Kära släkten (1933)

Media (184 st)

---

Relaterat

Tutta Rolf och Gösta Ekman som spralligt äkta par i komedi där de satt sprätt på pappsens pengar och öppnar nattklubb för att bli av med fodringsägarna. Ledmotiv är "När tvenne hjärtan slå samma slag" av Jules Sylvain.

Sprakfålen Tutta Rolf ser rasande festlig ut där hon ligger i en snödriva med skidorna i vädret. Uppdragen skriver hon ett rasande kvickt telegram till lilla pappsen, som är en raring och tar hand om hotellnotan.

Kvinnorna pratar barnspråk i falsett, men männen har inte en chans. Carl Barcklind blir bortkollrad på en sekund, Thor Modéen sväljer vad som helst, Edvin Adolphson är en loser med hick-tics, Georg Rydeberg blir ditsatt av älskarinnan Ruth Stevens, Åke Jensen måste baxas åt rätt håll och Gösta Ekman talar patetisk låtsasskånska och är hjälplös som en kattunge.

Barcklind har tre döttrar, och här är intrigen: "När pappa fick sin första miljon fick du Thyra lilla en konsul, när han fick sin andra miljon fick jag en baron, och nu har han tre miljoner och då ska det förstås vara en greve."
Grevens älskarinna har sidenplagg och ligger i fåtöljer. Sickan Carlsson, som har trevliga skidkläder, byter den trolösa ädlingen mot den färglösa löjtnanten. Som är hennes kusin, men pjäsen är från 1892.

När Ernst Rolf dog 1938 tog hans fru Tutta sitt flicknamn Berndtzen. Den otroligt populära skådespelaren hade börjat som revyartist och spelade sprallig och självständig i filmer som låg långt från trettiotalets pilsnerfilm, där kvinnor var huskors som gömde spriten. Gustaf Molander är modernare än så. I denna – med viktiga undantag – smakfulla film susar det blonda kvicksilvret nedför trappräcken och får pappsen att låsa upp kassaskåpet. Men när skulderna växer tar hon saken i egna händer och öppnar en nattklubb. Hon må lägga huvudet på sned, men det är hon som ser till att det blir något gjort. Gösta Ekman får kämpa för att klara en mopp.

Allt är inte modernt. Filmen är från 1933 och den judiska skojaren Adolphson är oljig och skrattretande. Någon har ritat Modéens ansikte på en ballong, och han kör gapskrattande upp den under en ung kvinnas kjol.

Ekman vill hem till Stina, som har grisat. Det han har att göra i filmen är inte direkt sofistikerat, men groteskt är det inte. Han spelar sin Poppe-figur som han spelar på teatern: han slarvar skickligt med det han ska göra, och improviserar mitt i dialoger. Rollen är så tramsig att han på ett ställe börjar skratta utanför den. Det är över på ett ögonblick, men Molander lät det vara kvar. Det är modernt.

Gösta Ekman, som 1911 filmdebuterade som förförare i Anna Hofman-Uddgrens Blott en dröm, knäböjer över ihjälfrusna soldater i Karl XII, säljer sin själ till djävulen i Murnaus Faust, får nobelpris i Swedenhielms och spelar violin i Intermezzo.  Han filmar samtidigt som han står på scen, i allt från "Gröna hissen" till "Hamlet". Ekman-kulten får hundra tusen stockholmare att kanta gatorna vid hans begravningståg.

Molander hade verkat sedan stumfilmstiden och fortsatte lugnt genom trettiotalet, som gått till historien som det svenska filmdecennium den goda smaken glömde. Han gjorde en rad filmer med Tutta Rolf, och melodramen Intermezzo från 1936 blev Ingrid Bergmans biljett till Hollywood. I scenerna från nattklubben i Kära släkten får Åke Dahlqvist, Molanders trogna fotograf, visa vad han kan göra med rytm och rörelse.

Hitmaskinen Jules Sylvain gjorde musik till 148 filmer 1929–1949. Han arbetade med Ernst Rolf ("Jag är ute när gumman min är inne") gjorde kupletter med Karl Gerhard ("Han är ett bedårande barn av sin tid") och skrev otaliga schlagers – här "När tvenne hjärtan slå…" med text av Gösta Stevens.

"Gösta Stevens […] har gjort ett manuskript, vilket regissör Gustaf Molander utnyttjat med smak och urskillning. Utom i fråga om en detalj: den roliga men grova karikeringen av den judiske procentaren Ludwig (Edvin Adolphson) […] får i dessa tider lätt en bismak av proarisk och antisemitisk propaganda. […]. Någon pilsnerfilm är inte 'Kära släkten'. Snarare en väl blandad filmcocktail, avsedd att tillfredsställa alla smakriktningar. Den är inte något filmkonstens mästerverk, men väl en produkt av modernt affärsmässig svensk filmindustri." – Nixon (Nils Horney), Social-Demokraten

Nina Widerberg (2017

 

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Originaltitel	Kära släkten
Svensk premiärtitel	Kära släkten
Distributionstitel	Den kære Familie (Danmark) Rakkaat sukulaiset (Finland) Kära släkten (Finland) Den kjære familie (Norge)

Regi	Gustaf Molander
Manus	Gösta Stevens Gustaf Molander (ej krediterad)
Produktionsledare	Stellan Claësson
Foto	Åke Dahlqvist
Musik	Jules Sylvain (originalmusik)
Arkitekt	Arne Åkermark
Klippning	Rolf Husberg
Ljudtekniker	Terrence Wendt
Scripta	Ragnhild Prim
Inspicient	Emil Johansson
B-foto	Sven Thermænius
Stillbildsfoto	Louis Huch (ateljéfoto)
Musikarrangör	Gunnar Johansson
Orkester	SF-orkestern
Orkesterledare	Eric Bengtson
Smink	Manne Lundh

Gösta Ekman	Clas af Leijonstam, friherre på Clasberga slott i Skåne
Tutta Berntzen	Lilli, hans fru
Carl Barcklind	grosshandlare Friis, Lillis far
Thor Modéen	generalkonsul Filip Randal
Edvin Adolphson	direktör Ludwig
Dora Carlsten	Tyra, Filips fru, Lillis syster
Sickan Carlsson	Marianne, Lillis yngsta syster
Georg Rydeberg	Erik "Kirre" Cronskiöld, greve
Åke Jensen	Valdemar "Valle" Nyström, löjtnant, grosshandlare Friis systerson
Ruth Stevens	Sally, greve Cronskiölds älskarinna
-	Ej krediterade:
Eric Abrahamsson	Karlsson, Friis vaktmästare
Arvid Petersén	Månsson, af Leijonstams förvaltare
Olga Adamsen	"Hulda", en äldre dam på nattklubben Kragknappen
Oscar Byström	Adolf, hennes man
Lisa Wirström	piga på Clasberga
Nils Hultgren	greve Cronskiölds betjänt
Wiola Levin	ung dom på Kragknappen som kastar serpentiner på Friis
Tord Bernheim	dansande på Kragknappen
Sigge Fürst	dansande på Kragknappen
Eddie Figge	dam på Kragknappen
Alice Carlsson	ung dam på Kragknappen
Carin Appelberg-Sandberg	"Huldas" och Adolfs bordsgranne på Kragknappen
Åke Brodin	gäst på Kragknappen som tar av sig ytterrocken
Nils "Banjo-Lasse" Larson	gitarrist på Kragknappen
Bertil Forsberg	pianist på Kragknappen
Herbert Brehmer	trumpetare på Kragknappen
Anders Soldén	violinist på Kragknappen

Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Svensk Filmindustri	1933
Distributör i Sverige (DCP)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	2017
Laboratorium	AB Svensk Filmindustris filmlaboratorium

Grosshandlare Friis i Stockholm har tre döttrar. Tyra gifte han bort med generalkonsul Filip Randel när han tjänat sin första miljon. När han tjänat sin andra gifte han bort Lilli med Claes af Leijonstam, en greve med ett intecknat gods. Greven är i Åre med de tre systrarna, åker skidor, bobsleigh och tolkar efter häst. För att betala hotellräkningen måste Lilli be sin fader om 1.000 kr vilket hon får.

Till Claes af Leijonstam ringer hans inspektor i Skåne och meddelar att godsets inteckningar håller på att förfalla. Han ber svärfadern om mera pengar, men denne vägrar. Lilli låtsas att hon skall pantsätta sina juveler för 10.000 kr och fadern ger henne summan och tar hennes smyckeskrin i pant -- men det visar sig innehålla kragknappar, en pik till fadern som alltid jagar borttappade kragknappar.

Nere på godset låter Claes det hela gå till auktion. Uppe i Stockholm öppnar han och Lilli restaurangen Krypin, vilken misslyckas, varefter de till struntförnäma Tyras vrede öppnar nattklubben Kragknappen vilken ser ut att gå bra. Pappan går dit och finner att Claes och Lilli uppträder och sjunger i sin nattklubb. Då meddelar han att han köpt in svärsonens gods och att barnen nu kan starta det skuldfritt, men "försök inte att tjäna pengar, för det blir alldeles för dyrt för mej".

Genom hela filmen har en annan intrig pågått mellan grosshandlare Friis och en viss direktör Ludwig -- herrarna har lurat varandra på mexikanska oljeaktier -- d v s det är Ludwig som blivit lurad varje gång. Till slut köper Claes aktierna av Ludwig för en struntsumma och ger dem till Friis just som de börjat gå upp. Enda ogifta dottern, Marianne, blir bortgift med löjtnant Valdemar Nyström, som har ett större arv i bakfickan.

Censurnummer	49570
Datum	1933-09-25
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2576 meter
Kommentar	De flesta kopiorna hade en längd av 2653 meter. Granskningskopians aktlängder: 489-572-425-382-320-388 = 2576 meter. Längsta visningskopiornas aktlängder: 502-584-438-394-332-403 = 2653 meter.

Bildformat	1.19:1
Ljudsystem	AGA-Baltic
Bredd	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2576 meter
Akter	6 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

SocD (Nixon): "Av Gustaf Esmanns rappa och roliga folklustspel finns inte så mycket mer än namnet, och rollförteckningen kvar i filmen. Gösta Stevens -- en herre som uppenbarligen inte heller skäms för att lika gärna arbeta som film- och revyfabrikant än som författare -- har av detta magra skelett samt en del mer eller mindre komiska och filmtekniskt användbara påhitt gjort ett manuskript, vilket regissör Gustaf Molander utnyttjat med smak och urskillning. Utom i fråga om en detalj: den roliga men grova karikeringen av den judiske procentaren Ludwig (Edvin Adolphson), vilken luras av grosshandlaren och hedersmannen Friis (av vilken Carl Barcklind gör en förträfflig typ), får i dessa tider lätt en bismak av proarisk och antisemitisk propaganda. Thor Modéen som en värdig men i överförfriskade ögonblick för tävlingar i armbrytning livligt intresserad brasiliansk konsul och svensk bracka, har sin givna publik. Likaså Gösta Ekman, vilken spelar den oförbätterlige friherren och galenpannan Claes Lejonstam så spralligt och talar skånska så elegant att den evigt kvinnliga majoriteten av publiken blir hänryckt och applåderar -- åtminstone gjorde den det premiärkvällen -- medan den manliga minoriteten tjusas av Tutta Rolfs uppvisningar som sång- och skidartist. Hon gör tvärhopp och sjunger Jules Sylvains senaste schlager med samma säkra teknik. I övrigt -- ja, i övrigt var det nog lite amatörmässig rollbesättning.

Någon pilsnerfilm är inte Kära släkten. Snarare en väl blandad filmcocktail, avsedd att tillfredsställa alla smakriktningar. Den är inte något filmkonstens mästerverk, men väl en produkt av modernt affärsmässig svensk filmindustri."

StT (Robin Hood): "En film som denna är så rik på goda ting, så många begåvade människor ha samarbetat, att en kort recension omöjligt kan göra rättvisa åt alla dem som gjort goda insatser. Man observerar utsökta landskapsbilder och djurstudier av fotografen Åke Dahlquist. Man har roligt åt Gösta Ekmans skånska baron, skinande av aristokratisk älskvärdhet och aristokratiskt lättsinne (Ekman är verkligen spontan -- han och lilla Sickan Carlsson). Man skrattar åt Adolphsons hickande, skickligt gjorda jude. Man fröjdas åt många levande, bra regisserade, bra fotograferade scener, där Thor Modéen och Tutta Berntzen och Carl Barcklind komma riktigt till sin rätt.

Men det hela är -- som så ofta i svensk film -- mycket väsen för just ingenting. De färglösa framforcerade scenerna, som inte äro sällsynta, dämpa verkan av de färgstarka, levande.

Det hela hänger inte ihop! Scenerna äro för mycket självändamål, regissören har dem inte i sin hand, de springa i väg med honom, han förmår ej samla dem och leda dem mot ett bestämt mål. Filmen flyter ut i ingenting."

Kommentar Svensk filmografi

Gustav Esmann (1860-1904) är den populäre danske komediskaparen, som en gång tidigare lämnat material till en svensk film. Det var Mauritz Stillers film 1917, Alexander den Store, där Harald Madsen, sedermera "Släpvagnen", debuterade.

Esmanns "Den kære Familie" hade urpremiär på Det Kongelige Teater i Köpenhamn den 1 maj 1892 och fick en våldsam framgång, som gjorde att man behöll den på den stående repertoaren. Svenskarna var inte sena att adaptera den och i Stockholm fick den premiär den 17 september 1892 på gamla Dramaten, en liten hemtrevlig teater vid Kungsträdgårdsgatan.

Daniel Fallström i SF's programblad: "'Kära släkten' gjorde samma stormande succés här som i Köpenhamn. Den upplevde icke mindre än 90 föreställningar.

Och samma scenlycka följde komedien till den s k Mindre teatern vid Birger Jarlsgatan där den återuppstod den 15 november 1917.

För tredje gången sedan premiären på gamla Dramaten 1892 skulle 'Den kära släkten' samla stockholmarna. Det var på Oscarsteatern i mars 1929. Egendomligt nog hade Dramatiska teatern släppt ifrån sig denna dyrbara höna som värpte guldägg. Men den fann väl Esmanns komedi alltför borgerlig och icke nog litterär för sina förnäma förhållanden.

Emellertid blev framförandet på Oscars icke endast en stor publiksuccés utan också en artistisk sådan."

Filmen Kära släkten hade samtidig premiär i Malmö (Scania) den 6.11.1933.

Utom den rent svenska versionen 1933 filmatiserades den på nytt 1962 i Danmark som dansk-svensk samproduktion under titeln Den kära familjen/Den kære familie (1962/14) i regi av Erik Balling, nu med Jarl Kulle i den tacksamma rollen som den skånske friherren Claes af Leijonstam.

Originaltitel	Den kære Familie (Pjäs)
Författare	Gustav Esmann

				1933-02-22	1933-04-29
Filmstaden	Råsunda	Sverige
	Åre	Sverige
	Skåne	Sverige
	Stockholm	Sverige

Stockholmspremiär	1933-11-06	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	94 min
Sverigepremiär	1933-10-23	Röda Kvarn	Gävle	Sverige	94 min
	1933-10-23	Skandia	Uppsala	Sverige	94 min
	1933-10-23	Röda Kvarn	Örebro	Sverige	94 min
	1933-10-23	Sksa Kvarn	Örebro	Sverige	94 min
	1933-10-23	Röda Kvarn	Örebro	Sverige	94 min
TV-visning	1984-12-06	TV1		Sverige	90 min
	1992-02-07	Kanal 1		Sverige	90 min
	1995-02-07	TV2		Sverige	90 min
	1999-01-20	SVT1		Sverige	90 min
Urpremiär	1933-10-23	Röda Kvarn	Gävle	Sverige	94 min
	1933-10-23	Skandia	Uppsala	Sverige	94 min
	1933-10-23	Röda Kvarn	Örebro	Sverige	94 min
Annan visning	1933-10-15		Köpenhamn	Danmark	94 min	(filmens urpremiär)

Originaltitel	När tvenne hjärtan slå samma slag
Kompositör	Jules Sylvain	(1933)
Textförfattare	Gösta Stevens	(1933)
Sångare	Tutta Rolf
	Sickan Carlsson	(repris)

Originaltitel	Pelléas och Melisande, op. 46. Svit. Sista satsen
Kompositör	Jean Sibelius	(1905)

Originaltitel	Bella signorina
Kompositör	Jean Larento	(1931)
Textförfattare	Sven-Olof Sandberg	(1931)

Originaltitel	Amor kommer som en tjuv om natten
Kompositör	Jules Sylvain	(1933)
Textförfattare	Lill-Slam	(1933)

Originaltitel	Junker Nils sjunger till lutan. Ur "Ur Gustaf Wasas saga"
Kompositör	Andreas Hallén	(1896)
Textförfattare	Daniel Fallström	(1896)
Sångare	Gösta Ekman

Originaltitel	Hab' ich nur deine Liebe. Ur Boccaccio
Kompositör	Franz von Suppé	(1879)
Textförfattare	Richard Genée	(tysk text 1879)
	Carl Gustaf Michal	(svensk text 1879)
	Friedrich Zell	(tysk text 1879)
Sångare	Gösta Ekman

Originaltitel	Ich wünsch' mir was
Kompositör	Friedrich Hollaender
Textförfattare	Friedrich Hollaender

Höstens stora släktmöte	ingår i	Kära släkten (1933)
Från spex till sex (1971)	Citat ingår från	Kära släkten (1933)
Till Gösta Ekmans minne (1938)	Citat ingår från	Kära släkten (1933)

Aktier

Auktion

Gods

Grosshandlare

Inteckning

Judar

Nattklubbar

Restauranger

Skidåkning

Skåne

Stockholm

Svenska minoriteter, judar

Åre

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Digitalt ljud

Typ	Digitalt ljud

Typ	Digitalt visningsmaterial

Typ	Digitalt arkivmaterial

Typ	Digitalt arkivmaterial

Typ	Digitalt visningsmaterial

Typ	Kopia
Bredd	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bredd	35 mm

Storlek	Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel	KÄRA SLÄKTEN
Tryckeri	Ivar Hæggströms lito

Storlek	Mindre än 850 x 400
Affischtitel	KÄRA SLÄKTEN
Tryckeri	AB Offsettryck

Storlek	Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel	KÄRA SLÄKTEN
Tryckeri	Ivar Hæggströms lito
Affischdesign	[?] Hallman

Storlek	Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel	En SF film KÄRA SLÄKTEN
Tryckeri	Ivar Hæggströms lito
Affischdesign	Walter Fuchs

Storlek	Mindre än 850 x 400
Affischtitel	KÄRA SLÄKTEN Publik- och press-succès!
Tryckeri	Zetterlund & Thelanders boktryckeri AB

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Kära släkten. Lustspel för filmen efter Gustaf Esmans pjäs, av Gösta Stevens.
Omfång	133 s. Rollista (1 s.) ingår.
Språk	Svenska

Svartvitt papper	SET
Bakombild papper	4
Album	Ja

Typ	Program/Reklamtryck