Pensionat Paradiset (1937)

Media (69 st)

---

Relaterat

Populärt och bespottat lustspel med Thor Modéen som ställföreträdande operasångare på ett värdshus i skärgården med flera giriga gäster. Filmen stack i ögonen på kultureliten men älskades av publiken och har med åren delvis omvärderats.

”Kärleken till de gamla sakerna beror inte på att de är gamla. Det är bara det att åldrandet och förfallet ger den nödvändiga distansen, eller uppväcker den nödvändiga sympatin.” – Susan Sontag i sin berömda essä om camp, först publicerad på svenska i Chaplin 1966.

På olika grunder är Weyler Hildebrands Pensionat Paradiset (1937) en veritabel svensk klassiker, vissa skulle kalla den kultfilm. Tidigt kom den att kallas, till viss del bedrägligt, ”pilsnerfilmernas pilsnerfilm”. Ett par veckor efter premiären kom den nämligen att utlösa den omtalade Konserthusdebatten, efter att kritiken mot den svenska filmen hade ljudit stark under hela trettiotalet. 

Det var ett möte arrangerat av Sveriges författarförening i syfte att gissla den svenska filmens torftighet och i bästa fall även föreslå förbättringar. Flera namnkunniga kulturpersonligheter deltog, bland dem Vilhelm Moberg, folkbildaren Gunnar Hirdman och filmkritikern Carl Björkman. Just Björkman hade i sin recension av Pensionat Paradiset i Dagens Nyheter myntat det sedermera klassiska tillmälet: “Svensk film – en skamfläck för vår kultur”. Under debatten fick Björkman tillfälle att utveckla: ”Det ojämförligt mesta i denna svenska produktion är undermålig vara […], ett enfaldigt andligt gods där grovheten och smaklösheten fira triumfer när filmerna inte komma med någon pretention och där det flacka och fadda regerar när filmerna komma med pretention.”

Pensionat Paradiset hamnade i skottgluggen för denna svidande kritik. Är det då fråga om undermålig konst eller upphöjd kitsch? Nog är det så att tiden krymper den banala radien, för att åter citera Susan Sontag. Men faktum är att publiken redan då älskade filmen lika mycket som kultureliten hatade den.

Vad i filmen är det som underhåller och provocerar så?

Möjligen är det förbehållslösheten, det alltigenom ohämmade. Pensionat Paradiset, här förlagt till Stockholms skärgård, kompromissar aldrig med sitt uppdrag: farsen, förväxlingskomiken, folkligheten. Här finns alla de beståndsdelar som kännetecknade 30-talet: de grovhuggna typerna, den hemvävda miljön, de förutsägbara situationerna, bondkomiken.

Ingen karaktär står svarslös, alltid en klämkäck replik på lut, gäller det societetskvinna eller chaufför; människor som trugar vardagscynism eller som lider av fåfänga; de äldre likväl som uppkomlingarna. Inga skämt tycks för skämda.

Typexempel om kvinnor: ”Fruntimmer är sig lika i alla väder och vindar.” Om föraktet för finkultur, centralt element i svensk komedi: ”Figaros bröllop – ett strålande bröllop, fem sorters brännvin.” Den senare repliken uttalas av svensk films store komediant: Thor Modéen, här skräddare som under falsk mantel mönstrar på rollen som den berömda och högt emotsedda operasångaren Don Carlos, släkting till Fru Pettersson, spelad av Julia Ceasar, som tillsammans med Modéen utgör filmens stora stjärnor. Till denna osannolika handling interfolieras diverse lycksökare och bedragare. 

Nog utan särskilda genuspolitiska hänsyn tagna ståtar filmen med ovanligt god kvinnlig representation. Det så kallade Bechdeltestet klaras med råge. Som mest ses över en handfull namngivna kvinnor, om än en av dem utklädd, samtala om annat än män. En annan storhet i farsen är att karaktärerna framstår som tvättäkta proffs på att följa upp sina lustigheter med lika övertygande flabb, vilket förefaller mycket mer genuint än till exempel den senare skrattmaskinen.

Jon Asp (2015)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Originaltitel	Pensionat Paradiset
Svensk premiärtitel	Pensionat Paradiset
Distributionstitel	Det tossede Hus (Danmark) Pettersonskan paratiisi (Finland) Pettersonskans Paradis (Finland)
Andra censurtitel	Skärgårdskavaljerer (barntillåten version)
Dvd-titel i Sverige	Pensionat Paradiset

Regi	Weyler Hildebrand
Manus	Bob Mac
Produktionsledare	Robert Wahlberg
Foto	Erik Bergstrand
Musik	Eric Bengtson (originalmusik)
Arkitekt	Arne Åkermark
Klippning	Rolf Husberg
Ljudtekniker	Gaston Cornelius Sven Persson (ej krediterad)
Regiassistent	Rolf Husberg
Inspicient	Tor Borong
B-foto	Karl-Erik Alberts
Stillbildsfoto	Louis Huch (ateljéfoto)
Orkester	SF-orkestern
Orkesterledare	Eric Bengtson
B-ljud	Lennart Svensson Per-Olof Pettersson (ej krediterad)
Förtexter	Sven Lundqvist

Thor Modéen	Julius "Julle" Bergström, skräddare
Maritta Marke	Lotta Bergström, Julles syster, husa på Pensionat Paradiset
Nils Ericson	Nisse, Julles medhjälpare i skrädderiet/fröken Kajsa Lovander
Julia Cæsar	Elvira Pettersson, pensionatsvärdinna
Greta Ericson	Margit, Elvira Petterssons dotter
Carl Hagman	don Carlos från Argentina, Elviras svåger, operasångare
Lili Ziedner	fröken Cronblom, pensionatsgäst
Arthur Fischer	Kihlman, alias baron de Planche, tjuv och solochvårare
Hugo Jacobson	Svärd, portier och vaktmästare på pensionatet
Folke Helleberg	Eric Karlsson, Margits fästman, racerbåtsförare
Linnéa Hillberg	grevinnan Klingehjelm, pensionatsgäst
Carl-Gunnar Wingård	fabrikör Agaton Pålsson, pensionatsgäst
Bullan Weijden	Hulda Pålsson, Agatons fru
Sven-Eric Carlsson	Pelle Pålsson, Agaton och Huldas son
John Botvid	Fernlund, pensionatsgäst
Hjördis Gille	lomhörda fröken Ström
Hugo Bolander	notarien, pensionatsgäst
Helga Brofeldt	pensionatsgäst
Arne Lindblad	pensionatsgäst
Siri Olson	pensionatsgäst
Richard Lund	direktör Johnson, motorfabrikant
Åke Uppström	herr Roos, kund hos Julle
Sigge Fürst	sjungande passagerare på ångbåten Östanå I
Lena Cederström	ung pensionatsgäst
Keith Hårleman	ung pensionatsgäst
Karla Borong	medelålders pensionatsgäst
Manetta Ryberg	medelålders pensionatsgäst
Greta Lundberg	ung pensionatsgäst
Sixten Sparre	pensionatsgäst
Berns De Reaux	don Carlos betjänt
Harry Philipson	man på bryggan vid Östanås ankomst
Paul Hagman	man på bryggan vid Östanås ankomst
Bertil Schedin	man på bryggan vid båttävlingen
Julius "Julle" Sjögren	man på bryggan vid båttävlingen
Curt Lundvik	man på bryggan vid båttävlingen
John Sandling	man på bryggan vid båttävlingen
Carl Reinholdz	man på bryggan vid båttävlingen
Harry Essing	styrman på Östanå

Produktionsbolag	AB Stockholmfilm
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Wivefilm	1937
	AB Stockholmfilm	1952
Distributör i Sverige (DCP)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	2015
Distributör i Sverige (DVD)	Studio S Entertainment	2013
Laboratorium	AB Svensk Filmindustris filmlaboratorium
Smink	Firma Carl M. Lundh AB

Vi far med en sjungande och spelande skärgårdsbåt till Pensionat Paradiset ute i Stockholms skärgård. Unga Margit Pettersson, dotter till pensionatsinnehaverskan, Elvira Pettersson, pratar med sin mer eller mindre fästman, den unge montören Eric som uppfunnit och patenterat en ny karburator till en utombordsmotor, med vilken han hoppas vinna en kommande tävling. Fru Pettersson avbryter idyllen och antyder att Margit bör hålla sig till en viss baron de Planche, som gästar pensionatet och som värdinnan anser vara förmögen.

Portieren Svärd delar ut dagens tidningar och fröken Cronblom börjar läsa sitt exemplar med första kommentar: "Det var rysligt så få döda det var i dag, då!" Därefter meddelar hon att enligt tidningen skall fru Petterssons svåger, den argentinske sångaren Don Carlos komma på besök. Fru Pettersson har aldrig träffat honom tidigare. Don Carlos har skänkt en pokal och 10.000 kronor till pris åt den stundande tävlingen med racerbåtar.

Lotta, pensionatets piga, sjunger en visa ganska högljutt så att fru Pettersson grälar med henne och Lotta säger upp sig. Hon störtar hem till sin broder, skräddaren Julius Bergström, samt dennes gesäll Nisse, som är Lottas fästman.

Hos Julius Bergström anländer fängelsekunden och sol-och-våraren Kihlman och säger sig vilja ha en frack till ett kommande bröllop, men Julius vägrar att stå till tjänst. Kihlman är den baron von Planche som lurat fru Pettersson och hennes dotter. Lotta ber Julius gå till pensionatet och dra ut ett elektriskt strykjärn som hon tror sig ha glömt påkopplat. Han gör det mitt i natten men väcker folk. För att inte bli tagen som inbrottstjuv, låtsas han vara svågern från Sydamerika, Don Carlos, och han stannar kvar. Det är då han upptäcker att skojaren Kihlman uppträder som baron.

Julius är med om kvällsunderhållning och sjunger ett parodiskt nummer. I handlingen även scener runt pensionatets smörgåsbord med diverse matskämt.

Lotta är tillbaka i pensionatet och syr på en klänning. Fästmannen Nisse tjänar som provdocka. När han dessutom provar en damperuk kommer fru Pettersson in och ber "henne" hjälpa andra damer prova baddräkter. Nisse måste gå med som "dam" till uttagning för simborgarmärket. När man sätter märket på honom exploderar hans ena "bröst".

Här följer en scen i manus som tydligen varit med i filmens första visade (barnförbjudna) version men sedan klippts. Kihlman försöker förföra den i damkläder förklädda Nisse. Han bjuder "henne" på en grogg på sitt rum och "hon" röker cigarr. Julius ser till att Margit och fru Pettersson kommer in och upptäcker dambesöket. Det gör att Margit nu kan låta sig uppvaktas av Erik.

Dagen därpå vinner Erik racertävlingen. Kihlman avslöjas efter att ha stulit en del värdesaker. Den riktige Don Carlos dyker upp och Julius jagar Kihlman fram till båtarna. De hoppar bägge ombord på Erics båt som startar och vinner tävlingen samtidigt som Julius håller ett fast grepp om Kihlman. Erik får kontrakt med en fabrik för att exploatera sin uppfinning. Han får även sin Margit. Skräddaren Julius gifter sig med Petterssonskan. Kihlman sparkas på porten.

Censurnummer	80599
Datum	1952-05-15
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	2000 meter
Kommentar	Speltid: 73 minuter. Aktlängder: 0, 0, 0, 0.

Censurnummer	55305
Datum	1952
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2158 meter
Kommentar	Aktlängder: 571-548-572-467 = 2158 meter - 79 minuter. Aktlängder: 571, 548, 572, 467.

Censurnummer	58153
Datum	1938-09-13
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	1760 meter
Kommentar	Aktlängder: 495-475-400-390 = 1760 meter - 64 minuter. Aktlängder: 495, 475, 400, 390.

Censurnummer	55305
Datum	1937-02-06
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2154 meter
Kommentar	Aktlängder: 310-264-284-278-288-278-234-219 = 2154 m - 79 minuter. Visningskopiornas aktlängder (5 akter): 571-548-572-467 = 2158 m - 79 minuter. Aktlängder: 310, 264, 284, 278, 288, 278, 234, 218.

Bildformat	1.37:1
Ljudsystem	Petersen-Poulsen, AGA-Baltic
Bredd	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2158 meter
Längd i minuter	78 min
Akter	4 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Med undantag av DN var det bland morgontidningarna endast SocD som var helt negativ i sina omdömen. Kvällspressen, främst NDA, lät sig ryckas med av DN och var totalt avvisande. Robin Hood (StT) representerade kritikernas flertal med "Varför klumpa ner sig med dessa otroliga smaklösheter? Bristande rutin kan förlåtas, men inte bristande smak. Folk skrattade visserligen, men skämdes att slutapplådera."

Eftersom recensionen i DN (C B-n) den 9.2.1937 betydde så oerhört mycket för den fortsatta filmdebatten återges den här endast något beskuren: "Skandiabiografen hade på måndagskvällen premiär på ett svenskt lustspel, Pensionat Paradiset, medan Rialto och Rivoli bjödo på Willy Forsts första film av den egna produktionen, Burgtheater, Grand gav Florence Nightingale-filmen Den vita ängeln och Sture Ärans väg. Allt som allt var det åtta premiärer, vilka samtliga recenseras här nedan.

Pensionat Paradiset är nog nättopp det allra simplaste jag hittills sett av svensk film, den hopar smaklösheter på smaklösheter, och även den som förut upplevt åtskilligt i svensk filmproduktion tar sig inför denna underliga skapelse om huvudet och frågar: är det verkligen möjligt att svensk film kan vara så djupt sjunken? Finns det verkligen publik för sådant dravel?

Allt skall dömas efter sin grad och art, svarar någon. En film som denna kommer inte med några pretentioner. Den är bara avsedd att roa de breda massorna.

Precis som om det skulle göra saken bättre!

Faktum kvarstår: vill ni en gång gå och se ett verkligt koncentrat av svensk tarvlighet och enfald, vill ni se de allra sämsta sidorna i svenskt lynne utlämnade till beskådande, vill ni riktigt ordentligt skämmas över en svensk produkt, då ska ni gå på Skandia någon kväll i veckan och se Pensionat Paradiset, ni kommer inte att bli besviken!

Filmen annonserar sig visst själv som en slapstick och anser sig väl därmed befriad från alla sannolikhetskrav i fråga om handlingen: en handling som kretsar kring Paradispensionatets grannskräddare, som en mörk natt blir tagen för en väntad rik onkel från Sydamerika när han gör inbrott i pensionatet. Han skall nämligen rädda ett bortglömt strykjärn från att tutta eld. Varpå han bland inackorderingarna nödgas spela rollen ut ända till dess den riktige anländer. Kring denna lilla intrig grupperar sig så ett myller av arrangemang från den svenska humorns bakgårdar. Där är teaterfriherrinnan, en Juliana som inte glömt sin adliga ätt, och där är den överfettade knapadelsdamen med adelskalender och taxeringskalender som enda lektyr ute på pensionatet. Där är sommargästen som smetar skosvärta i stället för badolja i ansiktet, där är barnungen som väter ner i matsalen, och där är fällstolen som faller ihop när man sätter sig i den. Någon står och nyser mitt över det dukade smörgåsbordet så att maten nyses bort. Någon sjunger utan röst, men med en sådan intensitet att han slår sönder möblerna. Någon -- låt oss spara det allra värsta till sist! -- en karl sätter på sig en klänning och nödgas med anledning därav prova baddräkt på en dam, ta simborgarmärket tillsammans med flickor och supa sig halvfull under en förförelsescen inne på en av de manliga gästernas sängkammare. Fy sjutton!

Och den första av filmens repliker, avsedd att locka till skratt, utsäges av en skräcktant när hon norpat åt sig tidningen från stan och skall studera nyheterna: 'Det var rysligt så få döda'.

Att fästa sådant avseende vid en svensk struntfilm, det är att bruka större våld än nöden kräver, det är att skjuta en mygga med en kanon, säger kanske en och annan. Ja, det är möjligen sant. Men när dessa den svenska filmens myggor ideligen leva upp igen, ideligen envisas att svärma och att sticka, då må det vara hänt. Allrahälst som saken börjar bli allvarsam.

Det ligger helt enkelt så till att den svenska filmen -- en skamfläck för vår kultur -- som bäst är i färd med att rasera en god del av de resultat som det svenska folkbildningsarbetet under långa och mödosamma år har byggt upp. Denna svenska film, som inte tjänar några som hälst andra intressen än de kommersiella, är verkligen en samhällsfara, och med den förödande kraft som bilder långt mer än ordet alltid övar på de stora massorna har denna fara nu vuxit därhän att den på allvar måste bekämpas -- t. ex. med några av de kraftresurser som en gång i tiden uppmobiliserades för utrotande av avarterna hos den allra värst kolorerade veckopressen!

Den svenska filmen sådan den representeras av den övervägande majoriteten svenska filmer är en ändå värre kräftskada än den kolorerade pressen, den är ändå mera påträngande och brukar grövre förförelsekonster, den är på något vis outrotlig. En utgrälad bok måste stoppas under bokhandlardisken, och en misslyckad pjäs läggas ned efter en vecka, men hur usel en film än är och hurudan kritik den än har fått, så fortsätter den ändock oförtröttligt sitt liv ut över landet; kopiorna finns och äro kanske abonnerade sedan månader tillbaka, och alltid ges det några avlägsna landsortshålor dit man kan räkna på att ryktet om misslyckandet inte nått och där man med braskande och hi så lustiga affischer kan lura sjuttio öre av folk."

Kommentar Svensk filmografi

Denna film är den mest omskrivna av alla 30-talsfilmerna och dess titel blev ett slagord. Pensionat Paradiset blev synonymt med en svensk skräpfilm. Observera att filmen spelades in på SF i Råsunda där producenten hyrt in sig samt att den tekniska standarden inte var helt undermålig.

Filmbolaget tog fasta på de negativa omdömen som kom till uttryck och när man efter cirka 18 månader klippte ner filmen för att få den barntillåten, ändrade man titeln till Skärgårdskavaljerer.

En av de deltagare som hårt kritiserade filmen i den filmdebatt som blossade upp våren 1937 var författaren Vilhelm Moberg, samme Vilhelm Moberg som efter första TV-visningen i okt 1971 kommenterade filmen med att den verkar efter alla dessa år ganska oskyldig. Måhända därför att TV klippt bort en så kallad lustighet med nazistisk anknytning.

			(kompletteringar 21 november och 2 december 1936)	1936-08-28	1936-11-09
Filmstaden	Råsunda	Sverige	(ateljé)
	Råsunda	Sverige	(exteriörer)
Dalarö	Haninge	Sverige	(exteriörer)
Lidingö båtbrygga	Lidingö	Sverige	(exteriörer)
Solviksbadet	Bromma	Sverige	(exteriörer)

Sverigepremiär	1937-02-08	Skandia	Stockholm	Sverige	79 min
TV-visning	1971-10-19	TV2		Sverige	76 min
	1973-01-16	TV2		Sverige	76 min
	1981-03-01	TV2		Sverige	76 min
	1986-01-28	TV2		Sverige	76 min
	1993-01-06	TV2		Sverige	76 min
	1995-09-30	Kanal 1		Sverige	76 min
Urpremiär	1937-02-08	Skandia	Stockholm	Sverige	79 min
Festivalvisning	2010-02-04	Capitol	Göteborg	Sverige	79 min	33:e Göteborg International Film festival.
Dvd-release	2013-08-28			Sverige		(utgiven i samlingen "Den stora pilsnerboxen")

Originaltitel	Välkommen i det gröna
Kompositör	Jules Sylvain	(1936)
Textförfattare	Sven Paddock	(1936)
Sångare	Sigge Fürst
	Folke Helleberg
	kör	(båtpassagerare)

Originaltitel	Scène humour
Kompositör	Michel Brusselmans

Originaltitel	I rosens doft
Kompositör	Edvin Ziedner	(1937)
Textförfattare	Edvin Ziedner	(1937)
Sångare	Lili Ziedner

Originaltitel	Calle Schewens vals
Kompositör	Evert Taube	(1931)
Textförfattare	Evert Taube	(1931)

Originaltitel	En äkta mexikanare
Kompositör	Jules Sylvain	(1937)
Textförfattare	Sven Paddock	(1937)
Sångare	Thor Modéen
Instrumentalist	Lili Ziedner	(piano)

Originaltitel	Svarta Rudolf
Kompositör	Robert Norrby	(1909)
Textförfattare	Erik Axel Karlfeldt	(1909)

Originaltitel	Nu ska' vi vara snälla
Kompositör	Jules Sylvain	(1935)
Textförfattare	Karl Gerhard	(1935)
Sångare	Maritta Marke

Originaltitel	Fjorton år tror jag visst att jag var
Textförfattare	Henrik Lilljebjörn
Sångare	Lili Ziedner

Originaltitel	Déshabillez-vous
Kompositör	René Mercier

Originaltitel	Roue libre
Kompositör	Stéphane Chapelier

Minns Ni? (1993)

Citat ingår från

Pensionat Paradiset (1937)

Brännvin

Förklädnad/man som kvinna

Karburator

Montör

Papegojor

Pensionat

Pilsner

Racerbåt

Simborgarmärket

Skräddare

Skärgård/Stockholms

Skärgårdsångare

Smörgåsbord

Sol-och-vårare

Tjuvar

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Digitalt ljud
Bredd	WAV

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bredd	DCP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bredd	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bredd	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bredd	ProRes

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bredd	35 mm
Längd i meter	1958

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bredd	35 mm
Längd i meter	2046

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bredd	35 mm

Typ	Duplikatnegativ
Materialbas	Acetat
Bredd	35 mm

Typ	Duplikatnegativ
Materialbas	Acetat
Bredd	35 mm

Typ	Duplikatnegativ
Materialbas	Acetat
Bredd	35 mm

Typ	Duplikatnegativ
Materialbas	Polyester
Bredd	35 mm
Längd i meter	2093

Typ	Duplikatpositiv
Materialbas	Acetat
Bredd	35 mm
Längd i meter	2114

Typ	Duplikatpositiv för OP
Materialbas	Polyester
Bredd	35 mm
Längd i meter	1

Typ	Tonnegativ
Materialbas	Acetat

Typ	Tonnegativ
Materialbas	Polyester
Bredd	35 mm
Längd i meter	2118

Storlek	Mindre än 850 x 400
Affischtitel	Den mest omtalade svenska filmfarsen hittills PENSIONAT PARADISET
Tryckeri	Bror Ekegrens boktryckeri

Storlek	Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel	SKÄRGÅRDSKAVALJERER pensionat paradiset
Tryckeri	Uddeholms Offset
Affischdesign	Walter Bjorne

Storlek	Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel	PENSIONAT PARADISET
Tryckeri	Ivarsons tryckeri
Affischdesign	Eric Rohman

Storlek	Mindre än 850 x 400
Affischtitel	En svensk skratt- och jubelfilm om kärlek, sol och snurretävlingar! SKÄRGÅRDSKAVALJERER Pensionat Paradiset
Tryckeri	Robert E. Petersen offset-bogtryck
Affischdesign	Walter Bjorne

Storlek	Mellan 850 x 400 och 850 x 690
Affischtitel	DET TOSSEDE HUS Hotel Paradis
Tryckeri	Dyva & Jeppesens bogtrykkeri aktieselskab
Affischdesign	F. Erik

Typ	Kostym
Arkivalietitel	Pensionat Paradiset
Omfång	Klänning i gulrandigt siden med shiffongisättning

Typ	Inspelningsmanus
Omfång	154 s. + 4 s. sångtexter. Rollista (1 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Kringmaterial

Typ	Kringmaterial
Språk	Svenska

Typ	Kringmaterial

Svartvitt papper	SET
Album	Ja

Typ	Program
Språk	Danska

Typ	Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program
Språk	Svenska