Unga hjärtan (1934)

Media (102 st)

Originaltitel	Unga hjärtan
Svensk premiärtitel	Unga hjärtan
Samproduktionstitel	Unge Hjerter (Danmark)
Distributionstitel	Nuoria sydämiä (Finland) Unga hjärtan (Finland)

Regi	Per-Axel Branner
Manus	Martin Rogberg Per-Axel Branner
Produktionsledare	Eric A. Pettersson
Foto	Valdemar Christensen
Musik	Otto Lington (originalmusik)
Arkitekt	Osvald Karms (som L. Mathiesen) Christian Hansen
Klippning	Valdemar Christensen Carl H. Petersen
Ljudtekniker	Henning O. Petersen
Förtexter	Alva Lundin

Anne-Marie Brunius	Marianne Burén, 16 år
Märta Ekström	fru Burén, hennes mor
Gabriel Alw	Robert Burén, Mariannes far, direktör
Georg Blickingberg	Henrik Malm, kontraktsprost
Frank Sundström	kandidaten, Malms son
Wanda Rothgardt	Anna, Malms dotter
Ingrid Robbert	Birgit, Annas väninna
Håkan Westergren	Hans Granberg, Birgits fästman, godsägarson
Sally Palmblad	Maja, konfirmand
Inga-Bodil Vetterlund	Margit, konfirmand
Brita Pålson	Signe, konfirmand
Margot Gustafsson	Else-Britt, konfirmand
Vivi Nelson	Gun, konfirmand
Birgitta Valberg (som Britta Valberg)	Ingrid, konfirmand
Hilda Castegren	Kajsa, prostens hushållerska
Kotti Chave	Stellan, Mariannes kusin
Vera Schmiterlöw	Robert Buréns älskarinna, mannekäng
-	Ej krediterade:
Anna-Lisa Hydén	Kate, konfirmand
Signe Wirff	Birgits mor
Sven Arefeldt	dragspelaren på logdansen
Maj Törnblad	Robert Buréns sekreterare
Greta Blom (som Greta Holmberg)	prostens kokerska

Produktionsbolag	Nordisk Tonefilm A/S
	Svenska AB Nordisk Tonefilm
Distributör i Sverige (35 mm)	Svenska AB Nordisk Tonefilm	1934
Övrigt bolag	A/S Kinografen	1934	(dansk distributör)

Direktör Burén befinner sig på sitt kontor. Hans fru ringer och söker honom men får upplysning att han inte är där. Samtidigt ser vi honom i hans bil i sällskap med en mannekäng. Alla på kontoret känner till relationen.

Buréns dotter Marianne är ute på en ridtur på Djurgården med sin kusin Stellan. Fadern passerar i sin bil. De två ryttarna är nära att bli påkörda av bilen och Stellan tycker sig känna igen föraren. Marianne avfärdar dock hans påstående.

Hemma hos familjen Burén är stämningen ganska tryckt. Modern har sedan länge känt att det inte står rätt till i äktenskapet. Hon pratar om Mariannes framtid. Flickan är redan 17 år och modern insisterar på att det är hög tid att hon konfirmerar sig. Det är bestämt att hon ska åka på ett konfirmationsläger för flickor på Högberga prästgård till sommaren. Marianne säger att hon är förälskad i Stellan, som är kadett vid flottan, och har tänkt åka till västkusten med honom. Föräldrarna står på sig och Marianne reagerar som ett trotsigt barn. Modern menar att fadern skämt bort Marianne.

Det blir som föräldrarna vill och Marianne kommer till Högberga, en gammal prästgård i karolinsk stil, där undervisningen genast tar sin början. Den leds av den gamle prosten Malm. En praktisk och handfast kyrkoman som vid sidan av sitt kall bedriver jordbruk. Bland konfirmanderna finns den redan mycket erfarna Margit, den pojkaktiga Kate och den blyga Maja. Vid ett kalas i trädgården dagen före midsommarafton pratar Birgit, en väninna till prostens dotter, om sin fästman Hans. Maja uppvaktar prostens son, en lite fumlig och förlägen ung man.

På midsommarafton har flickorna en rad hyss för sig sedan de varit ute och plockat blommor för att lägga under huvudkudden. Kate tycker att de är fåniga. Bortifrån dansbanan hörs musiken men flickorna är får inte gå ut. Marianne roar de andra flickorna genom att leka spöke. Till sist får Marianne nog och föreslår att man smiter ut. Tillsammans med Margit klättrar hon ut genom fönstret. De går till dansbanan.

De två flickorna ställer sig vid sidan om och när en ung man går förbi börjar de sjunga. Han blir intresserad av Marianne. De dansar tillsammans och promenerar sedan tillsammans med varandra i sommarnatten. Marianne frågar honom varför man alltid tycker om det som är förbjudet. Vid grinden kysser han henne. När Marianne kommit tillbaka till rummet igen tittar Kate avundsjukt på den lyckligt leende Marianne.

På midsommardagen förbereds kyrkkaffet. Marianne hjälper Birgit med hennes klänning och råkar få se ett porträtt av hennes fästman Hans. Det visar sig vara den unge man hon träffat på natten. I kyrkan ser Hans förälskat på Marianne.

Som ett avbrott i undervisningen ordnar man med ridskola på Hans gård. Marianne ställer lite motvilligt upp som lärare. Hans försöker undervisa Birgit som är ovan och nervös. Marianne får visa henne hur man gör. Birgit blir arg och känner sig förlöjligad. Hans som är en erfaren ryttare föreslår en ridtur. Han rider i väg i sällskap med Marianne och Kate. När de kommit en bit på väg, vänder Kate och rider hem igen. Hans och Marianne stannar till vid ett vackert ställe i en hage. Marianne som funnit en nyckelpiga blåser på den. Hans säger att han har en bekännelse att göra: han älskar henne. Han kysser henne passionerat. Marianne säger att det hela är vansinnigt.

Hemma i det Burénska hemmet är sammanbrottet i äktenskapet nästan ett faktum. Fadern förslår att de tar ut skilsmässa och säger att Marianne nog kommer att förstå. Han avreser därefter med sin älskarinna på affärsresa. På prästgården pågår höbärgningen ledd av prosten själv uppflugen på ett hölass. Den fumlige sonen och hans nya flickvän Maja är inte till mycket hjälp.

Vid undervisningen som nu närmar sig sitt slut pågår förhör om budorden. Marianne tillfrågas om det tionde budet. Inte helt oberörd säger hon att det lyder att vi inte ska åstunda det som tillhör vår nästa. Efteråt möts Marianne och Hans i hans bil. Marianne säger att hon längtar bort, till södern, och frågar sig varför det inte alltid kan vara så här.

Det kommer ett telegram till Marianne. Birgit undrar var hon är. Kate säger att Marianne är tillsammans med Hans, vilket Birgit bara tar som ett dåligt skämt och skickar iväg Kate för leta rätt på henne. Samtidigt har prostens son smugit sig intill en hölada tillsammans med Maja. Han tar fram en cigarett för att smygröka. När Kate kommer för att leta efter Marianne, försöker han och Maja gömma sig i ladan och tappar cigaretten i höet. Ladan börjar brinna, folk rusar till för att försöka släcka. Ladan brinner upp. Mitt uppe i allt detta får Marianne sitt telegram.

Det är från ett sjukhus om att fadern ligger skadad efter en bilolycka. Marianne far i väg och besöker fadern in i hans sjukrum. När hon går in på toaletten för att hämta vatten till hans blommor, ser hon i spegeln hur en kvinna kommer in i rummet och omfamnar fadern. Hon inser att fadern har en ung älskarinna. Hon blir chockad. När modern senare kommer till sjukhuset gråter Marianne ut i hennes famn.

Konfirmationsdagen nalkas och flickorna dekorerar kyrkan. Marianne kommer och erbjuder sig hjälpa till. Birgit och Marianne ser varandra djupt i ögonen. Marianne säger att hon inte menade allvar med Hans. Birgit tror henne inte. Efteråt skriver Marianne ett avskedsbrev till Hans. På konfirmationsdagen träffas de åter och Marianne säger till honom att det blev ingen gemensam resa för dem. Marianne återförenas med sin mor, och med sin kusin Stellan.

Censurnummer	51239
Datum	1934-10-18
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	2457 meter
Kommentar	Aktlängder: 307-438-374-365-355-201-384 = 2457 meter.

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2457 meter
Längd i minuter	90 min
Akter	7 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

SocD (Moje): "Det må vara tur eller skicklighet, men Per-Axel Branner har som miljöskildrare i svensk film något av pionjärens drag i profilen. I Hans livs match presenterade han för första gången det brusande folklivet och litet av den inre idrottsmiljön i Stadion; med Petterson & Bendel fördes Gamla stan fram på vita duken; i Unga hjärtan kommer den svenska prästgården, en modern lantlig miljö som inramning till en intressant berättelse om unga flickor, färdiga för konfirmation och förälskelser.

Låter det inte som upplagt för en tjusande idyll med glittrande ungdom, en farbroderlig själasörjare, klockklang och orgelbrus, solig svensk sommar med hölass och flört med mera sådant? Det är det också till stor del, men det är också något mer: en allvarlig och delvis originell kärlekskonflikt, som har sina rötter i det syndiga Stockholm, där den ena av flickorna i prästgården egentligen hör hemma och har far och mor sysslande med äktenskapets upplösande på grund av en triangelkonflikt av ungefär samma sort som utspelas på prästgården med stockholmsflickan som centralfigur. Hon har förlorat sitt hjärta till en förlovad pojke, som besvarar känslorna och är förståndig nog att vilja bryta sin legitimerade förbindelse. Tyvärr ha varken författaren eller regissören varit lika förståndiga och moderna, varför konflikten får en annan vändning än vad som egentligen är rätt och riktigt.

Det är filmens stora skönhetsfel, men betyder inte att den väsentliga charmen med denna ungdomsberättelse försvinner.Tvärtomfinns där så många vackra, roliga och intressanta detaljer, inte minst i karaktärsskildringen av flickorna i prästgårdspensionen, att man överser med den något släpiga takten, de onödigt många gråtanfallen bland flickorna, de stundom alltför långa scenerna och t. o. m. allför ymniga gudstjänstbilderna och framför allt antecknar sig till minnes den starka, osentimentala och vackra slutscenen vid altaret, något av det allra bästa man sett i svensk film. På det hela taget är det en älskvärd, vacker och intressant produkt, som både publik och producenter böra få glädje av. "

StT (Robin Hood): "Unga hjärtan är en fin film, fin i sin stämning och fin i sin svenskhet. Hur falska verka inte många av de s. k. äktsvenska folkfilmerna vid jämförelse. De anstränga sig att vara kompakt svenska, men svenskhet är ej endast motböcker och kaffekask och pilsner. Det finns en annan, finare, djupare svenskhet. Det låter nästan löjligt att påpeka det, men den svenska filmen har ej upptäckt den förrän nu, i Per-Axel Branners nya film."

AB (Filmson): "Unga hjärtan är obestridligen årets mest betydande svenska film. Det är inte bara det att den bildar en välgörande kontrast mot den flotta flabbighet som utmärkt flertalet av årets tidigare filmer, med vilka den i tekniskt avseende är fullt jämbördig och konstnärligt avgjort överlägsen. Den håller stilen på ett sätt som är ganska sällsynt i svensk film och regissören har mycken heder av sin avvägningsförmåga, som aldrig ett ögonblick låter allvaret bli för tungt eller skämtet för lätt.

Det är en vardaglig men värdig ton i filmen alltigenom och det är inte bara den underbart vackert fångade prästgårdsmiljön som gör att man förnimmer en djupare orgelklang bakom de unga konfirmationsflickornas fnitter och snyftningar. Enkelt men träffande får man också fram de små karaktärsdragen hos de unga, som varit lydiga instrument i instruktörens händer."

Kommentar Svensk filmografi

Unga hjärtan är en svensk-dansk samproduktion.

Eric A. Pettersson (intervju 9.2.1975): "Det var en svensk-dansk inspelning med svenska exteriörbilder, framför allt hade vi svårt att hitta en uppsvensk kyrka vars exteriörer klaffade med den interiör vi byggt i ateljén i Danmark och därför tror jag vi småplockade detaljer här och var i Sverige."

			(sommaren)	1934	1934
Nordisk Films Kompagni	Valby	Danmark	(ateljé)
	Køge Bugt	Danmark
Sorunda prästgård	Sorunda	Sverige
	Tyresö	Sverige
Djurgården	Stockholm	Sverige
Nordiska Kompaniet	Stockholm	Sverige
	Angarn	Sverige
Edbergs gård	Edsviken	Sverige
	Rö kyrka	Sverige
	Haga kyrka	Sverige
Sabbatsbergs sjukhus	Stockholm	Sverige

Sverigepremiär	1934-10-22	Lorensberg	Göteborg	Sverige	90 min
Urpremiär	1934-10-22	Lorensberg	Göteborg	Sverige	90 min
Stockholmspremiär	1934-10-24	China	Stockholm	Sverige	90 min
Annan visning	1934-11-30	Paladsteatret	Köpenhamn	Danmark	90 min	(premiär i Danmark)
TV-visning	1999-08-06	TV4		Sverige	82 min
	2000-06-30	TV4		Sverige	82 min

Originaltitel	Vals (Arefeldt)
Kompositör	Sven Arefeldt
Orkester	Sven Arefeldts orkester
Instrumentalist	Sven Arefeldt	(dragspel)

Originaltitel	Hambo (Arefeldt)
Kompositör	Sven Arefeldt
Orkester	Sven Arefeldts orkester
Instrumentalist	Sven Arefeldt	(dragspel)

Originaltitel	A Hupfata

Originaltitel	Don't Say Yes
Kompositör	Kai Normann Andersen
Sångare	Anne-Marie Brunius
	Inga-Bodil Vetterlund
	Håkan Westergren

Originaltitel	Den blomstertid nu kommer
Textförfattare	Israel Kolmodin	(1694)
	Johan Olof Wallin	(1819)
	Britt G. Hallqvist	(1979)
Sångare	kör

Originaltitel	Vi gå över daggstänkta berg
Kompositör	Edwin Ericson	(ev. efter gånglåt från Hälsingland)
Textförfattare	Olof Thunman
Sångare	Frank Sundström
	Georg Blickingberg
	kör

Originaltitel	Preludium, piano, op. 45. Nr 25, ciss-moll
Kompositör	Frédéric Chopin	(1841)
Instrumentalist	Anne-Marie Brunius	(piano - dubbad av ?)

Originaltitel	Munspelsvals
Kompositör	Willard Ringstrand	(1934)
	Anders Hedberg	(1934)
Textförfattare	Willard Ringstrand	(1934)
	Anders Hedberg	(1934)

1900 Stockholm/Centralen

Bilolyckor

Danmark/Köge Bugt

Danmark/Valby Filmateljé

Direktörer

Eldsvådor

Konfirmation

Logdans

Mannekäng

Prost

Prästgård/Sorunda

Sekreterare

Tyresö/Oringesjön

Varuhus

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2330

Typ	Duplikatnegativ
Bärare	35 mm
Längd i meter	2330

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Omfång	114 s.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Bakombild papper	3
Album	Ja

Typ	Program/Reklamtryck