Maskulinum - femininum (1966)

Media (1 st)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Originaltitel	Masculin - féminin: 15 faits précis
Svensk premiärtitel	Maskulinum - femininum
Samproduktionstitel	Maskulinum - femininum (Sverige)
Distributionstitel	Masculin - Feminin oder: Die Kinder von Coca Cola (Västtyskland)

Regi	Jean-Luc Godard
Manus	Jean-Luc Godard
Producent	Anatole Dauman
Produktionsledare	Philippe Dussart
Foto	Willy Kurant
Musik	Jean-Jacques Debout (originalmusik)
Klippning	Agnès Guillemot Marguerite Renoir (ej krediterad)
Ljudtekniker	René Levert
Regiassistent	Bernard Toublanc-Michel Jacques Henri Barratier (som Jacques Barratier)
Pressinformation	Christine Brierre

Jean-Pierre Léaud	Paul
Chantal Goya	Madeleine Zimmer
Marlène Jobert	Elisabeth Choquet
Michel Debord	Robert Packard
Catherine-Isabelle Duport	Catherine-Isabelle
Evabritt Strandberg	kvinnan i filmen
Birger Malmsten	mannen i filmen
-	Ej krediterade:
Elsa Leroy	"Miss 19 år"
Brigitte Bardot	Brigitte Bardot
Antoine Bourseiller	Paret som repeterar i caféet
Françoise Hardy	Flickvännen i den amerikanska bilen
Chantal Darget	Kvinnan i métron

Produktionsbolag	Anouchka Films
	Argos Films SA
	Sandrew Film & Teater AB
	AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (35 mm)	Sandrew Film & Teater AB
Distributör i Sverige (DCP)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	2020

I 15 sekvenser, som Godard kallar "15 precisa fakta", möter vi ett antal parisiska ungdomar i en rad korta, uttrycksfulla situationer. I centrum står Paul och Madeleine, mellan vilka kärleken kommer och går i olika turer.

Själv har Godard sagt att filmen likaväl kunde heta "På spaning efter 1960-talets barn". Han ger den också i upptakten till filmens 12:e sekvens alternativtiteln "Barn av Marx och Coca Cola - förstå det den som vill".

Kameran följer filmens ungdomar på en skenbart slumpmässig promenad genom Paris med besök på bl a kaféer, barer, bio, i affärer och en grammofonstudio. Runt om dem brusar hela tiden det aktuella politiska läget i Paris hösten 1965: de Gaulle, USA:s Vietnam-politik m m.

Paul visar hela tiden intresse och lyhördhet för dagens politiska och sociala situation, medan Madeleine genomgående skildras som en passiv varelse, nästan helt utan intresse för världen utanför henne själv.

När filmen redan är slut, kommer som 15:e och sista sekvens ordet FEMININ på vita duken. En gevärssalva sliter abrupt bort bokstäverna i ordets mitt, så att kvar står bara FIN, d v s SLUT.

I filmen ingår i samband med ett biobesök en grov parodi på erotisk film, enligt uppgift inspirerad av Ingmar Bergmans "Tystnaden".

Censurnummer	104728
Datum	1966-08-26
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2840 meter
Kommentar	Aktindelning: 595-540-620-530-555 = 2840 m.

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2840 meter
Längd i minuter	104 min
Akter	5 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Filmrecensenterna i Stockholm var genomgående mycket positiva. Flera recensioner innehåller utförliga och lyhörda analyser av både filmen och Godard som konstnär och filmskapare. Mest utförlig i det avseendet är Mauritz Edström i Dagens Nyheter, som skriver att filmen "är en strävt nertonad frågefilm, där Godard till det yttre rör sig bland några ungdomar i tjugoårsåldern, Paris hösten 65, vars liv och attityder han pejlar. Frågorna handlar om kärlek, politik, sex och musik, preventivmedel, Bob Dylan och Vietnam.

Och filmen arbetar som en kulspruta med dess hostande ljud, i korta hamrande serier. Frågor och svar, ibland i dialogen, ibland i bilderna direkt, snabbt och ofta effektfullt arrangerade ögonblick. Fräckt och öppet. Godards kontrapunktiska textkommentarer mellan satserna. (-)

Godard betraktar här en ung generation, barn av popkulturen, levande i dagens Alphaville. Deras lilla värld, i grunden grym, obegriplig, osammanhängande, får spegla den stora världen. Och deras medvetande bestämmer inte deras liv, utan omständigheterna bestämmer deras medvetande, inskärper han så tydligt det kan göras.

Detta är i formen film som journalistik, som enkät. Godard har tagit Cinéma vérité-metoden från television och film. Men han har ett helt annat syfte än Rouch och alla andra föregångare. I själva verket är hans film en polemik mot deras sociologiska anspråk att kunna berätta en sanning och visa hur verkligheten ser ut. För honom är film 24 sanningar i sekunden, dvs det finns ingen stor sanning, bara synsätt, moment och en ständig förändring.

Godard spelar på ögonblicket, hugger sina fragment ur nuet. Han är en filmpoet som rör sig mitt inne i ett stort filosofiskt moln. Det är som poet han har sin styrka, inte som filosof. Därför kunde man vänta att han denna gång skulle komma till sin rätt på ett nytt sätt, talande mera öppet än han ibland har gjort tidigare.

Men det har åtminstone jag svårt att uppleva i första omgången. Hela filmen är ett poem om en verklighet som inte låter sig fångas, om hur frågorna redan är föråldrade när de ställs, om en verklighet som brister sönder i en hop fragment. Men detta är något som också gäller filmen. Den sakliga intervjumetoden ger också här ett falskt sken, ett sken som Godard hela tiden tvingas undanröja. Och det drabbar honom just som poet - resultatet ger en känsla av något rastlöst och ytligt. "Maskulinum-Femininum" verkar mera en skiss, ännu oklar om vart den vill, än ett färdigt verk. (-)

Detta hindrar inte att filmen ändå måste kallas sevärd - för enskilda ögonblick som lyser av intelligens, för blixtrande repliker och för några av de helt avväpnande infall Godard är en mästare i. Till dess gags hör onekligen tilltaget att förvandla det svenska avsnittet med Birger Malmsten-Evabritt Strandberg till en kall Parisparodi på kärlek i film. Men vad Godard riktigt vill med det liksom med många andra detaljer är inte lätt att genomskåda."

Lasse Bergström analyserar filmen så här i Expressen: "Vid första påseendet kan den se ut som en mycket löst komponerad film, fladdrande (-) mellan en närmast sociologisk intervju-form och korta, sketchartade infall, poetiska eller makabra.

Men när man sett den sluter den sig till en helhet: en nutidsrapport om en ung man och en vacker flicka, deras kärlek och livet omkring dem. Aldrig tidigare har, tror jag, Jean-Luc Godard demonstrerat så mycket sympati för det han låter sin kamera iaktta. Han tycks strunta i sina litterära, filosofiska och filmiska husgudar. Han går på gatorna och ser. Hans ungdomar handlar krokigt men tänker rakt. Godard visar sitt hjärta. Han älskar människor den här gången, inte Poemen, Traktaten och Mästerverken.

Det känns skönt. "Maskulinum-femininum" blåser friskt omkring oss. Verkligheten slamrar i bakgrunden. (-) Mitt i bråten går en generation som är riktig därför att den är ung.

Godards kärlek smittar. Han hjälper oss att se med klara ögon - detta märkliga liv, denna underbara film."

Carl Henrik Svenstedt koncentrerar också sin analys av filmen på Godard som filmskapare. Han skriver att hans "motto" för filmen där "formuleras av Jean-Pierre Léaud: Vad vi ville se var le film total, den totala filmen, den film vi ville leva. Omskrivet: genom filmen tar Godard ställning till livet, filmen blir en dagbok, ett åskådliggörande av idéer och känslor."

Efter att ha konstaterat att parodin på svensk film var "otroligt elak" fortsätter Svenstedt: "Den TV-film om Godard som visades i Venedig bekräftade en gammal misstanke: Sartre är den kanske viktigaste av hans andliga fäder. Hans filmer är existentialistiska dialoger, frågor, svar, prövningar och omprövningar. Den som rycks med i dialogen upptäcker i samma stund det meningsfulla i dessa samtal. Godard förväntar sig att åskådaren skall svara, och i sina avgörande stunder når han den direkthet i filmen som han hela tiden strävat mot, de korta distanser i kedjan regissör-film-åskådare som utlöser ögonblicklig reaktion. Filmen s a s tänder på alla cylindrar."

Jurgen Schildt talar i Aftonbladet om "denna hyperintelligenta och fruktansvärt rikt orkestrerade film" om de två ungdomarna Paul och Madeleine och fortsätter: "Men för Godard tjänstgör paret Paul-Madeleine enbart som en upphängningsanordning. Hans teknik är collaget och mosaiken, hopfogandet av röster och motröster och vittnesbörd till en fortlöpande sociologisk intervju om nuets franska ungdom. (-)

Godard har sitt hjärta hos den här generationen - den enda riktigt levande, den enda som ännu undgått liknöjdheten -- och han porträtterar den med en klarhet och en humor och en intensitet där de falska tonfallen verkar komplett bannlysta. (-)

Att han strax efter "Tokstollen" orkat signera en film som "Maskulinum-femininum" - så sjudande, så förgrenad, så oemotståndlig i sitt sociala och dramatiska överflöd - säger en del om arten av hans kraft och talanger. Mer och mer står det klart vad han som diktare och granskare är ute efter: speglingarna av la révolte perpétuelle, det eviga upproret.

Jag är beredd att kalla hans franska ungdomspanorama för ett mästerverk, men termen är självfallet alldeles likgiltig. Det viktiga är att han finns mitt i nutiden, att han är otålig, att han har en hjärna och två ögon och att han med deras hjälp för varje film förflyttar sig vidare, vidare."

Kommentar Svensk filmografi

Filmen är en samproduktion mellan två svenska och två franska filmbolag. Av de senare är Anouchka-Films Godards eget bolag. Samproduktionen är ett resultat av det svensk-franska samarbetsavtal, som med Svenska Filminstitutet som svensk part och Centre National de la Cinématographie som fransk part undertecknades i Paris den 5 mars 1965. Avtalet är avtryckt i Svenska Filminstitutets verksamhetsberättelse 1964-65.

Filmens manuskript är en mycket fri och personlig bearbetning av Godard av två berättelser hos Maupassant: "La femme de Paul", som ingår i "La Maison Tellier" (1881), och "Le signe", första gången tryckt i tidskriften Gil Blas 17.4.1886, senare intagen i "Le Horla" (1887). Den förstnämnda berättelsen tillhör inte de mera kända, vilket däremot den senare i hög grad gör. Den finns på svenska under bl a titeln "Tecknet".

Filmen, som är helt inspelad utanför ateljéerna, spelades in i Paris (bl a på kaféer, barer och i en biograf. I en våning, en tvättinrättning och i métron) i november och december 1965. Scenerna med parodin på svensk erotisk film togs på ett hotellrum på Hotel Continental i Stockholm i december 1965. Avsikten med denna episod var enligt Godard inte att spegla en speciell svensk atmosfär utan att ge en erotisk situation av speciell karaktär i en anonym stad i ett anonymt land.

Laboratoriearbetet, klippningen, musikinspelningen och mixningen av filmen skedde i Paris.

Filmen fick sin urpremiär i Paris i april 1966 och visades vid filmfestivalen i Berlin i juni-juli 1966. Ungefär samtidigt med att den fick premiär i Stockholm visades den i New York inom ramen för New York Festival i september 1966 och distribuerades från oktober 1966 i USA. I Storbritannien distribuerades filmen först 1967.

Filmens manuskript har tryckts på både engelska och tyska och filmen har blivit föremål för många analyser och kommentarer i den internationella filmlitteraturen. Flera kritiker har ansett att den är Godards mest konsekventa cinéma vérité-film, andra har menat att filmen knappast hör till Godards viktigaste filmer men att den likväl är typisk för honom och hans sätt att arbeta vid denna tid.

Originaltitel	La femme de Paul (Novell)
Författare	Guy de Maupassant

Originaltitel	Le signe (Novell)
Författare	Guy de Maupassant

Paris. Stockholm, Hotel Continental. Paris

Urpremiär	1966-04-22	Publics Champs-Elysées	Paris	Frankrike	104 min
	1966-04-22	Vendome	Paris	Frankrike	104 min
Sverigepremiär	1966-09-14	Olympia	Stockholm		104 min
Cinemateksvisning	2019-02-11	Filmhuset	Stockholm	Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2019-02-11

Originaltitel	Laisse moi
Kompositör	Jean-Jacques Debout
Textförfattare	Jean-Jacques Debout
Sjungs av	Chantal Goya

Originaltitel	D'abord, dis moi ton nom
Kompositör	Jean-Jacques Debout
Textförfattare	Jean-Jacques Debout
Sjungs av	Chantal Goya

Originaltitel	Si, tu ganes au flipper
Kompositör	Jean-Jacques Debout
Textförfattare	Jean-Jacques Debout
Sjungs av	Chantal Goya

Originaltitel	Tu m'as trop menti
Kompositör	Jean-Jacques Debout
Textförfattare	Jean-Jacques Debout
Sjungs av	Chantal Goya

Originaltitel	Sois gentil
Kompositör	Jean-Jacques Debout
Textförfattare	Roger Dumas
Sjungs av	Chantal Goya

Originaltitel	Comment le revoir
Kompositör	Jean-Jacques Debout
Textförfattare	Jean-Jacques Debout
Sjungs av	Chantal Goya

Originaltitel	J'ai la mémoire qui flache
Kompositör	Boris Bassiak
Textförfattare	Boris Bassiak
Sjungs av	Jeanne Moreau

Originaltitel	Konsert, klarinett, orkester, K. 622, A-dur. Allegro
Kompositör	Wolfgang Amadeus Mozart	(1791)
Framförs av	Jacques Lancelot	(klarinett)
Dirigent	Jean-François Paillard
Orkester	Orchestre de Chambre Jean-François Paillard

Originaltitel	Konsert, klarinett, orkester, K. 622, A-dur. Adagio
Kompositör	Wolfgang Amadeus Mozart
Framförs av	Jacques Lancelot	(klarinett)
Orkester	Orchestre de Chambre Jean-François Paillard
Dirigent	Jean-François Paillard

Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag	Stockholm	1967			(bidrag om 79 484,34 kr)
Festivalpris	Berlin	1966		Jean-Pierre Léaud	(skådespelarpris)
	Berlin	1966			(jugendfilmpris)
Filmbewertungsstelle (Wiesbaden)	Wiesbaden				(prädikat: wertvoll)
Silver Laurel Award

Cinéma-vérité

Debattfilm

Erotiska scener

Film i filmen

Meta-film

Paris-miljöer

Parodi på Ingmar Bergman-film

Politisk film

Pop-åldern

Sex-scener

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2828

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	103

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	MASKULINUM - FEMININUM "Masculin - Feminin" en film av Jean-Luc Godard
Tryckeri	Uddeholms Offset

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	la sexe et la jeunesse de la France d'aujourd'hui MASCULIN - FEMININ
Tryckeri	Ateliers Lalande - Wissous
Affischdesign	G. Kerfyser

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Dialoglista
Omfång	39 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Omfång	16 s.
Språk	Svenska

Typ	Synopsis
Manustitel	Avec la sourire. Jean-Luc Godard.
Omfång	6 s.
Språk	Franska

Typ	Dialoglista
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Språk	Engelska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Bakombild papper	1
Album	Ja

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Tyska