Rasmus, Pontus och Toker (1956)

Media (1 st)

Originaltitel	Rasmus, Pontus och Toker
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Stig Olin
Producent	Olle Nordemar
Manus	Astrid Lindgren
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Artfilm AB
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1956-12-08

Medverkande

Eskil Dalenius
Rasmus Persson

Sven Almgren
Pontus, Rasmus kamrat

Stig Järrel
Alfredo, svärdslukare, silvertjuv

Hjördis Petterson
Berta, Alfredos medhjälpare

Elof Ahrle
Patrick Persson, Rasmus pappa, poliskonstapel

Siv Ericks
Gullan Persson, Rasmus mamma

Visa fler

Handling

I den lilla staden Västanvik bor familjen Persson. Pappa Patrick är polis och mamma Gullan hemmafru. Deras son Rasmus är i tioårsåldern och deras dotter Pricken i mitten av tonåren, och...

Visa hela handlingen

Press

Vänlig och lagom spännande familjeunderhållning, var pressens eniga bedömning av Rasmus, Pontus och Toker. SvD (Lill): "Hela hösten har Astrid Lindgrens Rasmus, Pontus och Toker...

Visa all press

I den lilla staden Västanvik bor familjen Persson. Pappa Patrick är polis och mamma Gullan hemmafru. Deras son Rasmus är i tioårsåldern och deras dotter Pricken i mitten av tonåren, och båda barnen går i Västanviks läroverk.

Rasmus har en hund, som heter Toker, och en bästa vän och klasskamrat som heter Pontus.

Pricken håller ihop med Joakim von Rencken. En dag upptäcker hon att han har en anteckningsbok -- en realisationskatalog, kallar han den -- där han förtecknat och klistrat in foton av tidigare flickbekanta, flickor han "säljer billigt". Men Pricken kommer aldrig att hamna i katalogen, försäkrar han.

Ett tivoli kommer till Västanvik. Rasmus och Pontus går till tivolit med en kassa på 3 kr som de tjänat på sin gemensamma affärsrörelse Aktiebolaget Förenade Skrot. Pengarna räcker dock inte långt på tivolit, och för att få se svärdslukaren Alfredo uppträda kryper de under tältduken. Men denne upptäcker pojkarna och jagar ut dem ur tältet.

Efter föreställningen håller sig Rasmus gömd i närheten av Alfredos husvagn. Han hör Alfredo tala om silverstölder med en kvinna och en man, Berta och Ernst. Ernst säger att han fått ett tips. I Västanvik finns en av landets största silversamlingar. Strax därpå upptäcks Rasmus av Alfredo och jagas i väg.

Vid frukosten nästa morgon är Pricken sorgsen. Hon berättar för Rasmus att det är slut med Joakim. Och så berättar hon om realisationskatalogen.

Rasmus bestämmer att han och Pontus -- d v s Räddningskåren för kärlekens offer -- måste rycka ut. På natten tar de sig in i Joakims hus. De hittar katalogen -- och konstaterar att Prickens foto inte finns i den. Sedan hittar de fotot som de tar med sig. På väg ut från huset upptäcker de Alfredo och Ernst som släpar på en säck. I säcken finns en massa silverpjäser som hör till Joakims fars stora samling.

Pojkarna och Toker, som har fått vänta i trädgården, följer efter Alfredo och Ernst till tivolit -- där de upptäcks. Ernst tar hand om Toker. Om pojkarna håller tyst, får de tillbaka hunden på torsdag, säger han och låter pojkarna löpa.

Rasmus och Pontus gömmer sig och följer sedan efter Alfredo och Berta, när de bär bort en säck och ett bylte. En stund senare lämnar Ernst tivolit med Toker.

Alfredo och Berta bär sina bördor till fru Anderssons källare. Fru Andersson är Bertas syster -- men hon är också granne till Pontus och har bett honom röja upp i källaren. Och intill finns dessutom Förenade Skrots lager.

När Alfredo och Berta gått, undersöker pojkarna det bylte hon burit på. Det innehåller ett par stövlar. Av Toker syns inte ett spår.

Nästa dag klipper pojkarna upp säcken som är plomberad. De tömmer den på silver, fyller den med skrot från sitt lager och syr ihop den.

Tiden går, och pojkarna kommer till tivolit för att få tillbaka Toker. De får veta att Toker finns i ett övergivet hus utanför stan och beger sig dit. Men där möter de Alfredo i stället för Toker. Hunden finns i stallet intill, säger han. I morgon får de återse den. Sedan låser han in dem.

Pojkarna lyckas efter en liten stund ta sig ur sitt fängelse. De befriar Toker och rusar till polisen.

Tillsammans med en hälare upptäcker Alfredo och Ernst att deras silverskatt består av skrot. De återvänder till det övergivna huset -- och finner Rasmus och Pontus fortfarande inlåsta. Pojkarna lovar visa var silvret finns.

De vandrar genom staden och stannar vid ett hus där de går in. Ljuset är svagt, men på ett bord glittrar silvret. Så tänds ljuset -- och Alfredo och Ernst upptäcker att de är på polisstationen. De försöker fly men hindras av Rasmus' pappa.

Det är sommarfest i Västanvik. Pricken och Joakim återförenas. De kysser varandra.

Måtte man aldrig bli sån, säger Pontus. Nej, det blir vi aldrig, säger Rasmus. Som väl är.

Pressreaktion Svensk filmografi

Vänlig och lagom spännande familjeunderhållning, var pressens eniga bedömning av Rasmus, Pontus och Toker.

SvD (Lill): "Hela hösten har Astrid Lindgrens Rasmus, Pontus och Toker gått som livligt uppskattat serieprogram i radio men det hindrade inte den ungdomliga premiärpubliken på Astoria att med höga rop och små vällustiga skratt ge luft åt sin spänning när grabbarna jagades av bovarna på film. Härav får man väl sluta sig till att de gillade underhållningen högt och rent. Och säkert är att ingen, inte ens den räddaste lillaminstingen behöver bli skrämd i d e n h ä r barnfilmen. Författarinnan vet ju precis vad ungar tål och det gör Stig Olin också, som är regissör och själv spelar den fulaste fisken i traditionellt kritstrecksrandad kostym och dolsk uppsyn. Ännu mindre kunde Stig Järrels svärdslukande Alfredo skrämma små barn -- var han en smula argsint i början, så gick det alldeles över under berättelsens gång och han blev hur ologiskt larvigt snäll som helst mot slutet.

Rasmus är Rasmus, en liten säker och ettrig krabat med ömma ögonblick, och han har definitivt vuxit ifrån det änglasöta stadiet. Sven Almgren assisterar bra som bästevännen Pontus och Elof Ahrle är solsken hela karln som polispappa Persson. De unga tu i historien, nödvändiga bara för att sätta handlingen i gång strängt taget, spelas av Torsten Wahlund och Pia Skoglund, den sistnämnda söt men inte så flicknaturlig som väninnan Monika Steijer. Bristande rutin kan ibland vara en tillgång!"

Arbetaren (Siv Widerberg): "Vänlig, välspelad, rolig och lagom spännande -- kan man begära mer av en barn- och familjefilm? Knappast. Och allt detta är Astrid Lindgrens nya film i rikliga mått. Något konstverk är det inte, men precis lagom åt alla håll. Och ingen gråt och inget 'mamma jag vill gå hem' behöver man höra i salongen. Bovarna är de vänligaste man hitintills sett på film."

AB (Filmson): "Man behöver inte vara i tioårsåldern för att ha roligt åt Stig Olins frejdiga filmversion av Astrid Lindgrens festliga radioserie. Frågan är i alla fall om man inte hade största nöjet av ungarna i salongen, egna och andras, som hör- och synbarligen uppskattade underhållningen. Det var en ren fröjd att höra ett sånt jubel och se en sån andlös spänning hos en ung spontan publik."

Kommentar Svensk filmografi

Astrid Lindgrens (1907-2002) manuskript till Rasmus, Pontus och Toker omarbetades av författaren till en radioföljetong med samma titel. Följetongen sändes hösten 1956 med start 6.10.1956. "Rasmus, Pontus och Toker" utkom i bokform 1957. Se även Kommentar till filmen Mästerdetektiven och Rasmus (1953) och Luffaren och Rasmus (1955).

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se