Originaltitel | Våld |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Manus | |
Förlaga |
|
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Utmärkelser |
|
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Dialogspråk |
|
Sverigepremiär | 1955-09-26 |
Handlingen utspelar sig åren 1938-40. Klas Rylén står inför krigsrätt anklagad för vapenvägran. Han erkänner. Åklagaren yrkar lagens strängaste straff. Klas förs ut i väntan...
Majoriteten kritiker mottog Våld med respekt och beröm, om än inte utan reservationer. Direkt negativa var endast Staffan Tjerneld i Expr (han kallade filmen tjatig) och Kaj Axelsson i AT...
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Distributionstitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Produktionsledare | |
Foto | |
Musik |
|
Arkitekt | |
Klippning | |
Ljudtekniker |
|
Regiassistent | |
Rådgivare |
|
Scenario | |
Inspelningsledare | |
Inspicient | |
B-foto | |
Elektriker | |
Musikarrangör | |
Orkesterledare |
Lars Ekborg | Klas Rylén | ||
Doris Svedlund | Vera Nilsson | ||
Gunvor Pontén | Helen Iverson | ||
Sven-Eric Gamble | Norin | ||
Helge Hagerman | kapten Fränne, kompanichef | ||
Carl-Olof Alm | Enok Mellberg | ||
Per Sjöstrand | Sjunnesson | ||
Lars Hofgård | Ljung | ||
Kåre Santesson | korpral Broman | ||
Karl Erik Flens | sergeant Råby | ||
Märta Dorff | Veras mor | ||
Lars Egge | domaren i krigsrätten | ||
Gösta Prüzelius | åklagaren | ||
- | Ej krediterade: | ||
Ragnar Klange | fanjunkare Iverson, Helens far | ||
Jan-Olof Rydqvist | korpral Andersson | ||
Josua Bengtson | Klas morfar | ||
Hans Bendrik | vicekorpral, i vaktpatrullen | ||
Olof Frenzel | vicekorpral, i vaktpatrullen | ||
Åke Lagergren | dagkorpral | ||
Verner Edberg | korpralselev | ||
Åke Ljungquist | korpralselev | ||
Sture Ström | korpralselev | ||
Håkan Serner | dagkorpral, postutdelare | ||
Ingvar Larsson | volontär | ||
Torsten Bladh | volontär, sedermera korpral | ||
Sven Blohm | volontär, sedermera korpral | ||
Robert Demander | volontär, sedermera korpral | ||
Roland Hedlund | volontär, sedermera korpral | ||
Curt Häggblad | volontär, sedermera korpral | ||
Rune Hägglund | volontär, sedermera korpral | ||
Lennart Pettersson | volontär, sedermera korpral | ||
Carl-Olof Ek | värnpliktig | ||
Sigvard Holstad | värnpliktig | ||
Olle Johansson | vaktpost som hämtar Rylén i logementet | ||
Evert Lindberg | värnpliktig | ||
Sten Mattsson | värnpliktig | ||
Hildur Lindberg | servitris på kaféet | ||
Anne-Marie Machnow | flicka tillsammans med Helen utanför konditori Alexander | ||
Eivor Andersson | flicka tillsammans med Helen utanför konditori Alexander | ||
Elsie Ellingsson | flicka tillsammans med Helen utanför konditori Alexander | ||
Marianne Kjellqvist | flicka på Stadshotellet | ||
Anita Ljungberg | flicka på Stadshotellet | ||
Birgitta Claesson | flicka på Stadshotellet | ||
Birgitta Böhm | flicka på Stadshotellet | ||
Gustav Roger | ambulansbiträde | ||
Ove Kant | ambulansbiträde | ||
Stina Setterlund | servitris på Stadshotellet | ||
Märtha Andersson | servitris på Stadshotellet | ||
Uno Andersson | ledamot av krigsrätten | ||
Alfred Svensson | ledamot av krigsrätten | ||
Abdon Palmefeldt | auditör i krigsrätten | ||
Per Elam (som Per Gunnar Elam) | menig i rättssalen | ||
- | Ej identifierade (troligen bortklippta i den slutliga filmen): | ||
Gunlög Hagberg | flicka | ||
John Starck | man på en bro | ||
Sven-Axel "Akke" Carlsson |
Produktionsbolag | AB Svensk Filmindustri | ||
---|---|---|---|
Distributör i Sverige (35 mm) | AB Svensk Filmindustri | 1955 | |
Laboratorium | AB Svensk Filmindustris filmlaboratorium | ||
Smink | Firma Carl M. Lundh AB |
Handlingen utspelar sig åren 1938-40.
Klas Rylén står inför krigsrätt anklagad för vapenvägran. Han erkänner. Åklagaren yrkar lagens strängaste straff. Klas förs ut i väntan på dom.
Klas ser tillbaka på det som varit. Hur kunde det bli så här? frågar han sig:
Ett antal nyvärvade volontärer anländer till ett regemente. Klas är en av dem. En annan är den timide Ljung som när han på logementet tar fram en bibel, genast blir hånad av den gapige Mellberg. Men den rättrådige Norin träder emellan och tvingar Mellberg att be om ursäkt.
Volontärerna får besök på logementet av korpral Broman i spetsen för några unga underbefälskamrater. Broman vill visa sin makt och sätta sig i respekt. Gänget tar sig bland annat för att slita upp de bäddade sängarna. Då blir Klas rasande och drar fram sin bajonett. Han rispar Broman som börjar blöda, och intränglingarna lämnar logementet.
Klas och Ljung lär känna ett par flickor i stan, Vera och Helen. Vera bor hos sin mor som inte tycker om att dottern umgås med knektar. Helen är dotter till en fanjunkare på regementet.
Helen tar med sig Ljung hem. Han talar om sin tro. Hon tar honom i famn och kysser honom.
Medan Klas allt mer vantrivs med meningslösheten i de militära övningar han tvingas utföra, fördjupas kontakten mellan honom och Vera. Hon säger att hon älskar honom.
Efter ett sent möte med Vera stöter Klas ihop med korpral Broman -- som lovar att göra livet till ett helvete för honom.
En kväll vill Vera berätta för Klas om sitt tidigare liv. Men han vill inte lyssna. Jag har också haft andra, säger han.
Samma kväll träffar Ljung Helen på gatan. Hon har sällskap med några väninnor. Jag måste få träffa dig, säger han. Hon säger att hon måste sticka. Du är ju min flicka, säger han. Det har han missförstått, förklarar hon.
Ljung kommer för sent tillbaka till regementet, och förseelsen anmäls av Mellberg. Ljung sätts i arrest. Och medan Ljung är ur vägen, uppvaktas Helen av Mellberg. Kamraterna på logementet är upprörda.
Efter arreststraffet berättar Ljung om sin förtvivlan för Klas. Ljung talar också om sin mor som super och bedrar hans far -- och om hur denne lärt honom kärlekens bud.
Norin tycker att Ljungs kärleksnöd gör Mellberg förtjänt av en näsbränna. Och en morgon visar Norin Mellberg en liten porslinshund, en present från Mellberg till Helen. Norin har tagit med den som bevis: Han har varit hos Helen i natt.
Klas tar farväl av Vera. Han ska resa i väg på norrländska vinterövningar.
Uppe i norr får Klas ett anonymt brev: Vera har synts på bio med en flygare som är känd för att vara svår på fruntimmer.
Mellberg, som också fått brev, berättar att Helen är med barn. Kamraterna inbjuds på förlovningskalas vid hemkomsten. Även korpral Broman får ett brev. Det anonyma brev han bett om hjälp med har skickats, läser han.
Ljung försvinner från tältlägret sedan han hört nyheten om Helen. Så småningom hittas han under en gran, svårt medtagen och nedkyld men vid liv.
Kapten Fränne och sergeant Råby samtalar om Ljung och Klas Rylén. De borde inte ha tagit värvning, säger Råby.
För att göra dugliga soldater av dem måste man förstöra något inom dem som de är till för att försvara, säger Fränne.
På natten försöker Klas smita i väg till tåget för att resa hem. Kapten Fränne upptäcker honom, stoppar honom och får honom på bättre tankar.
Återbördad till regementet får Klas veta att Vera är med barn, att hon tidigare varit tillsammans med korpral Broman och att det är denne som ligger bakom det anonyma brevet.
Klas känner sig bedragen. En kväll grips han berusad och utan permissionssedel av militärpolis -- anförd av korpral Broman. Denne utnyttjar situationen. Klas misshandlas.
Sergeant Råby kommer till arrestlokalen dit Broman fört Klas. Råby får snabbt klart för sig vad som hänt. Han lovar anmäla Broman för Militärombudsmannen. Sedan tillägger han: Det är sådana som du som ger underbefälskåren dåligt rykte.
Klas och hans kamrater har nyss blivit korpraler, när han under en stridsövning vägrar lyda kapten Frännes order. Straffet blir åtta dagars arrest.
Nu söker Klas avsked. Men avskedsansökan avslås, får han veta, när han sitter i arresten.
Klas kommer tillbaka till logementet. Han saknar Ljung. Ljung bara försvann nyss, får han veta. Förklaringen finns i en tidningsartikel. Den berättar att Ljungs far dödat sin fru.
Ljung är ensam ute i mörkret. Han ber till Gud.
Det är åter övning. Klas beordras öppna eld med kulspruta. Han vägrar först men lyder sedan. När salvan avlossas, reser sig Ljung ur en skyttegrav. Han träffas och dör.
Klas rusar genom stan hem till Vera. Hon blir mycket glad över att han återvänt till henne. Han är förtvivlad: Varför vågade jag inte stå för min vägran?
Vid nästa uppställning vägrar Klas att bära vapen.
Klas kallas in till krigsrätten för att få sin dom. Förmildrande omständigheter föreligger. Därför blir straffet två månaders fängelse samt avsked.
Klas förs över regementsgården, där hans kamrater förbereder uppbrott. Han möter Norin som berättar att det nu ska bära i väg till gränsen. Tyskarna har ockuperat Norge och Danmark.
Vera besöker Klas i häktet. Nu är det över, säger hon. Men Klas är omskakad efter att ha sett kamraternas blickar. Det var som om de tyckte att han bara tänkt på sig själv.
Vera säger att de ska vara rädda om det vackra som de har tillsammans. Klas håller med. Men, säger han, varför måste vi alltid möta våld med våld?
Censurnummer | 86766 |
---|---|
Datum | 1955-09-08 |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Originallängd | 3035 meter |
Längd efter klipp | 3034 meter |
Kommentar | I akt 4: misshandel av Klas förkortas. Kopiornas aktlängder efter censurklipp: 595-495-470-564-550-360 = 3034 meter - 111 minuter. Aktlängder: 0, 0, 0, 0, 0, 0. |
Bildformat | 1.37:1 |
---|---|
Ljudtyp | Ljud |
Ljudsystem | AGA-Baltic |
Färgtyp | Svartvit |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i meter | 3035 meter |
Längd i minuter | 111 min |
Akter | 6 rullar |
Majoriteten kritiker mottog Våld med respekt och beröm, om än inte utan reservationer. Direkt negativa var endast Staffan Tjerneld i Expr (han kallade filmen tjatig) och Kaj Axelsson i AT (se citat nedan).
DN (Jerome): "En bra svensk film. En film som bärs av ett tema och som i sin tur bär fram detta tema med åskådlig kraft och allvar. (-)
Händelserna i berättelsen utspelas åren kring andra världskrigets utbrott och slutar med tyska överfallet på Danmark och Norge. Det kan inte hjälpas att detta slut just för hjältens del blir en slags antiklimax, det luckrar upp hans jordmån, tycks -- för ett ögonblick åtminstone -- rubba hans cirklar. Här en svaghet i filmen.
Men annars måste man ge Våld ett över hela linjen ganska reservationslöst beröm.
Våld är utan tvivel Lars-Eric Kjellgrens hittills starkaste, bäst genomarbetade film. Den visar hans styrka både som individuell instruktör och bildberättare i brett format. Naturligtvis har han haft en stor tillgång i det dramatiskt balanserade och skickligt utformade manuskriptet, men detta räcker ändå inte till att förklara framgången.
Kjellgren har skapat ett levande kollektiv av mannarna på Ryléns 'lucka', här bryter sig de olika karaktärerna mot varandra i belysande och övertygande episoder. I förgrunden står -- inte bara tack vare rollens omfång -- Lars Ekborgs gestaltning av Rylén. Kjellgrens regi har kramat ur skådespelaren allt vad denne har av känsla, inlevelse och patetisk kraft, och det visar sig vara inte så litet. Och ändå slår Ekborg sällan eller aldrig över. Han är öm och skygg i sin längtan efter kärlek samtidigt som han finner starka och övertygande uttryck för sin avsky mot våldet. En minnesvärd prestation.
Man glömmer inte heller Sven-Eric Gambles humörfriske och renhårige Norin -- det är han som också svarar för berättelsens tämligen fåtaliga muntra intermezzon -- och Lars Hofgårds veke, känslige Ljung. Carl-Olof Alms militaristiskt anstuckna korpralsämne är en blandning av osympatiskt kryperi och sympatisk naivitet, och Per Sjöstrand -- i rollen av pliktförkunnare -- tappar inte heller han alla mänskliga drag. Helge Hagerman hade det nog -- något i berättelsens periferi -- allra svårast med sitt jobb att vara på en gång slavdrivare och människovän, men skådespelarens skicklighet och rutin klarade åtminstone de värsta svårigheterna."
StT (Robin Hood): "I Våld möter vi Lars-Eric Kjellgren som mognad, tekniskt fullärd regissör. Där har vi fått en ny berättare, en ny Arne Mattsson, kanske inte så kraftfull, men i stället med fint sinne för att få människorna sammanhängande och hela, med intresse för människorna och deras problem.
Våld är en film om människoindividen. Och ändå tycker man att miljöskildringen är det bästa. Kjellgren har fått kamratlivet, samvaron i logement och krogar så spontant och äkta, slitet under övningar och manövrar så riktigt, att man njuter av filmen oberoende av hur de speciella, mänskliga problemen lösts. Våld är en ljus och glad film, trots att det behandlade huvudproblemet är allt annat än ljust.(-)
Rylén är mera en personifikation av fredens och antimilitarismens idé än en levande människa -- det är manuskriptets och filmens svaghet. Man har t.ex. svårt att förstå varför det skall vara så särskilt motbjudande för honom att i filmens slut skjuta till måls med maskingevär -- han har ju varit med om värre. Men just målskjutningen medför filmens klimax och vändpunkt. Det är en konstruktion!
Och man får inte heller klart för sig hur det skall gå. Förvandlas Rylén till övertygad militarist genom kvinnans (Doris Svedlund) 'förädlande' inflytande? Högst osannolikt.
Om Rylén är oklart tecknad i manuskriptet efter Wahléns bok, så lyckas Lars Ekborg göra honom både riktig, mänsklig, öm och levande i de enskilda scenerna och regissören Kjellgren har -- nästan -- trollat bort de psykologiska skavankerna i helhetsbilden. (-)
Våld undviker att skratta åt esteticism i bildkompositionen, men Åke Dahlqvists foto är mycket bra. Detsamma kan sägas om 'musiken', som i stort sett inskränker sig till ett enda instrument -- trumma."
AT (Kaj Axelsson): "Om Våld alltså i och för sig är en ambitiös militärfilm, måste man ändå reagera och reagera starkt mot den. Den uppges nämligen bygga på Ingvar Wahléns roman 'Gänget', och på den punkten krävs protest. Det är visserligen sant att filmen Våld spelar med i stort sett samma personer som romanen, nästan hela gänget är med. Det är också sant att vissa händelser är desamma i filmen och boken.
Det är slutligen också sant, att en del av de tillbakablickande och psykoanalyserande avsnitt, som gjorde Wahléns bok så värdefull och upplysande, har kommit med. Men det är ändå två helt olika berättelser man fått uppleva.
Wahléns fina bok var en konsekvent protest mot militarismen i alla dess former, mot själlösheten, mot pennalismen, mot dödandet. Där fanns ingen kompromissens anda. På det materialet har Kjellgren och Olle Länsberg -- enligt uppgift en gång stamanställd liksom Wahlén -- skrivit en film, bland vars förtexter man endast saknar denna: Godkänd för publicering av försvarsstaben. Av Wahléns såriga pacifism har framgått en patenterad folk-och-försvars-anda signerad major Stig Facht. Alla de unga volontärernas problem och konflikter löses enkelt och gesvint av en kompanichef som inte fanns då Wahléns gäng gjorde sina militära lärlingsår uppe på Berget. (-)
Det är närmast en utmaning att förebära släktskap med en roman, vars innersta syfte och tendens man går tvärtemot. Men Våld är dessutom -- och det är kanske ännu värre -- en våldtäkt på sanningen. Ty Ingvar Wahlén bygger sin roman på levande verklighet, det kan kanske få betygas av en som inte bara varit stamanställd utan dessutom varit det på samma regemente som Wahlén."
Inspelningen av Våld påbörjades 3.3.1955 och avslutades 9.6.1955.
Ingvar Wahléns (1925-1989) roman "Gänget" utkom 1953.
Kaj Axelssons anklagelse i AT (se ovan), att Våld präglas av en "patenterad folk-och-försvars-anda" som står i motsättning till tendensen i Wahléns roman, kan belysas med en passus ur Svensk Filmindustris pressmaterial:
Det anges att Våld bygger på Wahléns roman, "och den skildrar en grupp stamanställdas liv och problem under trettiotalets sista år.
Det är ingen hemlighet, att militärmyndigheterna till en början var negativt inställda till en filmatisering av Wahléns avslöjande bok. Hans skildring av yrkets missförhållanden har kanske inte samma motsvarighet i dagens demokratiserade försvarsmakt. Efter åtskilliga förhandlingar godkändes emellertid ett manuskript, som också i demokratisk anda ingalunda undertryckte de faktiska omständigheterna."
1955-03-03 | 1955-06-09 | |||||
Filmstaden | Råsunda | Sverige | (ateljé) | |||
Piperska muren | Stockholm | Sverige | ||||
Utanför Dramaten | Stockholm | Sverige | (m.fl. platser i Stockholm) | |||
Utanför biografen Bristol på Råsundavägen | Solna | Sverige | ||||
Järvafältet | Solna/Sundbyberg | Sverige |
Sverigepremiär | 1955-09-26 | Palladium | Helsingborg | Sverige | 111 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
1955-09-26 | Röda Kvarn | Uppsala | Sverige | 111 min | ||
1955-09-26 | China | Örebro | Sverige | 111 min | ||
Urpremiär | 1955-09-26 | Palladium | Helsingborg | Sverige | 111 min | |
1955-09-26 | Röda Kvarn | Uppsala | Sverige | 111 min | ||
1955-09-26 | China | Örebro | Sverige | 111 min | ||
Stockholmspremiär | 1955-10-24 | Palladium | Stockholm | Sverige | 111 min | |
TV-visning | 1971-07-30 | TV1 | Sverige | 106 min | ||
1992-06-15 | TV2 | Sverige | 106 min | |||
1999-01-11 | SVT1 | Sverige | 106 min |
Originaltitel | Always Romantic | |
---|---|---|
Kompositör | Allan Gray |
Originaltitel | Florentinermarsch | |
---|---|---|
Kompositör | Julius Fučík | (1907) |
Originaltitel | SF-journalens signaturmelodi | |
---|---|---|
Kompositör | Jules Sylvain |
Originaltitel | Din klara sol går åter opp | |
---|---|---|
Kompositör | Johann Georg Störl | (1710) |
Textförfattare | Johan Olof Wallin | (svensk text 1814) |
Sångare | kör | (inslag från filmen "Kronans kavaljerer" (1939) |
Originaltitel | Dramatic Montage | |
---|---|---|
Kompositör | Allan Gray |
Originaltitel | For He's a Jolly Good Fellow | |
---|---|---|
Sångare | kör |
Originaltitel | On the Banks of the Wabash (Far Away) | |
---|---|---|
Kompositör | Paul Dresser | (1897) |
Textförfattare | Paul Dresser | (engelsk text 1897) |
Karl-Ewert | (svensk text 1914) |
Originaltitel | Nu är det sommar, nu är det sol | |
---|---|---|
Textförfattare | Eric Engstam | |
Sångare | Sven-Eric Gamble |
Originaltitel | Helan går | |
---|---|---|
Sångare | kör |
Originaltitel | Say, Brothers, Will You Meet Us? | |
---|---|---|
Sångare | kör |
Folket i Bild | Stockholm | 1955 | Lars-Eric Kjellgren | ||
---|---|---|---|---|---|
Stockholm | 1955 | Sven-Eric Gamble | (roll) |
1930-tal |
1940-tal |
Alkoholmissbruk |
Befälselev |
Domare/krigsrätt |
Främlingskap |
Förnedring |
Försoning |
Kamratskap/manligt |
Krigsrätt |
Mord |
Officer |
Otrohet |
Regementen |
Religion |
Samvetskval |
Stockholm/Järvafältet |
Svartsjuka |
Underofficerare |
Uppsägningar |
Vapenvägran |
Volontär/militär |
Äktenskap |
Åklagare/krigsrätt |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 3037 |
Typ | Originalnegativ bild |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Typ | Originalnegativ bild Huvudtext |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Typ | Tonnegativ |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Typ | Tonnegativ Huvudtext |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | VÅLD |
Tryckeri | Zetterlund & Thelanders boktryckeri AB |
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | VÅLD |
Tryckeri | Zetterlund & Thelanders boktryckeri AB |
Affischdesign | GöstaX Åberg |
Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | Lars Ekborg och Doris Svedlund i VÅLD |
Tryckeri | Esselte |
Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | Scen ur Lars Ekborg ur filmen VÅLD |
Tryckeri | Esselte |
Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | Lars Ekborg och Sven-Eric gamble i VÅLD |
Tryckeri | Esselte |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Pressklipp |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Av Ingvar Wahlén. Bearbetning: Olle Länsberg och Lars-Eric Kjällgren. |
Omfång | 176 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Omfång | 178 s. Miljölista (2 s.) ingår. |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Omfång | 29 s. + 1 s. (Produktionsuppgifter). |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Omfång | 29 s. + 1 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | Trailer. |
Omfång | 1 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Synopsis |
---|---|
Manustitel | Det hårda havet, av Ingvar Walén. |
Omfång | 43 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Omfång | 29 s. + 1 s. produktionsuppgifter och rollista. |
Språk | Svenska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | SET |
---|---|
Bakombild papper | 1 |
Album | Ja |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|