Ingen mans kvinna (1953)

Media (1 st)

Originaltitel	Ingen mans kvinna
Svensk premiärtitel	Ingen mans kvinna
Distributionstitel	Ingen mands kvinde (Danmark) Die Liebenden vom Gulbrandstal (Västtyskland) Ingen manns kvinne (Norge)

Regi	Lars-Eric Kjellgren
Manus	Gardar Sahlberg
Produktionsledare	Allan Ekelund
Foto	Åke Dahlqvist Martin Bodin (kompletterande foto 7-11 april 1953)
Musik	Sven Sköld (originalmusik) Erik Nordgren (originalmusik)
Arkitekt	P.A. Lundgren
Klippning	Carl-Olov Skeppstedt
Ljudtekniker	Per-Olof Pettersson (som P.O. Pettersson)
Rådgivare	Daniel Mortensen
Scripta	Birgit Norlindh
Inspelningsledare	Gustav Roger
B-foto	Ragnar Frisk
Stillbildsfoto	Louis Huch (ateljéfoto)
Elektriker	Preben Larsson Wiktor Paldin
Passare	Karl Wilhelm Jakobsson Gösta Friberg
Musikarrangör	Sven Sköld
Orkesterledare	Eskil Eckert-Lundin
Rekvisita	Sven Löfgren
Smink	Börje Lundh Britt Sjödin Ivar Hällqvist
Mixning	Sven Persson (som Sven Rudestedt)

Alf Kjellin	Arne Persson i Akkafjäll
Birger Malmsten	Erland Klemensson
Ann-Marie Gyllenspetz	Imber Ersson, bonddotter, Erlands fästmö
Lissi Alandh	Judith Henriksson, bonddotter
Aurore Palmgren	Arnes mor
Märta Dorff	fru Henriksson, Judiths mor
Max von Sydow	Olof, Arnes yngre bror
Kolbjörn Knudsen	Jonas Persson, nybyggare, Arnes far
Josua Bengtson	skolmästaren, Arnes böneman
Ella Hval	Lapp-Kari, lappgumma
Ingerid Vardund	Mimmi, hennes sonhustru
Marit Halset	Åse, servitris på det norska värdshuset, Erlands frilla
Tryggve Larssen	Lapp-Nicke, Lapp-Karis man
Jørn Ording	Thomas, Nickes och Karis son
-	Ej krediterade:
Monica Weinzierl	Ella Persson, Arnes lillasyster
Sven d'Ailly	Jan Ersson, bonde, Imbers far		(dubbad av Sten Lindgren)
Albin Erlandzon	Erssons granne
Olle Hilding	Henriksson, bonde, Judiths far
Greta Berthels	grannkvinna hos Henrikssons
Wilma Malmlöf	grannkvinna hos Henrikssons
Elsa Textorius	grannkvinna hos Henrikssons
Axel Högel	Jordfästningsförrättande präst
Annica Rehnström	Imbers lillasyster
Uno Larsson	kyrkvärden
Gösta Prüzelius	röst i prologen
Sten Lindgren	dubbar Sven d'Ailly

Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Svensk Filmindustri	1953
Laboratorium	Nordisk Films Teknik A/S
	FilmTeknik AB
Musikstudio	A/S Norsk Films Studio, Majorstuen		(för filmens jojkning)

Imber Ersson är dotter till en rik mellansvensk bonde på 1870-talet. Hon förälskar sig i den mörke jägaren Erland Klemensson, som påstås ha romskt blod i ådrorna. Då hennes far motsätter sig att Erland blir måg i huset med hänvisning till att han inte kan sköta en gård, beger sig de två unga upp i fjällen för att bli nybyggare. På vägen tar de in hos bondfamiljen Henriksson, vars dotter Judith ber dem hälsa till Arne i Akkafjäll. Arne är äldste son till Jonas Persson och hans hustru, ett framgångsrikt nybyggarpar. Judith varnar Erland för att inkräkta på samernas betes- och jaktmarker.

Det dröjer inte länge förrän de stöter ihop med Arne. Han vill hjälpa dem och anvisar ett ödetorp. Torpet har stått tomt sedan svälten drev bort den nybyggarfamilj, som försökte överleva på fjället. För att Imber och Erland skall kunna skaffa sig utrustning till stugan föreslår Arne att de gör dagsverken på den perssonska gården i Akkafjäll. Imber är tacksam, men Erland blir svartsjuk på Arne, som tycks känna till allt om livsbetingelserna i vildmarken. Hans känslor är heller inte utan grund då Imber och Arne börjat fästa sig vid varandra under slåttern.

Erland visar sig alltför svag för den krävande nybyggartillvaron. Han överlåter det tyngsta arbetet på Imber, medan han själv tillbringar dagarna på jakt eller ligger sjuk i sängen. Med sitt krav på fri jakträtt har han gjort sig till ovän med samerna, och efter en period av svält skjuter han en av deras renar. Den gamle Lapp-Nicke uppdagar brottet och svär att hämnas.

Erland får följa med Arne och dennes yngre bror Olof på marknadsfärd till Norge. Ensam i fjällstugan får Imber besök av Lapp-Nicke. Han försöker döda henne med giftpreparerad getost, men faller själv offer för sin mordplan. Under tiden gör sig Erland glada dagar i den norska marknadsbyn. Pengarna som han tjänat går åt till brännvin, och för bästa rävskinnet köper han sig en kvinna på värdshuset. När hemfärden startar är han i dåligt skick. På fjället sinar krafterna; endast Arnes brutala, pådrivande behandling räddar hans liv.

Imber har tagit sin tillflykt till Akkafjäll, där hon blir väl mottagen. Efter sin återkomst från Norge ber Arne att hon skall lämna Erland och förena sig med honom. Imber svarar att det inte går: hon väntar barn. Arne måste för gårdens skull skaffa sig en hustru och väljer, utan att känslorna är med, Judith. Bröllopet bestäms till sommaren och fästmön kommer till Akkafjäll för att visa sina färdigheter och lära känna de blivande svärföräldrarna.

Arne lyckas inte dölja vem det är han bryr sig om. Judith känner sig lurad och svarar med att uppmuntra den tafatte Olofs närmanden. Snart har hon lockat ur Olof en antydan om att Arne mycket väl kan vara far till Imbers barn. Judiths hat mot fästmannen växer. Tillsammans med Olof gör hon upp en plan på att röja Arne ur vägen. Den trollkunniga Lapp-Kari skall "stämma björn" på Arne, medan Olof samtidigt preparerar sin brors bössa med dåligt krut.

En samekvinna -- Lapp-Nickes sonhustru -- hjälper Imber att föda sitt barn. Det blir en flicka. Erland förmår inte hålla svälten från dörren; Imbers mjölk sinar. Hon ger Erland sina sista besparingar och ber honom gå till Akkafjäll och köpa en ko. Han vägrar. En brytning mellan dem är nu ofrånkomlig. Erland tar pengarna och ger sig av mot Norge; Imber lämnar stugan med barnet. Innan hon når Akkafjäll är flickan död.

Medan begravningen förbereds ger sig Arne ut på björnjakt. På en fjällbrant stöter han samman med Erland, och det kommer till en våldsam uppgörelse mellan dem. Plötsligt närmar sig en stor björn. Erland tappar fotfästet och störtar ned från branten samtidigt som björnen anfaller Arne.

Begravningen av Imbers och Erlands barn äger rum i ett samekapell. Arnes föräldrar vill att hon skall stanna och bli sonens hustru, men Imber har tänkt återvända hem. Arne har varit borta i flera dagar, och man tror att han är död. Under högmässan träder han oväntat in i kapellet, visserligen illa tilltygad men vid liv. Lapp-Nickes son har hittat honom i fjället och vårdat honom tillsammans med sin hustru. Nu kan Imber inte säga nej till Arnes begäran att hon skall följa honom tillbaka till gården. Vid stranden utanför kapellet förenas de i en kyss.

(Redigerad 2019-03-21)

Censurnummer	83211
Datum	1953-11-04
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2860 meter
Kommentar	Visningskopiorna förlängdes med 5 meter i akt 6, vilket godkändes av censuren 1953-11-06. Kopiornas aktlängder: 450-500-490-470-520-435 = 2865 meter - 105 minuter. Aktlängder: 450, 500, 490, 470, 520, 430.

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Gevacolor
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2865 meter
Längd i minuter	105 min
Akter	6 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Tredje gången gillt tyckte Stockholms recensenter i fråga om färgen och gav fotografen Åke Dahlqvist och hans assistent Ragnar Frisk särskilt beröm för de vackra scenerierna. "Efter de avskräckande prov på svensk färgfilm som hittills visats -- Klockorna i Gamla Stan och Eldfågeln -- kommer den närmast perfekta färgåtergivningen i Ingen mans kvinna som en angenäm överraskning", skrev Lasse Bergström (Arbetaren) i en f ö helt negativ recension.

Staffan Tjerneld i Expressen talade om "den första lyckade svenska färgfilmen": "Antingen det nu är systemet, Gevacolor, fotografen, Åke Dahlqvist, eller regissören, Lars-Eric Kjellgren, som främst får ta åt sig äran så är det ett glädjande faktum. Den ena färgdetaljen efter den andra är frapperande riktig: en lapp med blodiga händer, ett hygge med den röda blomma som jag tror heter mjölke, den gråblå tonen över fjällryggarna och, kanske allra främst, skiftningarna på marssnön. Det är egentligen bara interiörerna med 'god kväll i stugan'-stämning som blir litet för snarvackra."

Om färgen gladde recensenterna så gällde det inte -- med undantag för Jerome i DN -- dramat och iscensättningen. "Ingen mans kvinna är en hjältedrapa i klassisk bondefilmstil, men barnbarn till Berg-Ejvind och hans hustru, skrev Robin Hood (StT) och fortsatte: "Sjöströms film saknade vad denna har -- färg, Gevacolor. Men Sjöströms film hade vad denna saknar -- talang. Personerna har rött renblod på händerna, det syns. Men de har inte kött och blod i ådrorna, det känns." Ansvaret lade kritikern dels på manusförfattaren Gardar Sahlberg, dels på regissören. Den förre passade i sin egenskap av akademiker "nog bättre för spirituella revykupletter än för brösttoner ur folkets djupa led" och den senares iscensättning var "seg och långdragen som tuggummi". "De dramatiska grimaserna och slagsmålet får ofta löjets skimmer över sig som hos Berg Ejvinds, men löjligheten var mera ursäktlig för trettiofem år sedan än nu. Kjellgrens filmiska intresse lutar åt andra, modärnare håll", menade Robin Hood.

Lasse Bergström utgick från att Bernhard Nordhs roman var bättre än filmmanuskriptet, emedan han knappast kunde "tänka sig något sämre": "Här återkommer alla klichéer från den svenska allmogefilmens storhetsperiod: slarvern som demonstrerar sin brist på hållning genom att i likhet med Pan blåsa flöjt, vadmalsflickan som slår sig samman med spelemannen i stället för den starke bondesonen osv. Ett passionsdrama i sådant sällskap kan bara bli baktungt och tjurigt och denna film utgör inget undantag."

SvDs Lill kunde för sitt liv inte begripa varför Svensk Filmindustri -- när man "vågade språnget" över till färgfilm -- satsade på en vildmarkshistoria av "så pekoralistisk karaktär" som Bernhard Nordhs roman: "Innehållet är rena uppvisningen i falsk och uppkonstruerad bygdedramatik, en banal triangelkonflikt, dålig man -- flicka -- bra man, utpyntad med de hiskeligaste effekter: tjuvskytte på ren, giftmord av hedniska lappar, hor och skörlevnad, ett nyfött barns svältdöd och mycket annat. Och i Lars-Eric Kjellgrens regi framfördes denna skakande tragedi på ett blandspråk av stockholmska, norska och konstgjord lappdialekt, där de naturliga tonfallen är som droppar i havet."

Jerome fann varken intrigen eller människo!skildringen särskilt originell, men den rymde dock dramatisk kontrastverkan: "Det måste rimligen bli en kamp mellan den hygglige, renhårige Arne från Akkafjäll (gestaltad med viril kraft av Alf Kjellin) och den karaktärslöse, egensinnige Erland (Birger Malmsten visar här att han inte bara kan göra unga älskarroller) om den unga Imber. Och denna kamp och denna berättelse om hur folket (-) levde uppe i vildmarken på 1870-talet berättas skickligt och medryckande i Lars-Eric Kjellgrens strama och välbalanserade regi."

Ann-Marie Gyllenspetz fick genomgående goda vitsord, även om flera recensenter påpekade att rollen inte gav henne stora möjligheter. Jerome tyckte att hon på ett så "förbluffande mjukt och expressivt och hemtamt sätt tog sin plats framför kameran i besittning" och klarade "Imbers inte alls så lätta roll med glans, gav den så många levande nyanser och så mycken kvinnlig ömhet och värme som man gärna kunde önska sig". "Det var fint gjort", slutade kommentaren.

Kommentar Svensk filmografi

Författaren Bernhard Nordhs (1900-1972) vildmarksberättelser hade vid slutet av 1940-talet nått upplagor på sammanlagt över 400 000 exemplar. En av dessa, "Flickan från fjällbyn", först utgiven under titeln "Undan frostpiskan" 1938, inspelades av Europa Film (1948/35). "Starkare än lagen" från 1943 tog Sandrews hand om i samarbete med Bengt Logardt (1951/22).

"Ingen mans kvinna" publicerades av J A Lindblads Förlag i Uppsala 1946. Pressens förvirring över filmens titel berodde på att hälften av romanens tema, sådant det formulerades på försättsbladet, hade fallit bort. I sin helhet löd texten: "Ingen mans kvinna är en död kvinna".

Inspelningen uppdelades i två perioder. Den första -- vinterscenerna -- inföll i april 1953; den andra startade vid juni månads slut och pågick till mitten av juli. Den ursprungliga planen var att skapa ett hårt realistiskt fjälldrama i svartvitt med Erik Strandmark i Arne Perssons roll. Svensk Filmindustris ledning hade emellertid ändrat sig och beslutat satsa på en mer publiktillvänd version i färg med den internationellt mer kände Alf Kjellin i stället för Strandmark. För de samiska rollerna användes norska skådespelare. En viss vana hade därvid Tryggve Larssen (1887-1967). Han var bl a med i den norska lappmarksfilmen Laila (1929) och senare i en dansk-svensk upprepning (1937/19). Debuterande Ann-Marie Gyllenspetz kom från Atelierteatern i Göteborg.

Gevacolorfilmen kunde inte svenska laboratorier ta hand om, varför den sändes till Köpenhamn. Av färgtonerna i bevarade kopior vid 80-talets början återstår endast rött, blått och violett.

Originaltitel	Ingen mans kvinna (Roman)
Författare	Bernhard Nordh

				1953-06-28	1953-07-17
				1953-04-07	1953-04-26
Filmstaden	Råsunda	Sverige
Grövelsjön	Idre	Sverige
	Älvdalen	Sverige
	Rättvik	Sverige
Sylen	Hedmark fylke	Norge
Sylgården	Hedmark fylke	Norge
Valdalen	Hedmark fylke	Norge
Baathusberget	Hedmark fylke	Norge
Elgå gård	Hedmark fylke	Norge
lappkapellet vid sjön Femund	Hedmark fylke	Norge
Salsfjellet	Hedmark fylke	Norge

Sverigepremiär	1953-11-09	Palladium	Borlänge	Sverige	105 min
	1953-11-09	Falan	Falun	Sverige	105 min
Urpremiär	1953-11-09	Palladium	Borlänge	Sverige	105 min
	1953-11-09	Falan	Falun	Sverige	105 min
Stockholmspremiär	1953-12-22	Palladium	Stockholm	Sverige	105 min
TV-visning	1991-04-23	TV2		Sverige	100 min
	1999-06-07	SVT1		Sverige	100 min

Originaltitel	Avskedsmarsch
Kompositör	Johan Ryvang
Instrumentalist	Birger Malmsten	(occarina - dubbad av ?)

Originaltitel	Melodi
Kompositör	Erik Nordgren
Instrumentalist	Birger Malmsten	(occarina - dubbad av ?)

Originaltitel	Samisk jojkning
Sångare	Tryggve Larssen	(dubbad?)
	Ingerid Vardund	(repris - dubbad?)

Originaltitel	Säll du som menlös fann din grav
Textförfattare	Johan Olof Wallin	(svensk text 1807(1819)
Sångare	Axel Högel

Originaltitel	Som stjärnan uppå himmelen

Originaltitel	Den signade dag
Textförfattare	Johan Olof Wallin	(1812)
Bearbetning	Johan Olof Wallin	(1812)
Sångare	kör

1870-tal

Analfabetism

Barn/utomäktenskapligt

Bonde

Dödsfall

Fjällen

Föräldrar och barn

Gift

Grövelsjön

Jakt

Jojkning

Kultföremål/samiska seitar

Kyrka

Lappland

Magi

Mordförsök

Nationella minoriteter, romer

Nationella minoriteter, samer

Norge

Norrland

Nybyggare

Nödår

Offerdjur

Religion/hedniska offerriter

Religion/samisk

Romer

Rätt/territoriell

Rättvik

Salsfjellet

Samboförhållanden

Samekåta

Samer

Slagsmål

Slåtter

Svält

Sylgården

Tjuvjakt

Valdalen

Vildmarksliv

Viskepelse

Älvdalen

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	35 mm
Längd i meter	2809

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm
Längd i meter	2942

Typ	Duplikatpositiv Huvudtext
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild för OP
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ Huvudtext
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Tonpositiv
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Slutmix
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	INGEN MANS KVINNA
Tryckeri	Robert E. Petersen offset-bogtryck

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	INGEN MANS KVINNA En stor och dramatisk vildmarksfilm i färg.
Tryckeri	Fotopress

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	INGEN MANS KVINNA
Tryckeri	J. Olsén litogr.anst.
Affischdesign	Walter Bjorne

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	INGEN MANS KVINNA
Tryckeri	Ewes O.B. -tryck

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Ingen mans kvinna. Filmscenario. Av Gardar Sahlberg efter Bernhard Nordhs roman.
Omfång	155 s. Rollista (1 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Ingen mans kvinna.
Omfång	22 s. + 1 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Keines Mannes Weib.
Omfång	15 s. + 1 s.
Språk	Tyska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Ingen mans kvinna. Trailer.
Omfång	1 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Ingen mans kvinna. Filmscenario. Av Gardar Sahlberg efter Bernhard Nordhs roman.
Omfång	155 s. Rollista (1 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Ingen mans kvinna. Filmscenario. Av Gardar Sahlberg efter Bernhard Nordhs roman.
Omfång	155 s. Rollista (1 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Kringmaterial
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Färg papper	1
Bakombild papper	2
Album	Ja

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Tyska