Grundfakta

Media (1 st)

Originaltitel Happy End
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Producent
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Tillåten från 7 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1999-09-10

Medverkande

Harriet Andersson
Marja Levander

Stefan Norrthon
Lukas Trulsson

Robert Jelinek
Greger Viktorsson

Alexander Skarsgård
Bamse Viktorsson

Pär Ericson
Lukas pappa

Visa alla medverkande

Handling

Stockholm. Den självupptagne musikern Lukas kastas ut av sin flickvän. Hans gitarr går i bitar. Fadern, som har en bilverkstad, plågas av reumatisk värk och vill att Lukas ska hjälpa till...

Visa hela handlingen

Press

Med ett undantag (GP) reagerade storstadsrecensenterna övervägande negativt och med besvikelse på Happy End, särskilt mot bakgrund av regissörens tidigare framgångsrika Sanning eller...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel

Filmteam

Regi
Manus
Producent
Produktionschef
Produktionsledare
Foto
Musik
Scenograf
Klippning
Ljudtekniker
Regiassistent
Scripta
Ansvarig utgivare
Inspelningsledare
Inspelningsassistent
Rollsättare
Statistansvarig
Produktionsekonom
Produktionssekreterare
Filmkonsulent
B-foto
C-foto
Stillbildsfoto
Elektriker
Elassistent
Passare
Ljussättare
Negativklippning
Scenografiassistent
Snickare
Dekormålare
Rekvisita
Rekvisitaassistent
Attributör
Kläder
Maskör
Chaufför
Byggledare
Klädassistent
Mixning
Praktikant
Förtexter
Grafisk design
Tack till

Medverkande

Harriet Andersson Marja Levander
Stefan Norrthon Lukas Trulsson
Robert Jelinek Greger Viktorsson
Alexander Skarsgård Bamse Viktorsson
Rebecka Hemse Lisa
Pär Ericson Lukas pappa
Med Reventberg Lukas mamma
Elin Gradin Lukas flickvän
Miroslav Ozanic militär
Mats Garb militär
Lena Ringqvist flicka i baren
Lotta Karlge flicka i baren
Niña Mattson flicka på strandfesten
Karin Hållsten flicka på strandfesten
Karin Westholm flicka på strandfesten
Teresa Frid eldslukaren
Mats Sundberg polisen
Axel Widegren den lilla pojken
Bengt Boström pappan
Ingela Flinta mamman
Gertrud Jakobsson mackexpediten
Pernilla Halling varuhusexpediten
Lars Broman fiskaren
Harriet Bager damen på färjan

Bolag

Produktionsbolag CO.Film AB (för)
Samproduktionsbolag Sandrew Metronome Sverige AB
Gamla Filmstaden GF Studios AB
Produktionsstöd Stiftelsen Svenska Filminstitutet 1998
Distributör i Sverige (35 mm) Sandrew Metronome Sverige AB 1999
Laboratorium FilmTeknik AB

Handling

Stockholm. Den självupptagne musikern Lukas kastas ut av sin flickvän. Hans gitarr går i bitar. Fadern, som har en bilverkstad, plågas av reumatisk värk och vill att Lukas ska hjälpa till i verkstan. Lukas vill ägna sig åt sin musik men antar faderns erbjudande, mot ett förskott. För detta köper han en ny gitarr, tar sedan i hemlighet nycklarna till familjens våning i Visby och ger sig av till Gotland.

När han inträder i Visby-våningen, är den redan upptagen av en dam, en författare vid namn Marja, som hyrt lägenheten av turistbyrån och som avser att bo där "tills vidare".

På en bar får han kontakt med ett par tjejer som låter honom övernatta i deras tält. Nästa dag återkommer han till lägenheten för att "hämta saker". Marja blir misstänksam, och han kallar henne "kärring".

När Lukas hjälper ett par bröder att få i gång en VW-buss blir han bestulen på sin gitarr och sitt bagage. En telefonisk anmälan via Marjas lägenhet accepteras inte av polisen. Han får dock sova över hos henne. På morgonen ringer fadern: "Ja, jag vet att verkstan är viktig," säger Lukas, "men jag är inte du. Du har alltid gjort rätt för dig, men har du blivit lycklig för det?!"

"Han gillar inte att jag skriver musik," säger han till Marja, "det är därför jag tog hit. Jag fick ingen inspiration i Stockholm."

Marja som tidigare skrivit på maskin har för att rationalisera skrivandet inhandlat en dator, men hon förstår inte att hantera den.

Lukas har fått kontakt med Greger och Bamse, de båda bröderna med VW-bussen, och åtar sig att hjälpa dem mot att han får husrum under en vecka.

Å andra sidan har han fått ett erbjudande från Marja att få ett mål mat om dagen plus övernattning mot att han skriver på datorn mot diktamen. Till detta säger han okej.

På kvällen tråkas han av de nyvunna kompisarna ("Lukas bor ihop med en gammal kärring"), men infinner sig för sitt arbetspass. När han, bakis, får veta att det rör sig om tre timmar, kallar han det slavarbete och vägrar. Inför hotet att kastas ut, accepterar han dock villkoren.

Vad Marja dikterar är hennes memoarer, vilket föranleder en uppslitande, och från Lukas sida, omogen diskussion om titeln.

I en lumpbod upptäcker Lukas sin gitarr, och efter att förgäves ha försökt få ut den via polisen går han igenom Marjas lådor och tar en stor summa pengar från hennes plånbok.

Marja berättar för Lukas om Gotska Sandön. Hennes farfar var skeppsbruten där, och mitt bland alla döda träd som flygsanden tagit livet av fanns ett litet levande lövträd. Detta, säger hon, utkorade han till vårt familjeträd. Senare kom hennes pappa dit och ristade in en text i familjeträdet.

Sjukhuset. Marja får behandling för en allvarlig sjukdom. När hon kommer hem sitter Lukas och spelar på sin gitarr. Hur mycket kostade den, frågar hon. Lukas sjunger vidare. Marja blir klar över att han stulit pengar från henne.

Nästa dag säljer Marja tillbaka gitarren. Till Lukas säger hon: "Packa ihop dina saker och försvinn. Problemet är inte att du är en idiot. Problemet är att du inte vet om det själv. Jag vill inte ha en tjuv i mitt hem."

Lukas sover över hos bröderna. Marja klarar inte av datorn. Fysiskt mår hon nu allt sämre. Till slut dyker hon upp ¿ med gitarren under armen. Lukas följer med henne.

Marja dikterar. I en passus nämner hon "min älskade far". ¿ "Det kan jag inte skriva," invänder Lukas, "gubben stack ifrån dig när du var 7 och nu är du 12. Han har inte hört av sig på hela tiden. Han är ett stort svin." ¿ "Men jag tyckte fortfarande att han var min älskade far. Jag dikterar och du skriver." ¿ "OK, men då kallar vi honom svin. Eller mildare: idiot." Marja protesterar matt och säger att det är hennes memoarer det handlar om.

Marja ligger på nytt inlagd på sjukhuset och får starka smärtstillande medel. När Marja inte infinner sig hemma, blir Lukas orolig och går ut i natten och frågar folk på gatan om de har sett henne.

På morgonen när hon återkommer, förebrår han henne men förstår till slut att hon är svårt sjuk. De börjar arbeta. "Historien om Gotska Sandön bär jag alltid med mig," säger hon. Lukas har känt medlidande och ger henne en ros.

Bröderna frågar om Lukas vill följa med dem till Bayern. "När drar vi?" säger Lukas.

Lukas försöker tala om för Marja att han vill sticka iväg. Då får han en present. En väckarklocka.

Marja berättar att hennes pappa i själva verket inte hade rest omkring i världen. Han sålde diskborstar och kastruller runt hela landet och hade aldrig satt sin fot utanför Sveriges gränser. Han ljög för att imponera på hennes mamma. Sen gick det inte att ta sig ur lögnen. "Ljög han om Gotska Sandön också," frågar Lukas. "Jag vet inte," svarar Marja. "Du sa att han hade ristat i nåt träd. Åk dit och leta upp trädet," säger Lukas. "Jag orkar inte. Jag skulle aldrig klara av det," säger Marja.

Lukas mekar med brödernas VW-buss, och till slut funkar den.'

Marja betraktar sin pappas handritade karta över Gotska Sandön med ett kryss som markerar trädet.

På en mack kommer Greger i dispyt med Marja om ett spritkök och får henne att framstå som senil. Marja vädjar till Lukas, som infunnit sig, att intyga att hon är vid sina sinnens fulla bruk. Men han vill inte kännas vid henne och sviker henne

Marja har starka smärtor och får ambulanstransport till sjukhuset. Lukas får höra om detta och hoppar av Tysklandsresan. Han lånar VW-bussen, enleverar Marja från sjukhuset och tillsammans åker de till en hamn på öns norra sida. Här hyr de en fiskebåt och åker iväg mot Gotska Sandön. Marja är så svag att hon sover under färden.

Väl framme har Marja inte krafter att ta sig i land. Ställföreträdande för henne vadar Lukas i land på ön. Efter långt letande hittar han till slut ett levande lövträd, dock utan inristning. "Jävla svin," utbrister han. Lukas återvänder till båten.

¿ Jag hittade skogen. Det var verkligen döda träd, gråa silverskimrande träd. Jag gick längre in i skogen och där, på en sluttning, mitt ibland alla döda träd stod ett levande träd, med gröna blad, ert familjeträd.

¿ Vad stod det på trädet?

¿ Det vet du väl. Det stod det som din pappa hade ristat in.

¿ Jag vet aldrig vad han hade skrivit. Vad stod det?

¿ Det stod "Till Marja från din far". Så stod det. Jag tror inte han menade själva trädet utan hela ön. Han gav hela ön till dig.

¿ En jättefin idé.

Lukas tar fram ett manuskript. "Happy End," läser han. "Det är jättebra. Det skulle jag vilja kunna säga om mitt liv." Han ser på Marja och märker att hon inte längre är i livet.

Marja (i voice-over): "Ibland tänkte jag att min pappa inte alls var försvunnen, kanske han hade flyttat till Gotska Sandön och satt där och väntade på mig, lutad mot vårt träd med inskriptionen som löd: 'Välkommen till paradiset'."

Censur / granskning

Censurnummer 136153
Datum 1999-06-09
Åldersgräns Tillåten från 7 år
Originallängd 2727 meter
Kommentar Aktlängder: 572-564-587-562-442= 2727 m.


Tekniska fakta

Bildformat 1.85:1
Ljudsystem Dolby Digital
Bredd 35 mm
Hastighet 24


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Med ett undantag (GP) reagerade storstadsrecensenterna övervägande negativt och med besvikelse på Happy End, särskilt mot bakgrund av regissörens tidigare framgångsrikaSanning eller konsekvens. Dock var alla överens om att Harriet Andersson på nytt gjort en stark prestation.Ludvig Hertzberg i Svenska Dagbladet: "I kontrast till Hollywood kännetecknas det svenska filmklimatet av en kravlöshet som möjliggör både mjuka och lågmälda filmer. Här behöver de inte göras lika spektakulära, fartfyllda eller omedelbart medryckande. Denna relativa frihet har också sin avigsida - många gånger tenderar resultatet att bli tråkigt, klumpigt eller oengagerande. Det senare är en risk som Happy End (-) åskådliggör med all (o)önskvärd tydlighet. (-)Happy End är (-) en film av närmast didaktiskt slag med sitt budskap om vikten av respekt och hänsyn. Genomförandet är ömsom finstämt, ömsom håglöst men på det stora hela föga underhållande eller fängslande. Uppenbarligen har rädslan för att vara otydlig tagit överhanden, för skildringen är fyrkantig och tämligen tendentiös. Intrigen håller sig till det förutsägbara medan karaktärerna liksom replikerna känns ansträngda och knappast trovärdiga. (-) I några bilder får manuset visserligen också andas, men bristen på hänsyn till verklighetens komplexitet och respekt för åskådarens iakttagelseförmåga gör tyvärr det hela till en film som inte lever som den lär."Johan Croneman i Dagens Nyheter: "Problemet är att manus och regi inte tycks ha trott på de enkla grunderna i historien: den äldre intellektuella kvinnan måste också vara cancersjuk, döende, framgångsrik - men ensam och övergiven. Mogen kvinna, men också skojig tant och bitter käring.Drönaren är inte bara ung och egenkär, som unga bör vara, han är också en tjuv, en lögnare, en svikare. Till detta en parallell berättelse om två ledsamma bröder som också snart tillåts inkräkta på huvudspåret.Lager läggs på lager - men ingenting blir egentligen mer komplext i deras relation. (-)Jag tror att Christina Olofson skulle ha litat på instinkterna och för en stund försökt glömma 'hur man gör film'. Särskilt 'ungdomsfilm'.Hon har färgen, fotot, miljöerna och musiken i sin hand (-), hon har stundtals intuition för sköra ögonblick - men alltför mycket skall därefter sägas i i text. Det är därför inte särskilt överraskande att den unga skådespelare som har minst att säga tillåts göra bäst ifrån sig, Alexander Skarsgård som Bamse. (-)Äldre kvinna möter ung man. Några erotiska undertoner? Sällan sånt snusk.Har någonsin det motsatta mötet ägt rum, äldre man möter ung kvinna, utan sexuella anspelningar? Förmodligen aldrig."Bertil Palmqvist i Arbetet: "Christina Olofson har uppenbarligen försökt intala sig själv att detta möte mellan Marja och Lukas har något slags bärighet utanför deras tvåindividuella envisheter, att de skulle kunna representera något allmänmänskligt.Det gör de kanske men det har filmen i så fall inte fått fram, Marjas livslögn lägger intet till livslögnens mångfacetterade register. Och Lukas självupptagenhet är alltför igenkännbar utan att öppna några nya ögon. Bilderna (Robert Nordström) är gotländskt vackra men flyter alltför ofta bort på vågorna utan bestämd kurs.Filmen vill men är oförlöst och famlande, ofullgången och just därför lite kokett. Den har varken riktig sanning eller riktig konsekvens."Jens Peterson i Aftonbladet: "Happy End känns tondöv.Jag tror inte på de cirka 20-åriga männen i den här filmen. Scen efter scen känns konstruerad och fånig, replik efter replik krystad och tillgjord. (-)[Här] finns jobbiga sidospår och en scen där en ung man absolut måste ha en viss sorts glass är så idiotisk och meningslös att det är obegripligt att den inte klipptes bort. Annat försvann tydligen. 'Du sa att du var bra med motorer' är ett par killars replik till Lukas. Sa han? I den här filmen? (-)När Harriet Andersson är i bild är det ofta fängslande. Men resten klingar falskt. Mest sevärd av de unga männen är Alexander Skarsgård som den hunsade lillebrodern Bamse, men han går å andra sidan omkring som en cockerspaniel med vädjande ögon hela tiden.En förutsägbar huvudintrig och konstiga sidospår. Happy End hänger dåligt ihop."Annika Gustafsson i Sydsvenskan: "Det intressantaste med Olofsons film är att hon låter den äldre kvinnan, spelad av Harriet Andersson, inta en nästan lika stor del i historien som huvudpersonen Lukas (Stefan Norrthon). Här är befriande fritt från schabloner. (-)I Olofsons förra film, ungdomsdramat Sanning eller konsekvens, efter ett manus av Annika Thor, fanns en intensitet och en täthet i berättandet som var filmens styrka. Happy End har betydligt mer av roadmoviens karaktär, eftersom manusförfattarinnan Soni Jörgensen för in flera andra gestalter i handlingen och historien hoppar mellan Lukas relation till dem och hans förhållande till Marja.Tyvärr fungerar det inte bra utan ger Happy End ett visst plottrigt drag. Lukas möten med de campande bröderna Greger och Bamse plus undersköterskan Lisa integreras aldrig på allvar i berättandet.Man inser att de finns där för att ge ytterligare aspekter både på Lukas och på hur vårt samhälle ser ut i dag. Men de tillför inte speciellt mycket till kärnhistorien, den mellan Lukas och Marja. Kamerans utflykter från de två blir oftast irriterande. För att uttrycka det hela enkelt - vi vill veta hur det går för Lukas och Marja. Där ligger filmens fokus.Varje gång Harriet Andersson är i bild stiger temperaturen. Hon har en total närhet och koncentration i spelet och gör Marja till en kvinna med stark integritet. Bredvid henne blir Stefan Norrthon lite diffus."Monika Tunbäck-Hanson i Göteborgs-Posten: "Det märks att Christina Olofson precis som fotografen Robert Nordström gjort flera dokumentärer. Den fiktiva berättelsen och dess bilder går nära verkligheten. Lyhördheten för människors tonfall är påfallande. I Sanning eller konsekvens gällde den främst de unga tjejerna. I Happy End iakttas i stället ett par unga män och Harriet Anderssons fina spel ställer förstås Marja i centrum, men inte ensam, Stefan Norrthon i rollen som Lukas klarar sin debut hyggligt. (-) Efter Sanning eller konsekvens och nu med sin senaste befäster hon (-) sin ställning som spelfilmsregissör. Konsekvent och emd en stark vilja att kommunicera på bred front rör hon sig i samtiden, utan att kännas alltför politiskt korrekt. (-) Happy End kunde ha blivit fasligt överbelastad, regisserad av en mindre medveten regissör än Christina Olofson.Men så blev det inte. Happy End tyngs inte ner av sina problem, utan är en ofta levande, lätt historia, tryfferad med bilder från ett fotogeniskt Visby och den än vackrare Gotska Sandön."

Pressreaktion Svensk filmografi

Med ett undantag (GP) reagerade storstadsrecensenterna övervägande negativt och med besvikelse på Happy End, särskilt mot bakgrund av regissörens tidigare framgångsrika Sanning eller konsekvens. Dock var alla överens om att Harriet Andersson på nytt gjort en stark prestation.

Ludvig Hertzberg, SvD: "I kontrast till Hollywood kännetecknas det svenska filmklimatet av en kravlöshet som möjliggör både mjuka och lågmälda filmer. Här behöver de inte göras lika spektakulära, fartfyllda eller omedelbart medryckande. Denna relativa frihet har också sin avigsida - många gånger tenderar resultatet att bli tråkigt, klumpigt eller oengagerande. Det senare är en risk som Happy End (-) åskådliggör med all (o)önskvärd tydlighet. (-)

Happy End är (-) en film av närmast didaktiskt slag med sitt budskap om vikten av respekt och hänsyn. Genomförandet är ömsom finstämt, ömsom håglöst men på det stora hela föga underhållande eller fängslande. Uppenbarligen har rädslan för att vara otydlig tagit överhanden, för skildringen är fyrkantig och tämligen tendentiös. Intrigen håller sig till det förutsägbara medan karaktärerna liksom replikerna känns ansträngda och knappast trovärdiga. (-) I några bilder får manuset visserligen också andas, men bristen på hänsyn till verklighetens komplexitet och respekt för åskådarens iakttagelseförmåga gör tyvärr det hela till en film som inte lever som den lär."

Johan Croneman, DN: "Problemet är att manus och regi inte tycks ha trott på de enkla grunderna i historien: den äldre intellektuella kvinnan måste också vara cancersjuk, döende, framgångsrik - men ensam och övergiven. Mogen kvinna, men också skojig tant och bitter käring.

Drönaren är inte bara ung och egenkär, som unga bör vara, han är också en tjuv, en lögnare, en svikare. Till detta en parallell berättelse om två ledsamma bröder som också snart tillåts inkräkta på huvudspåret.

Lager läggs på lager - men ingenting blir egentligen mer komplext i deras relation. (-)

Jag tror att Christina Olofson skulle ha litat på instinkterna och för en stund försökt glömma 'hur man gör film'. Särskilt 'ungdomsfilm'.

Hon har färgen, fotot, miljöerna och musiken i sin hand (-), hon har stundtals intuition för sköra ögonblick - men alltför mycket skall därefter sägas i i text. Det är därför inte särskilt överraskande att den unga skådespelare som har minst att säga tillåts göra bäst ifrån sig, Alexander Skarsgård som Bamse. (-)

Äldre kvinna möter ung man. Några erotiska undertoner? Sällan sånt snusk.

Har någonsin det motsatta mötet ägt rum, äldre man möter ung kvinna, utan sexuella anspelningar? Förmodligen aldrig."

Bertil Palmqvist, AN: "Christina Olofson har uppenbarligen försökt intala sig själv att detta möte mellan Marja och Lukas har något slags bärighet utanför deras tvåindividuella envisheter, att de skulle kunna representera något allmänmänskligt.

Det gör de kanske men det har filmen i så fall inte fått fram, Marjas livslögn lägger intet till livslögnens mångfacetterade register. Och Lukas självupptagenhet är alltför igenkännbar utan att öppna några nya ögon. Bilderna (Robert Nordström) är gotländskt vackra men flyter alltför ofta bort på vågorna utan bestämd kurs.

Filmen vill men är oförlöst och famlande, ofullgången och just därför lite kokett. Den har varken riktig sanning eller riktig konsekvens."

Jens Peterson, AB: "Happy End känns tondöv.

Jag tror inte på de cirka 20-åriga männen i den här filmen. Scen efter scen känns konstruerad och fånig, replik efter replik krystad och tillgjord. (-)

[Här] finns jobbiga sidospår och en scen där en ung man absolut måste ha en viss sorts glass är så idiotisk och meningslös att det är obegripligt att den inte klipptes bort.

Annat försvann tydligen. 'Du sa att du var bra med motorer' är ett par killars replik till Lukas. Sa han? I den här filmen? (-)

När Harriet Andersson är i bild är det ofta fängslande. Men resten klingar falskt. Mest sevärd av de unga männen är Alexander Skarsgård som den hunsade lillebrodern Bamse, men han går å andra sidan omkring som en cockerspaniel med vädjande ögon hela tiden.

En förutsägbar huvudintrig och konstiga sidospår. Happy End hänger dåligt ihop."

Annika Gustafsson, SDS: "Det intressantaste med Olofsons film är att hon låter den äldre kvinnan, spelad av Harriet Andersson, inta en nästan lika stor del i historien som huvudpersonen Lukas (Stefan Norrthon). Här är befriande fritt från schabloner. (-)

I Olofsons förra film, ungdomsdramat Sanning eller konsekvens, efter ett manus av Annika Thor, fanns en intensitet och en täthet i berättandet som var filmens styrka. Happy End har betydligt mer av roadmoviens karaktär, eftersom manusförfattarinnan Soni Jörgensen för in flera andra gestalter i handlingen och historien hoppar mellan Lukas relation till dem och hans förhållande till Marja.

Tyvärr fungerar det inte bra utan ger Happy End ett visst plottrigt drag. Lukas möten med de campande bröderna Greger och Bamse plus undersköterskan Lisa integreras aldrig på allvar i berättandet.

Man inser att de finns där för att ge ytterligare aspekter både på Lukas och på hur vårt samhälle ser ut i dag. Men de tillför inte speciellt mycket till kärnhistorien, den mellan Lukas och Marja. Kamerans utflykter från de två blir oftast irriterande. För att uttrycka det hela enkelt - vi vill veta hur det går för Lukas och Marja. Där ligger filmens fokus.

Varje gång Harriet Andersson är i bild stiger temperaturen. Hon har en total närhet och koncentration i spelet och gör Marja till en kvinna med stark integritet. Bredvid henne blir Stefan Norrthon lite diffus."

Monika Tunbäck-Hanson, GP: "Det märks att Christina Olofson precis som fotografen Robert Nordström gjort flera dokumentärer. Den fiktiva berättelsen och dess bilder går nära verkligheten. Lyhördheten för människors tonfall är påfallande. I Sanning eller konsekvens gällde den främst de unga tjejerna. I Happy End iakttas i stället ett par unga män och Harriet Anderssons fina spel ställer förstås Marja i centrum, men inte ensam, Stefan Norrthon i rollen som Lukas klarar sin debut hyggligt.

(-) Efter Sanning eller konsekvens och nu med sin senaste befäster hon (-) sin ställning som spelfilmsregissör. Konsekvent och med en stark vilja att kommunicera på bred front rör hon sig i samtiden, utan att kännas alltför politiskt korrekt.

(-) Happy End kunde ha blivit fasligt överbelastad, regisserad av en mindre medveten regissör än Christina Olofson.

Men så blev det inte. Happy End tyngs inte ner av sina problem, utan är en ofta levande, lätt historia, tryfferad med bilder från ett fotogeniskt Visby och den än vackrare Gotska Sandön."

Kommentar Svensk filmografi

Regissören Christina Olofson hade senast gjort den uppskattade ungdomsfilmen Sanning eller konsekvens (1997/26). Harriet Andersson (f 1932) hade Olofson tidigare samarbetat med i I rollerna tre (1996/10). "[Happy End] krävde Harriet Andersson, menar Christina Olofson.

-Jag förknippade henne så starkt med Marja att det inte hade blivit en film med någon annan. Tack och lov tackade hon ja." (SDS 31.8.1999)

Stefan Norrthon var långfilmsdebutant liksom manusförfattaren Soni Jörgensen. Alexander Skarsgård (f 1976) hade haft flera uppdrag som barnskådespelare, första gången i Åke och hans värld (1984/17), och gjorde här sin långfilmsdebut som vuxen. Robert Jelinek (f 1969) hade en av huvudrollerna i PS Sista sommaren (1988/1) - då kallade han sig Roberto. Rebecka Hemse långfilmsdebuterade i (Sökarna) (1993/10) och har senare spelat i långfilmer som Nu är pappa trött igen (1996/17), där hon hade en större roll.

Happy End sveks av publiken. Detta kommenterades i Expr (21.9.1999) under rubriken "Inget lyckligt slut för Christina": "Filmens budget var på tolv miljoner kronor, och Happy End har på tio dagar bara spelat in knappt 86.000 kronor. Den visas i elva kopior över hela landet.

En både konstnärlig och ekonomisk katastrof för regissören Christina Olofson, som själv satsade en miljon av egna pengar i filmen. (-)

- Är det så att det i dag bara går att göra en viss sorts film? frågar sig Christina Olofson sorgset. Är det endast action, komedi och barn- och ungdomsfilm som gäller? Klarar inte folk av en historia om en äldre kvinna och en ung man?"

Vid årets slut hade filmen setts av 2.299 personer. För att vara berättigad till efterhandsstöd måste en film enligt filmavtalet ha haft minst 30.000 biobesök.

Inspelning

1998-08-01 1998-09-30
Stockholm Sverige
Gotland

Visningar

Sverigepremiär 1999-09-10 Sandrew Gävle Sverige 99 min
1999-09-10 BioPalatset Göteborg Sverige 99 min
1999-09-10 Sandrew Karlstad Sverige 99 min
1999-09-10 Royal Linköping Sverige 99 min
1999-09-10 BioPalatset Malmö Sverige 99 min
1999-09-10 BioPalatset Stockholm Sverige 99 min
1999-09-10 Grand Stockholm Sverige 99 min
1999-09-10 Royal Umeå Sverige 99 min
1999-09-10 Royal Uppsala Sverige 99 min
1999-09-10 Röda Kvarn Visby Sverige 99 min
1999-09-10 Sandrew Örebro Sverige 99 min

Musikstycken

Originaltitel Happy End
Kompositör Johan Zachrisson
Textförfattare Olle Ljungström
Sångare Olle Ljungström


Originaltitel Natt i Ligurien
Kompositör Evert Taube (1950)
Textförfattare Evert Taube (1950)
Sångare Evert Taube


Originaltitel Broken Promise Land
Kompositör Ola Nyström (1997)
Anders Hernestam (1997)
Stefan Axelsen (1997)
Pål Svenre (1997)
Magnus Carlson (1997)
Mats Hedén (1997)
Niko Röhlcke (1997)
Thomas Sundgren (1997)
Textförfattare Anders Hernestam (1997)
Magnus Carlson (1997)
Framförs av Weeping Willows


Originaltitel Tomorrow Is a Long Time
Kompositör Bob Dylan (1963)
Textförfattare Ulf Dageby (svensk text)
Bob Dylan (engelsk text 1963)


Originaltitel Vision
Kompositör Janne Olin
Christian Tärnholm
Malte Johansson
Textförfattare Janne Olin
Framförs av Imbecile by Accident


Originaltitel Konsert, violin, orkester, op. 77, D-dur. Sats 1, Allegro no troppo
Kompositör Johannes Brahms (1878)
Orkester The Philharmonia Orchestra (1946)
Dirigent Issay Dobroven (1946)
Framförs av Ginette Niveu (1946)


Originaltitel Les larmes du Jacqueline
Kompositör Jacques Offenbach
Orkester Münchener Kammerorchester (1983)
Dirigent Hans Stadlmeier (1983)
Framförs av Werner Thomas-Mifune (1983)


Utmärkelser

Guldbaggenominerad Stockholm 2000 Bästa skådespelerska Harriet Andersson

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 2723


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm


Typ Printmaster
Bredd 17,5 mm


Typ Printmaster
Bredd 17,5 mm


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel HAPPY END
Tryckeri Stellan Ståls Grafiska
Affischdesign Bengt Serenander


Storlek Mindre än 850 x 400
Affischtitel HAPPY END
Tryckeri Stellan Ståls Grafiska
Affischdesign Bengt Serenander


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Manustitel Happy end. Originalmanus av Soni Jörgensen. Version 1. 951214.
Omfång 114 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Happy end. Originalmanus av Soni Jörgensen. Version 2. 970926.
Omfång 95 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Happy end. Originalmanus av Soni Jörgensen. 980115.
Omfång 97 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Happy end. Ett filmmanuskript av Soni Jörgensen. Regissör & producent Christina Olofson. Stockholm, maj 1998. Version 980506.
Omfång 66 s.
Språk Svenska


Typ Synopsis
Manustitel Outline - Happy end av Soni Jörgensen. Skiss på version 2. 970525.
Omfång 13 s.
Språk Svenska


Typ Synopsis
Manustitel Happy end - Soni Jörgensen.
Omfång 2 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Textlista Happy end.
Omfång 16 s.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Bakombild papper 8
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?