Alla tiders 91:an Karlsson (1953)

Media (1 st)

Originaltitel	Alla tiders 91 Karlsson
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Gösta Bernhard
Manus	Gösta Bernhard Harry Iseborg
Förlaga	91:an Karlsson (Fiktiva personer)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Film AB Imago
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1953-09-07

Medverkande

Gus Dahlström
91:an Mandel Karlsson, beväring/viking

Holger Höglund
87:an Axelsson, beväring/Röde Orms skrivare

Iréne Söderblom
Elvira, major Morgonkröks hembiträde/häxerimisstänkt flicka/Elvira, Röde Orms dotter/nunna

Fritiof Billquist
korpral Revär/Lauko, estnisk vikingahövding/kanslist hos Karl XII

Gösta Bernhard
major Morgonkrök/Röde Orm

Rut Holm
majorskan Morgonkrök/Röde Orms hustru/abbedissan Magdalena

Visa fler

Handling

Stockholm firar 700-årsjubileum. Längs Strandvägen drar studenternas karnevalståg med många spexiga inslag. De bägge beväringarna 91 Karlsson och 87 Axelsson ligger på kasern och...

Visa hela handlingen

Press

91:an Karlssons ankomst till huvudstaden på Annandag Jul tycks ha rågat måttet för ett par av de filmrecenserande tidningarna. AB omnämnde i korthet filmens innehåll utan kommentar; SvD...

Visa all press

Stockholm firar 700-årsjubileum. Längs Strandvägen drar studenternas karnevalståg med många spexiga inslag. De bägge beväringarna 91 Karlsson och 87 Axelsson ligger på kasern och väntar på permission. 91:an hoppas få gå ut och fira med major Morgon!krööks förtjusande hembiträde Elvira. Dessvärre blir det i stället straffkommendering, eftersom de bägge kumpanerna "råkat" byta ut manskapets uniformer mot dräkter tillhörande ett teatersällskap. De åläggs att städa regementets bibliotek, där 91:an under arbetet får ögonen på Per-Erik Lindorms "Stockholm genom sju sekler". Av en händelse knuffar 87:an till den stege på vilken 91:an sitter. Denne faller hårt i golvet och förlorar medvetandet.

I drömmens värld utber sig 91:an av den för ovanlighets skull vänlige korpral Revär att få permission sjuhundra år bakåt i tiden. Med denna anhållan beviljad vandrar 91:an genom det ena århundradet efter det andra och möter en stafettlöpare med fackla på väg till Stockholms Olympiad 1912, en något förvirrad Karl XII, Jonas Alströmer med sin potatis och en flyende Gustav Vasa med tandvärk. På 1400-talet sjunger han duett med en vacker flicka, som misstänks vara häxa. Av Birger Jarl får han veta att Stockholm grundlades långt före jarlens tid.

Nästa anhalt är vikingen Röde Orms hus. Där dricks starkt mjöd och två bröstbreda kämpar går en match i sågspånet framför Orms bord. Då förlustelserna närmar sig klimax invaderas Orms ägor av estniska vikingar under ledning av Lauko (Revär). Det ser illa ut för Orm, men 91:ans cigarettändare räddar den svenske vikingen och hans folk. Ett så effektivt sätt att göra eld kan Lauko inte motstå; inte heller kan han låta bli att bränna ned en och annan uppländsk stad. I sällskap med Röde Orms runskrivande sekreterare (87:an) flyr 91:an till ett kloster och får där bevittna hur nunnorna dansar balett i bikini -- eller är det bara en önskedröm? Vid abbedissans återkomst från en resa får de till noviser utklädda beväringarna svårt att dölja sin verkliga identitet.

Efter ett nytt möte med Karl XII återkallas 91:an till samtiden av en hink vatten, som 87:an häller över honom.

Nästa dag blir det exercis på heden under korpral Revärs befäl. 87:an får erfara att en rundkullig filthatt inte skyddar lika bra mot slag som en stålhjälm. På fritiden uppvaktar han intensivt Elvira och köper blommor för upplånade hundra kronor, då han tror sig förstå att hon har 20 000 innestående på en bankbok och måste vara ett gott parti. Boken tillhör dock majoren, och när sanningen går upp för 87:an svimmar han. Han väcks av en onådig Morgonkröök, som på 87:ans fötter igenkänner sina egna skor.

Regementschefen startar en kampanj för bättre ordning och högre moral på logementen. 87:an gör sitt bästa för att misskreditera 91:an i befälets ögon men råkar själv värst ut. Jagade av korpral Revär låser de två beväringarna in sig i sprängämnesförrådet, varifrån de kastar ut en dynamitgubbe. Den hamnar i det pågående bygget av en ny arrestlokal och sveper upp en sotsvedd Revär i den delvis raserade byggnadsställningen. För detta illdåd utdöms straffexercis. Vad Revär inte märker vid verkställandet är att 91:an och 87:an satt på sig ansiktsmasker i nacken och således utför de beordrade kroppsrörelserna åt "fel håll". Översten förklarar sig emellertid mycket nöjd med deras prestationer.

Särskilt stolt är chefen över den till sist färdigställda arrestlokalen, som invigs under högtidliga former med bl a ett fyrfaldigt leve. Utvalda till invigningsarrestanter är 91:an och 87:an. Den senare lyckas från sin sida av gallret rycka mössan av korpral Revär, som lovar att skriva rapport om saken. I slutscenen framträder majoren Morgonkröök, förklarar dagens övningar slut och kommenderar hem publiken med ett militäriskt "höger och vänster om marsch!".

Pressreaktion Svensk filmografi

91:an Karlssons ankomst till huvudstaden på Annandag Jul tycks ha rågat måttet för ett par av de filmrecenserande tidningarna. AB omnämnde i korthet filmens innehåll utan kommentar; SvD uteblev från evenemanget och Ny Dags recensent L-n nöjde sig med en hälsning på tre rader: "Alla tiders fiasko. Plumpt, platt, torrt. I form av skokräm är den dock välkommen åter."

Med undantag av StT behandlade pressen denna militärfars som ett sorgebarn. Gösta Wernlöf (Expr) grämde sig över att ett "finurligt uttänkt" uppslag "bara blivit en hafsfilm med bondkomik av det mesta". MTs recensent, dold bakom bokstaven -S, hade märkt att Gösta Bernhard "lagt in en och annan 'nyhet', men hur man än vänder på den fjärdingen så blir det gammal hack- och skåpmat i alla fall". "Man kan den misslyckade korpralen och de halvtossiga officerarna i det här laget." Steinar Olsen (AT) ville inte riktigt tro att Gösta Bernhard bar ansvaret för manus och regi, och om det verkligen förhöll sig så, undrade han vad Bernhard "gjorde med högerhanden under tiden".

DNs Jerome förmodade att han sett "åtminstone julens bottenrekord i fråga om enkel och dum underhållning" och vände sig särskilt mot plumpheten i den scen där "en handfull nunnor i ett kloster plötsligt börjar dansa balett i osmakliga bikinibaddräkter". "Det var övermåttan gräsligt", tyckte Jerome.

Mauritz Edström (Arbetaren) fann det tragiskt att svenska staten belönade produkter av detta slag "med återbäring på nöjesskatten, när de rimligen borde beläggas med sjudubbel straffskatt". "I någon av sina schlager", skrev Edström, "försvarar Povel Ramel sina upprepningar med att ha karbonpapper i mun. Med samma förkrossande logik kan Gösta Bernhard och hans medhjälpare försvara idiotierna och plumpheterna i denna nya 91:an-historia med att de har soptunnor i käften och små dårhus där hjärnan annars brukar vara placerad".

Kommentar Svensk filmografi

1953 års 91:a var den fjärde i serien av filmer, föregången av 91:an Karlsson (1946/15), 91:an Karlssons permis (1948/9) och 91:an Karlssons bravader (1951/30). På 50-talet följde ytterligare tre filmer (1956/4, 1958/5, 1959/12) och så sent som 1977 dök den bekanta figuren upp i 91:an och generalernas fnatt (stockholmspremiär på China 26.11).

Inspirationen till 91:ans äventyr hämtade Gösta Bernhard denna gång bl a i Stockholms 700-årsjubileum, vars firande officiellt inleddes 17.6.1953 med regatta på Mälaren och medborgartåg till Stadshuset. Studenternas karnevalståg, glimtvis inklippt i början av filmen, gick dock av stapeln redan i maj. Frans G Bengtssons (1894-1954) två äventyrsromaner från vikingatiden "Röde Orm -- Sjöfarare i Västerled" (1941) och "Röde Orm -- Hemma och i Österled" (1945) tycks även ha satt Casino!direktörens fantasi i rörelse. Däremot hämtades knappast några betydelsefulla uppslag från Per-Erik Lindorms bokfilm "Stockholm genom sju sekler -- Från Birger Jarl till Gustav VI Adolf" (Sohlmans 1951), vilken Gus Dahlström råkar få i händerna.

Filmen inspelades under olika perioder våren 1953, med musikupptagningar i början av året och scentagningar från slutet av februari till mitten av maj.

Sin vana trogen fogade Gösta Bernhard en lätt urskuldande prolog till filmen: "Tag 91 Karlsson för vad han är -- en liten snäll soldat från den gamla goda tiden, som på något sätt också lever i nutiden -- hoppas på framtiden . . . men kanske allra mest ändå -- på fritiden."

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se