Innehållsförteckning

Andra utgåvor av verket

Grundfakta

Media (1 st)

Originaltitel Hälsoresan : En smal film av stor vikt
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Producent
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Barntillåten
Dialogspråk
Sverigepremiär 1999-12-25

Medverkande

Lasse Åberg
Stig-Helmer Olsson

Jon Skolmen
Ole Bramserud

Anna Norberg
Rebecka

Mats Bergman
Bruno Anderhage

Ia Langhammer
Camilla Anderhage

Visa alla medverkande

Handling

Filmen inleds med texten: "Risken med humor är att folk tror att man skämtar." Texten följs av en sekvens i sepia med flottare i verksamhet, ackompanjerad av en hurtig...

Visa hela handlingen

Press

Filmen fick ett från vänligt och reserverat till utomordentligt negativt mottagande. Flertalet riktade in sig på det sega tempot, personernas menlöshet och storyns förutsägbarhet och...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel

Filmteam

Regi
Manus
Producent
Produktionsledare
Foto
Musik
Scenograf
Klippning
Ljudtekniker
Teknisk regi
Scripta
Produktionskoordinator
Inspelningsledare
Inspelningsassistent
Produktionsekonom
B-foto
Stillbildsfoto
Elektriker
Passare
Musiktekniker
Snickare
Dekormålare
Rekvisita
Attributör
Kläder
Maskör
Chaufför
Byggledare
Klädassistent
Sminkassistent
B-ljud
Tramp
Övrig medarbetare

Medverkande

Lasse Åberg Stig-Helmer Olsson
Jon Skolmen Ole Bramserud
Anna Norberg Rebecka
Mats Bergman Bruno Anderhage
Ia Langhammer Camilla Anderhage
Pia Johansson Inger
Michael Segerström Claes Palmstierna
Magnus Härenstam doktor Levander
Kerstin Bäck Ulla
Barbro Hiort af Ornäs Stig-Helmers mamma
Andrea Larsdotter Anna
Peter Carlsson

Bolag

Produktionsbolag AB Svensk Filmindustri
Smart Egg Pictures SA
Viking Film AB
Distributör i Sverige (35 mm) AB Svensk Filmindustri 1999
Distributör i Sverige (DVD) SF Home Entertainment 2004
Laboratorium FilmTeknik AB
Specialeffekter, ljud Arclight AB

Handling

Filmen inleds med texten: "Risken med humor är att folk tror att man skämtar." Texten följs av en sekvens i sepia med flottare i verksamhet, ackompanjerad av en hurtig journalfilmskommentator.

En färd över blånande landskap leder till hälsohemmet Granhedsgården i Dalarna. Företaget brottas med problem. Man har svårt att få gäster - för närvarande finns det bara två - och föreståndaren Ulla har klart för sig att hon måste ta till nya grepp: en omstrukturering är nödvändig för att Granhedsgården ska bli ett hälsohem i tiden.

Text: "Denna film bygger på ett antal häpnadsväckande tidningsrubriker. Manus: Kvällstidningarna och Lasse Åberg."

Interiör av puben -The Laughing Duck - någonstans i Skottland. Snacket går bland stammisarna om vart svensken Stig-Helmer tog vägen. Jo, säger någon, han flyttade hem till Sverige när Fiona gjorde slut med honom.

Hemma i Sverige står Stig-Helmer i snabbköpet och betalar en massa skräpmat. Det är allt han äter. Fem gånger om dagen. Han är arbetslös och olyckligt kär. I farstun på våningsplanet hemma träffar han sin nyinflyttade granne, Rebecka Melin, och de kommer i samspråk. På hennes dörrskylt står att hon är legitimerad häxa med healing, aurafotografering och kristallterapi som specialiteter.

Stig-Helmers kompis Ole arbetar intensivt med sin reklamfirma. Aktuell är en kampanj för kycklingfirman Svea Broiler, med Claes Palmstierna och Bruno Anderhage i ledningen.

Stig-Helmers mamma kommer hem och städar hos honom. Hon tycker att han blivit fet, men han fortsätter att tröstäta. Ett avbrott i rutinen blir det när grannen Rebecka bjuder in honom för att flytta hennes säng så att den inte utsätts för negativ energi. Som tack fotograferar hon hans aura men finner att han inte har någon. All energi är tilltäppt. Är han möjligen ledsen? frågar hon. Vad han behöver är terapi, och hon vill bli hans personliga vägledare.

Under tiden är Bruno Anderhages rundhyllta fru Camilla hos Kilojägarna, en konkurrent till Viktväktarna, och lider alla helvetets kval för att hon inte kan gå ned i vikt och dessutom måste skämmas inför gruppen.

Av Ole får Stig-Helmer en elektronisk talande våg som brutalt säger hans vikt och att det är 28 kg för mycket. Stig-Helmer deppar. Något nytt jobb vill han inte söka, eftersom han anser sig vara för gammal, men Ole får honom ändå att acceptera en roll som kyckling i den reklamfilm han håller på att inspela för Svea Broiler.

Kycklingfirman krisar emellertid och säger upp kontraktet med Ole, som tar det hårt och av en läkare får rådet att trappa ner och ta det lugnt.

Anderhage har planer för att få företaget på fötter igen. Hönsfodret som i övermått finns i lager kan smart omvandlas till bantningschips via dietexperten dr Levander, författare till ¿Mätt på rätt sätt¿ och ¿Jag kan flyga¿, och anläggningen kan sedan helt enkelt flyga i luften. Sedan är det bara att inkassera försäkringspengarna. Den motvillige Palmstierna blir till slut övertygad.

Ole vill till ett hälsohem och bjuder med Stig-Helmer. Camilla Anderhage och väninnan Inger, Brunos sekreterare, har tagit samma beslut. Alla har de valt Gustav Vasa Spa, efter - omstruktureringen¿ det nya namnet på Granhedsgården, som även kontrakterat Rebecka för en temavecka. Här genomgår Stig-Helmer, Ole, Camilla och Inger diverse terapier och behandlingssystem: qigong, gyttjebad, kosmisk dans, indisk session med rökelse. Stig-Helmer har konstiga drömmar, bl a är det en hot dog som talar till honom. Men han kommer allt närmare Rebecka. Ett test säger att han har stor kosmisk energi och är på väg mot något nytt. Och Ole och Inger har fatta tycke för varandra.

Temaveckan avslutas med en överlevnadskurs, bl a omfattande forspaddling med kajak. När Stig-Helmer och Ole stött ut från land, öppnas emellertid kraftverkets dammluckor för turbinrengöring. De åker okontrollerat utför forsen men kan efter många umbäranden rädda sig.

Under tiden har Anderhage och Palmstierna, klädda i kycklingdräkter, sprängt fabriksanläggningen och i Anderhages flygplan gett sig därifrån. Dräkterna kastar man ut i vad man tror är ödemarken. Kycklingdräkterna hamnar emellertid framför fötterna på Ole och Stig-Helmer som tacksamt tar på sig dem och kastar sina våta kläder.

Polisen ingriper mot Anderhage och Palmstierna, medan Stig-Helmer och Ole välkomnas tillbaka till gården, framför allt av Rebecka och Inger.

Tjugotvå kilo lättare och sjuttiotre terapitimmar senare: Rebecka introducerar en ny guru, i ett tidigare liv kallad Stig-Helmer, med hårtofs på skulten: "Den som ser utåt, drömmer, den som ser inåt, vaknar." Stig-Helmer väcks av Rebecka med en puss. De är mitt på fjället tillsammans med Ole och Inger. Jag hade en så konstig dröm, säger Stig-Helmer.

Nu har han och Ole grundat en ny firma, Bramserud & Olsson Botaniska Expeditioner AB. Filmen avslutas med ett Lapplandspanorama.

Censur / granskning

Censurnummer 136547
Datum 1999-12-07
Åldersgräns Barntillåten
Originallängd 2873 meter
Kommentar Aktlängder: 605, 578, 598, 480, 612.


Tekniska fakta

Bildformat 1.85:1
Ljudsystem Dolby Digital
Hastighet 24


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Filmen fick ett från vänligt och reserverat till utomordentligt negativt mottagande. Flertalet riktade in sig på det sega tempot, personernas menlöshet och storyns förutsägbarhet och oförarglighet. Att Åbergs koncept med "rikstönten" överlevt sig självt var en återkommande synpunkt.

Jens Peterson, AB: "Stig-Helmer är sig lik och Lasse Åberg är sig lik när han riktar förstoringsglaset mot 90-talets kroppsfixering, bantarhysteri och new age-flummighet. Hälsoresan har många träffsäkra iakttagelser av vårt behov av att bedragas. Kul repliker och några dråpliga bilder.

Som observatör är Lasse Åberg en svensk Tom Wolfe, med absolut gehör för modespråk och blick för kläder, bilar och status. Hälsoresan bjuder på mycket fniss och fnitter och lär bli en roande skrattspegel för hundratusentals svenskar.

Men frågan är om långfilmen är rätt forum för Lasse Åberg. Mångsysslaren som blivit den ofrivillige filmaren.

Han har exakt koll när han tar pulsen på Sverige. Men filmens egen puls är i det närmaste medvetslös. Om man tänker sig spänningen och dramatik som en kurva består Hälsoresan av två raka streck. (-)

Allt är sig likt. På gott och ont. Hälsoresan fångar miljöerna och personerna, men de får inget att göra.

En trött film. En receptfri kur som ordineras den som vill undvika häftiga rörelser och känslor men orkar med ett stilla leende."

Bo Ludvigsson, SvD: "Grundsituationerna är i princip desamma som i tidigare filmer. Konceptet bygger ju på den igenkänning och uppprepning som ofta är humorns motor, men i fallet Stig-Helmer aldrig tillåts skära ihop så att något oförutsett inträffar. Vi känner även igen starkt typiserade typer vi aldrig har sett förut, och vågar kanske till och med se drag av oss själva i några av dem. De säger replikerna, som aldrig är cyniska men ändå ibland kan ha en viss lågmäld skärpa.

Åberg har själv sagt att han ser ett långsamt tempo som en kvalitet i sig. Sympatiskt tänkt, men understundom är det enerverande segt, poängerna utspridda. Till Sällskapsresans kultstatus når således inte den här filmen men den är nöjsammare än Golfaren. Den är ett småputtrigt och helt okej tidsfördriv, om man nu inte är född allvarlig eller av princip ogillar Lasse Åbergs alldeles egna lilla genre som förenar Åsa-Nisse, Söderkåkar och Vi på Saltkråkan. Man skrattar gott flera gånger men kommer efteråt inte riktigt ihåg åt vad."

Eva af Geijerstam, DN: "[Lasse Åberg] upprepar sitt koncept om den passivt genomsnälle Stig-Helmer, som aldrig trampat ur vare sig femtiotalet eller barndomen, utan hummande och enstavigt tampas med moderniteter som golfing, segling och allt annat som numera bör sluta på -ing.

Återkomsten tyder, om inte annat, på en enorm förtröstan inför slagtåligheten i en mytbetonad svensk självbild: av ett naivt och godmodigt släkte. I Hälsoresan handlar det om hur detta släkte påhittigt förvaltar diverse lurendrejeri i new age- och hälsohysterins spår. Som motiv känns det senkommet, och inte så fruktansvärt angeläget. Allt berättas som förr i noggrann och tydlig form: ingenting skall behöva undgå publiken, om så Stig-Helmer själv ska behöva läsa skylttexter eller andra personer beskriva exakt vad de gör och varför.

Bäst är Ia Langhammer som misslyckad bantare. Riktigt obehaglig är ingen.

Förutsägbara är alla.

Igenkänning? Nej, inte alls, snarare ett Åbergskt vidhållande att ingenting farligt komiskt egentligen hänt eller händer i riket."

Michael Tapper, SDS: "[Sällskapsresan-filmerna] rullar nästan krampaktigt i väl urgröpta hjulspår, så tryggt förankrade i ett fyrkantigt, långsamt och överpedagogiskt berättande att de snarast hör hemma i en annan tid. Filmad radioteater har sällan varit en så träffande beskrivning som på [Hälsoresan].

Och berättelsen är lika antikverad, inspirerad till persongalleri och allegorisk samhällssatir av proggteater i lättversion: enkla stereotyper, enkla problem, enkla lösningar. Allt serverat med en intill förbannelse snäll uddlöshet. I jämförelse ser Galenskaparna och Glenn Killing-gänget ut som fradgatuggande samhällsomstörtare."

Sven E Olsson, Arbetet: "Kanske borde Åberg ha nöjt sig med sina forna publikframgångar. När han i Hälsoresan beskriver en kinesisk gymnastiksort som 'karate i snigelfart' slår detta tillbaks på hans film. Hälsoresan är, tyvärr, en komedi i snigelfart. Och då snackar vi nog ändå om glädjemätare uppåt på hastighetsmätaren. (-)

Filmen innehåller också några sidointriger och dito figurer som inte håller måttet varken som story eller poängleverantörer.

Det gör dessvärre inte filmen i övrigt heller. Den är seg, sval, saggig, sirapssöt, och den blir liksom aldrig förlöst och lössläppt ur sina ambitioner och anspråk.

Det lilla som händer (-) är förutsägbart och vänligt intill menlöshet."

Jonas Cramby, Expr: "Lasse Åberg är tillbaka. Och den här gången är han tröttare, tristare och mer sugen på lättförtjänta stålar än någonsin. För nya filmen Hälsoresan är inte ens gjord med vänsterhanden. Den är gjord med girigbuken. (-)

För Hälsoresan är gjord med minsta möjliga ansträngning. Skämten och intrigen är samma gamla hönsfoder som vanligt, skådespelarinsatserna är de oöverträffat uslaste i svensk filmhistoria och hela filmen är slarvig, hafsig, gubbig och slapp.

Men, men. Tyvärr kommer folk att gå på Hälsoresan. För Lasse Åbergs filmer är ju som bekant en svensk institution. Visst, men en institution som det är dags att sparka i röven och ställa lite krav på."

Kommentar Svensk filmografi

Lasse Åberg (f 1940) filmdebuterade som skådespelare i Torbjörn Axelmans Oj oj oj eller Sången om den eldröda hummern (1966/4), men det var först med hans medverkan i Ragnar W Frisks buskisrulle 47:an Löken blåser på (1973/7) ¿ han spelade general Painriche ¿ som hans intresse för filmen väcktes på allvar och han fick lusten att själv regissera.

"¿ 47:an Löken hade en total brist på intelligens. Min sporre var att göra något brett och folkligt utan att det var IQ-befriat. Men jag har aldrig varit besatt av film på samma sätt som Colin Nutley eller Lasse Hallström. Jag gillar att pyssla med allt, jag är nog den enda svenska filmregissören som börjar med att göra filmaffischen.

Tillsammans med sin strävsamme producent, Bo Jonsson, spelade Åberg in Repmånad för tjugo år sedan. Filmen sågs av 1,6 miljoner biobesökare (dubbelt så många som Fucking Åmål). Stig-Helmerfiguren spelade huvudrollen redan här, även om han ännu var odöpt. [I själva verket hette han Helge Jonsson och var televerksarbetare och repgubbe, red anm.] Året efter följde radarparet upp med megasuccén Sällskapsresan eller Finns det svenskt kaffe på grisfesten, som sågs av nära 3 miljoner biobesökare. Sedan dess har Stig-Helmer haft publiken i ett järngrepp, även om siffran halverades för Den ofrivillige golfaren i början av 90-talet.

Konceptet är lika förutsägbart och idiotsäkert som James Bond eller Kalle Anka på julafton.

Den miljövänliga formeln kan återanvändas hur många gånger som helst i olika miljöer. (-)

¿ Jag jobbar varken med parodi eller satir, utan letar mer efter märkliga tårtbitar, typ 'titta vad jag har hittat'. Det är samma känsla som när jag berättade matinéfilmer på skolgården som liten. För mig är det en djävla kick att ringa in det. Hälsoresan är ingen gapflabbsfilm, utan mer ett inåtvänt leende.

Kanske är det just detta som är förklaringen till filmernas popularitet: här finns inga sluga baktankar; inga smarta ironier; inga hippa popreferenser och inga krävande konstnärliga grepp: Stig-Helmer ¿ ett lätt sätt att umgås.

¿ Jag vill inte ha något larv med vridna kameror, det ska vara rakt redovisande berättande. Men däremot blir jag förbannad när vissa menar att jag försöker göra snabba klipp på spekulativa filmer. Sådana påståenden är på gränsen till ärekränkande! Så djävla elakt! Så enkelt är det inte att göra film, säger Åberg.

¿ Visst går det att göra en komedi om kvantfysik, men då skulle bara tre personer känna igen sig. Det är också ett sätt att följa Stig-Helmers, min och Bosses generation, vi börjar få krämpor och publiken vill ju se hur det går för sina gamla polare¿" (DN 22.12.1999)

Lasse Åbergs regifilmografi omfattar Repmånad eller Hur man gör pojkar av män (1979/3), Sällskapsresan eller Finns det svenskt kaffe på grisfesten (1980/18), Sällskapsresan II ¿ Snowroller (1985/14), SOS ¿ en segelsällskapsresa (1988/28), Den ofrivillige golfaren (1991/27) och Hälsoresan (1999/31), samtliga i manussamarbete med producenten Bo Jonsson.

Visningar

Sverigepremiär 1999-12-25 Filmstaden Göteborg Sverige 105 min
1999-12-25 Victoria Göteborg Sverige 105 min
1999-12-25 Filmstaden Malmö Sverige 105 min
1999-12-25 Royal Malmö Sverige 105 min
1999-12-25 Filmstaden Sergel Stockholm Sverige 105 min
1999-12-25 Filmstaden Söder Stockholm Sverige 105 min
1999-12-25 Park Stockholm Sverige 105 min
1999-12-25 Rival Stockholm Sverige 105 min
1999-12-25 Röda Kvarn Stockholm Sverige 105 min
1999-12-25 Saga 1 Stockholm Sverige 105 min (samt ytterligare 100 platser)
TV-visning 2002-12-24 SVT1 Sverige 101 min
2005-08-05 SVT1 Sverige 101 min
2006-09-01 SVT1 Sverige 101 min
2007-12-24 SVT1 Sverige 101 min
Dvd-release 2004-11-17 Sverige
TV-visning 2010-12-24 SVT1 Sverige
2011-12-31 SVT1 Sverige
2013-12-29 TV4 Sverige
2016-12-31 TV4 Sverige
2017-12-29 TV4 Sverige

Musikstycken

Originaltitel Till havs!
Kompositör Gustaf Nordqvist (1922)
Textförfattare Jonatan Reuter
Sångare Jussi Björling


Originaltitel Gråt inga tårar
Kompositör Åke Hallgren (1975)
Textförfattare Åke Hallgren (1975)
Framförs av Thorleifs


Originaltitel Sov du lilla kalori
Kompositör Alice Tegnér
Textförfattare Stephan Rössner
Sångare kör


Originaltitel Nu grönskar det
Kompositör Johann Sebastian Bach (1742)
Textförfattare Evelyn Lindström


Originaltitel Om namaha Shivaya


Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 2873


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 2872


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm
Längd i meter 2873


Typ Printmaster
Bredd 17,5 mm


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel HÄLSORESAN


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel HÄLSORESAN


Storlek Mindre än 850 x 400
Affischtitel HÄLSORESAN


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?