Mamma gifter sig (1937)

Media (46 st)

Originaltitel	Mamma gifter sig
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Ivar Johansson
Manus	Ivar Johansson
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Sveriges Biografägares Distributionsbyrå (SBD)
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1937-10-23

Medverkande

Carl Barcklind
godsägare Berner på Björntofta

Margit Manstad
fru Lena Helling

Annalisa Ericson
Mona Helling, utger sig som fröken Svensson, lärarinna från Göteborg

Nils Ohlin
Folke Berner, godsägare Berners son

Georg Funkquist
Ambrosius Andersson, restaurangchef

Torsten Bergström
hotellportiern

Visa alla medverkande

Handling

En bil kör fram till ett större kusthotell, "Hotell Saltsjösund". En äldre herre i bilen säger: "Vad är det här för ett jäkla ställe där dom inte tar emot gästerna?" Bilen tutar,...

Visa hela handlingen

Press

SvD (Lill): "...därmed får man väl acceptera den ganska underliga handlingen. Den är utbroderad med en del småpoänger, som icke sakna komisk slagkraft -- men slangpratande är i och för...

Visa all press

Relaterat

En bil kör fram till ett större kusthotell, "Hotell Saltsjösund". En äldre herre i bilen säger: "Vad är det här för ett jäkla ställe där dom inte tar emot gästerna?" Bilen tutar, men ingen kommer ut och hämtar bagaget. Den äldre herrn går in och skäller ut den sömnige och oförskämde portieren. Hotellets personal gör ett så avvisande intryck på den äldre herrn att han säger: "Nej så jäklar, om jag så skall bo på Pensionat Paradiset så inte stannar jag här!" Samt avtågar.

På hotellet förekommer en viss Folke Berner, son till godsägare Berner. Han uppvaktar den vackra änkan, Lena Helling, som förestår hotellet och förvaltar det åt sin dotter, Mona Helling, som är den verkliga ägaren. Hotellet går dåligt och Lena vill sälja det, men hennes advokat, Albert Meyer, påpekar att hon måste ha dotterns tillstånd.

Mona Helling är i motsats till modern ytterst intresserad av hotellskötsel. Vi finner henne i Göteborg, praktiserande på en restaurant där hon får advokatens brev om den eventuella försäljningen. Mona blir ytterst upprörd och går ut på stan för att lufta sina känslor.

Vi finner henne snart på stationen i Saltsjösund under falskt namn. Hon har bokat in sig på hotellet som "fröken Svensson, lärarinna från Göteborg". Hon skall kontrollera vad som händer på hotellet och anledningen till varför det inte bär sig.

Redan på stationen råkar hon i gräl med den utsände vaktmästaren Astervall. Hon hutar åt portieren, drar den näsvise hisspojken i örat, lyssnar på klagande gäster. Hon är hela tiden maskerad i ett par blå solglasögon. Hon finner serveringen i restaurangen undermålig och säger detta till hovmästaren, Ambrosius Andersson. Hon ser sin mor Lena Helling flirtande med Folke Berner och hon stör dem skadeglatt när de skall kyssas på en undanskymd bänk i strandparken. I resturangen blir det danskväll. Först blir Mona uppbjuden av löjtnant Håkan Wallenius, medan hon dansar med honom irriteras hon av Folke och modern Lena dansande cheek to cheek, så hon trampar Folke på tårna.

På Björntofta gård träffar vi godsägare Berner och hans förvaltare Jönsson. Han får telefonsamtal från sonen där det framgår att Berner vill köpa hotellet, och att han hoppas att sonen skall göra änkan mör. På hotellets badstrand skämtar Mona med sin mor och Folke genom att ge alla gästerna gratis blå solglasögon. Det spöklika intryck Mona redan gjort på dem förstärks nu av alla gästerna på stranden i blå solglasögon.

Lena och Folke far till Bellmansro för att dansa och slippa se fröken Svensson spionerande på dem bakom blå glasögon, men Mona har fått höra vart de skall fara och när de dansar får de se damen med de blå glasögonen igen tillsammans med Håkan Wallenius. Folke får en anonym brevlapp från hovmästaren: "Man kysser inte den dam man respekterar så att hotellets springpojkar ser det. Vän av stil."

Lena och Folke finner att den okända har placerat ett par blå glasögon i deras respektive rum. De är mycket uppretade tills Mona inträder i Lenas rum och avslöjar sig som dottern. Hon och Folke grälar. Han säger att han vill köpa hotellet och gifta sig med Lena.

Nästa dag tar Mona ut sin egen sportbil från hotellets garage och kör mot Stockholm. Portieren är ganska hämndlysten mot henne och vet inte att bilen är hennes och att hon egentligen är hotellets ägarinna. Han anmäler henne för bilstöld hos polisen, som sedan stoppar Mona och upptäcker att hon heter Helling och att det är hennes egen bil, varefter de skäller ut portieren per telefon.

Godsägare Berner och sonen Folke samtalar ute på godset varefter Mona kommer på besök. Berner föreslår att Folke och hon skall samsas och understryka det genom att kyssas. Folke kysser den motsträviga Mona, för vilken kyssen trots allt har en viss effekt. Mona far tillbaka till moder Lena och hotellet sedan hon bett modern sammankalla personalen till möte klockan två på natten. Folke sänder ett mystiskt telegram till hotellet.

När Mona kommer fram står hela personalen uppställd med blå glasögon. Det har Folke lurat dem till med telegrammet som han falskeligen undertecknat med advokat Meyers namn. Mona skäller ut personalen, men lovar att inte avskeda dem om de verkligen rycker upp sig.

Folke far till Hotell Saltsjösund och finner allt förändrat. Personalen störtar fram när hans bil stannar och portieren är som förvandlad. På närmaste danskväll försonas Folke och Mona.

Pressreaktion Svensk filmografi

SvD (Lill): "...därmed får man väl acceptera den ganska underliga handlingen. Den är utbroderad med en del småpoänger, som icke sakna komisk slagkraft -- men slangpratande är i och för sig inte värst roligt -- och den pryddes upp av en mångfald verkligt vackra landskapsbilder. Felet är bara, att de kameralyriska utvikningarna hänga mycket löst på helheten, det är kontinuiteten man saknar här som i de flesta andra svenska filmer. Musiken är likaledes inplockad litet här och där som det faller sig, frånsett de vanliga dansrestaurangscenerna, befolkade av det vanliga trista klientelet... Bland enklare herrar i kavajkostym rör sig här Nils Ohlin oföränderligen varje kväll på sommarrestaurangerna i välsittande frack och verkar följaktligen en smula främmande i den genuint svenska omgivningen."

AB (Filmson): "Mamma gifter sig på Olympia-Roxy har sina förtjänster i ett stundom vackert foto, en viss bildfantasi som är Ivar Johanssonsk och en och annan lustighet i dialogen. Men det är fullkomligt tossiga människor de här som gå omkring och lapa sol, sporta, bila och bada och leka hotellchefer i grann Saltsjöbads-natur. Inte hade jag trott att den gamle pålitlige Ivar Johansson skulle komma med något så dumt som en mor som inte känner igen sin egen dotter för att hon råkar ha ett par blå glasögon. Eller helt plötsligt låta hjälten i historien ge den vackra mamman på båten för att i stället kasta sig över hennes näsvisa unge. Sånt gör man inte i hyggligt sällskap och det borde det här vara egentligen."

SocD (Chat): "I och för sig inte alls något dumt filmuppslag, men när det innehåller sådana orimligheter, som att man medelst ett par blå glasögon göra sig så oigenkännlig att inte en gång ens egen mor känner igen en, då förstås att den tråkiga traditionella filmsvenska flykten från verkligheten långt ifrån undgåtts i Mamma gifter sig.

Regissör Johansson har i filmen lagt sig till med den Edgrenska metoden att låta en replik påbörjas i en miljö och avslutas i en helt annan, och har därigenom ett par gånger fått fram rätt roliga effekter, men det blir för många repliker, som avslutas, hr Johansson."

Kommentar Svensk filmografi

Filmens dokumentära värde ligger i miljöskildringen av Saltsjöbaden med station, hotell, båthamn och badstränder.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se