En sjöman går iland (1937)

Media (63 st)

Originaltitel	En sjöman går iland
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Ragnar Arvedson
Manus	Börje Larsson Ragnar Arvedson
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Irefilm
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1937-11-15

Medverkande

Adolf Jahr
Axel Nord, förste styrman

Carl Barcklind
Rundholm, kapten

Sigge Fürst
Holmén, andre styrman

Manne Grünberger
Mörtvig Karlsson, mässpojke

Birgit Rosengren
Ingrid Bille, kapten Rundholms systerdotter

Ruth Stevens
Nelly

Visa fler

Handling

På senare tid har rederiet Transocean förlorat många kunder och ledningen förstår att något är på tok eftersom konkurrenten Fraktunion kommer med underbud hela tiden och tar alla...

Visa hela handlingen

Press

NDA (Axon): "Så många knockoutslag ha aldrig tidigare utdelats i någon svensk film som i En sjöman går i land -- premiärbiografer Astoria och Plaza -- och sköne Adolf själv torde efter...

Visa all press

På senare tid har rederiet Transocean förlorat många kunder och ledningen förstår att något är på tok eftersom konkurrenten Fraktunion kommer med underbud hela tiden och tar alla frakter.

På Transoceans ångare Colombo har kapten Rundholm fått bevis för att någon ombord förråder rederiets affärshemligheter och vidarebefordrar dem till skeppsmäklare Ture Bergman, tidigare anställd vid Transocean och numera i konkurrentens sold. Bergman har fått reda på att man vet och ger telegrafiskt instruktion till sin man på Colombo att förhindra att bevisen kommer till rederiets kännedom. När man ankrat i Stockholm, sänder kapten Rundholm iväg två brev. Det ena skall styrman Holmén bära upp till rederiet, det andra skall förste styrman Axel Nord ta till kaptenens systerdotter. Det senare är omsorgsfullt förslutet med sigill.

Holmén kontaktar Ture Bergman, som tror att det brev som Axel skall ge till kaptens systerdotter, Ingrid Bille, är det som innehåller den avslöjande informationen. Holmén får i uppdrag att lägga beslag på detta. På fartyget ser vi hur Axel byter flickporträtt i sin hytt och sätter upp ett av sin flamma Greta som han inte träffat på tre år. Axel går i land medförande en bur med papegojan Aurora. När han kommer hem till Greta visar det sig emellertid att hon gift sig sedan sist och fått barn.

När Axel passerar en parkbänk ber en ung mor honom att se efter sitt lilla barn en stund. När han sedan blir tvungen att ingripa i ett pojkslagsmål, vänder han en papperskorg över ungen. Detta observeras av en ung dam som kommer fram och ger honom en uppsträckning. Hon tar själv hand om barnet och han fäller då en anmärkning om att hon passar med barn på armen. Den unga modern kommer tillbaka och det framgår att hon är den unga damens svägerska.

Axel fortsätter hem till Ingrid men får veta att hon är på på sitt arbete, skeppsmäklare Bergmans kontor. Han köper blommor och fortsätter dit men får veta av kontorsdamen, fröken Grüning, att hon inte är där heller men att Bergman brukar vara alltför närgången mot henne. Han går in till Bergman och ber att få framföra en "hälsning" från fröken Billing varefter han golvar Bergman med ett knockoutslag. Grüning visar en bild av Ingrid och Axel känner igen henne som den unga damen i parken. Han säger drömskt "vi har ett barn ihop...".

Axel fortsätter ut och får syn på Ingrid när hon försvinner in i Bastmans sportaffär. Han följer efter men blir uppehållen av en enträgen försäljare som vill demonstrera olika lockpipor för fågeljakt, alltmedan Ingrid, som skall köpa ett tennisracket, betraktar Axel med kall min. När Axel sluppit loss ser han hur hon försvinner i en taxi och han följer efter, först i en sigthseingbuss och sedan lånar han en hästdragen kärra av en mjölkutkörare. Via en rakstuga, där han råkar på Gretas svartsjuke man, fortsätter jakten. Hon försvinner med Djurgårdsfärjan men han hinner upp henne vid Katarinahissen. Där kan han äntligen börja prata med henne och berättar att han slagit till Bergman vilket förmodligen kostat hennes plats. Men just som han skall lämna brevet tas han av polisen eftersom Bergman under tiden anmält honom för slaget på kontoret. Axel hinner dock stämma träff med henne på restaurang Gyllene Tuppen klockan åtta på kvällen.

Holmén som hela tiden varit Axel i hälarna söker upp honom på polisstationen och får reda på att han skall möta en flicka på en restaurang. Bergman tar tillbaka sin anmälan i lagom tid för att Axel skall komma till Gyllene Tuppen. Där finns föutom Bergmans lejda slagskämpar även Axels trogne mässpojke Mörtvig, som även han följt efter Holmén och Axel och vid ett tillfälle räddat brevet från att stjälas av Holmén. Han har också förklarat för Ingrid hur allt hänger ihop.

Det uppstår ett jätteslagsmål på restaurangen där Axel slår knock på Bergmans mannar. Under tumultet har dock brevet stulits av Bergmans lockfågel Nelly men hon avslöjas av Axel och får tillfälle att ångra sig. Hon berättar att Holmén legat bakom det hela.

Mörtvig smugglar Ingrid ombord på fartyget. Hon är lite rädd eftersom hon säger hennes farbror inte tycker om att hon är ombord. Axel finns också ombord och städar sin hytt. Alla flickbilder han haft åker ut genom fönstret. Lastfartyget ångar ut och man upptäcker en fripassagerare. Det är Ingrid Bille och nu kan hon äntligen få sitt brev. Det var bara en uppmaning att sluta hos Bergman och en varning om att "brevbäraren" är en riktig Don Juan. Det viktiga brevet var det som Holmén i början självmant och intet ont anande bar till rederiet. Rättvisan har segrat och Axel får sin Ingrid.

Pressreaktion Svensk filmografi

NDA (Axon): "Så många knockoutslag ha aldrig tidigare utdelats i någon svensk film som i En sjöman går i land -- premiärbiografer Astoria och Plaza -- och sköne Adolf själv torde efter avslutad inspelning ha varit tämligen öm i nävarna.

Det var friska tag och frejdiga takter i denna Ires senaste film, och att frejdigheten uppskattades visade premiärpubliken på ett mycket handgripligt sätt. Man kunde ej heller av stämningen att döma missta sig på, att de utdelade smockorna hamnade på rätta käkar, och Adolf Jahr, vilken var sjömannen som gick i land, har aldrig tillförne fått en sådan hjältegloria kring sina svarta lockar som nu. Det var en magrare och manligare Jahr man fick skåda; han var en ny styrman Karlsson, som hade principen 'inge snack, bara handling' -- för att citera en ungdomlig åskådare på bänken bakom oss. Men Jahr blev icke hjälte enbart genom att vara armstarke Adolf, han spelade också med den humor, som en dylik roll kräver, och med det hjärtevinnande sätt, som är en av de Jahrska specialitéerna."

StT (Robin Hood): "En sjöman går i land är ingen film för skönandar, men de som gilla storsmockor och hjältedater jubla. När filmen kommit i gång. Vilket dröjer. Mönstret är lätt att känna igen: de många amerikanska äventyrlustspelen om styrmän och kaptener på permission, bland krogbusar och söta flickor. T. o. m. motivet med brevet, som styrman Jahr får i uppdrag att framlämna till en viss person, och som upplever diverse äventyr, känner man igen.

Men vad betyder handlingen i en film som denna, vilken bara vill ge underhållning för en stund. Är den frisk och trevlig, piggt fotograferad med vackra, pregnanta bilder, och hyggligt spelad, har den nått sitt mål. Fast man skulle önskat lite rappare takter även före det stora slagsmålet. Birgit Rosengren mycket söt och rar -- bättre än på länge. Jahrs kvickheter äro inte märkvärdiga (utom ett par), han pratar för mycket, mumlar allt möjligt i sitt obefintliga skägg och sina avrakade mustascher. Han borde vara mera koncentrerad och kräsen i talet. Men han slåss bra. Aktningsvärd strävan att sätta in förstklassiga krafter -- som Åke Söderblom -- även i de minsta roller. Kostar det så smakar det."

DN (Jerome): "Adolf Jahrs styrman är en trevlig och äktsvensk typ, ingen charmör, ehuru åtrådd av allt kjoltyg. Han har ytterligare dämpat ned sitt spelsätt. Man kunde ha önskat sig litet hurtigare tag och friskare humör även mellan slagsmålen. På Birgit Rosengrens oskuld och bovarnas skurkaktighet behöver man ej ta fel -- det ena är lika blont som det andra är nattsvart.

Ragnar Arvedsons och Rolf Husbergs regi har lärt mycket av amerikansk film, där finns många lustiga och fyndiga poänger, men ännu har Arvedson inte övervunnit sin (teater-) kärlek till alltför långt utdragna scener av liten eller ingen betydelse för handlingen. Det är gediget -- men en smula degigt. En duktig fotograf har han haft i Willy Goldberger med assistenten O. Comstedt. Och Jacques Armands sjömansschlager låter gott höra sig."

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se