Hin och smålänningen (1949)

Media (46 st)

Originaltitel	Hin och smålänningen
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Ivar Johansson
Manus	Ivar Johansson
Förlaga	Hin och smålänningen (Pjäs)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Sandrew-Produktion
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1949-03-14

Medverkande

Stig Järrel
Gammel-Erik, alias Hin, alias van Zaaten

Sigge Fürst
Gunnar Rask, smålänning, bergsprängare, alias greve Sunnerbo

Naima Wifstrand
Titta Grå, även kallad Gråtitta

Ulla Andreasson
Elna, Titta Grås dotter

Arthur Fischer
Ola Hansson, torpare

Wilma Malmlöf
Malena, Olas käring

Visa fler

Handling

Ett tåg har blivit stående på banan inte långt från den s k Trollstenen. Om stenen finns det en historia. En gammal värmländsk smed börjar berätta historien för några kortspelande...

Visa hela handlingen

Press

AT (GITS): "Filmens faiblesse för de anskrämliga folklustspelen har ju ökat på sistone, men har egentligen Frans Hedbergs smålänning, som spränger loss fan ur hans stenfängelse, några...

Visa all press

Ett tåg har blivit stående på banan inte långt från den s k Trollstenen. Om stenen finns det en historia. En gammal värmländsk smed börjar berätta historien för några kortspelande medpassagerare:

Det var för många, många år sedan. En småländsk bergsprängare, Gunnar Rask, kommer till ett järnvägsbygge i storskogen och söker arbete. Arbete får han, och bland det första han får att göra är att spränga Trollstenen.

I stenen bor Hin, och när den sprängs sönder, kommer han ut. Han är mäkta förgrymmad på Gunnar, och vill ta denne med sig ner i underjorden. Gunnar lyckas emellertid utverka en nådatid, under vilken han ska få tre önskningar uppfyllda.

Med Hins hjälp får Gunnar en hjärtevän och därtill guld och gröna skogar. Han kan gå till storms mot hyckleriet i trakten. Och han får följa med 75 år framåt i tiden till Stockholm vid 40-talets slut.

Efter detta är det dags för Hin att ta Gunnar med sig till underjorden. Gunnar har dock fått löfte att ta en person med sig på färden, och nu föreslår han att denna skall bli Titta Grå, en gammal käring i storskogen med finsk klang i talet.

Hin grips av fasa över förslaget. Han ger sig av och lämnar Gunnar i fred.

Titta Grå är nämligen Hins svärmor, och med henne vill han under inga omständigheter ha något att göra. (Bearbetning av reklammaterial, recensioner och censurkort).

Pressreaktion Svensk filmografi

AT (GITS): "Filmens faiblesse för de anskrämliga folklustspelen har ju ökat på sistone, men har egentligen Frans Hedbergs smålänning, som spränger loss fan ur hans stenfängelse, några förutsättningar att omsättas i en modern film för modern publik? Inte många. Men Ivar Johansson visar ett snyggt grepp på ämnet och når i det avsnitt, där fan och smålänning anno adertonhundrakallt ser på Stockholm anno 1949, en originell och sprudlande effekt. Vilken härlig film skulle det inte blivit, om man byggt ut just det avsnittet och fördjupat det, samtidigt som man strukit bort tre ton lösskägg, 4 kilo snus och ett flertal halvstop brännvin.

Stig Järrel är en trivsam fan med glimten i ögat, och Sigge Fürst lyckas prata en konsekvent småländska."

StT (Robin Hood): "Ivar Johansson har de senaste åren gjort ett par mustiga och bra folklustspel där det osat av bred folklig humor. Men Hin och smålänningen är knappast 'folklig' -- åtminstone inte när den filmas på det här sättet -- snarare förlegad revy. Det hade varit klokast om man låtit bli att borra hål i stenen och släppa ut Hin.

I början är det trots allt rätt roande -- i all sin enkelhet. Emedan Sigge Fürst fått ett så bra grepp om sin roll. Det lyser ur hans småländska ögon när han hör om skatten -- något av sagomystik -- och han är rolig och frisk i sitt umgänge med styckets unga damer.

Men när Hin Stig Järrel uppenbarar sig ur stenen är det förkylt -- trots all helvetesatmosfär. Inte för att Järrel är särskilt svag utan för att man nu upptäcker styckets otroliga svaghet. Det kanske var ett skrattretande revytrick på Frans Hedbergs tid att låta Hin uppträda i det moderna Stockholm -- när man ser tricket på vita duken i dag, så primitivt utfört som här, kan man utan svårighet hålla sig för skratt."

SvD (Casper): "Både nya Strömbron, motboken, Värtahamnsflickorna, finansministern och bostadsnöden har Ivar Johansson lyckats få med i sin starkt friserade filmversion av Frans Hedbergs gamla folklustspel. En rasande uddlös och bitvis olustig anrättning, vars enda ljuspunkt är Naima Wifstrand som Fans festliga farmor. Men en film med Stig Järrel som Hin och Sigge Fürst som smålänningen kommer alltid att dra folk -- sedan må historien vara hur platt som helst, regien obefintlig och spelet på de flesta händer nollgradigt."

Kommentar Svensk filmografi

Inspelningen av Hin och smålänningen påbörjades 18.5.1948 och avslutades 28.7.1948.

Teaterpjäsen "Hin och smålänningen" av Frans Hedberg (1828--1908) uruppfördes på Djurgårdsteatern 11.9.1888.

En tidigare filmversion av Hedbergs pjäs gjordes 1927, även den med titeln Hin och smålänningen (produktion: Petschler-Film, regi: Erik A Petschler). (BHg)

Det hade under 1930- och 1940-talet gång på gång varit på tal att filma pjäsen på nytt och olika förslag till bearbetningar och moderniseringar hade sett dagen, men planerna hade alltid runnit ut i sanden. (GW)

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se