Till glädje (1950)

Media (266 st)

Sjukligt självömkande violinist gnäller om magknip när frun har värkar i tragiskt drama med självbiografiskt ärelystnadstema. Maj-Britt Nilsson är genial och Victor Sjöström dirigerar på riktigt.

– Vi medelmåttor behövs också.
– Det är som att höra någon som redan är död.

Dirigenten Victor Sjöström ser "ärelystnadens lilla djävul sitta och vinka" i violinisten Stig Olins ögon. Stig är besatt av att bli solist och driver bort Maj-Britt Nilssons Marta, som stått ut med hans själsvånda länge nog. Hon har förstått och hämtat plåster, blivit hånad och bedragen, och kokat te till Stig som plötsligt känt sig lite sjuk när hon fått värkar. Men en dag går den lidande konstnären för långt. "Att du var neurotisk det visste jag, och att du var barnslig och egoistisk också, men att du är grym och rå det visste jag inte." Och när han inser att hon haft rätt om livet är det för sent.

Stig kan inte lyfta sin violin. Man ska spela Beethovens "Ode till glädjen" och den gamle dirigenten vänder sig till orkestern. "Det är fråga om glädje alltså. Inte en sådan glädje som uttrycker sig i skratt, eller en sådan glädje som säger: jag är lycklig. Vad jag menar är en glädje som är så stor, så särskild, att den ligger bortom smärtan och den gränslösa förtvivlan. Ni förstår, det är en glädje bortom allt förstånd… Ja, jag kan inte förklara det bättre."

Ingmar Bergman, som varit chef för Helsingborgs Stadsteater, berättar i "Bergman om Bergman" för Stig Björkman, Jonas Sima och Torsten Manns:

"I Helsingborg fanns en svårt underdimensionerad symfoniorkester, som frejdigt spelade sig igenom den stora symfonilitteraturen. […] Det föll sig snubblande naturligt att göra teatermänskorna i min självbiografiska film till musiker och ge den namnet 'Till glädje' efter Beethovens symfoni. [...] Att filmens unge violinist spelar Mendelssohns violinkonsert med ungefär samma briljans som jag gjorde 'Kris' ingår i historien."

Efter Törst åkte Bergman och Birger Malmsten till franska rivieran:

"[…] man var egentligen aldrig nykter och så satt jag och längtade hem och började romantisera mitt äktenskap […] som jag dessförinnan med verklig förtjusning hade skurit i bitar i samband med 'Törst'. Jag blev litet sentimental och så började jag tänka på tiden i Helsingborg, hur kul det var och på symfoniorkestern och att jag inte var så genialisk som jag hade föreställt mig. De första riktiga motgångarna hade börjat infinna sig. […] Men man tänkte, att även om man var en medelmåtta måste man ju fungera och så tillverkade jag någon sorts tröst för det då. […].

Stig Björkman: Vad var det för egenskaper hos Maj-Britt Nilsson som du uppskattade?

Detta att allting föds i ögonblicket, att hon kan ge uttryck för en komplikation, se glad ut och vara ledsen, vara vädjande och samtidigt kluven, allting kunde hon göra. […]"

Kritikerna höll inte igen.

I BLM skrev Harry Schein att Bergman gav sina filmer "den nödvändiga prägeln av tendentiös realism genom kvinnomisshandel, snack om aborter, tomma konjaksbuteljer och repliken 'fan va ja gillar dej' i stället för 'jag älskar dej': och så det egendomliga fenomenet att Bergman i världens fnasklösaste land inför ett fnask i varje film".

Nils Beyer, Morgontidningen: "Det är Ingmar Bergmans olycksaliga begränsning att han inte kan skildra, tydligen inte ens fatta den vanliga människotyp, som med en djup egoism förenar en naturlig känsla för andra människor. Det är att gå i säng och djävla hora och man skall väl för helvete få ut någonting av livet, och du är allt rädd nu, va? För att fortsätta i filmens egen stil så har Ingmar Bergman spytt opp sig själv i Stigs roll och tydligen trott att han därmed lämnat ett styvt bidrag till nutidsmänniskans psykologi."
Men Svenska Dagbladets Lill [Ellen Liliedahl] var positiv. Frågan var om vi sedan Strindberg haft en författare som så suveränt behärskade den dramatiska dialogen, "en dialog som förenar skärpa och slagkraft med absolut naturlighet, där varje replik synes född i ögonblicket […]"

(Mannen med den enda repliken "Jag är enorm på scenen" är Erland Josephson.)

Nina Widerberg (2016)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Läs mer om denna film i vår artikel "Yrke: musiker"

Originaltitel	Till glädje
Svensk premiärtitel	Till glädje
Internationell titel	To Joy
Distributionstitel	An die Freude (Västtyskland) Vers la joie (Frankrike) Til glede (Norge) To mennesker (Danmark) Iloksi (Finland) Oda do radości (Polen) Za štěstím (Tjeckoslovakien) Aan vreugde (Sydafrika) Ood rõõmule (Estland) Hacia la felicidad (Argentina) Veselje (Kroatien) Verso la gioia (Italien) Ode aan de vreugde (Nederländerna) Rumo à felicidade (Portugal) Neşeye doğru (Turkiet) К радости (Ryssland) На радість (Ukraina) K radosti (Ryssland) Na radist' (Ukraina) Hymne à la joie (Belgien) Aan de vreugde (Belgien) Onnea kohti (Finland) Verso la città (Italien) La alegría (Spanien) Rumo à alegria (Brasilien)
Dvd-titel i Sverige	Till glädje

Regi	Ingmar Bergman
Manus	Ingmar Bergman
Produktionsledare	Allan Ekelund
Foto	Gunnar Fischer
Musik	- (ingen originalmusik)
Arkitekt	Nils Svenwall
Klippning	Oscar Rosander
Ljudtekniker	Sven Hansen
Scripta	Ingegerd Ericsson
Inspicient	Tor Borong
B-foto	Bengt Järnmark
Stillbildsfoto	Louis Huch (ateljéfoto)
Orkester	Stockholms Konsertförening (musiker från)
Orkesterledare	Eskil Eckert-Lundin
B-ljud	Aaby Wedin
Mixning	Sven Hansen

Maj-Britt Nilsson	Marta Olsson, violinist
Stig Olin	Stig Eriksson, violinist, Martas man
Birger Malmsten	Marcel, cellist
John Ekman	Mikael Bro, äldre skådespelare
Margit Carlqvist	Nelly Bro, Mikaels unga hustru
Victor Sjöström	Söderby, orkesterledare i Helsingborgs orkesterförening
-	Ej krediterade:
Sif Ruud	Stina
Erland Josephson	Bertil, skådespelare
Ernst Brunman	konserthusvaktmästare
Allan Ekelund	vigselförrättaren
Maud Hyttenberg	expedit i leksaksaffären
Berit Holmström	Lisa, Martas och Stigs flicka
Eva Fritz-Nilsson	Lisa som treåring
Björn Montin	Lasse, Martas och Stigs pojke
Staffan Axelsson	Lasse som treåring
Georg Skarstedt	Anker, flöjtist
Svea Holst	sjuksyster på BB
Ingmar Bergman	väntande man på BB
Tor Borong	väntande man på BB
Astrid Bodin	gäst på Martas födelsedagsfest
Marianne Schüler	gäst på Martas födelsedagsfest
Marrit Ohlsson	gäst på Martas födelsedagsfest
Rune Stylander	Persson, orkestermedlem
Agda Helin	sjuksyster på BB
Gunnar Rystedt	orkestermedlem
Carin Swensson	nybliven mor på BB
Svea Holm	nybliven mor på BB
-	Bortklippt i den slutliga versionen av filmen:
Dagny Lind	mormor (bortklippt)

Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Svensk Filmindustri	1950
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1994
Distributör i Sverige (DCP)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	2017
Distributör i Sverige (DVD)	SF Home Entertainment	2005
Laboratorium	AB Svensk Filmindustris filmlaboratorium
Smink	Firma Carl M. Lundh AB

Under ledning av den gamle dirigenten Sönderby repeterar Helsingborgs stadsorkester Beethovens nionde symfoni. Plötsligt nås en av medlemmarna, violinisten Stig Eriksson, av ett telefonbud; hans hustru Marta har bränts till döds i sommarstugan då spritköket exploderade.

Det var sju år sedan de träffades på repetition första gången, som nykomlingar i orkestern. De kände varandra tidigare men utan närmare kontakt. Marta bjuder Stig på sitt födelsedagskalas. Han super sig full, gör bort sig och vaknar i en av hennes stolar på morgonen. Det blir inledningen till deras samvaro. Hon har varit gift och har haft flera förbindelser utan djup och engagemang, följda av aborter. Av förhållandet med Stig vill hon göra något mer och varaktigare. Men han värjer sig; hans mål är att bli något stort i konsten. Motvilligt går han med på att gifta sig när hon väntar barn.

Ett mässfall ger Stig chansen att uppträda som solist i en violinkonsert. Framträdandet blir ett fiasko. Nyktert läser Marta de nedgörande recensionerna medan Stigs vrede växer. Han flyr hemmet och stöter ihop med den gamle försupne skådespelaren Mikael Bro, som tar honom med sig. Hos Bro träffar han dennes hustru, den unga, vackra Nelly. Äktenskapet är förgiftat av hat, förakt, ömsesidigt beroende och utnyttjande. Nelly anstränger sig att förföra den unge gästen men utan framgång.

Marta skall föda deras första barn till Stigs skräck. Men när det väl kommit till världen gläder han sig. Några lyckliga år följer och de får ett andra barn. Sönderby är ofta hos dem på sommarstället, ett tyst vittne till familjelyckan. Han försöker övertala Stig att uppge tanken på att bli en framstående solist; goda orkestermusiker är också viktiga. Stig avvisar honom häftigt. Plötsligt ser han i Sönderby bilden av en steril medelmåtta.

Stig inleder nu ett förhållande med Nelly. Hans och Martas samliv fräts långsamt sönder; ömsesidiga an!klagelser, gräl om hushållspengarna följer. När han slår henne flyttar hon ut med barnen.

Mikael Bro sitter slagrörd i en stol; han tror sig förgiftad av Nelly. Atmosfären i skådespelarens hem fyller till sist Stig med äckel.

Han börjar närma sig Marta på nytt. I brev uttrycker han sina känslor av ömhet och närhet. Olyckan inträffar i det ögonblick deras samliv börjar finna en djupare grund.

Bedövad av sorg går Stig till repetionen. Medan körsatsen "An die Freude" ur nionde symfonin uttrycker en glädje bortom lidandet, över allt förstånd, drar scener ur hans äktenskap förbi, ömma, lidelsefulla, ångestfyllda, utmynnande i en bild av havet.

Censurnummer	76639
Datum	1950-02-17
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2700 meter
Kommentar	Aktlängder: 545-425-555-475-700 = 2700 m - 99 minuter. 17 kopior stämplade 1950, 1 kopia stämplad 1963. Aktlängder: 545, 425, 555, 475, 700.

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	AGA-Baltic
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2700 meter
Längd i minuter	99 min
Akter	5 rullar
Dialogspråk	Svenska

Pressreaktion Svensk filmografi

Filmen utnyttjades av flera tongivande stockholmskritiker till en hård uppgörelse med Bergmans dramatiska schabloner. A Gunnar Bergman i AT rekommenderade regissören att avstå från att "försöka bli författare" med motiveringen: "Denna hans senaste film avslöjar nämligen obarmhärtigare än någon tidigare hur ringa förutsättningar han har på den banan." I MT brännmärkte Nils Beyer den psykologiska enkelspårigheten: "Det är Ingmar Bergmans olycksaliga begränsning att han inte kan skildra, tydligen inte ens fatta den vanliga människotyp, som med en djup egoism förenar en naturlig känsla för andra människor. Det är att gå i säng och djävla hora och man skall väl för helvete få ut någonting av livet, och du är allt rädd nu, va? För att fortsätta i filmens egen stil så har Ingmar Bergman spytt opp sig själv i Stigs roll och tydligen trott att han därmed lämnat ett styvt bidrag till nutidsmänniskans psykologi."

Hårdast i tonen var kanske BLMs kritiker Harry Schein som tyckte att verket var Bergmans svagaste: "I alla Ingmar Bergmans filmer har det funnits en den religiösa tankens grumlighet, men den framstår i denna film i ännu obarmhärtigare dager än t o m i Eva [1948/35!. Det är snudd på Edvard Persson-filosofi att schematisera tillvaron så att man lyssnar efter spädbarnsskrik så snart någon dör och allra minst Beethoven torde ha nöjt sig med dessa premisser som inspirationskälla." Medan amerikansk filmreligiositet skaffade sig "världsliga alibin genom basebollspelande präster och boxande nunnor" gav Bergman, enligt Schein, sina filmer "den nödvändiga prägeln av tendentiös realism" genom "kvinnomisshandel, snack om aborter, tomma konjaksbuteljer och repliken 'fan va ja gillar dej' i stället för 'jag älskar dej': och så det egendomliga fenomenet att Bergman i världens fnasklösaste land inför ett fnask i varje film".

Alla recensenter var dock inte negativa. Lill i SvD tyckte att landet sedan August Strindberg knappast haft en författare som så suveränt behärskade den dramatiska dialogen, "en dialog som förenar skärpa och slagkraft med absolut naturlighet, där varje replik synes född i ögonblicket på aktörernas läppar, aldrig uttänkt och nedskriven av en spekulativ författare". Om filmen skrev Lill att den var mycket typisk för sin upphovsman: "Den väjer lika litet för det kompakt idylliska som för det upprivna, intima och vidriga -- det senare dock i mycket liten skala denna gång. Och den lever i varje bildmeter sitt underfundiga, skif!tande liv." Signaturen var särskilt nöjd med den musikaliska återgivningen om vilken hon skrev: "Det är ett nöje att konstatera att den möda som nedlagts på det tekniskt musikaliska verkligen ger så utmärkt resultat i högtalaren, så plastiskt och nyanserat återgivande, så mäktig orkesterklang."

Andra positiva röster i kritikerkåren var Filmson i AB och Mikael Katz i Expr. Den förre skrev: "Få i svensk film kan berätta så mjukt och ledigt, nästan improviserat och ändå utstuderat som Ingmar Bergman och även om den här filmen är en smula nyckfull och knycklig som livet självt så är den en helgjuten bergmanfilm med en sådans vanliga brister. Dialogen har svikt och slagkraft och är så uppriktig som moderna unga människor är när de vill se sig själva i all sin djävlighet och förnedring (-)."

Med reservation för "filmens ibland lite valhänta form" ansåg Mikael Katz att den var "glädjande ur flera synpunkter: Den är en av de mest nyanserade och tjusande riktiga kärlekshistorier man sett på film på mycket länge."

Ett fint mottagande fick Bergman i de bägge arbetartidningarna Arbetaren och Ny Dag. Arbetarens recensent fastslog att "här skapats en film av det stora formatet, (-) så bra att den utan tvekan måste anses tillhöra det sannaste och bästa som lämnat svensk filmproduktion". Ny Dags signatur Olle reagerade mot "den vanliga kvinnliga vampyren" [Nelly! men menade ändå till sist att det var den "bästa Bergmanfilm vi sett".

Den negativa kritiken drabbade inte skådespelarna om vilka det skrevs starka lovord. Robin Hood i StT fann dem alla "vidunderligt levande och riktiga" och DNs Carl Björkman överräckte en blomma till Maj-Britt Nilsson "för det som filmen verkligen hade att bjuda av värme, vänlighet och tillgivenhet".

Kommentar Svensk filmografi

Filmen inspelades sommaren 1949 med start i mitten av juli. De sista tagningarna ägde rum de första dagarna i september. Exteriörer togs i Helsingborg och trakten av Arild. 1944-1946 var Bergman chef för Helsingborgs stadsteater, och han var således väl förtrogen med stadsmiljön.

Det musikaliska ledmotivet i filmen och upphovet till dess titel var körsatsen ur Ludwig van Beethovens (1770-1827) nionde symfoni (finalen). Denna sats utgör en tonsättning av dikten "Lied an die Freude" (Sång till glädjen) av den tyske skalden, dramatikern och filosofen Friedrich von Schiller (1759-1805).

Ansträngningar hade gjorts för att få en fullgod tonåtergivning. Orkesterpartierna inspelades i Musikaliska akademiens stora sal under medverkan av tekniker från AGAs ljudfilmslaboratorium och Radiotjänst. På premiärbiografen Spegeln i Stockholm ordnade man en handreglerad "bred ljudfront" med hjälp av två extra cellhögtalare, en på vardera sidan av scenen. Det breda ljudet sattes in under de stora orkesterpartierna.

Vid visningen i TV1 25.10.1974 citerade pressen -- när den inte såg filmen som en förstudie till senare äktenskapsskildringar -- Ingmar Bergmans egna kommentarer i intervjuboken "Bergman om Bergman", utgiven på Norstedts förlag 1970. Regissören satt på franska Rivieran ett par månader i sällskap med skådespelaren Birger Malmsten utan bestämda planer:

"Sen träffade jag några goda vänner där nere -- målare och så där -- man var egentligen aldrig nykter och så satt jag och längtade hem och började romantisera mitt äktenskap -- det dåvarande -- det som jag dessförinnan med verklig förtjusning hade skurit i bitar i samband med Törst [1949/20!. Jag blev litet sentimental och så började jag tänka på tiden i Hälsingborg, hur kul det var och på symfoniorkestern och att jag inte var så genialisk som jag hade föreställt mig. De första riktiga motgångarna hade börjat infinna sig.

Men man tänkte, att även om man var en medelmåtta måste man ju fungera och så tillverkade jag någon sorts tröst för det då. Att det är kulturens fotfolk som är det viktiga och inte det här märkvärdiga kavalleriet. Det blev en ganska harmonisk film -- det var bara det att jag inte kunde få slut på den. Då fann jag på det här operaslutet med exploderande fotogenkök", berättar Bergman i boken. I slutomdömet om sin egen film tyckte Bergman att den hade "ögonblick av uppriktighet och en rörande men obesvarad kärlek till den stora musiken. Jag vill inte ha den ogjord".

Två pionjärer från den svenska stumfilmens guldålder medverkade i Till glädje: skådespelaren John Ekman (1880-1949) och regissören och skådespelaren Victor Sjöström (1879-1960). För Ekman blev filmen hans sista medan Bergman i Smultronstället (1957/30) gav Sjöström ytterligare en framträdande roll som den åldrade professorn Isak Borg.

				1949-07-11	1949-09-02
Filmstaden	Råsunda	Sverige	(ateljé)
	Helsingborg	Sverige
Arild	Höganäs	Sverige

Sverigepremiär	1950-02-20	Spegeln	Stockholm	Sverige	99 min
Urpremiär	1950-02-20	Spegeln	Stockholm	Sverige	99 min
TV-visning	1974-10-25	TV1		Sverige	95 min
	1982-09-02	TV1		Sverige	95 min
Cinemateksvisning, arkivkopia	1994-06-02
TV-visning	2000-02-24	SVT1		Sverige	95 min
Dvd-release	2005-05-11			Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2006-03-04
	2008-01-19
FIAF-visning	2018-01-02	British Film Institute	London	Storbritannien
Annan visning	2018-02-01	Janus Films	New York	USA
Cinemateksvisning	2018-02-28	Filmhuset	Stockholm	Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2018-02-28
FIAF-visning	2018-03-01	Jerusalem Cinematheque	Jerusalem	Israel
	2018-04-08	Filmoteca Española	Madrid	Spanien
Utländsk biograf exkl FIAF	2018-07-12	Metropolis	Hamburg	Tyskland
	2018-07-13	Babylon	Berlin	Tyskland
	2018-08-23	Taipei Golden Horse Film Festival	Taipei	Taiwan
VOD-release	2023-08-04	SVT Play		Sverige		Antal dagar på SVT Play 30

Originaltitel	Symfoni, nr 9, op. 125, d-moll. Sats 4 (Presto) med slutkören "An die Freude"
Kompositör	Ludwig van Beethoven	(1824)
Textförfattare	Friedrich von Schiller	(1787)
Sångare	kör

Originaltitel	Egmont-uvertyren, op. 84
Kompositör	Ludwig van Beethoven	(1810)

Originaltitel	Djungel
Kompositör	Sam Samson	(1949)
Framförs av	Sam Samson & hans rumbaorkester	(1949)

Originaltitel	Samba Valentino
Kompositör	Sam Samson	(1949)
Framförs av	Sam Samson & hans rumbaorkester	(1949)

Originaltitel	Kvartett, flöjt, K. 298, A-dur
Kompositör	Wolfgang Amadeus Mozart	(1778)

Originaltitel	Prodaná nevěsta. Uvertyr
Kompositör	Bedřich Smetana	(1866)

Originaltitel	Konsert, violin, orkester, op. 64, e-moll
Kompositör	Felix Mendelssohn-Bartholdy	(1844)

Originaltitel	Symfoni, nr 1, op. 21, C-dur
Kompositör	Ludwig van Beethoven	(1800)

Originaltitel	Kvartett, flöjt, K. 298, A-dur. Menuett
Kompositör	Wolfgang Amadeus Mozart	(1778)

Originaltitel	Konsert, violin, orkester, op. 64, e-moll. Sats 1 (Kadens)
Kompositör	Felix Mendelssohn-Bartholdy	(1844)

Originaltitel	Dig skall min själ sitt offer bära
Textförfattare	August Afzelius	(1814)
	Britt G. Hallqvist	(textbearbetning 1979)
Sångare	kör

Originaltitel	Postludium
Kompositör	Erik Johnsson

Victor Sjöström - ett porträtt av Gösta Werner (1981)	Citat ingår från	Till glädje (1950)
Minns ni? (1993)	Citat ingår från	Till glädje (1950)

Arild

Cellist

DK Drama

DK Kärlek

DK Relationer, Samliv

Dödsolyckor

Graviditeter

Helsingborg

Musiker

Orkesterledare

Orkestrar

Otrohet

Repetition/orkester

Skådespelare

Symfoniorkester

Violinister

Äktenskap

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm
Längd i meter	2692

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2692

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2687

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	2693

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	TILL GLÄDJE
Tryckeri	J. Olsén litogr.anst.

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	TILL GLÄDJE
Tryckeri	Zetterlund & Thelanders boktryckeri AB

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	TILL GLÄDJE
Tryckeri	J. Olsén litogr.anst.

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	TILL GLÄDJE
Tryckeri	Esselte

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	TILL GLÄDJE
Tryckeri	Esselte

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	TILL GLÄDJE
Tryckeri	Esselte

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Dialoglista
Manustitel	Till glädje. En film av Ingmar Bergman.
Omfång	27 s. Produktionsuppgifter (1 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Till glädje. Filmmanuskript av Ingmar Bergman. Juni 1949.
Omfång	126 s.
Språk	Svenska

Typ	Kringmaterial
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Språk	Engelska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Bakombild papper	3
Album	Ja

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Ljudtyp	Ljud
Färgtyp	Svartvit
Bärare	DCP
Längd i minuter	99 min
Dialogspråk	Svenska

Typ	Digitalt ljud
Bärare	WAV

Typ	Digitalt ljud
Bärare	WAV

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264