H.C. Andersens sagor (1952)

Media (20 st)

Originaltitel	H.C. Andersens sagor
Filmtyp	Kortfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Olle Kinch Thor Brooks
Producent	Karl E. Moseby
Manus	Malvin Wald
Förlaga	Svinedrengen (Saga) Klods-Hans (Saga)
Produktionsland	Sverige USA
Produktionsbolag	Scandinavian American Television Company
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1952-12-13

Medverkande

Alice Babs
Alice Babs, sagoberätterska (ramberättelsen)

Lilleba Sjöblom
Alice dotter (ramberättelsen)

Lasse Sjöblom
Alice son (ramberättelsen)

Titti Sjöblom
Alice dotter (ramberättelsen)

John Neville
prinsen/svinaherden (Svinaherden)

Joan Vohs
prinsessan (Svinaherden)

Visa fler

Handling

Det är kväll hos familjen Sjöblom och Alice Babs sjunger "På låssas" med äldsta dottern Lilleba. Vid läggdags ber de tre barnen sin mor att läsa en...

Visa hela handlingen

Press

Inte alla huvudstadstidningar ansåg det mödan värt att skicka recensenter till de entimmas barnfilmprogram som premiärvisades på Luciadagen. Svensk Filmindustris biograf Regina...

Visa all press

Det är kväll hos familjen Sjöblom och Alice Babs sjunger "På låssas" med äldsta dottern Lilleba. Vid läggdags ber de tre barnen sin mor att läsa en godnattsaga.

Sagan handlar om en fattig prins som bor i ett mycket litet kungarike. Många prinsessor vill gifta sig med honom, men i hans hjärta finns bara en enda och hon är dotter till en mäktig kejsare. För att vinna hennes hand sänder prinsen iväg sin adjutant med två sällsynta gåvor. Den ena är en ros, så vacker att var och en som ser den glömmer alla sorger och bekymmer; den andra är en fågel med all världens melodier i sin strupe.

Prinsessan i sitt palats har tråkigt och försöker fördriva tiden i de unga uppvaktande hovdamernas sällskap. Hon är hjärtinnerligt trött på den långa raden av friare. När adjutanten kommer med prinsens gåvor finner hon dem fantasilösa. Den sällsynta fågeln släpper hon ut genom ett fönster.

Prinsen tänker ut en ny plan. Förklädd till en fattig yngling tar han tjänst hos kejsaren som svinaherde. Med sig har han en magisk, spelande gryta som ger besked om vilka rätter som lagas i köken runt om i landet och en skramla, som kan återge alla melodier som någonsin funnits.

Prinsessan och hennes uppvaktning hör talas om de märkliga föremålen och beger sig till svinstian. För att prinsessan skall få pröva dem kräver dock svinaherden betalning i kyssar. Motvilligt går hon med på hans krav. Medan svinaherden inkasserar ersättningen i skydd av hovdamerna infinner sig kejsaren oväntat och upptäcker vad som försiggår. Förgrymmad kör han sin dotter och svinaherden på porten.

Utanför slottet avslöjar prinsen sin rätta identitet. Prinsessan är nu villig att gifta sig med honom, men prinsen säger att det är för sent. Ensam återvänder han till sitt kungarike, medan prinsessan står framför grindarna till det kejserliga palatset och tigger om att bli insläppt.

Barnen ber Alice Babs läsa ännu en saga. Denna gång handlar det om en herreman med tre söner. Två av dem är stiliga, intelligenta och belästa, men den tredje, som kallas Dummerjöns, är klumpig och obildad och vållar sin far svåra bekymmer.

Ett budskap utgår till rikets alla hörn att den giftasvuxna prinsessan på slottet tänker välja sig en man. Oavsett börd kommer hon att ta den som bäst kan tala för sig. Herremannen hoppas mycket på någon av sina söner och utrustar dem med hästar så att de skall kunna rida till slottet. Dummerjöns blir utan. Då han ändå vill pröva sin lycka gör han den gamla geten Billy till sin springare. Han stöter ihop med bröderna, som hånar honom. Själv tycker han sig göra goda fynd på vägen: en död kråka, en träsko och en handfull lera. En bagare kommer dragande på sin kärra. Lasten består av nybakade tårtor. Dummerjöns vill idka byteshandel med sitt hittegods, men det vill bagaren inte gå med på. Medan de parlamenterar äter Billy upp merparten av tårtorna, och återstoden kastar Dummerjöns och bagaren på varandra.

Herremannens två lärda söner träder i tur och ordning inför prinsessan och hennes jury av skrivare. Det är mycket varmt i det kungliga gemaket -- man steker kyckling på slottet -- så bröderna kommer alldeles av sig och blir raskt utkastade. När det så blir Dummerjöns' tur dukar han upp en god historia om hur han skulle tillreda sin kråka i träskon, och det finner prinsessan mycket underhållande. Ombedd att uttala sig för pressen förklarar han "situationen mycket mörk" och tvålar in den närvarande redaktören med sin lera. En sådan slagfärdighet kan prinsessan inte motstå; hon väljer Dummerjöns till sin gemål.

Pressreaktion Svensk filmografi

Inte alla huvudstadstidningar ansåg det mödan värt att skicka recensenter till de entimmas barnfilmprogram som premiärvisades på Luciadagen. Svensk Filmindustris biograf Regina presenterade ett sammansatt kortfilmsprogram kallat Trollet i lådan; Rita bjöd på en finsk inspelning av Zacharias Topelius' saga om prinsessan Törnrosa.

Signaturen Crona i AB tyckte det sammanlagda utbudet av barnfilm denna lördagseftermiddag var "på gott och ont". Det var ännu långt till den "perfekta barnfilmen" men producenterna hade tagit "sina första stapplande steg" och det skulle man vara tacksam för. "H. C. Andersen skulle inte blivit så där 100-procentigt nöjd om han fått skåda de danska televisionsfilmerna", menade kritikern, som dock berättade att Dummerjöns' tokerier gått raka vägen in i hans dotters "obesudlade biosinne". F ö fick Alice Babs ett omnämnande för sitt sätt att vara hemtrevlig.

Mer allmänt kritiska reflektioner kring ämnet sagor för barn på bio gjorde Colomba i DN: "Vad som alltid anses säkert inom det ekonomiskt riskabla område som barn- och ungdomsfilmen utgör är att filma kända sagor. Men rent konstnärligt sett är ingenting djärvare eller svårare. Filmen blir ju ett slags förgrovad illustrering till de minnes- och fantasiupplevelser som hela publiken, små och stora, bär inom sig."

Hur kan man fotografera en saga så att den behåller sin charm och sin stämning, frågade sig recensenten och kunde inte erinra sig något lyckat exempel. Särskilt det naturalistiska återgivandet blev ofta alltför naivt och klumpigt: "Omständligt och humorlöst går Andersens graciösa och burleska sagor över duken. Sagans klassiska upprepningar i 'Svinaherden' blir triviala. 'Dummerjöns' byggs däremot ut med extra gags -- t ex en onödig pajkastning på landsvägen, också den i outhärdligt långsamt tempo. Trots att man använt flera goda skådespelare -- t ex Georg Funkquist och Lauritz Falk samt några importerade amerikaner -- märker man det bristande samspelet, bristen på förståelse för vad Andersen är. Amerikansk manuskriptförfattare, svensk-amerikansk regissör, engelsk fotograf, norsk direktör -- vart tar det danska vägen? Man måste skratta åt Svinaherdens prinsessa som rikt obeslöjad amerikansk bystpinuppa."

Den dåliga synkroniseringen av det pålagda svenska talet klagade flera recensenter på. "Tro inte att minderåriga biotittare förbiser med sådana brister", skrev Caj Andersson (Expr), som eljest ansåg de två sagorna "rätt skojiga". Det gjorde däremot inte Z i SvD, vars åsikter mer överensstämde med Colombas: "Den dansk-amerikanska televisionsfilmen om Per Svinaherde hade man dubbat med svenska röster och försett med en liten inledning -- vilket var det bästa i hela filmen -- där Alice Babs berättar sagor för sina barn. Grundfelet med filmen var annars att den inte ägde ett spår av sagostämning. Här fanns ingenting av fantasi och barnaglädje. De vuxna aktörerna passade dåligt i sina roller -- den väna prinsessan såg med förlov sagt rätt så yppig och utmanande ut. Hon hade nog kommit bättre till sin rätt i Rivieras kvällsprogram."

Kommentar Svensk filmografi

Inspelningen av Hans Christian Andersens (1805-1875) sagor "Svinaherden" och "Dummerjöns" var det andra svenska filmbranschengagemanget under 1950-talet i den världsberömde danske författarens litterära kvarlåtenskap. Tidigare hade Svensk Filmindustri låtit filma en dockteaterföreställning av Elddonet (1951), där dockorna manövrerades av den sydtyska gruppen Die Hohnsteiner Puppenspieler.

Tillförlitliga uppgifter om det svensk-amerikanska televisionsprojektet saknas. Den amerikanska marknaden för televisionsfilm befann sig vid denna tidpunkt i stark expansion och producenter lockades av möjligheterna att utnyttja europeiska inspelningsresurser, skådespelare, miljöer och motiv.

Den 29.3.1952 rapporterade Expressens nöjessidor att den svenskfödde regissören Thor Brooks flugit till Köpenhamn för att ansvara för inspelningen av en serie televisionsfilmer, sammanlagt 26, byggda på H.C. Andersens sagor. Det för ändamålet bildade bolaget uppgavs heta Scandinavian-American Television Pictures Company och ha konstituerat sig i oktober 1951. Ägare var Margareta Broström (1917-1967), släkt med den stora rederikoncernen i Göteborg, och hennes make, den norske direktören Karl Moseby (1918-1963), bägge bosatta i Kalifornien. En amerikan, Malvin Wald, skulle svara för manus, och det påpekades att han skrivit storyn till Naked City (USA 1948).

Inspelningstiden beräknades till 10 veckor och ateljéutrymmen skulle Nordisk Films Kompagni i Köpenhamn tillhandahålla.

Att inspelningen ägde rum i nämnda bolags ateljéer sommaren 1952 med en internationell besättning bekräftas i en septemberrapport publicerad i Biografägaren 8/1952. Här uppges projektet kosta två miljoner kronor och omfatta 13 halvtimmes filmer, varav fyra skulle vara klara. Flera medverkande från USA, Danmark och Sverige namnges men ej den engelske skådespelaren John Neville (Svinaherden). Korrespondenten omtalar att manuskripten granskats av danska H.C. Andersen-forskare.

Thor Brooks var född i Stockholm 1907 men hade skaffat sig utbildning i USA. I mitten på 30-talet var han verksam i svensk filmproduktion med olika arbetsuppgifter; han regisserade och klippte bl.a. Min svärmor - dansösen (1936) och gav Alf Sjöberg teknisk assistans i Med livet som insats (1940). Efter Hennes melodi (1940) återvände han till Amerika.

Det har inte gått att få bekräftelse på om 13 sagor verkligen inspelats. Skådespelarna Lauritz Falk och Georg Funkquist synes inte ha medverkat i mer än de två här redovisade. Ramberättelsen till det svenska entimmasprogrammet, i vilket Alice Babs och hennes tre barn uppträder, tillfogades av Svensk Talfilm i Stockholm. Av Biografbyråns register framgår att de två sagorna omcensurerades separerade 1966.

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se