Tänk, om jag gifter mig med prästen (1941)

Media (48 st)

Filmatisering av den kontroversiella romanen med samma titel om den frigjorda folkskollärarinnan som inleder en relation med bygdens präst. Filmen blev en publiksuccé och Viveca Lindfors genombrott.       

En nyutexaminerad folkskollärarinna (Viveca Lindfors) får arbete i en liten landsbygdsförsamling där hon har svårt att acceptera konservativa värderingar och inleder ett förhållande med prästen (Georg Rydeberg).

Få romandebuter har väckt ett sådant uppseende och nått en så stor läsekrets som Ester Lindins "Tänk, om jag gifter mig med prästen". Det berodde inte på de litterära kvalifikationerna och bara delvis på att den vann första pris i en av Hökerbergs förlag utlyst romanpristävlan om ”vår tids yrkeskvinna”. Det främsta skälet var att många ansåg att lärarinnan i filmen var alltför frigjord och ett dåligt föredöme för sitt kall.

Ester Lindin var själv folkskollärarinna och boken blev hennes enda framgång. Om den delvis var självbiografisk har aldrig framkommit. Betydelsefullt är dock att miljö- och människoskildringen känns inlevd och äkta och det var något som regissören Ivar Johansson (1889-1963) väl tog till vara. Johansson är en orättvis förbisedd regissör som under årtionden spelade en väsentlig roll i svenskt filmliv. Han började som ömsevis redigerare, klippare och manusförfattare till en rad uppmärksammade filmer under stumfilmstiden (bland annat Flickan i frack, Karl XII, En perfekt gentleman) och gjorde 1928 en sensationell debut med den av rysk film inspirerade Rågens rike – även den förbisedd då ljudfilmen samtidigt slog igenom.

 Hans produktion under 30-talet är på både ont och gott representativ för decenniet. Traditionella underhållningsfilmer blandades med tidsmedveten och realistiskt förankrade filmer. Uppsagd (1934), skildrade den ekonomiska lågkonjunkturen och arbetslösheten, Bränningar (1935), och Storm över skären (1938) var filmer som knöt an till Victor Sjöströms Terje Vigen (1917) och Lagerlöfs-filmerna.

I de bägge senare spelar ensamstående kvinnor som blir med barn en icke oväsentlig roll, så tematiken i Tänk, om … var honom inte främmande och lika självklart var det att Johansson stod på kvinnornas sida när förtalet och skvallret satte in. I Tänk, om … handlade det dessutom om två skilda fall. En väckelsepredikant gör en ung flicka med barn och i sin förtvivlan dödar hon barnet. Lärarinnan reser bort och föder sitt barn sedan prästen lämnat henne, men återvänder trotsigt till sin tjänst. Bägge kvinnorna i filmen, Gudrun Brost och Viveca Lindfors i titelrollen fick fin kritik. För Viveca var filmens hennes definitiva genombrott på vita duken. Att hon och Georg Rydeberg även var ett par i verkligheten gjorde också sitt till.

Ivar Johansson fortsatte sin strid för kvinnors rätt i Gula kliniken (1942), en film om en kvinnoklinik där man tar hand om kvinnor som vill göra abort, även det ett kontroversiellt ämne, och Ta hand om Ulla (1942), som skildrade ett ungt arbetslöst par som vill göra abort när kvinnan blivit gravid.  Man kan gott påstå att Johansson här framstod som en våra bästa kvinnoskildrare på film, framför allt när det gällde kvinnor i en utsatt situation. Bägge filmerna producerades av det nystartade Lux-film som med dessa filmer fick en lyckosam start. Lux-film hade bildats av ett 20-tal biografägare som under krigsåren ville tillförsäkra sig en egen repertoar.

Bengt Forslund (2015)

Den här filmen har ingen aktuell distributör men med tillåtelse från filmens rättighetshavare kan den bokas på dcp för biografvisning genom Filminstitutets arkiv.

Boka film ur filmarkivets digitala samlingar

Läs mer om denna film i vår artikel "Yrke: präst"

Läs mer om denna film i vår artikel "Yrke: lärare"

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	Tänk, om jag gifter mig med prästen
Svensk premiärtitel	Tänk, om jag gifter mig med prästen
Distributionstitel	Tænk, om jeg blev gift med Præsten (Danmark)
Dvd-titel i Sverige	Tänk, om jag gifter mig med prästen
Söktitel	Tänk om jag gifter mig med prästen

Regi	Ivar Johansson
Manus	Ivar Johansson
Produktionschef	Sven Nygren
Produktionsledare	Stellan Claësson Per Lindberg (kort tid)
Foto	Harry Hasso
Musik	Eric Westberg (originalmusik) Willard Ringstrand (originalmusik)
Arkitekt	Bertil Duroj
Klippning	Ivar Johansson Kurt Wahlgren
Ljudtekniker	Wilhelm Aring
Regiassistent	Arne Mattsson
Scripta	Birgit Johansson
Ej inspelat manus	Per Lindberg Ester Lindin
Inspicient	Olof Ås
B-foto	Kurt Wahlgren
Musikarrangör	Sven Sköld Eric Westberg
Smink	Eric Whiten

Viveca Lindfors	Eva Örn, lärarinna
Georg Rydeberg	Ingvar Hagson, kyrkoherde i Vikarlunda
Arnold Sjöstrand	Knut Knutsson på Sjövalla
Nils Lundell	Albert Sundström, diversehandlare i Vikarlunda
Anna Lindahl	Greta Knutsson, Knuts hustru
Gudrun Brost	Helga Persson på Mon
Sven Bergvall	Persson på Mon, Helgas far
Linnéa Hillberg	Sophie Ekeberger, kyrkoherdens husmamsell
Viran Rydkvist	Ester Örn, Evas mor
Arthur Natorp	Pettersson, klockare och skräddarmästare samt organist
Axel Högel	Evas far
Ruth Stevens	Doris Örn, Evas syster, frälsningssoldat
Torsten Bergström	broder Johannes, väckelsepredikant
Gabriel Alw	Sjövallas dräng
-	Ej krediterade:
Greta Forsgren	Karin Örn, Evas syster
Barbro Ribbing (som Barbro Lieberg)	Mirjam Örn, Evas syster
Helge Mauritz	David Örn, Evas bror, polisman
Signe Lundberg-Settergren	Knut Knutssons mor
Gunhild Robertson	tant Persson på Mon, Helgas mor
Emmy Albiin	kvinna på väckelsemötet
Inga-Lill Åhström	kvinna på väckelsemötet
Olav Riégo	läkaren
Bellan Roos	Hilda, Sundströms tjänsteande
Astrid Bodin	Hilda, Knutssons tjänsteande
Torsten Hillberg	Alarik, nya kyrkoherden i Vikarlunda
Anna-Lisa Fröberg	Arvida Karlsson, f.d. barnmorska i Nareboda
Erik Rosén	rektor Palm vid lärarinneseminariet
Ivar Kåge	Ingvar Hagsons överordnade
Rolf Botvid	hovmästaren i Stockholm
Hartwig Fock	landsfiskalen
Arthur Fischer	blivande adoptivfader
Gunvor Nordström	skolflicka
Maj-Britt Nilsson	Gunvor, skolflicka
Anna Lindahl	Margit, Knutssons dotter
Aldor Andersson	stinsen
Gunnar Ehn	skolpojke
Maj-Britt Hoffman	skolflicka
Kerstin Eriksson	skolflicka
Siw Kræmer	skolflicka
Ingmar Lindell	skolpojke
Nils Dahlgren	läkaren hos Knutssons
Axel Isaksson	brevbäraren
Carl-Harald	ledamot av kyrkostämman
Herman Lantz	Lars Berg, ledamot av kyrkostämman
Tor Wallén	ledamot av kyrkostämman
Carl Ericson	sekreteraren vid andra kyrkostämman
Gunnar Almqvist	dansande på restaurangen i Stockholm

Produktionsbolag	Film AB Lux
Distributör i Sverige (35 mm)	Film AB Lux	1941
	AB Svanfilm	1948
Distributör i Sverige (DVD)	Studio S Entertainment	2014
Laboratorium	AB Nordisk Filmkopia

Den unga Eva Örn är nyutexaminerad folkskollärarinna men har ännu inte fått något arbete. Hon går kvar i det fattiga föräldrahemmet där fadern måste låta den sex personer stora familjen bo i ett enda rum.

Men en dag får hon ett jakande svar på en av sina många platsansökningar. Det kommer från Vikarlunda.

Glad tar hon tåget dit för att finna att hon hamnat i en fattig och dyster bygd. Hon är färdig att vända om, när hon först möter den ena efter den andra av bygdens folk och sedan finner att hon skall få sin bostad i det mitt inne i skogen belägna, halvt förfallna skolhuset, där tapeterna är trasiga och dörren inte en gång kan låsas.

Men hon beslutar sig likväl för att stanna. Hon blir bekant och god vän med Knut Knutsson på Sjövalla, en man av annat kynne än bygdens övriga människor. Hon blir även bekant med lanthandlaren Albert Sundström, en vänlig och förmögen man, som hon dock är tveksam inför, när hon får höra att han hade ett kärleksförhållande med hennes företrädare, den förra lärarinnan som blev sinnessjuk och dog. Albert lägger också genast an på Eva, litet för uppenbart, tycker hon.

Bygden är en god jordmån för väckelsepredikanter och de får ytterligare vatten på sin kvarn, när Eva lånat klockarens son boken "Tusen och en natt". Klockaren rasar, trots att han själv en gång inte varit Guds bästa barn och är far till den ena av socknens två oäkta ungar.

Eva blir också bekant med prästen Ingvar Hagson, en man som efter en tragisk ungdomskärlek har haft svårt att finna sig tillrätta i både livet och prästgärningen.

Mot bägges vilja dras de in i ett förhållande, som snabbt utvecklar sig även erotiskt. Snart är Eva med barn.

Samtidigt har en ny väckelsepredikant, Johannes, kommit till Vikarlunda. Mellan sina svaveldoftande utläggningar förför han den unga Helga och gör henne med barn. Han försöker även förföra Eva, men då går det galet. Hänsynslöst avslöjar hon honom.

Eva går till Ingvar och talar om att hon är med barn med honom och att hon gärna gifter sig med honom. Men till hennes förvåning säger Ingvar nej. Han t o m flyr sin väg, reser in till sina överordnade, begär avsked och är borta ur Evas liv.

Helga dödar i förtvivlan sitt nyfödda barn men Eva, som tack vare Knut och Albert fått tjänstledighet, föder sitt. Och sedan kommer hon tillbaka till Vikarlunda med nya krafter, hon och hennes lille son.

Censurnummer	63864
Datum	1941-12-12
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	3135 meter
Kommentar	Aktländer: 560-585-490-610-465-425 = 3135 m. Aktlängder: 560, 585, 490, 610, 465, 425.

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	AGA-Baltic
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	3135 meter
Längd i minuter	115 min
Akter	6 rullar
Dialogspråk	Svenska

Pressreaktion Svensk filmografi

Filmen fick genomgående bra kritik av Stockholms recensenter. Mesta berömmet fick Ivar Johansson, Viveca Lindfors i den kvinnliga huvudrollen och Gud!run Brost i Helgas viktiga biroll.

Men först och främst skrev recensenterna utförligt om hur Ester Lindins omdebatterade bestseller hade omsatts i film och därvid kom många olika synpunkter till uttryck.

Den allmänna bakgrunden uttryckte Axö i Arbetaren i följande ord, som kom att dominera hans recension:

"Äntligen en svensk film som man utan reserva!tioner kan beteckna som en fullträff, inte bara ur teknisk synpunkt utan också ur innehållsmässig. Tänk om jag gifter mig med prästen är en dubbelrevansch. Dels en revansch för svensk film, dels en revansch för Ester Lindin. Alltsedan hennes omdebatterade bok utkom har hon haft det tvivelaktiga nöjet att få schavottera i billiga revyer och kåserier som amoralitetens prästinna nummer ett. Filmen ger alla dessa moralens svingpjattar ett svar som bör svida i skinnet -- aldrig har väl det moraliska hyckleriet och den småborgerliga livsförljugenheten utsatts för en sådan sjusjungande vidräkning. Säkert kommer det att finnas oförbätterliga, som kommer att beteckna också filmen som 'omoralisk' -- trots att den från början till slut är en dundrande predikan för förnuft och moral, om man nu ska använda ett så otrevligt ord som beröm. Men låt oss därför vara så mycket gladare över att svensk film verkligen vågat utmana källarråttorna."

När det gäller filmens centrala problem, Eva Örns "oäkta" barn med prästen, är Chat mycket positiv i SocD: "Finns Ester Lindins humor- och humörfyllda patos å sina medsystrars vägnar kvar? Ja, gudskelov, åtskilligt har kommit med. Tänk om jag gifter mig med prästen är en film om vuxna människors problem, den tar till orda i allvarliga och aktuella frågor. Inget barn är oäkta, riksdagen har i lag likställt alla barn, oberoende av om deras mödrar äro ensamstående eller ej. Skall då inte medmänniskornas inställning också präglas av lagens anda? Det är vad filmen vill och får sagt, fastän den inte bjuder den lindinska romanens dystra skildring från hemmet för obemärkta och en anställning, där ett barn får medtagas, utan för en ljusare, positiv propaganda med inslag från befolkningsdebatten. Eva Örns problem som ensamboende lärarinna i obygden få också sin skarpögda lindinska belysning i filmen."

Chat påpekar också att i diskussionen kring Ester Lindins bok hade hennes "bitande satir över alla slags skenhelighet" samt "hjältinnans starka erotiska temperament" stötts och blötts så att "en av bokens främsta förtjänster kom helt i skymundan. Man talade inte om den utomordentliga miljöskildringen såväl från det frireligiösa portvaktshemmet i Norrköping som från den ogästvänliga, förstockade bondebygden i Vikarlunda. När romanen nu blivit film, är det emellertid denna bokens starka sida, som regissör Ivar Johansson, vilken även står som manusförfattare, tagit fasta på och väl vårdat sig om. Filmen är realistisk på fransk films, Waldemar Hammenhögs och Ester Lindins vis. Barnen i skolan, gubbarna på kommunalstämman, kvinnorna på väckelsemötet, bondfolket på Mon och Evas syskonskara i staden äro alla ett med den miljö och den aktivitet, som de presenteras i. De äro levande människor hämtade ur en levande verklighet. (-) Denna regissörens sanningskärlek och omsorg i detaljerna göra emellertid, att filmen flyter fram med ett episkt lugn, som tycks kunna bryta udden av de dramatiska urladdningarna. Någon klimax har berättelsen egentligen inte, men därmed är inte sagt att den saknar intensitet.

Tänk om jag gifter mig med prästen är ingen felfri film. Men den har stora förtjänster: den tar upp ett väsentligt ämne, den är frispråkig och den ger oss en verklighetsbetonad bild av svensk landsbygd."

Ivar Johanssons miljöskildring får f ö genomgående beröm.

I NDA säger Axon: "Ivar Johansson tycker om att måla miljöer, att på filmduken skapa bilder ur livet, och här har han fått sitt lystmäte. Miljöskildringen har blivit en av filmens största tillgångar, och givit filmen dess fasthet och stadga, som för tankarna till de stora 'bondefilmerna' från svensk films förra storhetstid. (-) Här rullas ett typgalleri upp, som man icke ofta sett maken till i svensk film, och som förefaller vara tillhugget med en Döderhults förmåga och känsla. Ivar Johansson har f ö icke endast nöjt sig med landsbygdens folk utan även givit några i sitt slag förträffliga glimtar från Eva Örns fattigmansfamilj i staden."

Beträffande själva filmatiseringen och Ivar Johanssons manuskript skriver Axon vidare: "Han har följt boken så långt, han ansett sig kunna göra det med tanke på den goda smaken och i någon mån censuren samt tagit fasta på de skeden i boken, som han ansett mest lämpade för film. Dessa skeden har han skildrat med desto större noggrannhet och detaljrikedom."

Roderick skärskådar i SvD filmen, dess förlaga och manuskript i följande ord: "Lindins bok ägde sina främsta tillgångar i frejdig fabuleringsförmåga, drastisk kvinnosakshumor och blodfull värme. Men den var godtycklig och bristfällig i sin dramatiska komposition. Just med tanke på svårigheterna var man nyfiken att se hur bearbetaren löst problemet.

Filmen Tänk, om jag gifter mig med prästen är ingen ordagrann översättning. Ivar Johansson har tämligen fritt städat om i romanen. Han har ändrat där det passat honom. (-) Av det beskäftiga manhatet i romanen finns intet kvar, däremot utgör Eva Örns orädda längtan efter barnet också filmens grundtema.

Tänk, om jag gifter mig med prästen har blivit en ovanligt lång film, (-) men ändå kommer det aldrig till någon riktig urladdning. Konflikten hinner knappast förtätas, förrän den drivit förbi. Detta gäller också många enskilda scener: de tappa bort vad de vill säga. (-) Om alltså Ivar Johansson varit mindre till sin fördel som manuskriptförfattare, så har han i stället lyckats så mycket bättre som regissör, som sådan hävdar han sig som en av våra främsta. Något av det bästa i boken har han skickligt räddat över i filmen -- dess genuina miljöskildring. Det är verkligen Vikarlunda, som här stiger fram i all sin karghet med fattigt skolhus och vresiga bönder. Han har skildrat skolsalen och skolbarnen, så man riktigt känner doften av gulfernissat trä, hemstickat ylle och flottiga smörgåspaket. Ivar Johansson har knappast gjort något mera äkta."

Mera kritisk är O R-t i DN: "Luxfilms dramatisering av Ester Lindins succèsroman (-) har blivit en film på gott och ont. Det har gått som man befarat: mycket av det som konstituerar humöret och berättarglädjen i romanen saknas i dramatiseringen. Att det även behövt gå så mycket förlorat av det som utgör själva konfliktens kärna i berättelsen hade man däremot inte väntat sig. Jag vet att det finns de som anser att Ester Lindins teckning av kyrkoherde Ingvar Hagson är orimlig, att 'såna präster (läs här karlar) finns det inte'. För min del tycker jag att den är något av det ur psykologisk synpunkt allra bästa i boken. Sällan har väl den sant manliga fegheten blivit så hjärtlöst och skarpsinnigt angripen som här -- om vi ska vara uppriktiga . . . Hur träffsäker är inte karaktäristiken av denne Herrans tjänare när han vill omskapa sig själv till martyr i stället för att enkelt och självfallet göra sin solklara plikt mot Eva Örn när hon talar om för honom att hon väntar ett barn som frukten av deras förbindelse. Allt detta har filmen klarat av mycket lättvindigt. (-)"

Den unga Viveca Lindfors får genomgående mycket beröm. Chat kallar henne i SocD "blodfull, ungdomligt fräsch, energiladdad" och fortsätter: "i ett par temperamentsfulla utbrott och i kärleksscenerna blommar skådespelerskan upp och hennes ansikte genomlyses av upplevelsens intensitet." I DN kallar O R-t henne "ett lyckligt personval. Hon har mycket av den unga frimodigheten och uppriktiga sensualismen hos romanens hjältinna. Åtskilligt brister henne ännu i rutinen, men det är inte tu tal om att här är nu en ung talang att glädjas åt och hoppas på."

Roderick är lika entusiastisk i SvD: "Man tror på hennes heta blod och starka vilja. Det är atmosfär kring henne, både förståndskyla och sensualitet."

Som prästen får Georg Rydeberg skiftande kritik. Roderick uttrycker den allmänna uppfattningen bra i sitt omdöme: "Prästen (-) är en lika osannolik och konstruerad figur som någonsin Gösta Berling, bara så helt i avsaknad av poetisk glans. Georg Rydeberg gör vad han förmår av rollen, en nevrotisk, steril, livsoduglig människa."

Men allra mest beröm bland skådespelarna får dock Gudrun Brost. I SocD skriver Chat: "Filmens starkaste skådespelarinsats svarar Gudrun Brost för. Hon spelar Helga på Mon, den trettioåriga bonddottern, som förföres av väckelspredikanten och som tar livet av barnet hon får med honom. Tack vare Gudrun Brosts intensiva tolkning blir denna tragedi djupt gripande."

O R-t skriver om henne i DN: "Hennes förvandling sedan hon kommit under broder Johannes inflytande var förbluffande bra. Den har upplevts inifrån -- och det är sannerligen inte var dag man får vara med om något sådant i en svensk film!"

Till sist kunde det nystartade Luxfilm, som två månader tidigare sett sitt förstlingsverk I paradis . . . (1941/21) bli ett rejält publikfiasko, därtill nedgjort av kritiken, glädja sig åt Axons slutord i NDA: "Såväl rollbesättningen som filmen i dess helhet vittna om, att producenten, Lux-film, gått till verket med stor och glädjande ambition."

Kommentar Svensk filmografi

Ester Lindin (f 1890) vann 1940 med "Tänk, om jag gifter mig med prästen" första pris och 20.000 kronor i en romanpristävlan om "vår tids yrkeskvinna", som Lars Hökerbergs Förlag hade utlyst. Romanen blev genast starkt omdebatterad, speciellt för sin -- som det gärna påstods -- propaganda för "fri kärlek". På kort tid hade den sålts i 48.000 exemplar i bara Sverige. För Ester Lindin, själv folkskollärarinna, var romanen ett lyckokast, som hon senare aldrig lyckades upprepa.

Filmens manuskript försökte ansluta sig så nära som möjligt till bokens handling, men på en väsentlig punkt ansåg man sig tvungen att ändra förloppet. I boken begår prästen i sin förtvivlan självmord. I filmen försvinner han bara ur handlingen. Detta medför också att prästens roll blivit mycket mindre i filmen än den är i boken.

Som manuskriptförfattare vidtalades först Per Lindberg och sedan E W Olson (sign Eveo i SvD), men utan att Luxfilm blev nöjd med resultaten. På filmen har Ivar Johansson ensam angivits som slutlig manuskriptförfattare, men O R-t antyder i DN att utom honom hade det förekommit ytterligare anonyma manuskriptmedarbetare. De finns inte redovisade någonstans. Man kan bara misstänka att produktionsledaren Stellan Claësson, som våren 1941 lämnat SF och Filmstaden efter en ekonomisk schism, genom sina gamla kontakter med Jules Sylvain kopplat in denne och genom honom Adolf Schütz och Paul Baudisch som "konsulter" och kanske även anonyma bearbetare av filmens senare del. (De skulle f ö i fortsättningen höra till Luxfilms trogna stall av manuskriptförfattare och -bearbetare.)

Inspelningen ägde rum under oktober och första hälften av november 1941. Exteriörerna togs strax norr om Stockholm dels i Össeby-Garn, dels i och vid den då nedlagda skolan i Harsbro nära Brottby. Ett 30-tal barn i åldern 9--12 år från skolan i Brottby medverkade filmen. Aldor Andersson, som spelar stinsen, tjänstgjorde som stins på den station, där Evas ankomst till Vikarlunda spelades in.

För Viveca Lindfors blev denna film det stora genombrottet.

Originaltitel	Tänk, om jag gifter mig med prästen (Roman)
Författare	Ester Lindin

				1940-10	1940-11
AB Centrumateljéerna	Stockholm	Sverige
	Össeby-Garn	Sverige
	Brottby	Sverige	(samt trakten däromkring - ca en mil norr om Åkersberga)

Sverigepremiär	1941-12-12	Grand	Stockholm	Sverige	115 min
Urpremiär	1941-12-12	Grand	Stockholm	Sverige	115 min
TV-visning	1972-06-24	TV2		Sverige	110 min
	1977-07-15	TV2		Sverige	110 min
	1978-10-28	TV2		Sverige	110 min
	1984-03-27	TV2		Sverige	110 min
	1993-03-14	TV2		Sverige	110 min
	2000-10-19	SVT1		Sverige	110 min
Dvd-release	2014-04-23			Sverige
Cinemateksvisning	2016-03-22	Filmhuset	Stockholm	Sverige
TV-visning	2018-01-09	SVT		Sverige
	2018-01-09	SVT1		Sverige
	2020-04-09	SVT1		Sverige
	2022-02-21	SVT1		Sverige
VOD-release	2023-02-17	SVT Play		Sverige		Antal dagar på SVT Play 30

Originaltitel	Nordiskt poem
Kompositör	Eric Westberg

Originaltitel	Es ist ein Ros' entsprungen
Textförfattare	Thekla Knös	(1867)
Sångare	kör	(barnkör)

Originaltitel	Geh aus, mein Herz, und suche Freud
Kompositör	Nathan Söderblom	(1916)
Textförfattare	Christoffer Olofsson Angeldorff	(svensk text 1855)
	Paul Gerhardt	(tysk text 1653)
	Joachim von Düben	(svensk text 1725)
	Britt G. Hallqvist	(svensk text 1980)
Sångare	kör	(barnkör)

Originaltitel	Förbjudna vägar
Kompositör	Willard Ringstrand

Originaltitel	Gunnar Hedes saga
Kompositör	Helmer Alexandersson	(1922)

Originaltitel	Rock of Ages
Kompositör	Thomas Hastings	(1830)
Textförfattare	Betty Ehrenborg-Posse	(svensk text 1856)
	Augustus M. Toplady	(engelsk text 1776)
Sångare	kör

Originaltitel	Andante funebro
Kompositör	Helmer Alexandersson

Originaltitel	Du kan bli frälst i dag
Sångare	kör

Barn/utomäktenskapligt

Barnamord

Bestseller

Brevbärare

Brottby

Förförelse

Kyrkostämmor

Landsbygd

Lantbrukare

Moder/ogift

Prisroman

Präst

Prästgårdar

Psalmsång

Skolhus

Sol och vårare

Succéroman

Svavelpredikant

Väckelsemöte

Väckelsepredikanter

Össeby-Garn

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	3136

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm
Längd i meter	3136

Typ	Originalnegativ bild
Materialbas	Nitrat
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Materialbas	Nitrat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Nitrat
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Tryckeri	Kopia
Affischdesign	Gösta Åberg

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Tryckeri	Ewes tryckeri AB

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Tryckeri	Ewes tryckeri AB

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	1

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	Tänk, om jag gifter mig med prästen

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Omfång	204 s.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	15
Bakombild papper	3
Album	Ja

Typ	Program/Reklamtryck

Ljudtyp	Ljud
Färgtyp	Svartvit
Bärare	DCP
Längd i minuter	115 min
Dialogspråk	Svenska

Typ	Digitalt ljud
Bärare	WAV

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264