Originaltitel | Himlaspelet |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Producent | |
Manus | |
Förlaga | |
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Åldersgräns | Barntillåten |
Dialogspråk |
|
Sverigepremiär | 1942-12-21 |
Rune Lindström spelar själv huvudrollen i filmatiseringen av sitt omåttligt populära bygdespel om dalkarlen som ger sig iväg för att ställa Vår Herre till svars för sin...
Filmen har sin utgångspunkt i en rad dalmålningar som är uttryck för en naiv och folklig tro. Här är Dalarna med Leksand och Siljansbygden världens och livets medelpunkt. Så ser det...
Stockholms recensenter var inte så eniga i sin bedömning, som kanske varit att vänta. Visserligen kallade några Himlaspelet för "en märklig film" och visserligen berömde alla den...
Rune Lindström spelar själv huvudrollen i filmatiseringen av sitt omåttligt populära bygdespel om dalkarlen som ger sig iväg för att ställa Vår Herre till svars för sin fästmös död, men snart lockas av vägen.
Himlaspelet bygger på huvudrollsinnehavaren Rune Lindströms bygdespel "Ett spel om en väg som till Himla bär". Teologistudenten Lindström, som gav upp efter Gamla Testamentet, skrev pjäsen 1941. Inspirationen fick han när han samlade material till en uppsats i folklivsforskning, ett arbete om folkliga trosföreställningar.
Efter en praktfull premiär i Leksand visades bygdespelet med stor framgång i Uppsala, där regissören Alf Sjöberg satt i publiken. Pjäsen togs till Dramaten, där den under julhelgen drog sexton fulla salonger. ”I två och en kvarts timme sitter publiken fjättrad, ömsom rörd och gripen, ömsom road”, skrev Erik Hjalmar Linder i Svenska Morgonbladet. Till nästa julhelg togs pjäsen upp på nationalscenen igen, och Wive Film köpte filmrättigheterna till succén.
Himlaspelet regisserades av Alf Sjöberg, som senare skulle göra Hets, Bara en mor och Fröken Julie. Sjöberg var från 1929 till sin död 1980 regissör vid Dramaten. Som skådespelare hade han arbetat med Olof Molander och Per Lindberg, och tagit starka intryck av deras nyskapande regikonst. Lindströms pjäs utgick från naivistiska dalmålningar, och Leif Furhammar har i sin bok "Filmen i Sverige" skrivit om hur väl texten passade Sjöbergs idéer om stilisering. Han håller Himlaspelet för den emotionellt tillgängligaste och varmaste av regissörens filmer, och Gösta Rooslings foto för beredskapsårens vackraste. Rune Lindströms insats beskriver han som en av de originellaste rollskapelserna i svensk filmhistoria.
Även vid filmens premiär prisades fotot, liksom Lindströms spel. Men flera kritiker saknade pjäsens enkla spontanitet, och ansåg filmen överarbetad.
I Afton-Tidningen skrev Stig Ahlgren "Filmen överflödar av tavlor som äro en lisa och en fest för ögat. Men det egendomliga inträffar att dalmålningarnas enkelt ritade figurer och miljöer i verklighetsskärpa överträffar de levande bilderna i Himlaspelet och samtidigt också eggar fantasien mera. Man föreställer sig att en knappare och mera okonstlad bildstil lättare skulle ha öppnat dörrarna för det troskyldiga innehållet. Nu vill man säga, att Himlaspelet är artistiskt överarbetat."
Oscar Rydqvist i Dagens Nyheter var av samma mening: "Om själva det yttre regiarbetet och fotot betydde allt, vore man hågad att säga att Himlaspelet är den bästa svenska filmen hittills. Knappast ens under den mångomskrivna s k storhetstiden […] skapades bilder av sådan skönhet […] [Men] Sjöberg är fortfarande för spekulativ, hur starkt han än i sitt förord i programmet framhåller att han önskar att man måtte betrakta hans film som 'ett anspråkslöst ting, avsett till besinning och andakt och ingenting annat'. […] Hans artisteri är intellektuellt, men när det gäller att skapa film av ett så i grund och botten okomplicerat verk som Himlaspelet hade det varit lyckligt om regissören något mera betänkt den gamla regeln att det bara förvillar att tänka för mycket. "
Om Rune Lindström skrev i samma kritiker: "Han är en strålande naturskådespelare, oemotståndlig i sin unga skaparglädje, men annars har han undergått en påtaglig förvandling sen man första gången såg honom som Mats. Det förefaller högst troligt att en sakkunskap som är större än min på detta område skall konstatera att den religiösa undertonen i Lindströms tolkning inte längre är lika framträdande som tidigare. Så har hans Mats i stället nu fått ett starkt släkttycke med en annan ung herre: Peer Gynt."
Nina Widerberg (2015)
Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Distributionstitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Producent | |
Produktionschef | |
Produktionsledare | |
Foto | |
Musik |
|
Arkitekt | |
Klippning | |
Ljudtekniker | |
Regiassistent |
|
Scripta | |
Inspelningsledare | |
Inspicient |
|
B-foto |
|
Stillbildsfoto |
|
Musikarrangör |
|
Orkesterledare | |
Kläder |
|
Smink |
|
Frisyrer |
|
B-ljud | |
Förtexter | |
Övrig medarbetare |
|
Rune Lindström | Mats Ersson | ||
Eivor Landström | Marit Knutsdotter | ||
Anders Henrikson | Vår Herre | ||
Holger Löwenadler | kung Salomo | ||
Gudrun Brost | Salomos frilla | ||
Emil Fjellström | Gammel-Jerk, skomakare | ||
Arnold Sjöstrand | Juvas Anders, kurbitsmålare | ||
Nils Gustafsson | den blinde vid vägen | ||
Hugo Björne | profeten Elias | ||
Torsten Winge | Jonas | ||
Erik Hell | Jon Persson | ||
Åke Claesson | profeten Jeremias | ||
Björn Berglund | Josef, snickare | ||
Inga-Lilly Forsström | Jungru Maria | ||
Lisskulla Jobs | bondkvinnan | ||
Anita Björk | Anna, Garp Jespers dotter | ||
- | Ej krediterade: | ||
Frithiof Hedvall | profeten Jesajas | ||
Gunnar Sjöberg | Herrens ängel | ||
Nils Ingels | prästen i predikstolen | ||
Berta Hall | Jon Perssons hustru | ||
Anders Nyström | Per, Jon Perssons son, vallpojke | ||
G.T. Wallén | farfadern | ||
Tekla Sjöblom | Mats mor | ||
Harry Ahlin | Garp Jesper Ivarsson | ||
Carl Deurell | lagmannen | ||
Josua Bengtson | kyrkoherden, en tolvman i rätten | ||
Torsten Lilliecrona | Rackarn | ||
Ernst Brunman | värdshusvärden | ||
Henrik Schildt | soldaternas ledare | ||
Frans Oscar Öberg | prosten | ||
Gösta Folke | komministern | ||
Anders Lindberg | Mats Erssons kusk | ||
Börje Mellvig | ringaren i klockstapeln | ||
Harald Wehlnor | en tolvman i rätten | ||
John Elfström | en av Salomos män | ||
Wiktor "Kulörten" Andersson | dubbar Holger Löwenadlers sång i "Kung Salomos visa" | ||
- | Ej identifierade: | ||
Helga Brofeldt | en gumma | ||
John Ericsson | en bonde |
Produktionsbolag | AB Wivefilm | ||
---|---|---|---|
Distributör i Sverige (35 mm) | AB Wivefilm | 1942 | |
Distributör i Sverige (16 mm) | AB Wivefilm | 1944 | |
Kyrkliga Filmbyrån | 1946 | ||
Distributör i Sverige (DCP) | Stiftelsen Svenska Filminstitutet | 2017 | |
Laboratorium | AB Kinocentralen |
Filmen har sin utgångspunkt i en rad dalmålningar som är uttryck för en naiv och folklig tro. Här är Dalarna med Leksand och Siljansbygden världens och livets medelpunkt. Så ser det heliga landet ut! Himlen är en blommande sommaräng och Jerusalem liknar precis den stora staden Falun.
Ur dalmålningarna löser sig berättelsen om den unge Mats Ersson. Han är trolovad med Marit och de skall gifta sig til våren. Men pesten ("soten") kommer över bygden och bönderna anklagar Marit för häxeri. Hon flyr till Mats men bönderna hinner upp henne och hon döms till bålet.
Men innan domen verkställs, är Marit död. Likväl, levande eller död, blir hon bränd.
Mats Ersson beslutar då att vandra upp till Vår Herre och fråga honom hur han kunde tillåta att Marit falskeligen blev anklagad för häxeri och bränd på bål.
Vägen till himlen visar sig vara lång och Mats blir ofta trött. Han möter först profeten Elias, som han känner igen från bilden hemma på sovrumsväggen. I profetens vagn, "så blänkande ny", far han till en fäbod, där de heliga männen Jonas, Jeremias och Jesaias bor. De bistår honom med kläder och mat, och förtröstansfullt vandrar Mats vidare.
Men vägen är besvärlig. Många faror lurar på honom. På själva julafton räddas han från att förfrysa ute i snöstormen av ett par som rider förbi. Det är timmermannen Josef, som med sin trolovade Maria söker ett härbärge, där hon kan föda. Tillsammans når de en by, där julfirandet är i full gång och ingen bryr sig om dem eller vill släppa in dem. Mats ger sig ut att leta husrum åt dem men glömmer allt, när han träffar Gammel-Jerk.
Gammel-Jerk är fan själv och han lockar Mats med sig till Kung Salomos gästabud i Jerusalem. Där dricker Mats sig berusad och dansar med kungens frilla, som frestar honom svårt och lockar honom med sig därifrån.
Mats kommer allt längre och längre bort från den väg, som bär till himlen. Han hittar en kopparfyndighet, bryter den, blir en rik man och jagar bort dess rätte ägare. Han gifter sig med den unga Anna, dotter till en storbonde, men hon dör snart av sorg över sitt öde.
På gamla dagar vänder Mats åter till sin hemsocken. Han är rik som ett troll men inte lycklig. Han skänker sockenkyrkan en altartavla och bjuder till stort gästabud. Men nu är också slutet nära. Gammel-Jerk kommer för att hämta honom i sin kärra.
Men Mats ber om uppskov. Det skall han få, om han kan hitta någon som lägger ett gott ord för honom. Det blir slutligen Maria som gör det, om han ångrar sig. Lugn somnar Mats in . . .
När han vaknar, är han åter den unge flinke Mats Ersson. Över den blommande sommarängen kommer Vår Herre honom till mötes.
-- Hade du inte ett ärende till mig? frågar Vår Herre.
Så ser Mats sig om, och står han inte som förr utanför sin fars gård och Marit väntar på honom vid grinden.
Censurnummer | 65226 |
---|---|
Datum | 1944-10-10 |
Åldersgräns | Barntillåten |
Originallängd | 1172 meter |
Kommentar | Aktlängder: 230-225-225-220-272 = 1172 m. Aktlängder: 230, 225, 225, 220, 272. |
Censurnummer | 65226 |
---|---|
Datum | 1942-12-18 |
Åldersgräns | Barntillåten |
Originallängd | 2908 meter |
Kommentar | Aktlängder: 570-560-558-550-670 = 2908 m. I antalet kopior ingår åtminstone 4 stycken 16 mm-kopior. Bolaget lät förkorta filmen med 11 meter i akt 5, vilket godkändes av biografbyrån 1942-12-23. Aktlängder: 570-560-558-550-659 = 2897 m - 106 minuter. Aktlängder: 570, 560, 558, 550, 670. |
Bildformat | 1.37:1 |
---|---|
Ljudtyp | Ljud |
Ljudsystem | Petersen-Poulsen, AGA-Baltic |
Färgtyp | Svartvit |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i meter | 2908 meter |
Längd i minuter | 106 min |
Akter | 5 rullar |
Dialogspråk |
|
Stockholms recensenter var inte så eniga i sin bedömning, som kanske varit att vänta. Visserligen kallade några Himlaspelet för "en märklig film" och visserligen berömde alla den debuterande långfilmsfotografen Gösta Rooslings bilder för dess skönhet och poetiska lyster, men meningarna i högsta grad delade.
I AB skrev Filmson att den bakom filmen liggande pjäsen "verkade i all sin enkelhet mycket starkare än detta i och för sig imponerande filmverk". Han fortsatte: "Man saknar lyriken i filmen -- den bildlyrik som Roosling trollat fram är inte av det omedelbara och naiva slag som möter en i dalmålningarna och i scenversionen."
O R-t utvecklar i DN samma tankegångar i en utförlig analys: "Om själva det yttre regiarbetet och fotot betydde allt, vore man hågad säga att Himlaspelet är den bästa svenska filmen hittills. Knappast ens under den mångomskrivna s k storhetstiden, vilken nu blir märkvärdigare för vart år som går, skapades bilder av sådan skönhet och så filmiska kvaliteter som Alf Sjöberg och Gösta Roosling här i sina lyckligaste ögonblick åstadkommit. Sjöberg är i denna stund -- utan all jämförelse -- den svenska filmens största artist. I alla hans filmer har funnits scener som ingen annan av de nu verksamma svenska filmregissörerna kan göra honom efter, men få har varit så överlägset komponerade som här. Det är ledsamt att ovanpå dessa oförbehållsamma ord komma med den vanliga reservationen när det gäller Alf Sjöberg som filmregissör, men även den här gången har han tyvärr inte haft tillräcklig känsla för den inre l i n j e n i filmen. Sjöberg är fortfarande för spekulativ, hur starkt han än i sitt förord i programmet framhåller att han önskar att man måtte betrakta hans film som 'ett anspråkslöst ting, avsett till besinning och andakt och ingenting annat'. (-)
Hans artisteri är intellektuellt, men när det gäller att skapa film av ett så i grund och botten okomplicerat verk som Himlaspelet hade det varit lyckligt om regissören något mera betänkt den gamla regeln att det bara förvillar att tänka för mycket. Rune Lindströms spel är ett spontant diktverk -- annars hade det väl över huvud taget inte varit dikt -- men filmversionen saknar spontanitet. Det är ett verk av en tankebyggare som är artist. Däri ligger både dess styrka och dess svaghet: det är utomordentligt fascinerande, men det griper en inte, det blir inte 'ett anspråkslöst ting'.
Jo, i ett avsnitt både grips och fängslas man av filmen. Det är i den nydiktning där man får vara med om hur den stackars Marit Knutsdotter anklagas för trolldom när soten kommit till byn. Där blir berättelsen stark och levande film, en mäktigare scenföljd har inte skapats av en svensk filmregissör sedan Sjöström och Stiller gjorde sina oförglömliga mästerverk. Men när sedan Mats ger sig ut på 'den väg som till himla bär' för att ställa Vår Herre till ansvar blir filmen snart diffus och osäker om sina mål och medel. Det finns alltjämt bildsekvenser -- som t ex den där de hundratals slädarna över den frusna sjön kör upp mot kung Salomos Jerusalem, vilket inte är något annat än det i fjärran hägrande Falun. Men teaterstyckets enkla självklarhet går förlorad, d i k t e n tappas bort."
Till sist erkänner dock O R-t: "Trots de reservationer som ovan anförts var det en av de senaste årens intressantaste svenska biokvällar."
Larz i StT: "En stramare, mer konsekvent genomförd stilisering hade säkert varit bättre. Paradoxalt nog är det amatörskådespelaren Rune Lindström som blir mest verkningsfull av alla i den stora ensemblen, just därför att han konsekvent stiliserat typen; han rör sig som en docka, gör samma troskyldigt kantiga intryck som just en figur på en dalmålning. På det sättet betonar han styckets karaktär av dröm och dikt. (-) När Sjöberg sätter den sidan till, finns det ingen i svensk film som gör mer suggestiva och kräset artistiska sceneffekter. (-)
Småanmärkningarna väger lätt. Till hela sin stämning och sin halt är Himlaspelet kanske det bästa och vackraste julprogram som Röda Kvarn någonsin visat. Det gör gott i själen."
Även andra recensenter påpekar likheterna med i första hand Ibsens "Peer Gynt". Flera ställer sig även tvekande inför att pjäsens dialog, som är på vers, förvandlats till torr och tråkig normalprosa, "skomakarprosa", som O R-t t o m kallar den i DN. I Arbetaren skriver Manor att filmen nästan helt saknar "den förtrollande naivitet, som gav stycket dess styrka".
I AT hade den ordinarie filmrecensenten Stig Almqvist för dagen ersatts av kulturkritikern Stig Ahlgren och denne skrev på sitt vanliga ironiska, underfundiga sätt: "Himlaspelet är en skimrande bildföljd, som ingenstädes kunde gjorts skönare. Regissören Alf Sjöberg och fotografen Gösta Roosling har diktat en ny verklighet. De har tillsammans en makalös bildfantasi. Tillhopa vet de ofantligt mycket om belysningar, objektiv, valörer, komposition.
Det vet mycket, mycket mer än vad de gamla kurbitsmålarna visste om måleriets möjligheter. Och de underlåter inte att visa det. Filmen överflödar av tavlor som äro en lisa och en fest för ögat. Men det egendomliga inträffar att dalmålningarnas enkelt ritade figurer och miljöer i verklighetsskärpa överträffar de levande bilderna i Himlaspelet och samtidigt också eggar fantasien mera.
Man föreställer sig att en knappare och mera okonstlad bildstil lättare skulle ha öppnat dörrarna för det troskyldiga innehållet. Nu vill man säga, att Himlaspelet är artistiskt överarbetat. Det ger ögonen för mycket och själen för litet.
Antagligen har icke den skicklige Sjöberg den rätta barnsligheten, ej heller humor, för att göra dalmålningar på film."
Bland skådespelarna dominerade i filmen liksom vid de dittillsvarande teaterföreställningarna pjäsens författare och huvudrollsinnehavare, Rune Lindström. Alla recensenter var ense om att berömma honom. I DN skrev O R-t "Även för den som sett honom på scenen i rollen är han en upplevelse. Han är en strålande naturskådespelare, oemotståndlig i sin unga skaparglädje, men annars har han undergått en påtaglig förvandling sen man första gången såg honom som Mats. Det förefaller högst troligt att en sakkunskap som är större än min på detta område skall konstatera att den religiösa undertonen i Lindströms tolkning inte längre är lika framträdande som tidigare. Så har hans Mats i stället nu fått ett starkt släkttycke med en annan ung herre: Peer Gynt. Ständigt erinras man om honom; den Mats som vandrar över Dalarnas vägar och kullar för att brottas med Vår Herre skulle med ännu större fördel kunna vara den käcke gut som tar nappatag med Böjgen."
Axon skrev i NDA om honom: "Det står som en gloria kring honom, han fyller i all sin yttre oansenlighet upp hela duken, fördunklande alla andra, och det förefaller som om han skulle kunna förändra sig, hur han önskade. Han är en rörande lilldräng i mollskinnsbyxor, som drömmer om sitt nya tak och sin Marit, en vilsekommen stackars mas på vägen som till Himla bär, en brutal, maktlysten gubbe som den rike mannen, vilken hamnat långt från Himlavägen, och han blir åter lilldrängen Mats, då han vaknar på den blommande ängen hos Gud Fader. Allt framställer Rune Lindström med samma bravur och säkra känsla, och ur ögonen brinner en eld, konstens äkta.
De andra bli små bredvid honom."
Rune Lindström (1916--1973) hade tagit en fil kand-examen och låg i Uppsala och läste till präst. Det gick långsamt och tog emot. Hans tankar svävade kring sagor och sägner från hembygden i Dalarna och de naiva kurbitsmålarnas frodigt berättande, starkt sti!liserade dalmålningar. En vårvinterkväll 1941 hade han en pjäs klar, "Ett spel om en väg som till Himla bär", och läste upp den för några kamrater i Uppsala, bland dem Gösta Folke, som då sysslade med studentteater men senare skulle bli teaterchef i bl a Malmö. I Gösta Folkes regi och med författaren i huvudrollen fick pjäsen ett halvår senare sin urpremiär i Leksands folkpark Paradplatsen söndagen den 3 augusti 1941 som ett led i ett studentting, som Västmanlands-Dala nation i Uppsala höll i Siljansnäs. Skådespelarna var alla amatörer, de flesta medlemmar i föreningen Leksandsamatörerna, som brukade spela lokalrevyer, men även studenter från Uppsala deltog liksom lokala spelmän och dansare, totalt 70--80 personer. Dekoren hade Rune Lindström själv gjort.
Efter premiären framfördes pjäsen ytterligare några kvällar i Leksand, och i slutet av oktober 1941 kom hela ensemblen till Uppsala och spelade fem kvällar i universitetsaulan. Då hade ensemblen förstärkts med uppsaliensiska folkdansare. Vid alla föreställningarna var aulan fullsatt till bristningsgränsen. Framgången var bedövande.
Dagen efter annandag jul 1941 inledde ensemblen ett gästspel på Dramatiska teatern i Stockholm som varade till och med trettondagen 1942 med sexton fullsatta hus. Till påsken och julen 1942 återkom man för nya, lika framgångsrika gästspel.
Filmrätten inköptes av Wive Film strax efter det att gästspelet på Dramaten avslutats och Rune Lindström åtog sig samtidigt att utarbeta en filmsynopsis på ämnet. Senare fick han i uppdrag att tillsammans med Alf Sjöberg utarbeta filmmanuskriptet samtidigt som denne engagerades som regissör.
Inspelningen av filmen ägde rum i två etapper. De sista dagarna i mars och första dagarna i april 1942 togs vinterbilderna vid Leksand och Sjugare by i Dalarna, bl a den vilda slädfärden till Salomos gästabud. Sommarexteriörerna bl a Lövbergets fäbodar i Dalarna och interiörerna i ateljé togs under senare delen av juni, hela juli och första hälften av augusti med bl a platstagningar i Leksands kyrka.
Utom Rune Lindström, som i filmen spelade Mats, och Gösta Folke, som var regiassistent vid inspelningen, medverkade endast en enda från pjäsens urpremiär, Nils Gustafsson, sedermera kyrkoherde i Västerfärnebo. Han hade tidigare erfarenheter av revy och teater, hade i pjäsen spelat Vår Herre och fortsatte med det i många år framåt, när pjäsen efterhand började regelbundet uppföras varje sommar i Sammilsdalen i Leksand. I filmen spelade han den blinde.
Filmen fick sin inofficiella urpremiär vid en välgörenhetsföreställning till förmån för bl a Kronprinsessans gåvokommitté lördagen den 19 december 1942 på Röda Kvarn i Stockholm, och vid det tillfället framförde Rune Lindström och Eivor Landström en av den förre för ändamålet skriven Prolog (avtryckt i SF-nyheter nr 38/1942).
Rune Lindström framförde även prologen, nu ensam, vid den med Stockholmspremiären samtida premiären på filmen i Fagersta (Folkets Hus), författarens hemort.
Filmen kortades med ca 100 m i omedelbar anslutning till premiären. Härvid försvann bl a Lille Bror Söderlundhs "Kung Salomos visa" ur filmen.
Filmkritikern Lasse Bergström har i sin essä "Maskspel med ödets avsikter" i antologin "Skott i mörkret", Stockholm 1956, analyserat Himlaspelet i förhållande till andra filmer av Alf Sjöberg. Själv har Alf Sjöberg kommenterat filmen i Gunnar Lundin/Jan Olsson, "Regissörens roller. Samtal med Alf Sjöberg", Lund 1976, sid 38--44. Filmen är även belyst i Gunnar Lundin, "Filmregi Alf Sjöberg", Lund 1979, sid 44--50. Norsk Filminstitutt gav i november 1966 ut en särskild "Filmorientering" (nr 105) om filmen, författad av Andreas Borch Sandsdalen.
Filmen har utanför Sverige visats i ett stort antal länder under bl a följande titlar: Et Spil om en Vej, der til Himlen gaar (Danmark, 1943), Himmelspillet (Danmark, 1950), Veien til Himmelen (Norge, 1943), Tie, joka Taivaaseen vie (Finland, 1943), Das Himmelsspiel (Schweiz, 1944), The Heavenly Play (USA, 1944), Le Chemin du Ciel (Frankrike, 1947), The Road to Heaven (England, 1948) och A Estrada que Conduz ao Céu (Portugal).
1942-06-11 | 1942-08-13 | |||||
(vinterbilder exteriört) | 1942-03-28 | 1942-04-03 | ||||
Filmstaden | Råsunda | Sverige | (ateljé) | |||
Heden | Leksand | Sverige | ||||
Sjugare by | Leksand | Sverige | ||||
Lövberg | Sollerön | Sverige | ||||
Plintsberg | Leksand | Sverige | ||||
Skeberg | Leksand | Sverige | ||||
Sätra | Leksand | Sverige | ||||
Tällberg | Leksand | Sverige | ||||
Yxbodarna | Leksand | Sverige | ||||
Siljans is | Leksand | Sverige | ||||
Kärlingberget | Leksand | Sverige | ||||
Leksands kyrka | Leksand | Sverige |
Annan visning | 1942-12-19 | Röda Kvarn | Stockholm | Sverige | 106 min | (välgörenhetsföreställning) |
---|---|---|---|---|---|---|
Sverigepremiär | 1942-12-21 | Folkets Hus | Fagersta | Sverige | 106 min | |
1942-12-21 | Scania | Malmö | Sverige | 106 min | ||
1942-12-21 | Röda Kvarn | Stockholm | Sverige | 106 min | ||
Urpremiär | 1942-12-21 | Folkets Hus | Fagersta | Sverige | 106 min | |
1942-12-21 | Scania | Malmö | Sverige | 106 min | ||
1942-12-21 | Röda Kvarn | Stockholm | Sverige | 106 min | ||
Annan visning | 1947 | Polen | ||||
1961 | Polen | (endast filmstudios) | ||||
TV-visning | 1961-12-25 | Sverige | 102 min | |||
1996-12-14 | SVT2 | Sverige | 102 min | |||
1999-05-22 | SVT2 | Sverige | 102 min |
Originaltitel | I himmelen, i himmelen | |
---|---|---|
Textförfattare | Laurentius Laurinus d.ä. | (1622) |
Sångare | kör |
Originaltitel | Orgelpreludium |
---|
Originaltitel | Gånglåt från Mockfjärd |
---|
Originaltitel | När juldagsmorgon glimmar | |
---|---|---|
Textförfattare | Abel Burckhardt | (tysk text 1845) |
- | (okänd svensk översättare 1851) |
Originaltitel | Nu är det jul igen ... | |
---|---|---|
Arrangör | Martin Willert |
Originaltitel | Stille Nacht, heilige Nacht! | |
---|---|---|
Kompositör | Franz Gruber | (1818) |
Textförfattare | Joseph Mohr | (1818) |
Oscar Mannström | (svensk text 1915) | |
Arrangör | Mats Bergström |
Originaltitel | Hosianna, Davids son | |
---|---|---|
Kompositör | Abbé Vogler | (omkring 1795) |
Sångare | kör |
Originaltitel | Marias vaggvisa | |
---|---|---|
Kompositör | Lille Bror Söderlundh | |
Textförfattare | Rune Lindström | |
Sångare | Inga-Lilly Forsström |
Originaltitel | Kung Salomos visa | |
---|---|---|
Kompositör | Lille Bror Söderlundh | |
Textförfattare | Rune Lindström | |
Sångare | Wiktor "Kulörten" Andersson | (dubbar Holger Löwenadler) |
Minns ni? (1993) | Citat ingår från | Himlaspelet (1942) |
Himlaspelet [trailer] (1942) | Trailer till | Himlaspelet (1942) |
Blind |
Bonde |
Dalarna |
Dalmålningar |
Elias/profeten |
Fan |
Häxbränningar |
Häxor |
Josef och Maria |
Jungfru Maria |
Kurbitsmålare |
Legendspel |
Leksand |
Moralitet |
Profet |
Salomo |
Siljansbygden |
Tingsrätt |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Nitrat |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 25 |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Polyester |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2904 |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Polyester |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2864 |
Typ | Duplikatpositiv |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2897 |
Typ | Originalnegativ bild Huvudtext |
---|---|
Materialbas | Nitrat |
Bärare | 35 mm |
Typ | Originalnegativ bild |
---|---|
Materialbas | Nitrat |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2897 |
Typ | Tonnegativ |
---|---|
Materialbas | Nitrat |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2897 |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Tryckeri | Kopia |
Affischdesign | GöstaX Åberg |
Storlek | Cirka 60 x 80 cm |
---|---|
Antal exemplar | 1 |
Affischtitel | ET SPIL ON VEJ-SOM TIL HIMLEN GAAR |
Tryckeri | Nornotryk |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Museiföremål |
---|---|
Omfång | Stop i trä, användes i filmen "Himlaspelet" 1943 |
Typ | Pressklipp |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | The road to heaven. Title list for England. |
Omfång | 26 s. |
Språk | Engelska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | The road to heaven. |
Omfång | 16 s. |
Språk | Engelska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | The Road to Heaven |
Omfång | 16 s. |
Språk | Engelska |
Typ | Kringmaterial |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Ett spel om en väg som till himla bär. |
Omfång | 140 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Synopsis |
---|---|
Manustitel | The road that leads to heaven. |
Omfång | 4 s. |
Språk | Engelska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Ett spel om en väg som till himla bär. |
Omfång | 140 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | Himlaspelet. |
Omfång | 17 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | The play of heaven. Dialogues. |
Omfång | 13 s. |
Språk | Engelska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Ett spel om en väg som till himla bär. |
Omfång | 140 s. |
Språk | Svenska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | SET |
---|---|
Bakombild papper | 1 |
Album | Ja |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Franska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Danska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Portugisiska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Tyska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Tyska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Danska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Norska |
Längd i minuter | 107 min |
---|---|
Dialogspråk |
|
Typ | Digitalt visningsmaterial |
---|---|
Bärare | DCP |
Typ | Digitalt visningsmaterial |
---|---|
Bärare | ProRes |
Typ | Digitalt arkivmaterial |
---|---|
Bärare | MAP |
Typ | Digitalt arkivmaterial |
---|---|
Bärare | MAP |
Typ | Digitalt ljud |
---|---|
Bärare | WAV |
Typ | Digitalt ljud |
---|---|
Bärare | WAV |
Typ | Digitalt visningsmaterial |
---|---|
Bärare | H264 |