Grundfakta

Media (67 st)

Originaltitel Himlaspelet
Filmtyp Långfilm
Regi
Producent
Manus
Förlaga
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Barntillåten
Dialogspråk
Sverigepremiär 1942-12-21

Medverkande

Rune Lindström
Mats Ersson

Eivor Landström
Marit Knutsdotter

Anders Henrikson
Vår Herre

Holger Löwenadler
kung Salomo

Gudrun Brost
Salomos frilla

Emil Fjellström
Gammel-Jerk, skomakare

Visa alla medverkande

Handling

Filmen har sin utgångspunkt i en rad dalmålningar som är uttryck för en naiv och folklig tro. Här är Dalarna med Leksand och Siljansbygden världens och livets medelpunkt. Så ser det...

Visa hela handlingen

Press

Stockholms recensenter var inte så eniga i sin bedömning, som kanske varit att vänta. Visserligen kallade några Himlaspelet för "en märklig film" och visserligen berömde alla den...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel

Filmteam

Regi
Manus
Producent
Produktionschef
Produktionsledare
Foto
Musik
Arkitekt
Klippning
Ljudtekniker
Regiassistent
Scripta
Inspelningsledare
Inspicient
B-foto
Stillbildsfoto
Musikarrangör
Orkesterledare
Kläder
Smink
Frisyrer
B-ljud
Förtexter
Övrig medarbetare

Medverkande

Rune Lindström Mats Ersson
Eivor Landström Marit Knutsdotter
Anders Henrikson Vår Herre
Holger Löwenadler kung Salomo
Gudrun Brost Salomos frilla
Emil Fjellström Gammel-Jerk, skomakare
Arnold Sjöstrand Juvas Anders, kurbitsmålare
Nils Gustafsson den blinde vid vägen
Hugo Björne profeten Elias
Torsten Winge Jonas
Erik Hell Jon Persson
Åke Claesson profeten Jeremias
Björn Berglund Josef, snickare
Inga-Lilly Forsström Jungru Maria
Lisskulla Jobs bondkvinnan
Anita Björk Anna, Garp Jespers dotter
- Ej krediterade:
Frithiof Hedvall profeten Jesajas
Gunnar Sjöberg Herrens ängel
Nils Ingels prästen i predikstolen
Berta Hall Jon Perssons hustru
Anders Nyström Per, Jon Perssons son, vallpojke
G.T. Wallén farfadern
Tekla Sjöblom Mats mor
Harry Ahlin Garp Jesper Ivarsson
Carl Deurell lagmannen
Josua Bengtson kyrkoherden, en tolvman i rätten
Torsten Lilliecrona Rackarn
Ernst Brunman värdshusvärden
Henrik Schildt soldaternas ledare
Frans Oscar Öberg prosten
Gösta Folke komministern
Anders Lindberg Mats Erssons kusk
Börje Mellvig ringaren i klockstapeln
Harald Wehlnor en tolvman i rätten
John Elfström en av Salomos män
Wiktor "Kulörten" Andersson dubbar Holger Löwenadlers sång i "Kung Salomos visa"
- Ej identifierade:
Helga Brofeldt en gumma
John Ericsson en bonde

Bolag

Produktionsbolag AB Wivefilm
Distributör i Sverige (35 mm) AB Wivefilm 1942
Distributör i Sverige (16 mm) AB Wivefilm 1944
Kyrkliga Filmbyrån 1946
Distributör i Sverige (digital) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 2017
Laboratorium AB Kinocentralen

Handling

Filmen har sin utgångspunkt i en rad dalmålningar som är uttryck för en naiv och folklig tro. Här är Dalarna med Leksand och Siljansbygden världens och livets medelpunkt. Så ser det heliga landet ut! Himlen är en blommande sommaräng och Jerusalem liknar precis den stora staden Falun.

Ur dalmålningarna löser sig berättelsen om den unge Mats Ersson. Han är trolovad med Marit och de skall gifta sig til våren. Men pesten ("soten") kommer över bygden och bönderna anklagar Marit för häxeri. Hon flyr till Mats men bönderna hinner upp henne och hon döms till bålet.

Men innan domen verkställs, är Marit död. Likväl, levande eller död, blir hon bränd.

Mats Ersson beslutar då att vandra upp till Vår Herre och fråga honom hur han kunde tillåta att Marit falskeligen blev anklagad för häxeri och bränd på bål.

Vägen till himlen visar sig vara lång och Mats blir ofta trött. Han möter först profeten Elias, som han känner igen från bilden hemma på sovrumsväggen. I profetens vagn, "så blänkande ny", far han till en fäbod, där de heliga männen Jonas, Jeremias och Jesaias bor. De bistår honom med kläder och mat, och förtröstansfullt vandrar Mats vidare.

Men vägen är besvärlig. Många faror lurar på honom. På själva julafton räddas han från att förfrysa ute i snöstormen av ett par som rider förbi. Det är timmermannen Josef, som med sin trolovade Maria söker ett härbärge, där hon kan föda. Tillsammans når de en by, där julfirandet är i full gång och ingen bryr sig om dem eller vill släppa in dem. Mats ger sig ut att leta husrum åt dem men glömmer allt, när han träffar Gammel-Jerk.

Gammel-Jerk är fan själv och han lockar Mats med sig till Kung Salomos gästabud i Jerusalem. Där dricker Mats sig berusad och dansar med kungens frilla, som frestar honom svårt och lockar honom med sig därifrån.

Mats kommer allt längre och längre bort från den väg, som bär till himlen. Han hittar en kopparfyndighet, bryter den, blir en rik man och jagar bort dess rätte ägare. Han gifter sig med den unga Anna, dotter till en storbonde, men hon dör snart av sorg över sitt öde.

På gamla dagar vänder Mats åter till sin hemsocken. Han är rik som ett troll men inte lycklig. Han skänker sockenkyrkan en altartavla och bjuder till stort gästabud. Men nu är också slutet nära. Gammel-Jerk kommer för att hämta honom i sin kärra.

Men Mats ber om uppskov. Det skall han få, om han kan hitta någon som lägger ett gott ord för honom. Det blir slutligen Maria som gör det, om han ångrar sig. Lugn somnar Mats in . . .

När han vaknar, är han åter den unge flinke Mats Ersson. Över den blommande sommarängen kommer Vår Herre honom till mötes.

-- Hade du inte ett ärende till mig? frågar Vår Herre.

Så ser Mats sig om, och står han inte som förr utanför sin fars gård och Marit väntar på honom vid grinden.

Censur

Censurnummer 65226
Datum 1944-10-10
Åldersgräns Barntillåten
Kommentar Aktlängder: 230-225-225-220-272 = 1172 m. Aktlängder: 230, 225, 225, 220, 272.


Censurnummer 65226
Datum 1942-12-18
Åldersgräns Barntillåten
Kommentar Aktlängder: 570-560-558-550-670 = 2908 m. I antalet kopior ingår åtminstone 4 stycken 16 mm-kopior. Bolaget lät förkorta filmen med 11 meter i akt 5, vilket godkändes av biografbyrån 1942-12-23. Aktlängder: 570-560-558-550-659 = 2897 m - 106 minuter. Aktlängder: 570, 560, 558, 550, 670.


Tekniska fakta

Bildformat 1.37:1 (Normalbild)
Ljudsystem Petersen-Poulsen, AGA-Baltic
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2908 meter
Längd i minuter 106 min
Akter 5 rullar
Dialogspråk


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Stockholms recensenter var inte så eniga i sin bedömning, som kanske varit att vänta. Visserligen kallade några Himlaspelet för "en märklig film" och visserligen berömde alla den debuterande långfilmsfotografen Gösta Rooslings bilder för dess skönhet och poetiska lyster, men meningarna i högsta grad delade.

I AB skrev Filmson att den bakom filmen liggande pjäsen "verkade i all sin enkelhet mycket starkare än detta i och för sig imponerande filmverk". Han fortsatte: "Man saknar lyriken i filmen -- den bildlyrik som Roosling trollat fram är inte av det omedelbara och naiva slag som möter en i dalmålningarna och i scenversionen."

O R-t utvecklar i DN samma tankegångar i en utförlig analys: "Om själva det yttre regiarbetet och fotot betydde allt, vore man hågad säga att Himlaspelet är den bästa svenska filmen hittills. Knappast ens under den mångomskrivna s k storhetstiden, vilken nu blir märkvärdigare för vart år som går, skapades bilder av sådan skönhet och så filmiska kvaliteter som Alf Sjöberg och Gösta Roosling här i sina lyckligaste ögonblick åstadkommit. Sjöberg är i denna stund -- utan all jämförelse -- den svenska filmens största artist. I alla hans filmer har funnits scener som ingen annan av de nu verksamma svenska filmregissörerna kan göra honom efter, men få har varit så överlägset komponerade som här. Det är ledsamt att ovanpå dessa oförbehållsamma ord komma med den vanliga reservationen när det gäller Alf Sjöberg som filmregissör, men även den här gången har han tyvärr inte haft tillräcklig känsla för den inre l i n j e n i filmen. Sjöberg är fortfarande för spekulativ, hur starkt han än i sitt förord i programmet framhåller att han önskar att man måtte betrakta hans film som 'ett anspråkslöst ting, avsett till besinning och andakt och ingenting annat'. (-)

Hans artisteri är intellektuellt, men när det gäller att skapa film av ett så i grund och botten okomplicerat verk som Himlaspelet hade det varit lyckligt om regissören något mera betänkt den gamla regeln att det bara förvillar att tänka för mycket. Rune Lindströms spel är ett spontant diktverk -- annars hade det väl över huvud taget inte varit dikt -- men filmversionen saknar spontanitet. Det är ett verk av en tankebyggare som är artist. Däri ligger både dess styrka och dess svaghet: det är utomordentligt fascinerande, men det griper en inte, det blir inte 'ett anspråkslöst ting'.

Jo, i ett avsnitt både grips och fängslas man av filmen. Det är i den nydiktning där man får vara med om hur den stackars Marit Knutsdotter anklagas för trolldom när soten kommit till byn. Där blir berättelsen stark och levande film, en mäktigare scenföljd har inte skapats av en svensk filmregissör sedan Sjöström och Stiller gjorde sina oförglömliga mästerverk. Men när sedan Mats ger sig ut på 'den väg som till himla bär' för att ställa Vår Herre till ansvar blir filmen snart diffus och osäker om sina mål och medel. Det finns alltjämt bildsekvenser -- som t ex den där de hundratals slädarna över den frusna sjön kör upp mot kung Salomos Jerusalem, vilket inte är något annat än det i fjärran hägrande Falun. Men teaterstyckets enkla självklarhet går förlorad, d i k t e n tappas bort."

Till sist erkänner dock O R-t: "Trots de reservationer som ovan anförts var det en av de senaste årens intressantaste svenska biokvällar."

Larz i StT: "En stramare, mer konsekvent genomförd stilisering hade säkert varit bättre. Paradoxalt nog är det amatörskådespelaren Rune Lindström som blir mest verkningsfull av alla i den stora ensemblen, just därför att han konsekvent stiliserat typen; han rör sig som en docka, gör samma troskyldigt kantiga intryck som just en figur på en dalmålning. På det sättet betonar han styckets karaktär av dröm och dikt. (-) När Sjöberg sätter den sidan till, finns det ingen i svensk film som gör mer suggestiva och kräset artistiska sceneffekter. (-)

Småanmärkningarna väger lätt. Till hela sin stämning och sin halt är Himlaspelet kanske det bästa och vackraste julprogram som Röda Kvarn någonsin visat. Det gör gott i själen."

Även andra recensenter påpekar likheterna med i första hand Ibsens "Peer Gynt". Flera ställer sig även tvekande inför att pjäsens dialog, som är på vers, förvandlats till torr och tråkig normalprosa, "skomakarprosa", som O R-t t o m kallar den i DN. I Arbetaren skriver Manor att filmen nästan helt saknar "den förtrollande naivitet, som gav stycket dess styrka".

I AT hade den ordinarie filmrecensenten Stig Almqvist för dagen ersatts av kulturkritikern Stig Ahlgren och denne skrev på sitt vanliga ironiska, underfundiga sätt: "Himlaspelet är en skimrande bildföljd, som ingenstädes kunde gjorts skönare. Regissören Alf Sjöberg och fotografen Gösta Roosling har diktat en ny verklighet. De har tillsammans en makalös bildfantasi. Tillhopa vet de ofantligt mycket om belysningar, objektiv, valörer, komposition.

Det vet mycket, mycket mer än vad de gamla kurbitsmålarna visste om måleriets möjligheter. Och de underlåter inte att visa det. Filmen överflödar av tavlor som äro en lisa och en fest för ögat. Men det egendomliga inträffar att dalmålningarnas enkelt ritade figurer och miljöer i verklighetsskärpa överträffar de levande bilderna i Himlaspelet och samtidigt också eggar fantasien mera.

Man föreställer sig att en knappare och mera okonstlad bildstil lättare skulle ha öppnat dörrarna för det troskyldiga innehållet. Nu vill man säga, att Himlaspelet är artistiskt överarbetat. Det ger ögonen för mycket och själen för litet.

Antagligen har icke den skicklige Sjöberg den rätta barnsligheten, ej heller humor, för att göra dalmålningar på film."

Bland skådespelarna dominerade i filmen liksom vid de dittillsvarande teaterföreställningarna pjäsens författare och huvudrollsinnehavare, Rune Lindström. Alla recensenter var ense om att berömma honom. I DN skrev O R-t "Även för den som sett honom på scenen i rollen är han en upplevelse. Han är en strålande naturskådespelare, oemotståndlig i sin unga skaparglädje, men annars har han undergått en påtaglig förvandling sen man första gången såg honom som Mats. Det förefaller högst troligt att en sakkunskap som är större än min på detta område skall konstatera att den religiösa undertonen i Lindströms tolkning inte längre är lika framträdande som tidigare. Så har hans Mats i stället nu fått ett starkt släkttycke med en annan ung herre: Peer Gynt. Ständigt erinras man om honom; den Mats som vandrar över Dalarnas vägar och kullar för att brottas med Vår Herre skulle med ännu större fördel kunna vara den käcke gut som tar nappatag med Böjgen."

Axon skrev i NDA om honom: "Det står som en gloria kring honom, han fyller i all sin yttre oansenlighet upp hela duken, fördunklande alla andra, och det förefaller som om han skulle kunna förändra sig, hur han önskade. Han är en rörande lilldräng i mollskinnsbyxor, som drömmer om sitt nya tak och sin Marit, en vilsekommen stackars mas på vägen som till Himla bär, en brutal, maktlysten gubbe som den rike mannen, vilken hamnat långt från Himlavägen, och han blir åter lilldrängen Mats, då han vaknar på den blommande ängen hos Gud Fader. Allt framställer Rune Lindström med samma bravur och säkra känsla, och ur ögonen brinner en eld, konstens äkta.

De andra bli små bredvid honom."

Kommentar Svensk filmografi

Rune Lindström (1916--1973) hade tagit en fil kand-examen och låg i Uppsala och läste till präst. Det gick långsamt och tog emot. Hans tankar svävade kring sagor och sägner från hembygden i Dalarna och de naiva kurbitsmålarnas frodigt berättande, starkt sti!liserade dalmålningar. En vårvinterkväll 1941 hade han en pjäs klar, "Ett spel om en väg som till Himla bär", och läste upp den för några kamrater i Uppsala, bland dem Gösta Folke, som då sysslade med studentteater men senare skulle bli teaterchef i bl a Malmö. I Gösta Folkes regi och med författaren i huvudrollen fick pjäsen ett halvår senare sin urpremiär i Leksands folkpark Paradplatsen söndagen den 3 augusti 1941 som ett led i ett studentting, som Västmanlands-Dala nation i Uppsala höll i Siljansnäs. Skådespelarna var alla amatörer, de flesta medlemmar i föreningen Leksandsamatörerna, som brukade spela lokalrevyer, men även studenter från Uppsala deltog liksom lokala spelmän och dansare, totalt 70--80 personer. Dekoren hade Rune Lindström själv gjort.

Efter premiären framfördes pjäsen ytterligare några kvällar i Leksand, och i slutet av oktober 1941 kom hela ensemblen till Uppsala och spelade fem kvällar i universitetsaulan. Då hade ensemblen förstärkts med uppsaliensiska folkdansare. Vid alla föreställningarna var aulan fullsatt till bristningsgränsen. Framgången var bedövande.

Dagen efter annandag jul 1941 inledde ensemblen ett gästspel på Dramatiska teatern i Stockholm som varade till och med trettondagen 1942 med sexton fullsatta hus. Till påsken och julen 1942 återkom man för nya, lika framgångsrika gästspel.

Filmrätten inköptes av Wive Film strax efter det att gästspelet på Dramaten avslutats och Rune Lindström åtog sig samtidigt att utarbeta en filmsynopsis på ämnet. Senare fick han i uppdrag att tillsammans med Alf Sjöberg utarbeta filmmanuskriptet samtidigt som denne engagerades som regissör.

Inspelningen av filmen ägde rum i två etapper. De sista dagarna i mars och första dagarna i april 1942 togs vinterbilderna vid Leksand och Sjugare by i Dalarna, bl a den vilda slädfärden till Salomos gästabud. Sommarexteriörerna bl a Lövbergets fäbodar i Dalarna och interiörerna i ateljé togs under senare delen av juni, hela juli och första hälften av augusti med bl a platstagningar i Leksands kyrka.

Utom Rune Lindström, som i filmen spelade Mats, och Gösta Folke, som var regiassistent vid inspelningen, medverkade endast en enda från pjäsens urpremiär, Nils Gustafsson, sedermera kyrkoherde i Västerfärnebo. Han hade tidigare erfarenheter av revy och teater, hade i pjäsen spelat Vår Herre och fortsatte med det i många år framåt, när pjäsen efterhand började regelbundet uppföras varje sommar i Sammilsdalen i Leksand. I filmen spelade han den blinde.

Filmen fick sin inofficiella urpremiär vid en välgörenhetsföreställning till förmån för bl a Kronprinsessans gåvokommitté lördagen den 19 december 1942 på Röda Kvarn i Stockholm, och vid det tillfället framförde Rune Lindström och Eivor Landström en av den förre för ändamålet skriven Prolog (avtryckt i SF-nyheter nr 38/1942).

Rune Lindström framförde även prologen, nu ensam, vid den med Stockholmspremiären samtida premiären på filmen i Fagersta (Folkets Hus), författarens hemort.

Filmen kortades med ca 100 m i omedelbar anslutning till premiären. Härvid försvann bl a Lille Bror Söderlundhs "Kung Salomos visa" ur filmen.

Filmkritikern Lasse Bergström har i sin essä "Maskspel med ödets avsikter" i antologin "Skott i mörkret", Stockholm 1956, analyserat Himlaspelet i förhållande till andra filmer av Alf Sjöberg. Själv har Alf Sjöberg kommenterat filmen i Gunnar Lundin/Jan Olsson, "Regissörens roller. Samtal med Alf Sjöberg", Lund 1976, sid 38--44. Filmen är även belyst i Gunnar Lundin, "Filmregi Alf Sjöberg", Lund 1979, sid 44--50. Norsk Filminstitutt gav i november 1966 ut en särskild "Filmorientering" (nr 105) om filmen, författad av Andreas Borch Sandsdalen.

Filmen har utanför Sverige visats i ett stort antal länder under bl a följande titlar: Et Spil om en Vej, der til Himlen gaar (Danmark, 1943), Himmelspillet (Danmark, 1950), Veien til Himmelen (Norge, 1943), Tie, joka Taivaaseen vie (Finland, 1943), Das Himmelsspiel (Schweiz, 1944), The Heavenly Play (USA, 1944), Le Chemin du Ciel (Frankrike, 1947), The Road to Heaven (England, 1948) och A Estrada que Conduz ao Céu (Portugal).

Förlaga

Originaltitel Ett spel om en väg som till Himla bär (Pjäs)
Författare Rune Lindström


Inspelning

1942-06-11 1942-08-13
1942-03-28 1942-04-03
Filmstaden Råsunda Sverige
Heden Leksand Sverige
Sjugare by Leksand Sverige
Lövberg Sollerön Sverige
Plintsberg Leksand Sverige
Skeberg Leksand Sverige
Sätra Leksand Sverige
Tällberg Leksand Sverige
Yxbodarna Leksand Sverige
Siljans is Leksand Sverige
Kärlingberget Leksand Sverige
Leksands kyrka Leksand Sverige

Visningar

Sverigepremiär 1942-12-21 Folkets Hus Fagersta Sverige 106 min
1942-12-21 Scania Malmö Sverige 106 min
1942-12-21 Röda Kvarn Stockholm Sverige 106 min
TV-visning 1961-12-25 Sverige 102 min
1996-12-14 SVT2 Sverige 102 min
1999-05-22 SVT2 Sverige 102 min
Urpremiär 1942-12-21 Folkets Hus Fagersta Sverige 106 min
1942-12-21 Scania Malmö Sverige 106 min
1942-12-21 Röda Kvarn Stockholm Sverige 106 min
Annan visning 1942-12-19 Röda Kvarn Stockholm Sverige 106 min
1947 Polen
1961 Polen

Musikstycken

Originaltitel I himmelen, i himmelen
Textförfattare Laurentius Laurinus d.ä. (1622)
Sångare kör


Originaltitel Orgelpreludium


Originaltitel Gånglåt från Mockfjärd


Originaltitel När juldagsmorgon glimmar
Textförfattare Abel Burckhardt (tysk text 1845)
- (okänd svensk översättare 1851)


Originaltitel Nu är det jul igen ...
Arrangör Martin Willert


Originaltitel Stille Nacht, heilige Nacht!
Kompositör Franz Gruber (1818)
Textförfattare Joseph Mohr (1818)
Oscar Mannström (svensk text 1915)
Arrangör Mats Bergström


Originaltitel Hosianna, Davids son
Kompositör Abbé Vogler (omkring 1795)
Sångare kör


Originaltitel Marias vaggvisa
Kompositör Lille Bror Söderlundh
Textförfattare Rune Lindström
Sångare Inga-Lilly Forsström


Originaltitel Kung Salomos visa
Kompositör Lille Bror Söderlundh
Textförfattare Rune Lindström
Sångare Wiktor "Kulörten" Andersson (dubbar Holger Löwenadler)


Minns Ni? (1993) Himlaspelet (1942)
Himlaspelet [trailer] (1942) Trailer till Himlaspelet (1942)

Ämnesord

Blind
Bonde
Dalarna
Dalmålningar
Elias/profeten
Fan
Häxbränningar
Häxor
Josef och Maria
Jungfru Maria
Kurbitsmålare
Legendspel
Leksand
Moralitet
Profet
Salomo
Siljansbygden
Tingsrätt

Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Tryckeri Kopia
Affischdesign Gösta Åberg


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690
Affischtitel ET SPIL ON VEJ-SOM TIL HIMLEN GAAR
Tryckeri Nornotryk


Bestånd Manuskript

Typ Dialoglista
Manustitel The road to heaven. Title list for England.
Omfång 26 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel The road to heaven.
Omfång 16 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel Himlaspelet.
Omfång 16 s.
Språk Svenska


Typ Kringmaterial
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Ett spel om en väg som till himla bär.
Omfång 140 s.
Språk Svenska


Typ Synopsis
Manustitel The road that leads to heaven.
Omfång 4 s.
Språk Engelska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Ett spel om en väg som till himla bär.
Omfång 140 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Himlaspelet.
Omfång 17 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel The play of heaven. Dialogues.
Omfång 13 s.
Språk Engelska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Bakombild papper 1
Album Ja


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Franska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Danska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Portugisiska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Tyska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Tyska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Danska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Norska


Andra utgåvor av verket

Digitaliserad

Tekniska fakta

Dialogspråk


Bestånd Film

Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?