Grundfakta

Media (2 st)

Originaltitel Ormen : Berättelsen om Iréne
Filmtyp Långfilm
Regi
Manus
Förlaga
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1966-04-25

Medverkande

Christina Schollin
Iréne Sandström

Harriet Andersson
Wera, servitris

Hans Ernback
Bill Stenberg

Tor Isedal
sergeant Bohman

Gudrun Brost
Maria Sandström, Irénes mor

Brita Öberg
Agda Morin

Visa alla medverkande

Handling

Medan Bill gör sin militärtjänstgöring träffar han Iréne. Hon har givit sig iväg hemifrån och arbetar i köket på för- läggningen. En morgon, när hon har fridag, vill Bill att hon...

Visa hela handlingen

Press

Filmens mottagande var genomgående positivt, även om nästan alla recensenter hade invändningar eller kritiska kommentarer att göra. Mauritz Edström, som stått Stig Dagerman nära...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel

Filmteam

Regi
Manus
Produktionsledare
Foto
Musik
Arkitekt
Klippning
Ljudtekniker
Scripta
Inspelningsledare
Produktionsassistent
B-foto
Rekvisita
Kläder
Smink
B-ljud
Specialeffekter, ljud
Mixning

Medverkande

Christina Schollin Iréne Sandström
Harriet Andersson Wera, servitris
Hans Ernback Bill Stenberg
Tor Isedal sergeant Bohman
Gudrun Brost Maria Sandström, Irénes mor
Brita Öberg Agda Morin
Eddie Axberg springpojken
Lars Passgård Gideon
Björn Gustafson Mattsson
Tommy Nilson Berndt Claesson
Morgan Andersson Åke
Lars Edström Pjatten
Margareta Sjödin Inga
Signe Stade Ing-Lis
Hans Bendrik furir Svensson
Jens Christian Heusinger soldat
Pierre Lindstedt soldat
Lennart Sundberg tågkonduktören

Bolag

Produktionsbolag Minerva Film AB
AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (35 mm) Minerva Film AB 1966
Distributör i Sverige (DVD) Sandrew Metronome Distribution Sverige AB 2010
Laboratorium FilmTeknik AB

Handling

Medan Bill gör sin militärtjänstgöring träffar han Iréne. Hon har givit sig iväg hemifrån och arbetar i köket på för- läggningen. En morgon, när hon har fridag, vill Bill att hon skall åka i förväg och ordna för en fest ute i Älvsjö. Iré- ne vill helst fara hem för att göra allt bra igen, men Bill övertalar henne att låta bli.

När Bill på förmiddagen är ute på stridsövningar blir han vittne till hur sergeant Bohman paralyseras av en orm. Bill stoppar ormen i sin ryggsäck och tar till den som utpress- ning mot Bohman för att få ledigt resten av dagen.

Vid middagstid möts Bill och Iréne på ett kafé för att tala om kvällen. Servitrisen kastar ögon på Bill, och han får fort iväg Iréne för att kunna vara tillsammans med Wera, servitrisen, i rummet innanför kaféet.

På tåget till Älvsjö stöter Iréne på sin mor, som anklagar dottern för lösaktigt leverne, och då Iréne försvarar sig, råkar hon knuffa modern av tåget.

På kaféet störs Bill och Wera av Åke, som sällskapar med We- ra. Ett vilt slagsmål uppstår, Wera tillkallar militärpolis- en och Bill arresteras.

Väl framme i Älvsjö möter Iréne en springpojke, som visar henne vägen till huset och hjälper henne med förberedelser- na. Som tack bjuder Iréne pojken smaka av festspriten, och styrkt därav kastar han omkull henne. Resultatet blir ett misslyckat våldtäktsförsök, som slutar med att Iréne skrat- tar ut honom, och sedan han i ilskan och besvikelsen slagit henne, ger han sig därifrån, just som de första gästerna an- länder.

Bill rymmer från arresten och på tåget möter han Wera. För att hämnas på henne tar han henne med på festen, där han så- ledes har två flickor. Iréne blir sårad och dricker så myc- ket att hon somnar i trädgården.

När Bill och Wera kommer vacklande över gräsmattan, blir I- réne vittne till, hur Bill skuffar ned Wera i brunnen. Han rusar därifrån, Iréne halar upp Wera och visar henne vägen därifrån.

Då Iréne kommer tillbaka, försöker hon skämta som de andra, men har svårt att bli som de. Bill, som hela tiden haft sin orm i ryggsäcken, vill fram på natten visa den för sina kam- rater. Han släpper ut ormen på matbordet, och den slingrar sig fram mot Iréne och hugger mot henne. Hon skriker förtvivlat: "Det är sant. Hon är död!" - i den fasta förvissningen att modern omkommit vid fallet mot banvallen. Men Bill, som ingenting vet om detta, tänker på att han dränkt Wera i brunnen. Iréne springer ut i natten.

Bill följer efter henne. Trots allt hoppas Iréne att modern lever, och hon ber Bill följa med för att leta. Då hon ing- enting finner utmed banan, ber hon i sin lättnad att Bill ska släppa ut ormen ur ryggsäcken. Bill ser sig omkring, och upptäcker att de går utmed Nynäsbanan - och det var Söder- täljetåget som Iréne hade åkt på. I sin ovisshet om Wera blir Bill desperat och slår omkull Iréne på banvallen. Själv springer han iväg mitt i spåret. På avstånd hörs tåget som kommer närmare och närmare. Vi ser mellan hjulparen hur Iré- ne liksom manglas av tåget - medan Bill bara springer och springer... (Bearbetning av Minerva Films program.)

Censur

Censurnummer 104400
Datum 1966-04-15
Åldersgräns Tillåten från 15 år


Tekniska fakta

Bildformat 1.66:1
Ljudsystem Optisk mono
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2655 meter
Längd i minuter 97 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Filmens mottagande var genomgående positivt, även om nästan alla recensenter hade invändningar eller kritiska kommentarer att göra.

Mauritz Edström, som stått Stig Dagerman nära vid den tid då romanen skrevs, konstaterade i sin recension i DN att:

"...den är den svenska 40-talsfilm som aldrig blev gjord på sin tid. (-) Jag upplevde "Ormen" inte minst för dess trohet mot Dagermans text, för att den tycktes tala diktar- ens egen röst och naket, hårt och rakt förmedla ett av de främsta litterära dokumenten om 40-talet. (-)

Här transformeras till bilder, till enkla, oerhört laddade situationer, den värld som var hans. Och den var inte bara tiden - världskriget. Sveriges instängdhet i sin neutrali- tet, den plötsliga ångestfyllda insikten mitt i mörkret om människans situation. Allt det som vi inbegriper i 40-tals- ångesten. Talet om den har blivit en schablon. Men i Stig Dagermans fall handlade det om en inre, personlig värld -- "Ormen" är vittnesbördet om hur han upplevde det. (-)

Filmen lägger betoningen vid det Dagerman sade om våldets mekanismer. Det är här Abramsons tolkning ligger. Han har uppfört den med stor konsekvens. Från början till slut här- jas bilden av öppet eller undertryckt våld, av skräck och livsrädsla som blir brutalitet, av oförmåga till kontakt, av lust som förvandlas till plåga. Det finns knappast ett enda ögonblick av mjukhet, lugnt levande. Soldaten Bill bär sitt äckel och hat med ormen han har i ryggsäcken, basseplågaren sergeant Bohman söker tillfällen att kompensera sitt kuvade jag, servitrisen Wera sparkar och suger sig fast på männen, soldaten Gideon gråter över sin hjälplösa vekhet, och Iréne, som rymt hemifrån, är rädd för att inte klara kraven på hårdhet.

Den efter-expressionistiska stil Hans Abramson gjutit berät- telsen i, med våldsamt dramatiska överbetoningar, med hårda ljus och skuggor och symboliska stiliseringar, är förståelig, om man tänker på Dagermans språk. Men det är en filmstil jag egentligen inte är villig att acceptera just nu: den tycks mig fel, nästan oanvändbar i dagens samtal. (-)

För Stig Dagerman betydde "Ormen" ett försök att göra upp med sin egen skräck, att bli medveten om sin rädsla, att ac- ceptera och bejaka ångesten. Någonstans inom oss måste ett hårt skal knäckas sönder, någonstans måste vi såras innan vi kan leva - det var en av hans ledande tankar. (-)

I "Ormen" kan ingen öppning skönjas. Hans Abramson har gjort den sluten som en klaustrofobi och det är därför filmen känns så betydelsefull, riktig och sann tvärs igenom allt man kunde vara kritisk mot. När Bill i slutscenen springer bort från Iréne längs järnvägsrälsen har han fortfarande or- men med sig i ryggsäcken - ännu finns ingen befrielse. Ett tåg kommer, men vi får aldrig se vad som händer. Slutet på filmen bär vi alltså inom oss själva."

Lasse Bergström i Expr :

"Resultatet är i fallet "Ormen" ett verk som , åtminstone i yttre mening, är den trognaste litterära film jag på minnets väg kan spåra i modern svensk produktion. (-)

Det är rakt och hårt gestaltat av Abramson och fotografen Mac Ahlberg och det är levande framspelat av, i första hand, Christina Schollin, som blir en finare och känsligare aktris för varje film. Mot sig har hon i filmens centrala manliga roll Hans Ernback, debutant med lejonklorna ute redan i för- sta försöket. Han närmar sig oss som en svensk Brando eller Paul Newman."

Jurgen Schildt i AB:

"Dagermans bok var rotad i 40-talet och beredskapsåren. (-) Med detta postuma Sverige känner sig Hans Abramson uppenbar- ligen inte förtrogen. Han rekonstruerar efter bästa förmåga antingen det gäller pilsneretiketter eller vevgrammofoner. Atmosfärerna har däremot glidit honom ur händerna; de dager- manska och 40-talistiska förutsättningarna, allt detta som gömmer sig bakom ting och attribut. (-)

Det gäller å andra sidan inte bildspråket. På den punkten tvekar man inte att beteckna filmen som Hans Abramsons lycko- sammaste hittills. (-) Av Hans Abramsons ännu fåtaliga filmer är det ojämförligt den hårdast knutna, den visuellt starkas- te."

Leif Furhammar i SvD:

"Dagermans bok var sårig, pubertetshet, nervös och subjek- tiv, men filmen verkar jämn och stadig och nästan kylig. (-) I den sakliga och objektiva stil som Abramson valt fungerar knappast symboler. Och ormen i filmen blir heller inte vad den är avsedd att vara, en sinnebild som hos sig koncentre- rar både ångesten och människornas hela makt till ondska och destruktivitet. Den blir ett oproportionerligt utrymmes- krävande staffageobjekt, en orm rätt och slätt, som hänger i luften."

Jonas Sima i Chaplin:

"Dagermans roman är ett bränt barn av sitt 40-tal. Den store blodgivaren var Kafka.

Abramson har gått till verket med stor realistisk nit, men hans tekniskt förträffliga filmöversättning har innerst mis- suppfattat en viktig distinktion hos Kafka: verklighetsmate- rialets objektivitet är skenbar. Kafka använde liksom Dager- man realistiska fakta för sin symboliska metod, men dessa fakta förskjuts sakta mot det absurda. Verkligheten deforme- ras.

"Ormen" blir i Abramsons regi ett stycke hårt spänd realism. Ytligt sett är filmen trogen Dagerman och dennes 40-tal. Men förbindelserna med Kafka är helt bortopererade. Bara for- mellt, dvs i bild och ljus, påminner "Ormen" om sitt ex- pressionistiska ursprung. (-)

Abramsons adaptions-ambition har varit stor och utan tvivel ärligt känd. Detta är ändå, tror jag, filmens egentliga sva- ghet. Hans film är en mindre lyckad översättning, istället för en mindre lyckad tolkning. Jag hör till dem som anser att adaptiva tolkningar är de enda intressanta adaptionerna. En personlig tolkning, kanske t o m egensinnig, hade va- rit mycket mera motiverat motiv till denna filmatisering, tjugo år efter sin tid."

Kommentar Svensk filmografi

"Ormen" var Stig Dagermans (1923-1954) debutbok, utgiven 1945. Filmen bygger på dess första del, som heter "Berättel- sen om Iréne".

Filmen föranledde på grund av sina vålds- och sexscener diskussion och viss oenighet mellan censorerna vid filmens granskning i Statens Biografbyrå, varför Filmgranskningsrådet inkallades och yttrade sig om filmen den 14.4.1966. På dess rekommendation tilläts filmen utan klipp.

Filmen spelades in under hösten 1965 med början den 27 september. Den 1 december var inspelningen avslutad. Exteriörerna på banvallen spelades in i mitten av november nära Böketofta järnvägsstation mellan Billesholm och Kågeröd i Skåne. Övriga exteriörer togs under oktober dels på Ing 1, dels i Älvsjötrakten och på Lidingön.

Från början var Vilgot Sjöman avsedd som regissör för filmen men han kunde inte åta sig arbetet på grund av det samtidiga arbetet med "Syskonbädd".

"Ormen" var planerad att visas vid olika festivaler och svenska filmveckor utomlands. Urvalskommittén för Cannes-- festivalen avböjde emellertid filmen. Den visades heller inte vid någon annan festival.

Inför visningen vid den svenska filmveckan i Montreal i november 1966 förbjöds filmen av censuren i den kanadensiska delstaten Quebec. Privat visades den dock. Den visades även vid en svensk filmvecka i Tokyo.

I London visades filmen under titeln "The Serpent" i okto- ber 1967 på en av stadens mera kända porrbiografer. Kritik- en var mycket blandad.

I Väst-Tyskland visades filmen under namnet "Die Schlange". Även där var kritiken mycket blandad. En tidning kallade den i sin rubrik: "Ein seltsamer Film aus Schweden", en annan satte rubriken "Sadistisches aus Schweden".

Förlaga

Originaltitel Ormen (Roman)
Författare Stig Dagerman


Inspelning

Visningar

Stockholmspremiär 1966-08-15 Draken Stockholm Sverige 97 min
1966-08-15 Röda Kvarn Stockholm Sverige 97 min
Sverigepremiär 1966-04-25 Vågen Luleå Sverige 97 min
Urpremiär 1966-04-25 Vågen Luleå Sverige 97 min
TV-visning 1975-11-15 TV2 Sverige 93 min
1978-05-27 TV2 Sverige 93 min
Dvd-release 2010-03-03 Sverige

Utmärkelser

Guldbagge Stockholm 1966 Bästa skådespelerska Christina Schollin
Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag Stockholm 1966 (bidrag om 291 592,44 kr)
Svenska Filmsamfundet Stockholm 1966 Christina Schollin (plakett för hennes roll)

Ämnesord

Befäl
Järnvägsspår
Mordförsök
Ormskräck
Soldater
Springpojke
Tåg
Våldtäktsförsök

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Bredd 16 mm


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel Stig Dagermans ORMEN
Tryckeri Tryckeri AB Småland


Storlek Mindre än 850 x 400
Affischtitel Den brillante filmatiseringen af Stig Dagerman's chokerende roman GIFT SNOGEN (ormen)
Tryckeri Parrot Litho A/S
Affischdesign [?] Stevenov


Bestånd Manuskript

Typ Dialoglista
Manustitel Minerva film presenterar Stig Degermans Ormen berättelsen om Irène.
Omfång 17 s. Produktionsuppgifter (1 s.) ingår. Musiklista finns med i ex. 2.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Stig Dagermans Ormen.
Omfång 145 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Stig Dagermans Ormen. Nita Gamble och Hans Abramson. Augusti 1965.
Omfång 145 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Die Schlange. Nach einem Roman von Stig Dagerman.
Omfång 96 s.
Språk Tyska


Typ Dialoglista
Manustitel The serpent by Stig Dagerman the story about Irène.
Omfång 15 s. + 2 s. trailer. Produktionsuppgifter och rollista (1 s.) ingår.
Språk Svenska


Typ Kringmaterial


Typ Synopsis
Omfång 80 s.
Språk Svenska


Typ Synopsis
Manustitel Ormen. Synopsis.
Omfång 1 s.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Typ Program
Språk Tyska


Typ Reklamtryck
Språk Svenska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?