skäll av sin fru Engla för att han fläckat ner kostymen. De ska få besök av Karins nye fästman Johnny Stiernhagen, en fin karl eftersom han är avdelningsdirektör. Döva Sofi kommer på besök och börjar berätta om vad hon hört av sin dotter. Nappe försöker utnyttja hennes dövhet för att få Engla att missförstå berättelsen om nattklubbsbesöket men skickas in i huset. När Sofi får fram vad hon vill ha sagt säger Engla att hon inte tror henne.

Johan talar med Hanna om Karin. Sedan Engla fick ärva lite pengar har hon blivit högfärdsgalen, så nu duger inte vem som helst till svärson.

Hanna och Johan får besök från Göteborg av Hannas syster Kristin och hennes man Abel. De har med sig sin dotter Majken som är allt annat än glad, hennes fästman har försvunnit med hennes sparbanksbok. Nappe dryftar sina bekymmer med Johan och den senare kommer på en idé. De ska bevisa att Lisa sett en dubbelgångare till Nappe och beger till stan för att arrangera det hela.

Under tiden kommer Johnny på motorcykel i sällskap med Karin. De möter Gösta och hans kompis Manne utanför huset. Manne berättar att Johnny i själva verket är en tjuv. I trädgården ser Johnny till att få tala med Engla i enrum. Han förklarar att de inte kan förlova sig genast eftersom han behöver pengar till vissa affärer. Han övertalar henne att låna ut sina obligationer och säger att det här ska naturligtvis stanna dem emellan. Nappe ska inget få veta. Karin är ganska reserverad mot Johnny vilket Gösta observerar på avstånd. När de sedan talar ut ångrar sig Karin och får Göstas förlåtelse.

Johan kommer tillbaka med Nappe, som förklätt sig till "Jöns Trulsson från Sibbhult". Engla genomskådar bedrägeriet, särskilt när den påsatta lösmustaschen hamnar på sned, men håller god min.

Utanför huset råkar Johnny stöta på Majken som blir glad när hon återser sin "fästman". Han blir besvärad och drar sig undan med diverse förklaringar. Inne i huset känner Johan och "Jöns" igen Johnny från nattklubben och Johan säger uppbragt att det är just en fin karl som är ute och dansar med andra flickor om nätterna. Johnny försöker retirera men upptäcks nu av Kristin och Abel, som känner igen honom. Johnny flyr sin väg på motorcykeln. Engla får veta sanningen och inser att hon förlorat sina obligationer. Johnny förföljs av Gösta och Manne och de hinner i kapp honom. Gösta plockar åt sig obligationerna och Johnny blir nedkastad i en dypöl.

Johan och Nappe konstaterar att planen med dubbelgångaren spruckit. Johan får en ny idé. Nappe ska låtsas ha drunknat. Så ska Engla bevekas. De iscensätter sin nya plan och Engla förefaller mycket ångerfull, men kommer på andra tankar när Nappe återuppstår. Johan påminner om att hon lovat att vara hygglig.

Gösta kommer tillbaka med obligationerna och då tvingas Engla erkänna att han kommer att bli en prima svärson. Hon säger till Nappe att Jöns inte ska bjudas in igen. Hon pekar sedan på lösmustaschen som råkat komma fram, och säger att den inte behövs längre.

Pressreaktion Svensk filmografi

AB (Kid): "Man känner igen det mesta. Fet herre på vift, smyger i strumpfötterna till sin Xantippa. Blondlockigt par svärmar i hagar och vassar, kaffetanter sprider förtal, skurken roar sig syndigt på restaurang. Men från den packade salongen var det ett glatt återseende. Det skrattades i ett.

Regissör Gideon Wahlberg kan konsten att utnyttja poänger populärt. Här har han också gjort det övervägande smakfullt. Filmen har gott humör och fart och serveras med klädsam anspråkslöshet.

Edward Pehrsson är ju trumfesset. Han är festlig där han larvar omkring som ett stort, beskedligt troll med en liten hatt på det burriga håret, talande sin komiska tacksamma skånska. Hans arga fru Dagmar Ebbesen var som en satkäring skall vara och Björn Berglund med framgång käck och genompräktig. Debutanten Eivor Kjellström var söt och platinaburrig att titta på, men hennes replikkonst ovanligt skral till och med för en debuterande ingenue."

SocD (M): "Låt oss, trots de många skratt den onekligen framkallade av Astorias och Plazas lördagspublik, hoppas att Lördagskvällar är den sista av sin ätt, och att såväl Edvard Persson som Gideon Wahlberg och Dagmar Ebbesen få tillfälle att visa publiken att de kunna vara lika folkliga och roliga i en film, som verkligen ger något äkta och värdefullt folkligt. Det är ju synd om sådana skådespelare att behöva agera i och bära upp något så enkelt -- och ljudtekniskt svagt -- som filmen Lördagskvällar, låt vara att de, som sagt, likväl lyckas avpressa publiken åtskilliga skrattsalvor."

StT (Robin Hood): "Man bör kanske införa ordet 'folkfilm'. 'Pilsnerfilm' har blivit ett skällsord, och när det inte dricks mera pilsner än i Lördagskvällar, finns det ingen orsak att bruka starka ord.

Alltså -- Lördagskvällar är en folkfilm, och en bra sådan. Man trodde inte att någon skulle ha mod att filma hantverkare och buskteaterintriger efter allt som skrivits om denna filmsort, men regissör S. Bauman är en djärv man, och lyckan står den djärve bi."

Kommentar Svensk filmografi

Emil A. Lingheim (intervju 13.6.1975): "Exteriörplatsen där vi filmade Edvards och Gideons sommarvillor var vid en insjö på Värmdön, Kummelnäs. På Baggensfjärden filmade vi hur Edvard körde sin motorbåt och fick stopp och hur han och Gideon sjöng till en osynlig orkester. Men för att filma detta fick jag organisera en sandbåt där ljudet och orkestern på sex-sju man satt.Vi startade sandbåten och slog av motorn varefter båten fortsatte av egen fart men i tystnad. Orkestern spelade och Edvard kunde sjunga ostört. Kameran och ljudet hade vi på en flotte."

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se