Huset no. 17 (1949)

Media (52 st)

Originaltitel	Huset no. 17
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Gösta Stevens
Manus	Gösta Stevens
Förlaga	Number Seventeen (Pjäs)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Europa Film
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1949-12-26

Medverkande

Edvard Persson
Calle Svensson, sjöman

George Fant
Bertil Frick, polis

Mimi Nelson
Rose

Åke Fridell
Brandt

Ulf Johanson
Henry

Sture Ericson
Schmidt

Visa fler

Handling

Sjömannen Calle Svensson får av en tillfällig bekantskap tips om ett billigt hotell att övernatta på: Det är huset där borta, nr 19. Calle går några steg i natten och har...

Visa hela handlingen

Press

DN (J-e): "Edvard Persson har i sin nya film lämnat sin litet dryga och sentimentala samhörighet med jorden och människorna och i stället klivit in i en kriminalhistoria om en sjöman som...

Visa all press

Sjömannen Calle Svensson får av en tillfällig bekantskap tips om ett billigt hotell att övernatta på: Det är huset där borta, nr 19.

Calle går några steg i natten och har plötsligt för sig att han blivit visad på nr 17, ett mörkt hus där han går in.

Lyset fungerar inte. Calle tänder ett stearinljus han hittar och går en trappa upp. Där kan han tända en elektrisk lampa, och i ett av rummen finner han en man på en säng, Mannen tycks vara död.

På väg ut ur huset hejdas Calle av en yngre man, Frick, som inte låter Calle få veta vem han är eller vad han heter. Han tvingar Calle att visa sig runt i huset och snart är de hos den livlösa kroppen.

I en liten skrubb hittar Frick en samling pass och en urklippt tidningsnotis om organiserad människosmuggling.

Ljud hörs från taket, och strax därpå kommer en flicka inklättrande genom takluckan. När hon får syn på Frick, svimmar hon. Men hon kvicknar snabbt till och kan då berätta att hon heter Vera Lindberg, att hon söker sin far som arbetar för ett försäkringsbolag, att huset de befinner sig i tillhör en herr Schmidt som dock är försvunnen och att hennes far varit intresserad av huset den sista tiden.

Vera visar också ett telegram till hennes far. Det kom i kväll. I det står, att aktionen ska inställas, den är riskabel, och att det Wallgrenska halsbandet är återfunnet. Telegrammet är undertecknat Frick.

Det ringer på dörren. Frick öppnar. Utanför står två män och en kvinna.

Samtidigt upptäcker Calle att kroppen är försvunnen. Sängen, där den legat, är tom.

Sedan Frick återvänt med de nyanlända och konstaterat vad som hänt, sätter han sig i enrum med kvinnan, Rose. Han frågar om hon inte kunde ha valt annat umgänge. Hon hade inget val, svarar hon, men vill gärna slita sig loss. Jag kan kanske hjälpa dig, säger han.

När Frick och Rose återvänder till de andra, är Calle borta. En av männen, Henry, har låst in honom i skrubben. Plötsligt hörs ljud därifrån. Någon låser upp, och de finner Calle i slagsmål med Schmidt, "den döde". Slagskämparna skiljs åt.

Schmidt säger att han tidigare i kväll fått ett dråpslag av Lindberg, Veras far. Nu tänker han ge sig av.

Henry säger att han också har plats bokad på en av Schmidts "turistresor". Dessutom undrar han vart ett visst halsband tagit vägen. Vi skulle också i väg, säger den andre mannen, Brandt.

Schmidt, Brandt, Henry och Rose ger sig av genom en lönngång, sedan de andra övermannats och bundits. Kvar hos dem finns en sprakande stubintråd. När den brunnit upp, kommer huset att sättas i brand.

Schmidt och hans följeslagare kommer via gången till ett elegant inrett rum. Henry begär att få det stulna halsbandet av Schmidt, som svarar med att slå honom till golvet. Sedan ger sig Brandt i väg ensam.

Stubintråden har nästan brunnit upp, när Lindberg, Veras far, kommer instörtande och sliter av den. Sedan befriar han de bundna, medan han berättar att halsbandet fortfarande är borta; uppgiften i telegrammet var falsk.

Calle och Frick söker upp dem i det hemliga rummet. Schmidt stoppar omärkligt halsbandet i Calles ficka och har det alltså inte på sig när han visiteras.

Ljuset slocknar. När det tänds igen, är Schmidt borta.

Calle hittar halsbandet i sin ficka. Henry tvingar till sig det och försvinner även han.

De kvarvarande med Frick i spetsen lyckas ta sig ut och kan fortsätta förföljandet. I en bil talar Frick med Rose om att fortsätta där de en gång slutade. Hon ska få en chans.

Schmidt, Brandt och Henry hittas av Frick och Calle i en järnvägsvagn ombord på en färja.

Frick och Calle tar farväl av varandra. Calle går och lägger sig att sova under en presenning.

Pressreaktion Svensk filmografi

DN (J-e): "Edvard Persson har i sin nya film lämnat sin litet dryga och sentimentala samhörighet med jorden och människorna och i stället klivit in i en kriminalhistoria om en sjöman som råkar ut för allehanda kufiska upplevelser i ett till synes övergivet hus vid en kaj i en hamnstad. Att alldeles krypa ur sitt eget skinn kan han dock inte, den gode Edvard P., och tur är väl det. Tack vare hans gemyt och vänliga nyfikenhet hamnar filmen aldrig i några skräckscener av det värre slaget. Man småtrivs med filmen, även om den inte är så värst spännande och trots att ett onödigt mörker breder ut sig över många bilder. Men det sistnämnda tycks vara svårt att undvika i svenska kriminalfilmer."

Expr (Gösta Wernlöf): "En valhänt kriminalhistoria i virrig regi. Inte för en sekund tror man att någonting så mystifistiskt som handlingen i den här filmen kan äga rum i detta relativt lugna land, och man kommer heller aldrig riktigt underfund med vem som är bov och vem som är hjälte (Gösta Stevens regi). I all denna röra har man så kopierat in Edvard Persson, människovännen som lufsar omkring och strör sin livsfilosofi (Kar de Mummas dialog) och om honom kan man bara säga en sak: Edvard P. blir aldrig något annat än Edvard P. - sen får detta tolkas endera som beröm eller kritik, ty gudarna ska veta att Edvard är en omstridd stjärna på filmkonstens buktiga himmel!"

StT (Movie): "Handlingen bygger på en pjäs av J. Jefferson-Farjeon, men hur mycket denne skall stå för, och hur mycket scenarioförfattare Gösta Stevens är skyldig till i fråga om filmhistorien är svårt att avgöra för den, som inte känner till pjäsen. Mycket påminner dock om kriminal- och i någon mån skräckfilmstekniken i mitten av 30-talet: gnisslande dörrar, mystiska lik, falluckor och åtskilligt annat i den stilen. Skillnaden är bara den att Hollywood på den tiden försökte hålla ihop alla de tilltrasslade trådarna och framför allt inte tappade bort någon av huvudfigurerna. Som t ex är fallet med 'flickan som kommer genom taket' i Huset nr 17. Hon försvinner utan vidare. Man skulle också önskat kvickare och roligare repliker - i all synnerhet som Kar de Mumma står för dialogbearbetningen. När man nu då och då skrattar, så är det inte åt själva replikformuleringarna utan åt Edvard P:s trygga sätt att servera dem."

Kommentar Svensk filmografi

Inspelningen av Huset no. 17 påbörjades 6.7.1949 och avslutades 26.8.1949.

Teaterpjäsen "Number Seventeen" av Joseph Jefferson Farjeon (1883-1955) uruppfördes på New Theatre i London 12.8.1925. Pjäsen filmades av Alfred Hitchcook 1932: Number Seventeen.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se