Grundfakta

Media (70 st)

Originaltitel Det är min musik
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Barntillåten
Dialogspråk
Sverigepremiär 1942-09-14

Medverkande

Nils Kihlberg
Jan-Erik Wallbo

Eva Henning
Inga Bergius

Sigurd Wallén
Lasse Bergius, instrumentmakare, Ingas far

Irma Christenson
Maud Welander

Ernst Eklund
Georg A:son Welander, Mauds man, direktör

Lasse Dahlquist
Macce Bergius, orkesterledare, Ingas bror

Visa alla medverkande

Handling

En ung flicka sitter vid pianot i en musikaffär och spelar för en kund den senaste schlagern "Blott en kyss". En ung man har kommit in, lyssnar, frågar vad det är för något och säger...

Visa hela handlingen

Press

Alla recensenter i Stockholm var ense om att så länge det musicerades i filmen var den alldeles utmärkt. "Här om någonsin", inledde Larz sin recension i StT, "kan man tala om en svensk...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel

Filmteam

Regi
Manus
Idé
Produktionsledare
Foto
Musik
Arkitekt
Klippning
Ljudtekniker
Regiassistent
Scripta
Inspicient
B-foto
Stillbildsfoto
Musikarrangör
Orkesterledare
Scenografiassistent
Kläder
B-ljud
Förtexter

Medverkande

Nils Kihlberg Jan-Erik Wallbo
Eva Henning Inga Bergius
Sigurd Wallén Lasse Bergius, instrumentmakare, Ingas far
Irma Christenson Maud Welander
Ernst Eklund Georg A:son Welander, Mauds man, direktör
Lasse Dahlquist Macce Bergius, orkesterledare, Ingas bror
Eric Abrahamsson Anders Wirén, pianostämmare
Carl Ström F. Qvist, professor
Anders Frithiof professor Hammarberg, direktör för Kungl. Musikaliska Akademien
Rune Halvarsson Sture Gylling, trumslagare i Macces orkester
Jullan Kindahl fru Johansson, Jan-Eriks hyresvärdinna
Einar Axelsson Ragnar, Mauds vän
Olav Riégo Welanders privatsekreterare
Ragnar Widestedt tjänsteman på Konserthuset
Ingemar Holde Jocke, trumpetare i Macces orkester
Gunnar Ekwall Pråmen, basist i Macces orkester
- Ej krediterade:
Ingrid Envall gäst på Welanders party
Anna-Lisa Söderblom gäst på Welanders party
Marianne Lenard gäst på Welanders party
Margareta Andersson gäst på Welanders party
Erik Rosén sjukhusläkare
Gösta Bodin Oskarsson, pianoförsäljare
Dagmar Olsson dam i musikaffären
Ann-Margret Bergendahl deltagare i festen för Jan-Erik
Gerd Mårtensson Britta, deltagare i festen för Jan-Erik
Egil Holmsen deltagare i festen för Jan-Erik
Gösta Jansson deltagare i festen för Jan-Erik
Tage Berg deltagare i festen för Jan-Erik
Willy Peters Birger, skulptör, gäst på Welanders party
Bellan Roos servitris på danssalongen
Gustaf Torrestad ung vissångare
Sune Holmqvist en ung man på danssalongen
Rolf Botvid en ung man på danssalongen
Bertil Gadd en ung man på danssalongen
Hanny Schedin fröken Lindkvist, fru Johanssons väninna
Gard Cederborg fru Hallgren, fru Johanssons väninna
Gösta Grip officer
Charley Paterson vaktmästare på Konserthuset
Kerstin Holmberg en flicka i skolköket
Georg Fernquist stipendieutdelaren på Musikaliska Akademien
James Westheimer en man på podiet på Musikaliska Akademien
Gustaf Hedström en herre i publiken på Konserthuset
Nils Johannisson gäst på Welanders party
Olle Janson budet med fiolen
Anna-Greta Krigström en flicka på danssalongen
Anita Björk en flicka på danssalongen
Gunnar Almqvist en man på podiet på Musikaliska Akademien
Albert Johansson en man på podiet på Musikaliska Akademien
Folke Algotsson en man i publiken på Konserthuset
Hortensia Hedström en kvinna i publiken på Konserthuset
Ulla Sallert en sångelev i kören på Musikaliska Akademien
Nils Kyndel pianisten på Konserthuset
Stig Holm pianist i Macces orkester
Carl-Henrik Norin tenorsaxofonist i Macces orkester
Casper Hjukström saxofonist och klarinettist i Macces orkester
Folke Eriksberg gitarrist i Macces orkester
Olle Hedberg trumpetare i Macces orkester
Sven Hedberg trombonist i Macces orkester
- Bortklippta i den slutliga filmen:
Arne Hedenö deltagare i festen för Jan-Erik
Edvard Danielsson herre

Bolag

Produktionsbolag AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (35 mm) AB Svensk Filmindustri
Laboratorium AB Svensk Filmindustris filmlaboratorium
Smink Firma Carl M. Lundh AB

Handling

En ung flicka sitter vid pianot i en musikaffär och spelar för en kund den senaste schlagern "Blott en kyss". En ung man har kommit in, lyssnar, frågar vad det är för något och säger då: "Originalet låter bättre!" Och så spelar han på sin medhavda fiol Mozarts D-dur menuett för violin.

Flickan i butiken är Inga, dotter till instrumentmakaren och fiolbyggaren Lars Bergius. Liksom sin far föredrar hon den klassiska musiken. Men hon har en bror, Macce, som älskar swing och är ledare för ett jazzband.

Den unge mannen är Jan-Erik Wallbo, elev vid Musikaliska Akademien. Han har kommit för att lämna en fiolstråke till reparation. Han och Inga får genast kontakt med varandra, och Ingas pappa lyssnar förtjust när Jan-Erik spelar.

Men Jan-Erik, som anses vara en mycket begåvad elev vid akademien, har stora svårigheter av ekonomisk art och vet inte hur han skall kunna fullfölja sina studier där.

Akademiens direktör skaffar honom därför en mecenat, direktör Welander som f ö samlar på musikinstrument. Denne har en parant, försummad fru som genast lägger an på Jan-Erik.

Men han är nu helt förälskad i Inga och avvisar hennes inviter vänligt men bestämt. Då beslutar hon att hämnas.

Jan-Erik skall ha sin debutkonsert i stora salen på Stockholms Konserthus. Hon köper samtliga biljetter i avsikt att han skall få spela för totalt tom salong. Men dels har hon glömt att kritikernas fribiljetter kan man inte köpa, dels gör hans kamrater vid akademien med hjälp av bl a Inga och Macce en kupp så de kommer över alla de sålda biljetterna, som snabbt delas ut till alla intresserade.

Konserten blir en stor framgång. Jan-Erik får nästa dag strålande recensioner.

Samtidigt har pappa Bergius och sonen Macce som företrädare för vart sitt slag av musik börjat få större förståelse för varandras musik och när Inga och Jan-Erik nu skall ställa till med stor förlovningsfest, blir det Macce som spelar där med sitt jazzband.

Censur / granskning

Censurnummer 64714
Datum 1942-09-01
Åldersgräns Barntillåten
Originallängd 2530 meter
Kommentar Aktlängder: 570-565-530-575-290 = 2530 meter. Aktlängder: 570, 565, 530, 575, 290.


Tekniska fakta

Bildformat 1.37:1
Ljudtyp Ljud
Ljudsystem Petersen-Poulsen, AGA-Baltic
Färgtyp Svartvit
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2530 meter
Längd i minuter 92 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Alla recensenter i Stockholm var ense om att så länge det musicerades i filmen var den alldeles utmärkt. "Här om någonsin", inledde Larz sin recension i StT, "kan man tala om en svensk musikfilm". I fortsättningen skriver han att "detta är filmen som blev en konsert" och berömmer den som "en konstnjutning av klass". Men sedan är det slut på berömmet: "Filmen framträder visserligen utan stora later som en allvarlig vardagskomedi. Men den har blivit en ganska tam sådan."

I DN skriver O R-t: "Jag måste säga att filmen blev en stor besvikelse för mig. En sådan liten enkel sak som Börje Larssons Lärarinna på vift lovade dock en hel del. Den hade en personlig melodi, men den här filmen har ingen melodi alls. Den är musikalisk så länge det musiceras i den (-), men när det inte musiceras blir den så omusikalisk att det skär i öronen och ögonen på en. (-) Det hela är lamt och intresselöst och blir föga intressantare genom att det inte heller finns någon nerv i spelet. Nog borde väl regin åtminstone kunna få ut n å g o t mera spänning av scenerna kring konserten, tycker man. Lite av oro och intensitet!"

O R-t slutar med att säga att helhetsintrycket av filmen blir "någonting viljelöst och vagt och ovidkommande".

Även Axon gör i NDA en jämförelse med Börje Larssons tidigare film och säger att med den gick han "upp som en sol på det svenska regissörsfirmamentet" men med sin nya film har han fallit ner som en pannkaka: "Det mesta av, vad han då visade upp på sitt pluskonto, förefaller ha gått förlorat under mellantiden. I Lärarinnan visade han sig kunna berätta i bilder så att handlingen f l ö t fram och hans personer voro människor, som man tyckte helt och fullt om. Det är min musik utmärker sig i stället för en handling, som för det mesta verkar stillastående. Filmen är fylld med longörer och intresselösa roller. Den skall vara en konstnärsfilm och handla om konstnärer, åtminstone en sådan, men den saknar både temperament, hjärta och värme, vilka egenskaper äro oundgängliga i en dylik historia och miljö."

Filmson är mera vänligt undanglidande i AB. Han kallar filmen "en kultiverad och njutbar historia" och säger att den har "många kärleksfullt utformade scener som man oreserverat gläder sig åt, fast de aldrig vill samla sig till någon sprakande brasa av dess glöd på ytan."

Desto negativare är S Almqvist i AT, som skriver att Det är min musik "är en sådan svensk film, som väcker undran. Hur har den kunnat bli av?

Rent 'tekniskt' begriper man det. Jules Sylvain får en idé: nu ska vi göra en film om jazz kontra klassisk musik, med tonvikt på det klassiska. Det är ett försvarligt uppslag.

Men man måste ha en handling också. För den associerar sig herr Sylvain med herr Börje Larsson, ett av den svenska filmens framtidshopp, och ett konstruktionsarbete börjar. Visserligen tryter inspirationen, men man har väl rutin, och det finns väl gamla hjulspår att ramla in i.

SF:s produktionsledning godkänner detta manus. Varför? Kanske för att Börje Larsson lyckades med Lärarinna på vift, kanske i hopp om att skådespelarna skulle kunna ge liv åt schablonerna, kanske för att man helt enkelt icke såg, vilket underhaltigt underlag för en film som författarna hade presterat.

Och nu står den färdiga filmen där i all sin välpolerade ynkedom.

En musikfilm utan själ, utan musikalitet och melodi.

När musiken tystnar och människorna tar vid utan skydd av toner, blir det värre ändå. En och annan gång är det smånätt, stundom drägligt, oftare larvigt -- och gång på gång tar man sig för huvudet inför de scener som spelas upp, så helt lögnaktiga är de, så gällt främmande för verkligeheten, så irriterande felaktiga. Dessa ord gäller främst episoden i societeten. Där spårar filmen ur på ett katastrofalt sätt.

Just den olyckan drabbar främst en aktad aktris som heter Irma Christenson. Hon har en skräckroll som en mecenatfru, som ligger efter styckets fattige violinist, och genom skådespelerskans apparition och replikföring blir denna roll fullt ut så skrämmande som den är skriven."

Det är samma Irma Christensson, som Larz i StT kallar "en skimrande slöjfisk med hungrig mun" men som får beröm av nästan alla recensenter som en av de få genomförda rollerna i filmen.

Själv berömmer S Almqvist bara en enda skådespelare i filmen: "Men det finns verkligen en människa i den. En enda som lever. Det är lille Rune Halvarson. En genuin artist som sped spridda strålar av äkthet i denna besynnerliga produkt."

Georg Svensson i BLM var negativ till det mesta i filmen. Han kallade den "en slarvig svensk film", fylld av "barocka orimligheter" och "utmaningar mot sunda förnuftet". Till sist hade han några ord om två av dess skådespelare: "Alldeles superb var Rune Halvarson som batteristen. Ge den mannen en karaktärsroll och envisas inte med att bara utlämna honom åt löjet. Han rör sig obesvärat framför kameran och har ett intressant utseende, som inte är främmande för det gripande. Obesvärad var däremot inte Nils Kihlberg, som med all rätt föreföll generad av att ideligen tas i närbilder som skulle återge musikens skiftningar på en känslig själ."

Med denna film debuterade Gunnar Fischer, senare Ingmar Bergmans fotograf i en rad tidiga SF-filmer, som A-fotograf. Flera recensenter uppmärksammade honom positivt och Chat skrev i SocD: Fotot "har en smeksam, sensuell charm, det avlockar Eva Henning hennes unga blomlika ljuvhet, det blir lyxigt och dekorativt som modebilderna i Vogue eller Harpers Bazaar. Dess mjuka lyster stämmer väl överens med den litet vemodsfulla violinmusik, som Börje Larsson denna gång valt som sin filmmelodi."

Kommentar Svensk filmografi

Idén till filmen, motsättningen mellan klassisk musik och modern jazz, sålde Jules Sylvain till SF i maj 1940 under titeln "Min musik". I juli 1940 fick Börje Larsson i uppdrag att på grundval av idén utarbeta ett filmmanuskript, som skulle vara klart den 15 september 1940. Detta manuskript fick sedan ligga till sig till november 1941, då SF:s ledning beslöt att efter viss överarbetning spela in det våren 1940 med Börje Larsson som regissör efter dennes framgång några veckor tidigare med Lärarinna på vift (1941/22).

Filmen spelades in under senare hälften av mars, april och maj 1942 med de sista tagningarna i början av juni. Den hade mycket få exteriörbilder.

Inspelning

1942-03-09 1942-06-03
Filmstaden Råsunda Sverige (ateljé)
Stockholm Sverige (exteriörer)

Visningar

Sverigepremiär 1942-09-14 Röda Kvarn Stockholm Sverige 92 min
TV-visning 1987-11-13 TV1 Sverige 89 min
1992-02-14 Kanal 1 Sverige 89 min
1996-04-21 SVT2 Sverige 89 min
2000-06-06 SVT1 Sverige 89 min
Urpremiär 1942-09-14 Röda Kvarn Stockholm Sverige 92 min

Musikstycken

Originaltitel Blott en kyss
Kompositör Jules Sylvain (1942)
Textförfattare Jules Sylvain (1942)
Sångare Dagmar Olsson
Instrumentalist Eva Henning (piano - ev. dubbad av Nils Kyndel?)


Originaltitel Menuett, violin, D-dur. Ur Don Giovanni
Kompositör Wolfgang Amadeus Mozart (1787)
Instrumentalist Endre Wolf (dubbar Nils Kihlbergs violinspel)


Originaltitel Caprice
Kompositör Bengt Rodhe
Instrumentalist Endre Wolf (dubbar Nils Kihlbergs violinspel)


Originaltitel Morceau, piano, op. 40. Nr 6 "Chant sans paroles"
Kompositör Pëtr Čajkovskij (1878)
Instrumentalist Endre Wolf (dubbar Nils Kihlbergs violinspel)


Originaltitel Rosamunda, op. 26. Uvertyr
Kompositör Franz Schubert (1823)
Instrumentalist Endre Wolf (dubbar Nils Kihlbergs violinspel)
Sigurd Wallén (violin - dubbad av ?)
Nils Kyndel (dubbar Eva Hennings pianospel)
Eric Abrahamsson (viola - dubbad av ?)


Originaltitel Madelaine
Kompositör Phil Spitalny (1941)
Textförfattare Joe Capwell (1941)


Originaltitel We Three (My Echo, My Shadow and Me)
Kompositör Dick Robertson (1940)
Nelson Cogane (1940)
Sammy Mysels (1940)
Textförfattare Dick Robertson (1940)
Nelson Cogane (1940)
Sammy Mysels (1940)


Originaltitel Romans, piano, op. 5, f-moll
Kompositör Pëtr Čajkovskij (1868)
Instrumentalist Endre Wolf (dubbar Nils Kihlbergs violinspel)
Nils Kyndel (dubbar Anders Frithiofs pianospel)


Originaltitel Fidelirum
Kompositör Lasse Dahlquist (1942)
Textförfattare Lasse Dahlquist (1942)
Sångare Lasse Dahlquist
Instrumentalist Lasse Dahlquist (piano)
Endre Wolf (dubbar Nils Kihlbergs violinspel)


Originaltitel Det är min musik (Dahlquist)
Kompositör Lasse Dahlquist (1942)
Textförfattare Lasse Dahlquist (1942)
Sångare Lasse Dahlquist


Originaltitel Ungarische Tänze. Nr 5, fiss-moll
Kompositör Johannes Brahms (1869)
Instrumentalist Endre Wolf (dubbar Nils Kihlbergs violinspel)


Originaltitel Sig de forløsende Ord
Kompositör Hugo Telling
Textförfattare Tommy (svensk text)
Victor Skaarup (dansk text)


Originaltitel Konsert, violin, orkester, op. 64, e-moll
Kompositör Felix Mendelssohn-Bartholdy (1844)
Instrumentalist Endre Wolf (dubbar Nils Kihlbergs violinspel)


Originaltitel En visa till våren
Kompositör Chr. Karlson-Swedman
Textförfattare Esse Björkman
Sångare Gustaf Torrestad
Instrumentalist Lasse Dahlquist (repris - piano)


Originaltitel White Blues
Kompositör Sam Samson


Originaltitel Polonaise brillante, violin, orkester, op. 4, nr 1, D-dur
Kompositör Henryk Wieniawski
Instrumentalist Endre Wolf (dubbar Nils Kihlbergs violinspel)
Nils Kyndel (piano)


Originaltitel Ett, två, tre
Kompositör Lasse Dahlquist (1942)
Textförfattare Lasse Dahlquist (1942)


Originaltitel Can't Get Indiana Of My Mind
Kompositör Hoagy Carmichael (1940)
Textförfattare Robert De Leon (1940)


Ämnesord

Akademien/Musikaliska
Danssalonger
Fiolbyggare
Instrumentmakare
Konserter
Konstsalonger
Mecenat
Musik/klassisk
Musikhandel
Pianostämmare
Professorer
Stockholm/Konserthuset
Swing
Vamp

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ Kopia
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm
Längd i meter 2496


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Tryckeri Ljunglöfs


Storlek Mindre än 850 x 400
Tryckeri Zetterlund & Thelanders boktryckeri AB


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Tryckeri Ljunglöfs
Affischdesign Eric Rohman


Storlek Större än 850 x 1100
Tryckeri Ljunglöfs
Affischdesign Eric Rohman


Bestånd Manuskript

Typ Synopsis
Manustitel C'est ma musique.
Omfång 1 s.
Språk Franska


Typ Dialoglista
Manustitel Es ist mein Musik.
Omfång 28 s. + 1 s.
Språk Tyska


Typ Dialoglista
Manustitel Es ist mein Musik.
Omfång 29 s. + 1 s.
Språk Tyska


Typ Dialoglista
Manustitel En allvarlig komedi av Börje Larsson efter en idé Jules Sylvain.
Omfång 31 s. + 1 s. produktionsuppgifter.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Scenario av Börje Larsson.
Omfång 174 s.
Språk Svenska


Typ Synopsis
Manustitel 1 s.
Språk Svenska


Typ Synopsis
Manustitel Das ist meine Musik.
Omfång 1 s.
Språk Tyska


Typ Synopsis
Manustitel Das ist meine Musik.
Omfång 1 s.
Språk Tyska


Typ Kringmaterial
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Bakombild papper 2
Album Ja


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Hitta filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?