Grundfakta

Media (2 st)

Originaltitel Persona
Filmtyp Långfilm
Regi
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1966-10-18

Medverkande

Bibi Andersson
syster Alma

Liv Ullmann
Elisabet Vogler

Margaretha Krook
läkaren

Gunnar Björnstrand
herr Vogler

Jörgen Lindström
pojken, Elisabets son

Visa alla medverkande

Handling

Filmen har ingen direkt handling. Den skildrar ett tillstånd."Persona" betydde i antikens teater den mask, som skådespel- aren bar för att ange vem han representerade. I den moderna...

Visa hela handlingen

Press

Alla recensioner i Stockholmspressen flödade av lovord över filmen. Många recensenter skrev att mycket i filmen vi- sserligen var oklart för dem, men de beundrade reservationslöst den...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Internationell titel
Distributionstitel
Videotitel i Sverige
Manustitel

Filmteam

Regi
Manus
Produktionsledare
Foto
Musik
Arkitekt
Klippning
Ljudtekniker
Regiassistent
Scripta
Inspelningsledare
Kameraoperatör
B-foto
Rekvisita
Kläder
Smink
B-ljud
Specialeffekter, ljud
Mixning

Medverkande

Bibi Andersson syster Alma
Liv Ullmann Elisabet Vogler
Margaretha Krook läkaren
Gunnar Björnstrand herr Vogler
Jörgen Lindström pojken, Elisabets son

Bolag

Produktionsbolag AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (35 mm) AB Svensk Filmindustri
Stiftelsen Svenska Filminstitutet 1994
Distributör i Sverige (digital) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 2017
Distributör i Sverige (hyrvideo) (fysisk) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 1997
Distributör i Sverige (köpvideo) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 1997
Distributör i Sverige (DVD) SF Home Entertainment 2005
Laboratorium FilmTeknik AB

Handling

Filmen har ingen direkt handling. Den skildrar ett tillstånd.

"Persona" betydde i antikens teater den mask, som skådespel- aren bar för att ange vem han representerade. I den moderna psykologin har Jung definierat begreppet som "det medvetet artificiella eller maskerade personlighetskomplex som en individ anlägger i avsikt att tjäna som ett skydd, ett försvar, ett bedrägeri mot eller ett försök till anpassning inför omvärlden".

Filmen inleds med ett disharmoniskt bildflöde: Elisabet Voglers son bläddrar i Lermontovs "Vår tids hjälte", bilder ur en film i filmen i, "Fängelse", flimrar förbi liksom andra reminiscenser från tidigare Bergman-filmer som "Tystnaden", medan biografens projektionsapparat slamrar och ljuset flämtar.

Huvudpersonen, skådespelerskan Elisabet Vogler, presenteras.

Efter en föreställning av "Elektra" har hon plötsligt upphört att tala. I övrigt helt frisk har hon valt att gå in i tystnaden. Hon svarar inte på frågor och tilltal. Tystnaden är hennes mask.

Tillsammans med en sköterska, syster Alma, bosätter hon sig i en isolerad stuga på en ö. De två kvinnorna kommer efterhand varandra närmare i olika situationer och konfrontationer. Deras beroende av varandra får egendomliga övertoner. Deras identiteter börjar glida mot och in i varandra.

Växelspelet mellan dem blir ett spel om identiteter. Deras olika melodistämmor spelar kontrapunktiskt mot varandra, flätas samman till en sonat som sedan i sin tur löses upp och glider ut i intet.

Censur

Censurnummer 104736
Datum 1966-08-31
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Kommentar 1 videokassett Aktlängder: 440, 560, 570, 530, 220.


Tekniska fakta

Bildformat 1.37:1 (Normalbild)
Ljudsystem Optisk mono
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2320 meter
Längd i minuter 85 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Alla recensioner i Stockholmspressen flödade av lovord över filmen. Många recensenter skrev att mycket i filmen vi- sserligen var oklart för dem, men de beundrade reservationslöst den suveräna skicklighet, klarhet och enkelhet med vilken stoffets förtätning genomförts och situationerna gestaltats. Recensionerna var genomgående mycket långa och i ett fall, Aftonbladet, hade recensionen placerats på tidningens kultursida.

I Dagens Nyheter satte Mauritz Edström rubriken "Bergmans seger över tystnaden" över sin recension. Hans rubrik speglar på ett adekvat sätt recensentens genomgående reaktion inför filmen, inte minst i erinran om Bergmans tidigare film "Tystnaden". Liksom övriga recensenter går Edström mer in på analys än direkt recension av Bergmans film: "Ingmar Bergmans nya film "Persona" uppfattar jag som ett meddelande om en belägenhet vid den yttersta gränsen, där språket brister sönder, bilderna rämnar och verkligheten upplöses. Den kommer emot mig som en personlig bikt, ett skri av förtvivlan eller ett rop mot mörkret och tystnaden som det någonstans heter. Ett rop mot, ett försök att avvärja hotet som ligger i denna förtvivlan.

I sina senare filmer har Bergman, för att använda hans eget ord, utfört en rad långtgående reduceringar, både på det formella planet och i sin livsåskådningskamp. Aldrig har han nått så långt på den vägen som i "Persona". Med den för ögonen kan till och med bottenskrapningen i "Tystnaden" kännas som ett bländverk. Här fullföljer han linjen från kammarspelen - och man häpnar över hans förmåga att kunna driva krympningen av spelrummet vidare.

"Persona" är ett spel med bara fyra personer. Två finns endast i marginalen. (-) Och av de två återstående är det bara en som talar. (-)

Den verklighet Ingmar Bergman skapar i "Persona" rör sig om konstnärens förhållande till sin konst, hans äckel över att vara som en vampyr på livet, hans tvivel på sin förmåga att nå fram. Bergman gestaltar en misstro mot språket, ordet och bilden. Men det är inte endast konstnären det gäller; filmen sträcker sig vidare. Det är om en nästan outhärdlig upplevelse av vår ensamhet, vårt främlingskap, den handlar. Vår oförmåga att nå varann. Här kan ännu skymta tanken på en tro och en hängivenhet för en uppgift som en utväg att leva. Här kan de oerhörda sanningskraven ett ögonblick sättas i fråga: Kan vi alls leva utan att pruta på dem och acceptera våra lögner och undanflykter?

Men det finns inga lösningar - alla alternativ är prövade. "Persona" handlar om vad som återstår: att uppgå i en annan människa. (-)

Kraftmätningen mellan de båda kvinnorna är filmens handling. Denna konfrontation urladdar Bergman i en svit oerhört komprimerade scener fram till de ögonblick då illusionen om att vara någon och äga en identitet brister som en bubbla."

I fortsättningen talar Edström om "filmens oerhörda suggestioner" och skriver: "'Persona' rymmer en förtvivlan, en skräck som är alltför stor för att namnges. Den lever innanför orden och bortom bilderna. (-)

Det problematiska glappet mellan symbol och realism, som man stundom upplevt hos Bergman, har ersatts av en rad strängt konkreta situationer. Alla symboler har fallit bort - filmen är en bild som man tar till sig odelad.

Och aldrig har Bergman talat med sådan enkelhet, så obeslöjat och direkt som här. Han rör sig med en frihet som är större än någonsin, vänder sig direkt mot kameran, frågar efter inga filmiska konventioner. Han har alltid hyllat närbilden - här går han ännu närmare. Han fotograferar kropparna mot varann skulpturalt; de blir delar av varann långt innan personlighetsförblandningen skett. Till slut upplever man dem inte ens som kroppar, utan som bilder av själstillstånd. Filmen blir i varje ögonblick sin egen verklighet, där Liv Ullmanns och - framför allt - Bibi Anderssons utomordentliga spel upphör att vara spel. Rollen och masken är vad som är.

(-) "Persona" är en av Ingmar Bergmans största filmer, hans seger över tystnaden. Den är svart och svår - det enda Alma får Elisabeth att säga är "ingenting". Men ur mörkret talar Bergman med en mångtydlighet som aldrig förut, och man känner en stor tröst. Det är filmens hemlighet."

Jurgen Schildt inleder sin långa analys på Aftonbladets kultursida med att kalla "Persona" för Ingmar Bergmans "mest upprivna film, en överraskning som (-) innebär på en gång kontinuitet och stilistisk förnyelse".

I fortsättningen skriver han bl.a.: "Formellt innebär "Persona" (-) en kännbar förnyelse. Det är som om Bergman sparkat undan snyggheten, denna polityr som emellanåt gett också hans häftigaste uppgörelser ett drag av estetisk balans och självdisciplin. Med dödsförakt förirrar han sig in i det dunkel där mysterierna frodas, och hans stil har fogat sig därefter. Det är hans mest experimentella film, hans mest sprängda och kaotiska och upprivna. Den har en konstnärlig rikedom vars medel och förledande mångfald aldrig lurar honom att tappa målet ur sikte. Resultatet är för det mesta imponerande; jag kunde tillfoga skakande. (-)

Årets Bergman är, allt sammantaget, en film som kommer att utsättas för många synsätt, många varierande tolkningar, många andra förslag. Jag står oklar inför flera av dess innebörder. Men i ett avseende finns ingen tvekan kvar: det är ett våldsamt personligt utropstecken. Det är en film som inte kunde ha gjorts av någon annan."

Lasse Bergström jämför också "Persona" med "Tystnaden" i sin recension i Expressen: "Ingmar Bergman arbetar som filmdiktare allt längre ut i ensamhetens frihet och plåga. Men jämför man hans nya film "Persona" med "Tystnaden" kan man finna att plågan fått en ljusare färg och att friheten fungerar som en ny kraftkälla."

I fortsättningen av sin recension har han samma reaktion inför delar av filmen som Jurgen Schildt och säger det i sina formuleringar så här: "Över huvud taget är "Persona" en svårfångad film: man kan snara en fågel men inte dess flykt.

Där finns den nya friheten. Ingmar Bergman har långsamt arbetat sig in i en filmisk kammarspelsform, bort från orkestrering och dramatiskt skönmåleri. Kvar i "Persona" är ansikten, tystnader och ord och ett hänsynslöst mod att våga lita på att detta fungerar, som liv."

I Svenska Dagbladet skriver Leif Furhammar om filmens olika slag av illusionsbrytande och distanserande inslag som film i filmen och andra meta- eller Verfremdungseffekter: I "Persona" manipulerar han med filmresurserna på ett sätt som blir ett manipulerande med oss i salongen. Den rymmer mängder av illusionsbrytande grepp och ändå är den totalsuggestiv i sin bildverkan, tillräckligt för att man ska söka efter sansade synonymer till hypnotisk. Den växlar ständigt aspekter och utgångspunkter, temata vävs in i varandra, byter plats, vänds ut och in, ändrar förtecken. Som ett musikverk. (-)

Det är ingen film som kan tolkas som ett chiffer med en patentnyckel som hux flux gör filmen läsbar till ett gediget föredrag om Livet - den är f.ö. renare från pretentiösa aforismer, teser, visdomsord än någon tidigare Bergmanfilm."

I en ingående analys av filmen i Chaplin skriver Torsten Manns: "Ingmar Bergmans filmer förhåller sig till varandra som Mahlers symfonier; de är skenbart lika och endast variationer på samma temata, de är tillkomna under plågsamma processer, där alla spår av teknik omsorgsfullt undanröjts, deras form har helt och hållet underställts deras innehåll. Det är därför nästan omöjligt - och meningslöst - att fastställa vilken film (symfoni) som är bäst, eftersom alla äger i stort sett samma särdrag och identitet. Mahlers symfonier skildrar subjektiva intrikata själsförlopp - hos Ingmar Bergman igenkänner man i varje ny film honom själv, hans plåga och hans njutning. Det finns knappast någon botten i honom; han behöver bara vidröra materialet så virvlar allting upp igen. (-)

Elisabet Vogler är den mest komplicerade figur som Bergman någonsin skapat; och samtidigt det kanske mest adekvata uttrycket för Ingmar Bergman själv av alla hans "personae". (-)

"Persona" är sluten, plågad, nästan masochistisk i sin uppriktighet och sin vånda. Var slutar filmens figurer och var tar konstnären själv vid?"

Kommentar Svensk filmografi

"Persona" är Ingmar Bergmans 27:e film. I manuskriptet, daterat "Ornö den 17 juni 1965" kallar han filmen rätt och slätt "Kinematografi". Senare lekte han med tanken på andra titlar: "En sonat för två kvinnor", "Ett stycke kinematografi" eller rätt och slätt "Opus 27". Den slutliga titeln valdes efter påtryckning från producenten, som hävdade försäljningssynpunkter.

Inspelningen, som till den väsentligaste delen skedde på Fårö, varade från mitten av juli till mitten av september 1965.

Såväl i manuskriptet som i ännu högre grad i filmen förekommer referenser till flera av Bergmans tidigare filmer, främst "Tystnaden". Huvudpersonens namn, Elisabet Vogler, erinrar om magnetisören Vogler i "Ansiktet", som också i en given situation flydde in i tystnaden.

Bibi Andersson fick 1967 års Guldbagge för sin "sensitiva och intelligenta tolkning av identitetsproblemet i Ingmar Bergmans Persona".

"Persona" har i likhet med Ingmar Bergmans filmer från senare år mötts av mycket stort intresse utomlands och distribuerats i ett stort antal länder, nästan genomgående under sin originaltitel.

"Persona" har efter sin premiär och senare blivit föremål för talrika analyser av svenska och utländska skribenter. Bland de förra är docenten Hans Nystedt, som i en understreckare i Svenska Dagbladet den 31 mars 1968 under rubriken "Kärleken och demonerna" ingående analyserar Ingmar Bergmans filmer "Persona" och "Vargtimmen" utifrån en kristen symbolvärld.

En intressant och djuplodande essä om "Persona" skrev Susan Sontag i den brittiska tidskriften Sight and Sound, hösten 1967. Den ingick sedermera i en antologi.

Manuskriptet till "Persona" är utgivet på olika språk. Flera böcker i den internationella filmlitteraturen behandlar fil- men ingående. Se Bibliografin.

Inspelning

Visningar

Sverigepremiär 1966-10-18 Spegeln Stockholm Sverige 85 min
TV-visning 1977-03-19 TV2 Sverige 82 min
1990-12-22 Kanal 1 Sverige 82 min
1998-07-19 SVT1 Sverige 82 min
2003-08-23 SVT2 Sverige 82 min
Urpremiär 1966-10-18 Spegeln Stockholm Sverige 85 min
Videorelease 1997-10 Sverige 82 min
Annan visning 1969 Warszawa Polen
TV-visning 2007-08-08 SVT1 Sverige 82 min
Festivalvisning 2008-01-31 Capitol Göteborg Sverige 85 min
Dvd-release 2005-05-11 Sverige
TV-visning 2011-02-12 SVT2 Sverige
2014-01-09 SVT2 Sverige

Musikstycken

Originaltitel Musik i urval


Utmärkelser

Sight & Sound London 1971 (6:e plats i internationell kritikeromröstning om bästa filmer genom tiderna)
Zlota Kaczka (Gyllene Ankan) Warszawa 1969 (bästa utländska film)
Guldbagge Stockholm 1967 Bästa skådespelerska Bibi Andersson
Stockholm 1967 Högsta kvalitetspoäng (högsta kvalitetspoäng 2,8)
National Society of Film Critics 1967 (bästa film)
1967 Bibi Andersson (bästa skådespelerska)
1967 Ingmar Bergman (bästa regi)
Festivalpris Valladolid 1967 (religiösa filmer; filmklubbspris)
Pris New York 1967 (1:a plats på Village Voice lista)
Chaplin-priset Stockholm 1966 Ingmar Bergman
Stockholm 1966 Bibi Andersson (roller i denna film och i Syskonbädd)
Filmbewertungsstelle (Wiesbaden) Wiesbaden (prädikat: wertvoll)

Ämnesord

DK Drama
DK Relationer, Samliv
Film-citat
Film-i-filmen
Fårö
Identitetsproblem
Meta-film
Personlighetsklyvning
Psykiatri
Psykologi
Sjukhusmiljö
Skådespelerska
Verfremdungseffekter

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2259


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 2259


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2252


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 2253


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd DCP


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd ProRes


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel Ingmar Bergmans PERSONA
Tryckeri Uddeholms Offset


Storlek Mindre än 850 x 400
Affischtitel Ingmar Bergmans PERSONA
Tryckeri Robert E. Petersen offset-bogtryck


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Manustitel Kinematografi av Ingmar Bergman.
Omfång 89 s. + 1 s. inledning av Ingmar Bergman.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Kinematografi av Ingmar Bergman.
Omfång 90 s. + 1 s. inledning av Ingmar Bergman.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Persona. English.
Omfång 40 s.
Språk Engelska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Bakombild papper SET
Album Ja


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Portugisiska


Typ Program folio
Språk Engelska


Typ Lobby card
Språk Engelska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?