Intermezzo (1936)

Media (195 st)

Musikalisk melodram där äventyr och passion ställs mot hemmets trygga famn för en berömd violinist spelad av Gösta Ekman. Ingrid Bergmans tredje samarbete med Gustaf Molander tog henne till Hollywood.

En stjärna i vardande, en på väg att slockna. Så möttes de två för första gången, hon med en 20-årings entusiasm, salig över att få spela mot honom. Han i all hast, mellan repetition och föreställning på teaterns tilja, i vad som skulle bli en av de sista filmrollerna. Ingrid Bergman versus Gösta Ekman, två av svenskt dramas största artister. Även om det var en tilldragelse med flera minnesvärda stunder, så skedde det inte utan överspel. Stundtals tycks det som om storheterna velat övertrumfa varandra. 

Till exempel vid deras första romantiska möte, i Stockholmsnatten, där de förför varandra efter konsert, krogbesök och tal om nya äventyr – högtidligt upprymda på champagne och vårkänslor. Denna, deras utomäktenskapliga affär är annars den enda komplikationen i Intermezzo, om man undantar de musikaliska mellanspelen, från harmoni till dissonans. 

Gösta Ekman spelar den världsberömde violinisten Holger Brandt som bara undantagsvis gör hembesök hos sin välartade, men stillsamt plågade familj. Hustrun, spelad av Inga Tidblad, börjar tröttna under den fördragsamma ytan. Sonen – Hasse Ekman i en av sina första roller – har växt upp till mammas duktiga pojke och dövar sina känslor i naturvetenskapens ämnen. Den unga dottern (Britt Hagman) är den enda som kan njuta av pappans flyktiga närvaro, men inte heller hon utan att upptäcka hans falskspel.

När den store konstnären förälskar sig i dotterns pianolärarinna – Ingrid Bergmans Anita är ett lovande ämne såväl musikaliskt som emotionellt – så ställs kärleken på sin spets, lidelse och passion mot familjelivets trygga famn. I förlängningen visar sig barnets behov utslagsgivande. Även i så måtto är Intermezzo en traditionell berättelse som sjunger kärnfamiljens lov.

Till förtjänsterna hör, utöver det smakfulla och effektiva hantverket, väl tilltagna scener som gör karaktärernas känsloliv begripliga. Det förekommer även en viss utblick i melodramen, till exempel vid nämnda förförelseakt. Som en poet liknar han henne vid en Wienervals, ”leende och ändå fylld med vemod”, ”om en melodi när Wien fortfarande var en lycklig stad”: den planlösa folkströmmen, de fyllda caféerna, musiken och ungdomens glädje, öppenheten. Beskrivningen skulle kunna vara hämtad från Stefan Zweigs oöverträffade självbiografi "Världen av igår", om tiden före kylan. Om än bara lätt antydd blir Intermezzo som en politisk metafor för kärlek och liv under den osäkra mellankrigstiden, och ett förebud om vilket inferno som snart ska bryta ut.

Filmen blev också den förövning som tog Ingrid Bergman till Hollywood. Stjärnproducenten David O Selznick lockade över henne på ett femårskontrakt för att, samma år som han producerade Borta med vinden, låta henne spela mot Leslie Howard i en remake av Intermezzo, det som blev inledningen på Bergmans amerikanska karriär.

 Jon Asp (2015)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Läs mer om denna film i vår artikel "Yrke: musiker"

Läs mer om denna film i vår artikel "Bilar i svensk film"

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	Intermezzo
Svensk premiärtitel	Intermezzo
Internationell titel	Intermezzo
Distributionstitel	Intermezzo (Danmark) Intermezzo (Finland) Intermezzo (USA)

Regi	Gustaf Molander
Manus	Gustaf Molander Gösta Stevens
Idé	Gustaf Molander
Produktionsledare	Stellan Claësson
Foto	Åke Dahlqvist
Musik	Heinz Provost (originalmusik)
Arkitekt	Arne Åkermark
Klippning	Oscar Rosander
Ljudtekniker	Terrence Wendt
Inspicient	Gösta Ström
B-foto	Karl-Erik Alberts
Stillbildsfoto	Louis Huch (ateljéfoto)
Passare	Erik Wellander
Ljussättare	Eugén Hellmann
Negativklippning	Eugén Hellmann
Musikarrangör	Gunnar Johansson
Orkester	SF-orkestern
Orkesterledare	Eric Bengtson
B-ljud	Lennart Svensson
Förtexter	Alva Lundin

Gösta Ekman	Holger Brandt, professor, violinist
Inga Tidblad	Margit Brandt, Holgers hustru
Ingrid Bergman	Anita Hoffman, pianist
Erik "Bullen" Berglund	Charles Möller, Holgers impressario
Hugo Björne	Thomas Stenborg, Holgers f.d. pianoackompanjatör
Anders Henrikson	en svensk sjöman på den franska uteserveringen
Hasse Ekman	Åke, Holgers och Margits son
Britt Hagman	Ann-Marie, Holgers och Margits dotter
-	Ej krediterade:
Emma Meissner	Greta, Thomas hustru
Ingrid Sandahl	fru Lindberg, gäst på Ann-Maries födelsedagskalas
Margarete Orth	Marie, den lilla tyska flickan
George Fant	gäst på Ann-Maries födelsedagskalas
Millan Bolander	Emma, Brandts hembiträde
Carl Ström	kaptenen på Kungsholm
Folke Helleberg	journalist vid presskonferensen på Kungsholm
Helge Mauritz	journalist vid presskonferensen på Kungsholm
Eric von Gegerfelt	journalist vid presskonferensen på Kungsholm
Emil Fjellström	chauffören som kör på Ann-Marie
Margareta Bergman (som Margareta "Marjo" Bergman)	sjuksköterskan
Berns De Reaux	den franske servitören
Hartwig Fock	stins på järnvägsperrongen
Carl Ericson	stadsbud på järnvägsperrongen
Linnéa Hillberg	skrikande kvinna vid bilolyckan
Siri Olson	kvinna som vinkar avsked vid tåget
Astrid Bodin	kvinna som vinkar avsked vid tåget
Sven Bertil Norberg	ung man vid ett bord på uteserveringen

Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Svensk Filmindustri	1936
Distributör i Sverige (DCP)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	2015
Distributör i Sverige (hyrvideo)	Media Transfer International AB	1990
Laboratorium	AB Svensk Filmindustris filmlaboratorium

Atlantångaren Kungsholm anländer till Göteborg. På däck står den världsberömde violinisten Holger Brandt och hans trogne ackompanjatör genom åren, Thomas. De har varit ute i två år på världsturné och är åter i hemlandet. Thomas är inställd på att sluta med turnélivet och slå sig till ro i sin stuga och påta i sin trädgårdstäppa. Holger frågar om han inte kommer att sakna turnélivet med spänningen, hetsen och publiken?

Thomas är hemma i sin kolonistuga. Det är vår och han pysslar med blommorna. Inifrån huset hörs musik. Det är hans nya elev Anita som övar. Han vill utveckla henne i lugn och ro, vilket han säger till sin besökare, impressarion Charles. Charles tycker i stället att hon ska arbeta med Holger Brandt.

Holger står och spelar i sitt magnifika hem. Efteråt samtalar han med sin familj. Hans unge son säger att han vill bli ingenjör, hans lilla dotter Anne-Marie spelar grammofon och talar om hur ofta hon tänker på honom när han är borta. Anita kommer på besök, åtföljd av Charles och Thomas. Holger börjar spela "Intermezzo"-temat för sin dotter. Anita och Holger växlar intensiva blickar under spelet. Efteråt konstaterar Holgers hustru att han är en sällsynt gäst i huset och hon tycker att han ska göra som Thomas och slå sig till ro nu när han upplevt så många framgångar. Men Holger är uppeldad och säger att det är hela hans liv.

Holger börjar spela igen och Anne-Marie börjar ackompanjera honom. Anita träder till och hjälper henne vid flygeln. När hon tar över spelandet börjar Holger titta på henne som förhäxad. Thomas ser betänksam ut.

Senare möts Anita och Holger av en tillfällighet utanför Konserthuset. Han konstaterar att slumpen har inte fört dem samman bara för att skilja dem åt. De börjar promenera tillsamman och stannar till på Norrbro. I ett känslomässigt tal övertygar han Anita, alltmedan de betraktar det strömmande vattnet, att man måste ge sig livet i våld, ryckas med av dess oberäkneliga strömmar. Han frågar om hon är rädd för livet. Nej, svarar hon, inte i kväll. Han berättar minnen från förr om hur han en gång i livet när han hörde zigenarna spela "Frühlingsrauschen" i Budapest erfor känslan av ungdom och livsberusning. Anita börjar sjunga på denna melodi.

Anita sitter hemma hos Thomas och spelar samma melodi med glöd. Plötsligt avbryter hon spelet och säger att hon ska resa bort för en tid. Hon ljuger om att det är till släktingar i Danmark, men han genomskådar henne och konstaterar att detta skulle alltså vara vår sista lektion.

Anita träffar Holger på att kafé och de konstaterar att de inte längre kan fortsätta att gömma sig. Anita tycker att de ska vara förnuftiga, men Holger säger att kärleken frågar inte efter förnuft. Hemma igen frågar hans lilla dotter efter Anita och varför hon aldrig kommer på besök längre. Hans fru undrar om han fått tag på någon ny ackompanjatör än. Det visar sig att hon fått anonyma brev om hans bekantskap med Anita.

Anita och Holger står på Centralen. Holger säger att han har beslutat sig för att kapa alla band med sitt förflutna. Han har inget hem längre, säger han. De reser på turné över hela världen. Hemma i det Brandtska hemmet lyssnar Anne-Marie på radion och konstaterar att hennes pappa spelar "Intermezzo". Då stänger modern av radion.

Anita och Holger lever som i ett rus. En dag får hon besked att hon tilldelats Jenny Lind-stipendiet. Holger säger att han inte vill stå i vägen för henne. Hon märker samtidigt att han tittar på fotografier av sin familj. Hon påminner honom om de ord han tidigare yttrat vid avfärden från Stockholm, att man kan inte resa från det förflutna. Man lämnar alltid något efter sig. Han övertalar henne att ändå lämna honom, hon skulle bara bli hans skugga om hon stannade kvar.

Charles söker upp Holger, som säger att han skulle behöva lugn och ro. Han kan tänka sig att stanna bland de blå bergen för evigt. Han längtar efter sin familj. Holger och Anita tar avsked. Charles uppmanar Holger att följa med honom hem till Sverige. Han anser dock att han inte har någon rättighet att komma hem efter det han gjort. Han skriver på de skilsmässopapper som Charles haft med sig.

Tiden går och Holger sitter på ett kafé och råkar höra en svensk sjöman vid bordet bredvid. De börjar samtala och sjömannen talar om sin hemlängtan. Samtalet övertygar Holger om att resa hem.

Han kommer hem till Stockholm och ställer sig att vänta utanför Anne-Maries skola. När hon upptäcker att han står på andra sidan gatan springer hon mot honom, och blir påkörd av en lastbil. Det följer några kritiska timmar av väntan på sjukhuset. Till Charles säger han att han hade ingen rätt att komma hem. Hans son förebrår honom för att han övergivit dem och han verkar förkrossad. Men dottern överlever som genom ett mirakel, och Holger försonas med sin familj.

Granskningsnummer	203164
Datum	2015-08-26
Åldersgräns	Tillåten från 7 år
Beslutsmotivering	Framställningen innehåller inslag av en flicka som blir påkörd av en bil vilket kan medföra oro och bedöms kunna vara till skada för välbefinnandet för barn under 7 år.

Censurnummer	54811
Datum	1936-11-11
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2523 meter
Kommentar	Kopiornas längd 2548 meter - 93 minuter. Aktlängder: 0, 0, 0, 0, 0.

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Petersen-Poulsen, AGA-Baltic
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2548 meter
Längd i minuter	93 min
Akter	5 rullar
Dialogspråk	Svenska

Pressreaktion Svensk filmografi

DN (C B-n): "Alltför många svenska filmer från senaste tid ha lidit sina nederlag därför att de framträtt utan all ambition och pretention. De besvikelser som Gustaf Molanders nya film Intermezzo (premiärbiograf Röda Kvarn) bereder äro av motsatt slag -- de hänga på något vis samman just med filmens pretentioner, dess ambition att i varje detalj vara en konstnärlig film.

Det är en risk som man aldrig löper i Gustaf Molanders sällskap: smaklösheten. Han är utomordentligt kultiverad och polerad, grovheten är honom främmande, från plumpa situationer och fula ord står han alltid fjärran. Också Intermezzo är i all sin banalitet en fin berättelse, en proper historia om en gränslöst skön musikprofessor, som upplever ett litet äventyr med sin sköna ackompanjatris och på så vis lockas bort från sin ändå skönare hustru, sitt fina hem och sina vackra barn. Hela historien är förtald i den mjuka ton som blivit Molanders egen; det finns inte en enda liten kullersten som vagnen kan stöta emot på vägen.

Men är kvaliteten den första egenskap man lägger märke till hos filmen, så märker man också att denna habilitet snart förvandlas i habil tråkighet -- det finns inte ett överraskande moment i filmen, ingen kvickhet som överrumplar, ingen själ som djupnar och förvandlas. Färgen är lika vitt monoton hela filmen igenom, och de lyriska intermezzon som här finnas äro hämtade från poesins allmänningar."

StT (Robin Hood): "Huvudrollen spelas av barnen -- sonen Hasse Ekman, en svensk flicka och en tysk. Det vittnar inte minst om regins kvalitet att dessa 'barn' äro utmärkta, så äkta som möjligt. Den svenska flickan är kanske med litet för mycket, men Hasse Ekman är på pricken och skingrar med sina friska, moderna tonfall den sentimentalitet, som de äldre -- alldeles riktigt -- föra in i filmen. Ett par av hans scener höra till filmens bäst tänkta och utförda. Man får sympati för denna 'moderna ungdom'. Ett starkt drag hos filmen är för övrigt att alla personer äro sympatiska, ej ens upphovet till förvecklingarna, Ingrid Bergman, är skildrad som en vamp, hon är tvärtom en renhårig, tapper flicka, världsklok genom intuition. Många av hennes scener äro de bästa hon gjort.

Gösta Ekman har en svår roll. Den inbjuder till teatraliskhet, och han går inte helt fri från den -- men violinvirtuoser äro nog sällan fria från chosighet! Ingen svensk, och få andra, skulle dock kunna göra rollen bättre. Inga Tidblads insats har komponerats som kontrast till Ekmans och har blivit litet monoton -- men utförs perfekt. Lugna och riktiga äro Bullen Berglund och Björne.

Molander har inte dragit sig för en viss återgång till den bildsymboliska stilen i En natt. Och det är man bara glad åt. Det är film. Ett slag hotar rytmen att bli väl tam -- men så kommer bilolyckan som en häftig explosion.

Rent tekniskt beundrar man fotograferingen och den säkerhet med vilken musikproblemet lösts: Ekmans violinspel, Ingrid Bergmans piano och sång. En enda teknisk anmärkning: vad det hade varit skönt om filmen mera lämnat ateljén och oftare stigit ut i luften. Riktiga bilder av Stockholm och Tyrolens alper, och filmen hade varit perfekt."

SvD (E W O): "Molander har som kanske ingen annan svensk filmregissör lärt sig konsten att icke säga för mycket, att icke vara för omständlig. Han kan antyda med en enkel scen eller en symbol både en händelseutveckling och en stämning. Han kan också forma en ensemble. Visserligen måste jag säga att också i denna film skådespelarna ha en smula för mycket teatertradition i sin replikföring. Replikerna ansättas icke sällan för hårt och de verka inte alltigenom ledigt talspråk. De två som i detta hänseende gå alldeles fria för anmärkningar är Bullen Berglund och Anders Henrikson; den sistnämnde har bara en liten scen i filmen, men gör den briljant.

Gösta Ekmans prestation är naturligtvis också utmärkt. Jag tror inte att det finns någon annan svensk skådespelare, som så som han här skulle kunna övertyga oss om att han ä r en stor musiker. Ingrid Bergman har ännu ett tillfälle att visa vilken tillgång hon är för svensk film. Jag vet faktiskt ingen av filmens unga krafter som i lika hög grad som hon kan ge uttryck åt något i n n a n f ö r det vackra ansiktet. Hennes rutin är också redan betydlig."

Kommentar Svensk filmografi

Filmen Intermezzo hade ett manus av Molander och Gösta Stevens baserat på Molanders originalidé. 1939 hade detta inköpts av David O. Selznick som lät George O'Neill göra en omarbetning, varefter Gregory Ratoff regisserade en amerikansk version med Leslie Howard i Gösta Ekmans roll och Ingrid Bergman spelade Anita Hoffman som i den svenska filmen, vilket blev hennes amerikanska debut. Filmens titel var nu Intermezzo, a Love Story.

Gustaf Molander (intervju i Röster i Radio 12/1972): "Jag hade alltid varit intresserad av fiolen som musikinstrument och jag spelade själv litet grand, men jag gav upp det för en del år sedan till stor lättnad för min familj. I alla händelser började jag konstruera en historia kring en internationellt känd violinist, och jag samarbetade sedan med min manusförfattare Gösta Stevens om det hela. När det var klart läste jag upp det för Gösta Ekman med lite teaterscener. Han blev mycket förtjust i den, och faktiskt tackade för erbjudandet.

Inspelningen blev mycket besvärlig. För att Ekman skulle kunna agera violinist så behövdes det tre violinister som hjälp. Dels en som spelade med vänstra handen -- fingrarna på strängarna, dels en högerhand som skötte stråken. Ibland skötte Ekman stråken själv, men inte när det blev komplicerat. Själva musiken spelades av en tredje violinist, Charles Barkel. Och tillsammans avverkade dessa fyra herrar, Ekman inräknad, ett ledmotiv av österrikaren Heinz Provost."

				1936-03-28	1936-06-19
Filmstaden	Råsunda	Sverige
Vinga	Göteborg	Sverige
	Stockholm	Sverige

Sverigepremiär	1936-11-16	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	93 min
	1936-11-16	Röda Kvarn	Uppsala	Sverige	93 min
Urpremiär	1936-11-16	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	93 min
	1936-11-16	Röda Kvarn	Uppsala	Sverige	93 min
TV-visning	1972-03-11	TV2		Sverige	88 min
	1982-04-05	TV1		Sverige	88 min
	1987-06-19	TV1		Sverige	88 min
	1993-04-06	TV2		Sverige	88 min
	2000-04-25	SVT1		Sverige	88 min
Cinemateksvisning, arkivkopia	2002-07-03
	2002-08-03
TV-visning	2003-06-20	SVT1		Sverige	88 min
Cinemateksvisning, arkivkopia	2004-02-26
TV-visning	2005-01-10	SVT1		Sverige	88 min
	2006-01-31	SVT1		Sverige	88 min
Cinemateksvisning, arkivkopia	2008-01-26
	2008-02-09
	2013-01-14
TV-visning	2015-09-01	SVT1		Sverige
Cinemateksvisning	2015-09-26	Filmhuset	Stockholm	Sverige
TV-visning	2017-01-02	SVT1		Sverige
	2017-08-23	SVT1		Sverige

Originaltitel	Intermezzo (Provost)
Kompositör	Heinz Provost	(1936)
Instrumentalist	Charles Barkel	(dubbar Gösta Ekmans violinspel)
	Stina Sundell	(dubbar Ingrid Bergmans pianospel)

Originaltitel	Ballad, nr 3, op. 47, Ass-dur
Kompositör	Frédéric Chopin	(1840/41)

Originaltitel	Stycke, piano, op. 32. Frühlingsrauschen
Kompositör	Christian Sinding	(1893)
Sångare	Ingrid Bergman	(nynnas)
Instrumentalist	Stina Sundell	(dubbar Ingrid Bergmans pianospel)

Originaltitel	Wiener Bonbons, op. 307
Kompositör	Johann Strauss d.y.	(1866)

Originaltitel	Konsert, violin, orkester, nr 2
Kompositör	Hilding Rosenberg	(1924)

Originaltitel	Lieb Minchen
Kompositör	Andreas Wiegand

Originaltitel	Sehnsucht nach Tirol

Originaltitel	En gång i bredd med dej

Originaltitel	Prométée enchaîné
Kompositör	Jules Buisson

Originaltitel	Sonat, violin, BWV 1001, g-moll
Kompositör	Johann Sebastian Bach	(1720)

Originaltitel	Symfoni, nr 6, op. 74, h-moll
Kompositör	Pjotr Tjajkovskij	(1893)

Originaltitel	Wiegenlied, op. 98, nr 2
Kompositör	Franz Schubert	(1816)

Minns ni? (1993)	Citat ingår från	Intermezzo (1936)
Till Gösta Ekmans minne (1938)		Intermezzo (1936)

Ackompanjatör

Agent

Bilolyckor

Brev/anonymt

Impressario

Konserter

Kungsholm/fartyg

Pianolärarinna

Stipendier

Stockholm

Stockholm/Äppelviken

Tyrolen

Vinga

Violinister

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2516

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2524

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	2521

Typ	Duplikatnegativ
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2625

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	INTERMEZZO Gösta Ekman
Tryckeri	J. Olsén litogr.anst.

Antal exemplar	2
Affischtitel	INTERMEZZO
Tryckeri	Zetterlund & Thelanders boktryckeri AB

Storlek	Större än 80 x 110 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	INTERMEZZO
Tryckeri	J. Olsén litogr.anst.
Affischdesign	Eric Rohman

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	INTERMEZZO
Tryckeri	Ivarsons tryckeri lito

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	INTERMEZZO
Tryckeri	Ewes tryckeri AB

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	INTERMEZZO
Tryckeri	Ivar Hæggströms lito
Affischdesign	Anders Beckman

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Synopsis
Manustitel	Novell för filmen av Gösta Stevens och Gustaf Molander.
Omfång	70 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Intermezzo. Film av Gösta Stevens och Gustaf Molander.
Omfång	170 s. Rollbeskrivning (4 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Intermezzo.
Omfång	170 s. Rollbeskrivning (4 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Synopsis
Manustitel	Intermezzo.
Omfång	1 s.
Språk	Tyska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Intermezzo. Av Gösta Stevens och Gustaf Molander.
Omfång	39 s. Produktionsuppgifter (1 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Intermezzo. Von Gösta Stevens und Gustaf Molander im Manuskript.
Omfång	26 s.
Språk	Tyska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Intermezzo av Gustaf Molander och Gösta Stevens.
Omfång	359 s. Rollbeskrivning (8 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Språk	Engelska

Typ	Kringmaterial
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Bakombild papper	2
Album	Ja

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Ljudtyp	Ljud
Färgtyp	Svartvit
Bärare	DCP
Längd i minuter	93 min
Dialogspråk	Svenska

Typ	Digitalt ljud
Bärare	WAV

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264