Grundfakta

Media (87 st)

Originaltitel General von Döbeln
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Producent
Manus
Förlaga
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Barntillåten
Dialogspråk
Sverigepremiär 1942-10-26

Medverkande

Edvin Adolphson
general Georg Carl von Döbeln

Poul Reumert
kronprins Karl Johan

Eva Henning
Marianne Skjöldebrand

Kolbjörn Knudsen
major Rutger Canitz

Uno Henning
baron Carl Henrik Anckarsvärd, överste

Ivar Kåge
general Johan August Sandels

Visa alla medverkande

Handling

År 1813. De allierades kamp mot Napoleon böljar över Europa. På tysk botten står 7 000 svenska soldater under befäl av general Georg Carl von Döbeln. Styrkan ingår i nordarmén under...

Visa hela handlingen

Press

Alla recensenter var ense om att största intresset för filmen var knutet till de två allt dominerande skådespelarna i den: Edvin Adolphson i titelrollen och den danske skådespelaren Poul...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel

Filmteam

Regi
Manus
Producent
Foto
Musik
Arkitekt
Ljudtekniker
Rådgivare
Scripta
B-foto
Musikarrangör
Dirigent
Kläder
Smink
Förtexter

Medverkande

Edvin Adolphson general Georg Carl von Döbeln
Poul Reumert kronprins Karl Johan
Eva Henning Marianne Skjöldebrand
Kolbjörn Knudsen major Rutger Canitz
Uno Henning baron Carl Henrik Anckarsvärd, överste
Ivar Kåge general Johan August Sandels
Rune Carlsten auditör Turdfjäll
John Ekman general Adlercreutz
Åke Claesson prästen
Olof Sandborg kommendanten på Vaxholms fästning
Magnus Kesster kapten Wachenfeldt
Harry Ahlin löjtnant Troili
Åke Engfeldt löjtnant Hofsten
Gunnar Björnstrand löjtnant Bäckström
Hans Strååt löjtnant Wilhelm von Döbeln, generalens brorson
Sven Bertil Norberg en rysk officer på värdshuset i Wismar
Sif Ruud pigan på Vaxholms fästning
Torsten Bergström Nerman, Karl Johans sekreterare
Gunnar Sjöberg en officer på Vaxholms fästning
- Ej krediterade:
Olav Riégo general Ernst Gotthard von Vegesack
Gillis Blom Björnram, Anckarsvärds sekreterare
Gösta Hillberg kapten Bergenstråhle
John Ericsson korpral på Vaxholms fästning
Stina Ståhle krogmamsell på värdshuset i Wismar
Birgit Cullberg krogmamsell på värdshuset i Wismar
Peggy Stäck krogmamsell på värdshuset i Wismar
Millan Lyxell krogmamsell på värdshuset i Wismar
Gustav Back en dalkarl på värdshuset i Wismar
Gunnar Bohman vaktmästare vid krigsrätten i Stralsund
David Erikson medlem av Värmländska Sällskapet
Birger Sahlberg medlem av Värmländska Sällskapet
Carl Ericson medlem av Värmländska Sällskapet
Gösta Grip medlem av Värmländska Sällskapet
Göran Öhrström kurir i Wismar, löjtnant
Curt Edgard kurir på Stora Björnfallets gård
Gunnar Nielsen kurir i Wismar
Eric Laurent överste
Tage Almqvist general i Stralsund
Gustaf Hedström general
Albert Johansson general
Birger Malmsten en löjtnant vid Svea Livgarde
Christian Bratt ung officer vid krigsrätten
Gunnar Almqvist ledamot av krigsrätten
Eric Magnusson vaktsoldat på Vaxholms fästning
Tor Wallén officer på värdshuset i Wismar
Olle Janson ung officer på värdshuset i Wismar
- Ej identifierade (flertalet troligen bortklippta i den slutliga filmen):
Gottfrid Holde medlem av Värmländska Sällskapet
Harry Björklund medlem av Värmländska Sällskapet
Edvard Danielsson medlem av Värmländska Sällskapet
Frank Sundström medlem av Värmländska Sällskapet
Nils Dahlgren medlem av Värmländska Sällskapet
John Elfström finsk soldatveteran
Rurik Ekroos finsk löjtnant

Bolag

Produktionsbolag Terrafilms Produktions AB
Distributör i Sverige (35 mm) AB Terrafilm 1942
Laboratorium AB Film-Labor

Handling

År 1813. De allierades kamp mot Napoleon böljar över Europa. På tysk botten står 7 000 svenska soldater under befäl av general Georg Carl von Döbeln. Styrkan ingår i nordarmén under svenske kronprinsen Carl Johans befäl. De svenska trupperna är förlagda i Wismar. Det är oro bland soldaterna, som tröttnat på att bara ligga och vänta.

Franska trupper rycker fram mot Hamburg och hotar staden, som begär undsättning. Döbeln gör sig redo att marschera men måste först invänta sina överordnades order. När den kommer, gäller den framryckning bara till Boizenburg, drygt halvvägs till Hamburg.

Döbeln har i Wismar besök av sin brorson, löjtnant Wilhelm von Döbeln, och dennes fästmö Marianne Skjöldebrand. Han skickar i väg Wilhelm med trupperna, som genast brutit upp. På natten får Döbeln rapport om stridskontakt med fransmännen, åtföljd av en begäran att få fortsätta vidare mot Hamburg. Utan att invänta högkvarterets godkännande ger Döbeln den ordern.

Under tiden har kronprins Carl Johan anlänt till Stralsund. Så fort han får höra om Döbelns subordinationsbrott, låter han häkta honom och föra honom till Stralsund. Samtidigt anklagar Marianne honom för att ha sänt hennes fästman i döden.

I Stralsund ställs Döbeln inför krigsrätt och döms till döden. Men kronprinsen benådar honom, mot hans protester. Han vill bli arkebuserad. Men beslutet står fast. Döbeln förs som fånge till Waxholms fästning.

I Sverige konspirerar en grupp officerare för att få Carl Johan avsatt som kronprins. I spetsen står baron Carl Henrik Anckarsvärd och majoren Rutger Canitz. De vill befria Döbeln, få honom att ställa sig i spetsen för Västra armén och ansluta sig till revolutionärerna.

Men Döbeln vägrar bestämt, när Anckarsvärd söker upp honom på Waxholms fästning. Han har där fått besök av Marianne, som nu ändrat uppfattning och fäst sig vid den 55-årige mannen. Anckarsvärd lierar sig med Marianne för att övertala Döbeln. Hon t o m lovar att aktivt medverka vid befriandet av Döbeln.

Men Anckarsvärd är en förrädare. Han har meddelat kronprinsen om revolutionsplanerna och fritagningsförsöket och denne har kraftigt förstärkt trupperna på fästningen.

De sammansvurna lyckas emellertid tränga in i fästningen och det blir strid. Under tiden sticker Döbeln, som fortfarande vägrar att låta sig befrias, ner Canitz och samtidigt råkar Marianne bli skjuten.

Revolutionsförsöket har misslyckats. Kronprinsen är full av beundran för Döbelns handlingssätt och kallar honom till sig på Stockholms slott. Där får Döbeln upprättelse och Carl Johan ger honom hans värja tillbaka.

Censur / granskning

Censurnummer 64944
Datum 1942-10-21
Åldersgräns Barntillåten
Originallängd 2275 meter
Kommentar Granskningskopian saknade förtexter. Kopiornas aktlängder: 625-560-545-660 = 2390 m - 87 minuter. Aktlängder: 0, 0, 0, 0.


Tekniska fakta

Bildformat 1.37:1
Ljudtyp Ljud
Ljudsystem Intensitetston
Färgtyp Svartvit
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2390 meter
Längd i minuter 87 min
Akter 4 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Alla recensenter var ense om att största intresset för filmen var knutet till de två allt dominerande skådespelarna i den: Edvin Adolphson i titelrollen och den danske skådespelaren Poul Reumert som kronprins Carl Johan, den blivande Carl XIV Johan. Filmson inleder i AB visserligen sin recension med att säga att "General von Döbeln är en ovanligt stark svensk film, en film om en man, hans ära, skyldighet och vilja", men han kommer genast över till att den i första hand är "en skildring av två starka temperament, två viljemänniskor: Karl Johan och Döbeln. Och filmen framställer dessa med två lika starka konstnärstemperament: Poul Reumert och Edvin Adolphson. Det är inte så paradoxalt som det låter när man säger att dessa starkt motsatta temperament prestera ett lysande samspel. Poul Reumert skänker en stark inre och yttre pondus i sin smått löjliga och preciösa presentation av den första Bernadotte sådan vi känner honom från porträtt och samtida beundrare och belackare. Och Adolphson -- där står Döbeln!

Edvin Adolphson är som skuren för Döbelns roll, inte bara genom apparitionen. Han har tydligen känt för denna kraftkarl och känslomänniska, ärlig och hetlevrad och rätlinjig i sitt handlande."

I DN är O R-t kritisk mot filmens manuskript och gör jämförelser med pjäsen, som hade premiär ett knappt år tidigare. Han skriver att filmmanuskriptet är ett "skal utan kärna" och "saknar filmisk spänning och spänst. Teaterstycket hade sina brister, men det var avgjort bättre än filmen, där det väsentligt uttunnats utan att något positivt nytt kommit i stället. Stolpe är tydligen ännu inte på det klara med filmens väsen: att ett filmmanuskript måste vara dynamiskt och låta berättelsen avancera via hundra och en överraskningsmoment. (-) Att den yttre filmspänningen saknas är dock inte så betänkligt som att det inte heller finns någon inre spänning i filmen. Pliktmänniskan Döbeln är, som Stolpe här tecknar honom, inte dramatisk i egentlig mening. Hans väg är för klart utstakad. Han kommer egentligen aldrig i någon konflikt. Om han bara ett enda ögonblick skulle tvekat, hade man kunnat tala om en sådan, men han tvekar aldrig. Han är hela vägen en stolt illustration till sitt valspråk: ära, skyldighet, vilja. Det är naturligtvis riktigt, men det blir till sist för enahanda när Döbeln ständigt håller kärnfulla tal om det som är hans motto och patos. Teaterstycket var på denna punkt lyckligare. Det är sedan märkligt att Stolpe inte vid framförandet på scenen upptäckte att den enda verkligt dramatiska människan i hans skådespel är Canitz, samt tagit fasta därpå genom att utbygga dennes roll och låta en känna hur det personliga hämndbegäret hos den fanatiske majoren växer till fantastiska proportioner efter hans första möte med Bernadotte. (-)"

Även S Almqvist har grava anmärkningar mot filmens manuskript. Men först erkänner också han dess obestridliga förtjänster: "Till innehåll och syfte höjer sig General von Döbeln över alla ordinära svenska filmer" men, fortsätter han, den "bygger inte på ett organiskt framvuxet filmmanuskript. Till författarens benägenhet för språng och splittring kommer att filmen tidigare varit en rapsodisk och ofullgången pjäs, vars uppbyggnad fortfarande skiner igenom trots förbättringar.

Man lägger fram sina anmärkningar utan att tveka, ty Döbeln tål kritik. Den lever i långa stycken med en påfallande vitalitet och äger i allmänhet tillgångar, som är sällsynta i svenska filmer: andlig energi, en livlig vilja, ganska mycken impulsivitet och många sprakande replikskiften."

Georg Svensson i BLM är måttligt imponerad av "Stolpes fabel" om Döbeln, som han kallar berättelsen: "Döbeln framställes rak och hård som sin värjklinga (-) en figur av påtagligt idealiserad resning, tämligen oberörd av verklighetens små trivialiteter och karakteriserande smådrag, stramt och stilfullt personifierad av Edvin Adolphson som framsäger sina välformulerade repliker med sammanbiten lidelse. Mot honom ställer Poul Reumert en Bernadotte, som är så förbluffande livfull och originell att man gärna accepterar honom som ett stycke historisk verklighet. Det stänker och blixtrar av ingivelse kring honom, och så fort han träder in i bilden sitter man uppmärksam och road. Dessemellan är filmen med sitt uppenbart fingerade händelseförlopp måttligt fängslande, en med åtskilliga longörer utvidgad reproduktion av teaterpjäsen och utan dennas pojkaktiga äventyrsstämning. De värmländska bruksgossarna och deras tragiske ledare major Canitz äro ett betydligt tamare följe i filmen än i pjäsen, och den föga övertygande episoden med brorsonens fästmö har inte blivit mindre sockersöt och falsk av att ha fördjupats till något slags kärlekshistoria. (-) Rent som filmkonst betraktad är Olof Molanders Döbeln mera ett rutinarbete av en scenregissör än av en filmdiktare."

Olof Molander får eljest genomgående beröm för sin regi. Lill skriver i SvD om hans "snabba, rent filmiska rytm" i bildsekvenserna och Filmson i AB om hans "säkra personinstruktion och strama regi", som "gett liv åt ensemblescenerna även om han naturligt nog lyckats bäst med de stora spelscenerna, där endera Reumert eller Adolphson elektrisera. Där gnistrar det, och man rycks med utan vidare. Sven Stolpe har också skrivit en dialog med must och kärna. Här är intet onödigt prat, inga uppstyltade orationer utan ord som föra handlingen vidare eller gå direkt till publiken med sanningar som är aktuella även i dag. Olof Molanders främsta förtjänst är dock det strama helhetsgrepp han fått på filmen, som trots sin värdighet är fullkomligt fri från longörer."

En av filmens viktigaste biroller, redan nämnd ovan av O R-t i DN, är konspiratören major Canitz. Filmson skriver om honom i AB att han är "en av filmens tre huvudfigurer och blir en gripande karaktärsteckning i Colbjörn Knudsens sträva och knotiga framställning av den gamle knekten."

Även S Almqvist har särskilt uppmärksammat honom i AT: "Fängslande var Kolbjörn Knudsen som major Canitz. Tjurig, lättrörd, häftig och hängiven -- en man med bakgrund av värmländska skogar och fattiga karolinska herrgårdar. Man hade önskat få veta mer om honom, men det fanns inte plats till det."

Kommentar Svensk filmografi

Sven Stolpes pjäs "Döbeln" hade den 14 november 1941 premiär på Dramaten i Stockholm. Regissör var Alf Sjöberg och Lars Hanson spelade titelrollen. Den senare fick mycket beröm, men pjäsen gjorde ingen större lycka.

Samtidigt var två svenska filmbolag intresserade av att göra en film om Döbeln: Terrafilm och SF.

Terrafilm hade av Sven Stolpe köpt filmrätten till hans pjäs samt till den roman på samma ämne, som Stolpe fullbordat samtidigt med teaterpjäsen. Bägge utkom 1941. Terrafilm hade även engagerat Stolpe att tillsammans med Ragnar Hyltén-Cavallius och filmens blivande regissör Olof Molander skriva manuskriptet. Edvin Adolphson hade vidtalats att spela titelrollen.

SF hade redan i oktober 1941, alltså före premiären på Stolpes pjäs på Dramaten, vänt sig till författaren, fil lic Karl-Gustaf Hildebrand (f. 1911) i Uppsala och av honom köpt filmrätten till hans året innan i bokform utkomna och samma år med stor framgång i radio uppförda krönikespel "Döbeln". SF hade även muntligt diskuterat med honom att skriva först en synopsis och sedan ett manuskript för en på krönikespelet byggd film. Gustaf Edgren skulle regissera och Lars Hanson spela titelrollen. Inspelningen var planerad till mars 1942, och SF hade redan försäkrat sig hos de militära myndigheterna om att få disponera manskap som statister vid bataljscenerna.

Då det emellertid föreföll uppenbart att man inte med erforderlig ekonomisk framgång kunde visa två varandra så närliggande och för sin inspelning så kostsamma filmer samtidigt, lade SF för sin del ner projektet.

En starkt bidragande orsak härtill torde ha varit att man på den tid som stod till buds inte lyckats få fram något lämpligt manuskript. Karl-Gustaf Hildebrand hade visat sig ointresserad av att delta i det arbetet och hade för sin del i stället föreslagit SF och i slutet av november 1941 även tecknat avtal med bolaget om en synopsis för en film om biskopen och psalmdiktaren Johan Olof Wallin, ett projekt vilket heller inte blev av.

Terrafilm stötte under sina förberedelser för inspelningen på stora svårigheter. I en artikel i samband med filmens premiär skrev Sven Stolpe att det slutliga filmmanuskriptet hade föregåtts av inte mindre än fem vitt skilda, samtliga fullständigt utarbetade scenarion innan man blivit nöjd. Terrafilm fick även avslag på sin begäran att få låna kostymer till filmen av Dramaten, där pjäsen nu för länge sedan var slutspelad, och måste vända sig till finska teatrar och filmbolag samt låta sy upp återstående kläder, vilket stötte på olika svårigheter i dessa brist- och ransoneringstider.

Inspelningen av General von Döbeln började i mitten av april 1942 och höll med olika avbrott på till mitten av juli. Man filmade bl a på Stockholms slott, där scener togs i Karl XI:s galleri och Gustaf III:s sängkammare. Vissa avsnitt togs också på Cirkus på Djurgården, där stora scenen arrangerats som provisorisk ateljé. Landstigningen vid Waxholms fästning filmades vid sandklipporna på Älgö utanför Stockholm. Den moderna bebyggelsen på stränderna runt Waxholms fästning förhindrade varje tanke på att filma i autentisk miljö.

I Stolpes pjäs tilldrog sig första akten i Wismar i maj 1813 och andra akten i Stralsund i juni samma år. De övriga tre akterna spelade på Waxholms fästning, akt 3 i oktober, de övriga i december 1813. Pjäsen slutar med att revolutionsungen är kvävd och Döbeln förs bort misstänkt för delaktighet i upprorsförsöket. Filmen slutar däremot med tillägget att Döbeln får upprättelse och blir benådad från sitt straff. Detta är en romantiserad fortsättning, byggd på det faktum att Döbeln i själva verket benådades och frigavs redan efter ett halvt års fängelsevistelse, alltså ungefär vid den tidpunkt när pjäsen slutar.

På Dramaten hade kronprins Carl Johan spelats av Uno Henning och den spattige fästningskommendanten på Waxholm av Olof Sandborg. Den senare, av Sten Selander i en teaterkrönika kallad "en sorts indelt tomtegubbe", gjorde samma roll i filmen. Kronprinsen spelades däremot i filmen av den danske skådespelaren Poul Reumert, som under trägna lektioner för en svensktalande fransk präst i Stockholm lärde sig tala svenska med fransk istället för dansk brytning. Poul Reumert är eljest den ende skandinaviske skådespelare, som spelat Molière på franska i Paris.

Det var andra gången Edvin Adolphson spelade general von Döbeln på film. Första gången var i Fänrik Ståls sägner (1926).

En recensent skrev att det var åtta år sedan Olof Molander senast regisserade en film. Det var i själva verket 15 år sedan. Åren 1925--27 regisserade han under pseudonymen Olof Morel tre stumfilmer. Efter General von Döbeln skulle han under de följande fyra åren regissera ytterligare fem filmer, ingen av dem dock på samma ambitionsnivå. Sedan återvände han definitivt till teatern.

Ett avsnitt ur General von Döbeln ingick i Terrafilms interna jubileumsfilm Fram för lilla Terra, när bolaget 1948 fyllde tio år.

Förlaga

Originaltitel Döbeln. En berättelse från 1813 (Roman)
Författare Sven Stolpe


Originaltitel Döbeln (Pjäs)
Författare Sven Stolpe


Inspelning

1942-04-17 1942-07-10
AB Sandrew-Ateljéerna Stockholm Sverige
Stockholms slott Stockholm Sverige
Cirkus Stockholm Sverige
Älgö Nacka Sverige

Visningar

Sverigepremiär 1942-10-26 Royal Eskilstuna Sverige 87 min
1942-10-26 Aveny Norrköping Sverige 87 min
1942-10-26 Royal Stockholm Sverige 87 min
1942-10-26 Slottsbiografen Uppsala Sverige 87 min
1942-10-26 Roxy Örebro Sverige 87 min
TV-visning 1962-07-19 Sverige 84 min
1999-09-29 SVT1 Sverige 84 min
2002-08-26 SVT1 Sverige 84 min
2003-07-22 SVT1 Sverige 84 min
Urpremiär 1942-10-26 Royal Eskilstuna Sverige 87 min
1942-10-26 Aveny Norrköping Sverige 87 min
1942-10-26 Royal Stockholm Sverige 87 min
1942-10-26 Slottsbiografen Uppsala Sverige 87 min
1942-10-26 Roxy Örebro Sverige 87 min
TV-visning 2012-06-26 SVT1 Sverige
2015-03-23 SVT1 Sverige
2017-12-12 SVT1 Sverige

Musikstycken

Originaltitel Björneborgarnas marsch
Kompositör Christian Fredric Kress (osäker uppgift)
Textförfattare Johan Ludvig Runeberg (svensk text 1860)


Ämnesord

Adlercreutz, Carl Johan (1757-1815)
Anckarsvärd, Carl Henrik (1782-1865)
Disciplinbrott
Dråp
Döbeln, Georg Karl von (1758-1820)
Dödsstraff
Fäktning
Karl XIV Johan, kung av Sverige (1763-1844)
Krigsrätt
Kuppförsök
Napoleon-krigen
Sammansvärjning
Sandels, Johan August (1764-1831)
Stockholm/Slottet/Gustaf III:s sängkammare
Stockholm/Slottet/Karl XI:s galleri
Stormning
Stralsund
Upprättelse
Vaxholms fästning
Älgö

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 16 mm


Typ Kopia
Bredd 35 mm
Längd i meter 2282


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Tryckeri Ljunglöfs


Storlek Mindre än 850 x 400
Tryckeri Ewes tryckeri AB


Storlek Större än 850 x 1100
Tryckeri Ljunglöfs
Affischdesign Gösta Åberg


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Manustitel Georg Karl v. Döbeln. Film efter en roman av Sven Stolpe. Scenario O. Molander. Dialog S. Stolpe. 1942. Scenario Nr 4.
Omfång 196 s. Miljölista, spelplan och skådespelarlista (19 s.) ingår.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Georg Karl v. Döbeln. En film av Sven Stolpe och Olof Molander. 1942. Scenario nr 6.
Omfång 177 s. + 4 s. produktionsuppgifter, roll- och miljölista i ett ex.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Omfång 22 s. Innehållsbeskrivning och förtexter (2 s.) ingår.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Dialogliste zu dem schwedischen Film General von Döbeln.
Omfång 42 s. Produktionsuppgifter, rollista, innehållsbeskrivning och förtexter (4 s.) ingår.
Språk Tyska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Georg Karl v. Döbeln. En film av Sven Stolpe och Olof Molander. 1942. Scenario nr 6.
Omfång 180 s. Miljölista (3 s.) ingår. Spelschema (1 s.) löst i manus.
Språk Svenska


Typ Synopsis
Manustitel "Döbeln". En skizz efter Sven Stolpes bok. Döbeln, mitt första utkast.
Omfång 7 s. + 1 s. brev från Ragnar Hyltén-Cavallius.
Språk Svenska


Typ Synopsis
Manustitel "Döbeln". Line-up uppgjord av Ragnar Hyltén-Cavallius i samråd med författaren och regissören. Döbeln min 2dra version.
Omfång 18 s. + 1 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Döbeln.
Omfång 108 s.
Språk Svenska


Typ Kringmaterial


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Album Ja


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Hitta filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?