Grundfakta

Media (54 st)

Originaltitel Stinsen på Lyckås
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Barntillåten
Dialogspråk
Sverigepremiär 1942-12-26

Medverkande

Edvard Persson
Carl Malm, stinsen på Lyckås

Barbro Kollberg
Inger, Malms fosterdotter

Jullan Kindahl
fru Nilsson, Malms hushållerska

Fritiof Billquist
Sten Åkermark, läkare

Harry Persson
Assarsson, handlare

Egil Holmsen
John Berg, sjöman

Visa alla medverkande

Handling

Stinsen Carl Malm kuskar fram på en järnvägsdressin och sjunger trallarvisan. Han är en gemytlig och hjälpsam person, som ständigt har mycket att stå i. Det lilla tåg, som då och då...

Visa hela handlingen

Press

Edvard Persson som Edvard Persson var vad de flesta kritikerna noterade och accepterade. SvD (Jolo): "Över huvud taget är filmen och Edvard P. roligast så länge det hela håller sig...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel

Filmteam

Regi
Manus
Foto
Musik
Arkitekt
Klippning
Ljudtekniker
Dialog
Inspicient
Musikarrangör

Medverkande

Edvard Persson Carl Malm, stinsen på Lyckås
Barbro Kollberg Inger, Malms fosterdotter
Jullan Kindahl fru Nilsson, Malms hushållerska
Fritiof Billquist Sten Åkermark, läkare
Harry Persson Assarsson, handlare
Egil Holmsen John Berg, sjöman
Edla Rothgardt Kerstin Berg, Johns mor
Benkt-Åke Benktsson prosten
Elvin Ottoson järnvägsinspektör Bergfelt
Algot Larsson Karlsson, banvakt
Mim Persson syster Karin, Åkermarks sköterska
Ernst Eliasson bilägaren
- Ej krediterade:
Bengt Dalunde son till fru Nilsson
Peggy Böckertz dotter till fru Nilsson
Lillemor Böckertz dotter till fru Nilsson
Maria Almquist dotter till fru Nilsson
Lennart Strömberg son till fru Nilsson
Mabel Strömberg dotter till fru Nilsson
Bidde Gréen son till fru Nilsson
Olga Hellquist dam utanför handelsboden
Carin Swensson kund i handelsboden
Richard Svanström gästgivaren vid grisstian
Eric von Gegerfelt medlem av järnvägsstyrelsen
Harald Svensson medlem av järnvägsstyrelsen
Edvard Danielsson medlem av järnvägsstyrelsen
Vally Rasmussen prostens trotjänarinna
Ida Svensson kund i handelsboden
May Linder kund i handelsboden
Erik Forslund kund i handelsboden
Edith Svensson hans fru
Max Linder mannen som vill köpa biljett till Alvesta
Artur Rolén uppassare i restaurangvagnen
Gunnel Wadner gäst på lysningskalaset
Elsie Levin gäst på lysningskalaset
Bertil Alwars gäst på lysningskalaset
Carla Eck gäst på lysningskalaset
Ove Rönn violinist på lysningskalaset
Gösta Hedén trumslagare på lysningskalaset
- Bortklippta i den slutliga filmen:
Birgit Johannesson
Bullan Weijden
Per Björkman
Johan Rosén apotekaren
Minna Larsson

Bolag

Produktionsbolag AB Europa Film
Distributör i Sverige (35 mm) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 1994
AB Europa Film 1943
Laboratorium AB Film-Labor

Handling

Stinsen Carl Malm kuskar fram på en järnvägsdressin och sjunger trallarvisan. Han är en gemytlig och hjälpsam person, som ständigt har mycket att stå i. Det lilla tåg, som då och då passerar förbi stationen, får oftast klara sig på egen hand.

Stinsen tillhör hemvärnet och på en festplatsscen lyfter han en örlogsfana i handen framför något slags hemvärnsbalett.

Fru Nilsson är hans hushållerska och hon har undan för undan fört med sig sju barn i boet. Stinsen älskar barn och leker med dem, sjunger vaggvisor för den minste och hjälper dem på pottan. De får svärma runt stationen som de vill och t ex handskas med bommarna, så att det lilla tåget mosar sönder en bil. De leker med biljetterna, så att det inte finns några kvar för stinsen att sälja, när det för en gångs skull kommer en passagerare.

En järnvägsinspektör blir förfärad över att barnen använder stationen som lekplats. Han kräver att de måste bort om stinsen ska få behålla sin plats. Det är med tungt hjärta stinsen tvingas åse hur fru Nilsson och barnaskaran måste dra iväg.

Stinsen försöker tillsammans med banvakten Karlsson att klara hushållet. Han klär ut sig i kvinnokläder för att mjölka sin ko.

Karlsson kan varken diska eller tvätta och stinsen tar tåget till Stockholm. Han stoppar näven i en dams sopptallrik i restaurangvagnen, och håller sedan ett mäktigt tal inför en institution, som kallas järnvägsstyrelsen. Styrelsen ändrar sitt tidigare beslut och barnen och fru Nilsson får återvända till stationen.

Stinsens fosterdotter, Inger, är expedit hos handelsman Assarsson. Denne uppvaktar henne utan framgång, eftersom hon är kär i sjömannen John, som för tillfället befinner sig till sjöss. Rederiet skickar meddelande om att hans skepp blivit torpederat och att John drunknat. Stinsen hemlighåller det sorgliga beskedet för Johns mor, Kersti, men Inger får reda på sanningen. Hon försöker ta livet av sig och läggs in på sjukhus. Där tas hon väl om hand av doktor Åkermark, vars sjuksköterska reagerar med svartsjuka.

Åkermark friar och Inger tackar ja av tacksamhet, fast hon fortfarande tänker på John. Det lyser för dem och giftermålet är bestämt. Då dyker John upp på Lyckås.

Stinsen har fått ett delikat problem att lösa och söker upp den korpulente prosten för att dryfta frågan. Åkermark drar sig ädelmodigt tillbaka och solen skiner åter över alla. Stinsen sjunger ännu en av sina glada sånger. (Bearbetning av program och recensioner.)

Censur / granskning

Censurnummer 65208
Datum 1965-06-22
Åldersgräns Barntillåten
Originallängd 2660 meter
Kommentar Aktlängder: 525-445-495-485-275-435 = 2660 m. Aktlängder: 525, 445, 495, 485, 275, 435.


Censurnummer 65208
Datum 1942-12-15
Åldersgräns Barntillåten
Originallängd 2840 meter
Kommentar 1943-01-04 förkortades två kopior till 2630 m (520-445-495-495-280-405), 96 minuter. Aktlängder: 550, 450, 570, 490, 370, 410.


Tekniska fakta

Bildformat 1.37:1
Ljudsystem Tobis Klangfilm
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2840 meter
Längd i minuter 104 min
Akter 6 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Edvard Persson som Edvard Persson var vad de flesta kritikerna noterade och accepterade.

SvD (Jolo): "Över huvud taget är filmen och Edvard P. roligast så länge det hela håller sig på stationen. Mot slutet rinner det ut i jolmighet och stämningen sjunker. En och annan gång närmar det sig också betänkligt rena fadäsen. Samtalet vid den väldige prostens väldiga frukostbord är inte roligt, bara pinsamt. Och stinsens små skyddslingars tilltag var väl nästan mera bus än barnsligt ofog. Över huvud taget var det ganska mycket, som kunde gjorts smidigare och mer naturligt, både i manuskriptet och regin. Men Edvard Persson separat måste man ge sitt erkännande, han var stundtals strålande, och märkligt är, att han egentligen är roligare ju ensammare han är i scenerna. Hans småprat för sig själv när han är upprörd är obetalbart, och det blir särskilt lyckat under den välmotiverade inspektionen av hans skötsel av stationen. Med undantag för trallarvisan i början och möjligen vaggvisan, så år det inga ordentliga sångartriumfer för honom. Den lätt filosofiska tidsfärg man söker ge en del av hans visor är enbart löjlig. I övrigt får man ge en blomma åt Barbro Kollberg, som är tråkig i början men spelar upp sig mot slutet. Fritiof Billquist har fått en otrevligt ädel roll som läkare."

DN (Jerome): "Månntro om inte Edvard Persson skulle kunna göra Gud Faders gestalt i ett skånskt himlaspel; hans register kan rymma både lag och evangelium. (-)

Något konstrikt eller originellt mönster uppvisar inte Richters manuskript, men uppslaget passar Edvard Persson och låter honom komma med sina egna personliga tonfall. På så vis stämmer filmen en sympatiskt, detta i all synnerhet som den rymmer andra människor också. (-)

Filmens regi har omhänderhafts av Emil A. Lingheim. Några sensationer åt vare sig ena eller andra hållet bjöds inte, men man trivdes i Lyckås och med den godmodige och hygglige stinskrumeluren. Till filmens förtjänster böra också ett par av Alvar Krafts melodier räknas. Och Edvard Persson snålade lika litet med sin sångröst som med sina övriga talanger. Här är det inte fråga om kuponger och magert tilltagna ransoner."

Stig Almqvist i AT protesterade dock mot fryntligheten. "Som en urspårad ättling av två småländska familjer, min fars och min mors, som båda är späckade med järnvägstjänstemän och även -kvinnor, ber jag att få protestera mot Stinsen på Lyckås.

Det finns ett mycket fint stoff till filmidyll och filmlustspel att hämta på en lantstation, och författaren Henry Richter, skådespelaren Edvard Persson och regissören Emil Lingheim har varit rätta männen att förstöra det.

Gästgivaren på Spången var en förträfflig filmfigur, den vinröde Ararat en tvivelaktig. Stinsen på Lyckås är för larvig. Detta är ett tripp-trapp-trull som borde kunna avläsas i kassarapporterna.

Edvard Persson synes hysa ett suveränt förakt för sina filmers form och vad man brukar kalla kvalité. Det är hans styrka, ty därigenom får han framföra sig själv i absolut frihet, vilket är ett livsvillkor för honom själv och hans filmers framgång.

Men Edvard torde böra se upp med sig själv så han inte tappar fotfästet i sin självtillit."

Filmson i AB befann sig inte heller bland Edvard Persson-fansen. "Man brukar skilja på bilar och Fordar. För säkerhets skull bör man också skilja på film och Edvard P. Och vi som till sist börjat tycka att Edvard Persson blir bra prövande i sitt enformiga larv, hjärtnupenhet och självgodhet har ju egentligen inte på hans filmer att göra. Det är folk där ändå. (-) Edvard P. är så angelägen att inte bli missförstådd att man merkt die Absicht und wird verstimmt. (-) Benkt-Åke Benktssons prost har sina sidor, mest otrevliga. Men det är inte bara skådespelarens fel. Och man vill tillägga att det borde räcka med ett fläskberg i samma film."

Kommentar Svensk filmografi

Stinsen på Lyckås, vars inspelning påbörjades sista dagarna i juli och avslutades först under november 1942, var ett exempel på den burleska och ofta grovkorniga stil som var karakteristisk både för de samtida Edvard Persson-alstren och många av de tidigare årens svenska beredskapsfilmer. Den i kommentaren till En vår i vapen (1943/1) skildrade tendensen till ny!orientering hade ännu inte slagit igenom på bred front. (GW)

Inspelning

1942-07-28 1942-11-20
AB Europa Studio Sundbyberg Sverige (ateljé)
Simlångsdalen, Halland Sverige
Viken, Skåne

Visningar

Stockholmspremiär 1943-01-04 Saga Stockholm Sverige 96 min
Sverigepremiär 1942-12-26 Folkan Borås Sverige 104 min
1942-12-26 Aveny Göteborg Sverige 104 min
1942-12-26 Saga Göteborg Sverige 104 min
1942-12-26 Odéon Helsingborg Sverige 104 min
1942-12-26 Reflex Lund Sverige 104 min
1942-12-26 Rio Malmö Sverige 104 min
1942-12-26 Grand Norrköping Sverige 104 min
1942-12-26 Rialto Norrköping Sverige 104 min
TV-visning 1991-01-01 TV2 Sverige 93 min
1995-06-23 TV2 Sverige 93 min
1999-03-16 SVT1 Sverige 93 min
Urpremiär 1942-12-26 Folkan Borås Sverige 104 min
1942-12-26 Aveny Göteborg Sverige 104 min
1942-12-26 Saga Göteborg Sverige 104 min
1942-12-26 Odéon Helsingborg Sverige 104 min
1942-12-26 Reflex Lund Sverige 104 min
1942-12-26 Rio Malmö Sverige 104 min
1942-12-26 Grand Norrköping Sverige 104 min
1942-12-26 Rialto Norrköping Sverige 104 min

Musikstycken

Originaltitel Skånemarsch
Kompositör Alvar Kraft (1942)


Originaltitel Stinsvisan
Kompositör Alvar Kraft (1942)
Textförfattare Sven Gustafson (1942)
Sångare Edvard Persson
Algot Larsson


Originaltitel En för alla
Kompositör Alvar Kraft (1942)
Textförfattare Nils-Georg (1942)
Sångare Edvard Persson
kör
Lennart Strömberg (repris)
kör (repris)


Originaltitel Hemvärnskväll
Kompositör Alvar Kraft (1942)


Originaltitel Det går ett tåg mot drömmens land
Kompositör Alvar Kraft (1942)
Textförfattare Nils-Georg (1942)
Sångare Edvard Persson


Originaltitel Vallvisa
Kompositör Alvar Kraft (1942)


Originaltitel Meditation
Kompositör Erik Erling (med utnyttjande av psalmen "Den blomstertid ...")


Originaltitel Vaggvisa
Kompositör Einar Böckertz
Textförfattare Einar Böckertz
Sångare kör (barnkör)


Originaltitel Skratta Pajazzo
Kompositör Alvar Kraft (1942)
Textförfattare Charles Henry (1942)
Sångare Edvard Persson


Originaltitel Tag godnatt
Kompositör Alvar Kraft (1942)


Originaltitel Tangona
Kompositör Alvar Kraft (1942)


Originaltitel En sjöman
Kompositör Alvar Kraft (1942)


Ämnesord

Barn
DK Komedi
Dressiner
Handelsbodar
Hemvärn
Hushållerskor
Järnvägsstationer
Läkare
Präst
Sjuksköterskor
Sjöman
Stinsar
Torpedering

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ Kopia
Bredd 35 mm
Längd i meter 2630


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2662


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2662


Typ Duplikatnegativ
Bredd 16 mm


Typ Duplikatnegativ
Materialbas Acetat
Bredd 16 mm


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm
Längd i meter 2662


Typ Originalnegativ bild
Materialbas Nitrat
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Bredd 16 mm


Typ Tonnegativ
Materialbas Acetat
Bredd 16 mm


Typ Tonnegativ
Materialbas Nitrat
Bredd 35 mm


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Tryckeri Ljunglöfs
Affischdesign Gösta Åberg


Storlek Mindre än 850 x 400
Tryckeri Ewes tryckeri AB


Storlek Större än 850 x 1100
Tryckeri Ljunglöfs
Affischdesign Eric Rohman


Storlek Mindre än 850 x 400
Tryckeri Ewes tryckeri AB


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Omfång 66 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Manuskript: Henry Richter. Dialogbearbetning: Kar de Mumma.
Omfång 26 s. Produktionsuppgifter och sångbilaga (4 s.) ingår.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Bakombild papper 1
Album Ja


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program
Språk Svenska


Typ Program
Språk Danska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Hitta filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?