Ödemarksprästen (1946)

Media (45 st)

Originaltitel	Ödemarksprästen
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Gösta Folke
Manus	Rune Lindström
Förlaga	Ödemarksprästen (Roman)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Sandrew-Produktion
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska Samiska
Sverigepremiär	1946-03-30

Medverkande

Olof Widgren
Martin Ryselius, präst i Sedvajokk

Birgit Tengroth
Kristina Tarvolander

Arnold Sjöstrand
kapten Rutger von Wessing, gruvfogde

Carl Ström
Tarvolander, präst, Kristinas far

Björn Berglund
Tomas Kosoin

Åke Claesson
Carl von Linné

Visa fler

Handling

Ödemarksprästen utspelar sig under tidigt 1700-tal. Den unge prästen Martin Ryselius har förlorat sin hustru och står ensam med sitt lilla barn, en flicka. I sökandet efter en mening i...

Visa hela handlingen

Press

Ingen kritiker tyckte att Ödemarksprästen blivit någon renodlat bra film. De flesta uppskattade ambitionen och flera enskildheter, men fann filmen som helhet ganska misslyckad. Mest...

Visa all press

Ödemarksprästen utspelar sig under tidigt 1700-tal. Den unge prästen Martin Ryselius har förlorat sin hustru och står ensam med sitt lilla barn, en flicka. I sökandet efter en mening i tillvaron får han en ingivelse att söka sin framtid bland de fattiga i fjällvärlden.

Han beger sig norrut med sin lilla dotter under stora strapatser. Vid framkomsten till det lilla prästbostället finner han all inredning förstörd. Förstörelsen har letts av förre prästen i församlingen, den försupne Tarvolander.

Martin tror att det är av hätskhet mot sin efterträdare, som Tarvolander gjort detta. Snart får dock Martin ännu en förklaring till förstörelsen. Tarvolander vill att Martin skall gifta sig med hans dotter Kristina. Om han nekar till detta kommer det att bli synd om honom.

Martin tycker att Kristina är en ljuvlig varelse, men han har dels nyligen förlorat en kär hustru, dels vägrar han att gifta sig på befallning. Martins vägran gör att han blir helt isolerad från folket.

Martins uppdragsgivare är kapten Rutger von Wessing. von Wessing är en fullkomligt hänsynslös gruvägare och byns starke man. Han är lika hatad som fruktad av folket. Själv betraktar han sig närmast som en övermänniska och han lever en helt absurd rokokotillvaro i fjällvärlden.

Trots detta söker sig Martin till honom när han blir utstött av alla andra.

Hatet mot Martin växer och den enda som fortfarande tror på honom är Kristina Tarvolander. Kristina är övertygad om att Martin en dag kommer att behöva henne. Och den dagen kommer. Martin vaknar upp genom hennes inflytande och lämnar sin förnedrande position som von Wessings hantlangare. Samma dag som han gifter sig med Kristina blir han ledare för ett folkligt uppror mot von Wessing. Martin uppmanar folket att lämna von Wessings gruva som skördat så många liv.

von Wessing ger order om att revolten skall kuvas. Samtidigt vill han ta en personlig hämnd på den uppstudsige prästen. Han beger sig till prästgården och rövar med sig Kristina. Martin och hans folk lyckas bryta sig igenom den avspärrning som fogdens folk byggt upp och själv stöter Martin ihop med sin fiende i dennes sovkammare. Martin och von Wessing möts i en duell på liv och död som slutar med att von Wessing faller död ner.

Kärleken segrar och Martin och hans folk drar bort från von Wessings vanvettsdrömmar till en hoppfullare framtid. Så blev Martin till slut en verklig herde för sin hjord. (Bearbetning av program och manuskript.)

Pressreaktion Svensk filmografi

Ingen kritiker tyckte att Ödemarksprästen blivit någon renodlat bra film. De flesta uppskattade ambitionen och flera enskildheter, men fann filmen som helhet ganska misslyckad. Mest negativ var Pen i Ny Dag: "Pekoral i vildmarksmiljö. Inte på år och dag har vi sett så mycken salvelse, så mycken falsk dramatik och en så valhänt regi i en svensk film."

En mera typisk kritikerröst är dock Nils Beyer i MT: "Det ligger en vacker ambition bakom denna film. Man respekterar det goda syftet att försöka anknyta till vår gamla stolta stumfilmstradition. (-)

Hur gärna hade man inte under sådana förhållanden velat säga, att de nått sitt syfte! Men det har de inte. Någon storfilm kan man inte tala om. På sin höjd kan man säga att det finns här och var ganska betydande förtjänster både i regin, i spelet och i det scenario, som Rune Lindström skrivit med utgångspunkt ifrån Harald Hornborgs roman men själv gett sin egen speciella ton. (-)

Det är emellertid skada, att han så helt renodlat den religiösa kampen, att folket i byn bara blivit staffage. (-) Hela det sociala motivet tappas alldeles bort. Därigenom blir det något ofullgånget över filmen.

Prästen spelas av Olof Widgren. Det finns många fina scener i hans spel och ändå var han inte helt bra. Oron, ångesten och vankelmodet, det förandligade och världsfrämmande draget kom ypperligt fram. Men man trodde aldrig på förvandlingen hos denna präst. (-)

Storartad var Arnold Sjöstrand som den patologiska maktmänniskan Rutger von Wessing.

Ypperlig var också Carl Ström som den gamle försupne prästen."

Lill i SvD: "Ödemarksprästen är en högst förbryllande film på gott och ont, i de lyckligaste ögonblicken ett högspänt bilddrama från en kulturhistoriskt intressant och föga känd epok men dessemellan en påkostande melodram, mässande teatralisk, patetiskt framförd i krypande snigeltempo. (-)

Av det sagda framgår att regien - Gösta Folke - är lika ojämn som manuskriptet. (-)

Men därjämte förekommer omöjliga scener och situationer, stelt tablåmässiga. Och man torde även få lägga skulden för det överdrivet teatraliska spelet och den onaturliga replikföringen, ägnad att understryka dialogens bitvis ihåliga och otympliga karaktär, på regissören. (-) Olof Widgren strider ambitiöst men hopplöst med sin svåra uppgift och Arnold Sjöstrand spelar stor skräckteater med ofta beundransvärd effekt - båda dessa skådespelare vore värda karaktärsuppgifter av verklig halt på film."

Robin Hood i StT finner felen främst i Lindströms manuskript och i allt "bedjande": "Man frågar: Varför har Ödemarksprästen gjorts så orimligt tråkig? Harald Hornborgs roman är inte tråkig. Men manusförfattaren Rune Lindström har ratat nästan allting i den och byggt upp en annan historia. (-)

Men Lindström är också besatt av sin önskan att symbolisera. Han pressar ämnet till att bli något slags nazistparallell, där folket förslavas och kyrkans representant tvingas att tjäna 'führerns' materialistiska planer. (-) Men man blir inte gripen av pastorns själskamp, han blir bara odrägligt tråkig med sitt ideliga bedjande. Att filmarna aldrig kan lära sig att bedjande i film med ständigt anropande av Gud gör motsatt verkan än den avsedda. Olof Widgren kämpar tappert med sin omöjliga roll (och lika omöjliga sminkör), men kan ej undgå att bli en enda filmfördärvande longör."

Kommentar Svensk filmografi

Romanen "Ödemarksprästen" av den finlandssvenske författaren Harald Hornborg (1890-1976) utkom i Helsingfors 1938.

Ett av Rune Waldekranz författat första manus utbyttes kort före inspelningen mot ett manus av Rune Lindström, vilket var i det närmaste ett originalmanuskript med handlingen förlagd till en lappländsk gruva och centrerad kring upproret mot en tyrannisk och folkplågande gruvfogde. Av Hornborgs roman återstod föga mer än titeln och namnen på romanens huvudfigurer.

Inspelningen av Ödemarksprästen påbörjades den 30.5.1945 med interiörtagningar. Mellan den 20.6 och den 1.7 togs exteriörscener vid Kittelfjäll i Lappland. Huvudparten av interiörerna togs under juli, bl.a. scenerna från gruvan. Därpå följde exteriörtagningar i Vålådalen en vecka i mitten av augusti. I samband med färdigställande av en arbetskopia togs några komp!letterande scener i november, avslutade den 24.11.1945.

Under mellantiden regisserade Gösta Folke Kvinnor i väntrum (1946/21). Sandrews vana att gärna dröja med premiären på sina egna produktioner, inte sällan till förmån för filmer från producenter och bolag med vilka han hade goda förbindelser, gjorde att Ödemarksprästen fick vänta ett helt år på sin premiär. Det var ingen brist på svensk och utländsk film det första fredsåret. (RW)

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se