Han, hon och pengarna (1936)

Media (182 st)

Den unge Göran Hilding spelar kort och förlorar stort till bankdirektör Ek. Han ber att får utfärda en revers på den uppkomna skulden. Ek tvivlar på att han har säkerhet men Göran erbjuder sina aktier i Tidskriftsförlaget och Ek godtar att ta dem i pant. Mitt under festen får Göran meddelande att hans farbror dött och han avbryter tillställningen.

Han kallas till häradshövding Wikmark som är testamentsexekutor. Denne meddelar att det finns två krav för att Göran ska få ut arvet efter farbrodern. Han ska dels gifta sig med societetsflickan Karin Grandin, dels gå in i ledningen för farbroderns Tidskriftsförlaget och på ett år tjäna in en kvarts miljon kronor. Göran menar att första kravet inte är så svårt eftersom de redan är så gott som gifta.

På förlaget ser vi dess disponent Herman Stål hålla på med diverse skumma transaktioner och han avskedar sin sekreterare när hon har invändningar. Göran introduceras för de olika medarbetarna. Bland hans första uppgifter blir att skaffa en ny privatsekreterare.

Samtidigt söker den arbetslösa Rita Perkins plats hos specerihandlare Lindberg. Hon verkar få den men då ingriper Lindbergs svartsjuka fru eftersom hon tycker Rita är för vacker, "en jazzböna", och anställer i stället en gammal, ful men redbar kvinna. Rita konstaterar sedan för sin väninna att hon nu måste få en plats till vilket pris som helst. Hon tänker söka platsen på Tidskriftsförlaget och klär sig därför så fult hon kan och sätter på sig glasögon.

Karin är med när Göran väljer bland kandidaterna och förkastar hans första val. I stället ser hon till att Rita får platsen eftersom hon ser minst tilldragande ut. Hon blir också övertygad av hennes betyg, bl a från ett missionsförlag i Minnesota. Göran tycker det hemskt att få en "fågelskrämma" som han ska sitta och titta på.

På förlaget brottas man med problem med sjunkande upplagor. Göran försöker sätta sprätt på de olika medarbetarna. Till redaktören för Husliga Härden, den något alkoholiserade ungkarlen Brovall, säger han att han ska skriva om fördelarna med den husliga härden i stället för att fråga varför ungdomarna skyr den. Han borde skriva att man ska bilda hem och sätta barn till världen, han borde propagera för Myrdals idéer. Med sin inställning passar han inte som redaktör för Husliga Härden.

Förlaget utlyser en gångtävling vilken ger stor publicitet. Tävlingen vinns av Rita vilket Göran iakttar med viss förtjusning. Karin som sett detta börjar fjärma sig från Göran, som dessutom tycker att hon är slösaktig när hon gör en resa utomlands för att skriva modereportage. Trots detta är han fortfarande inställd på att gifta sig med henne, eftersom han har testamentet att tänka på. Karin börjar mer och mer umgås med Stål, som uppvaktar henne.

När Gösta börjar misströsta att få förlaget på fötter, säger Rita att han inte ska ge tappt. de ska nog lyckas bara de hjälps åt. Upplagorna börjar nu också stiga tack vare alla lyckade reklamjippon. Redaktörerna Andersson och Browall upptäcker nu att deras pristävlanskonton påförts utgifter som de inte känner till. Efter en fest hemma hos Göran går Rita förbi förlaget och ser hur det lyser. Hon smyger in och ser då hur Stål sitter och raderar i bokföringen. Hon berättar sedan för Göran vad hon sett och att hon kommit på att Ståhl förskingrat. Göran konfronterar Stål och uppmanar denne att reda upp allt före bolagsstämman. Stål som förefaller hämndlysten utlovar också "svar".

Stål stoppar på sig en postremissa med en större betalning och går sedan till Ek där han presenterar den med Görans förfalskade namnteckning. I utbyte får han de pantsatta aktierna eftersom lånet förfallit. Sedan uppsöker han Karin och ber att få fullmakt för hennes aktier i förlaget, så att han kan få majoritet och kontroll över förlagets tillgångar.

När Rita, Maria och Nisse på förlaget uppträder vid en dansuppvisning och gör stor succé faller Göran slutgiltigt för Rita, som nu genomgått en synbar förvandling. Han säger att hennes ögon är den största överraskningen. Karin som sett allt detta gör nu slut med Göran.

På bolagsstämman kan nu Göran uppvisa att man efter många om och men tjänat in den stipulerade kvartsmiljonen. Då säger Stål att han numera kontrollerar aktiemajoriteten och kräver Görans avgång. I stället ser han till att han själv blir direktör med tillgång till förlagets kassa, med vilken han tänker åka utomlands tillsammans med Karin.

Både Göran och Wikmark blir förkrossade men Göran är i alla fall inställd på att gifta sig med Rita. Han har i alla fall fått lära sig arbeta tack vare farbroderns testamente, säger han. Rita söker dock upp Stål tillsammans med Andersson och Brovall och konfronterar honom med den förfalskade postremissan som hon tagit reda på. Stål tvingas skriva en avskedsansökan och Rita ser sedan till att han blir arresterad när han trots allt försöker få ut pengar på banken.

Wikmark informerar Göran om en dold punkt i testamentet. Om Göran trots allt inte gifter sig med Karin, står det honom fritt att godkänna en annan kandidat, och eftersom Rita visat sig så duglig kan han inte göra annat än att ge dem sin välsignelse.

Pressreaktion Svensk filmografi

StT (Robin Hood): "Ett trevligt, sobert, elegant utformat lustspel. Historien är ingalunda märkvärdig, och i början spelas så allvarligt att man oroligt frågar sig vad som skall bliva av detta barnet. Men barnet artar sig hastigt och växer till en pigg unge, som aktar sig för att hoppa över skaklarna.

Det rör sig om ett arv. Håkan Westergren, rik odåga i välsydd smoking, får ärva sin farbrors miljon ifall han på ett år ryckt upp farbroderns stora tidskriftsförlag och satt det på säkra fötter. Han, som aldrig arbetat förr, kastar sig med energi över uppgiften och utvecklas till en rivande karl. Håkan Westergren gör sig förträffligt som nyblivet energiknyte.

Manuskriptet är omsorgsfullare utarbetat än vad som brukar vara fallet i svensk genomsnittsfilm. Man får en massa detaljer från ett tidskriftsförlags arbete -- ibland något verklighetsfrämmande, men ofta roliga. T. o. m. den inlagda kriminalintrigen är ordentligt genomtänkt.

Något av Annonsera över det hela. Filmen har dock inte Annonseras snabbhet, men tar upp sig undan för undan och får till sist skrattarna på sin sida. Henrikson är tydligen på väg att utveckla sig till en komediregissör i Molander-stil.

Den nya norskan Kirsten Heiberg bra och söt, fast stel i nacken. Man vill gärna se henne i fylligare uppgifter."

SocD (Hb): "Anders Henriksons regiprofil börjar avteckna sig allt klarare -- man är frestad säga: i förklarad glans. Man begår väl ingen större orättvisa mot manuskriptmakarna i Han, hon och pengarna om man tillägger regissören den huvudsakliga äran av det ganska charmerande resultatet. Det är nämligen samma raska grepp i denna film som i Annonsera; man frapperas av det frejdiga greppet på ämnet och den amerikanskt durkdrivna hopklippningen, och man har vidare sitt behag i personinstruktionen och den nära nog fullständiga frånvaron av plattityder -- det är så osvenskt det gärna kan bli, och man behöver inte vara optimist för att sia om nya strålande filmtider. Man kan fråga sig om det är vederbörande filmmakares avsikt att långsamt uppfostra publiken, vänja den av med den värsta vältan och omsider nå fram till något så svindlande otroligt som kvickhet och vett? Det ser inte bättre ut. Han, hon och pengarna är nämligen en skapelse, som inte är utan originalitet, och vore det inte för det litet naiva bollandet med miljoner skulle man vara frestad stämma upp ett fulltonigt hurra."

DN (Jerome): "Interiören från det stora tidskriftsförlaget -- ty stort måtte det väl ha varit med så många olika tidningar och en så stor vinst som tvåhundrafemtitusen -- har ett lilleputtsformat som kommer en att undra om mantalsskrivningsorten. Var det meningen Grönköping? Nog är det gott och väl med kollegialt samarbete, men att Andersson (Bullen Berglund) som är redaktör för 'Livets äventyr' sitter och skriver artiklar åt Brovall (Eric Abrahamsson), som är själen i 'Hemmets hjälpreda', är nog att gå väl långt. Inte ens som filmpoäng vill det bli riktigt trovärdigt eller roligt."

Kommentar Svensk filmografi

Några av presskritikerna anmärkte på att den samling redaktioner som fanns i det tidskriftsförlag som filmen skildrar verkade egendomligt underbemannade och gammaldags. I SFs programhäfte finns på sid 4 följande som kan förklara fenomenet:

Torsten Lundqvist (manusförfattare): "Idén med just den miljön kan möjligen härledas så långt tillbaka som 1919 då jag tillsammans med Ragnar Cederstrand var med och startade en tidning Filmvärlden, som vi sedermera sålde till generalkonsul Åkerlund, och ännu för en mycket livaktig existens under namnet Film-Journalen."

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se