Grundfakta

Media (6 st)

Originaltitel En kärlekshistoria
Filmtyp Långfilm
Regi
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Tillåten från 7 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1970-04-24

Medverkande

Ann-Sofie Kylin
Annika Hellberg, 13 år

Rolf Sohlman
Pär, 15 år

Anita Lindblom
Eva, Annikas moster

Bertil Norström
John Hellberg, Annikas far, kylskåpsförsäljare

Lennart Tellfelt
Lasse, Pärs far, bilverkstadsägare

Margreth Weivers
Elsa Hellberg, Annikas mor

Visa alla medverkande

Handling

Filmen skildrar kärleken mellan två ungdomar. Vi får följa hur Annika och Pär träffas, möta deras bakgrund och hemmiljö, mopedgängets tuffhet och Annikas mer kvinnliga värld. Filmen...

Visa hela handlingen

Press

Pressreaktionerna var övervägande mycket positiva inför denna debutfilm -- även om några reserverade sig. Jurgen Schildt har redan fått komma till tals i innehållsreferatet. Han satte...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Internationell titel
Distributionstitel

Filmteam

Regi
Manus
Produktionschef
Produktionsledare
Foto
Musik
Klippning
Ljudtekniker
Scripta
Inspelningsledare
Produktionssekreterare
Pressinformation
Stillbildsfoto
Kameraman
Elektriker
Passare
Ljussättare
Musikarrangör
Musikmixning
Instrumentalist
Rekvisita
Kläder
Smink
Garderobiär
B-ljud
Specialeffekter, ljud
Mixning
Förtexter
Övrig medarbetare

Medverkande

Ann-Sofie Kylin Annika Hellberg, 13 år
Rolf Sohlman Pär, 15 år
Anita Lindblom Eva, Annikas moster
Bertil Norström John Hellberg, Annikas far, kylskåpsförsäljare
Lennart Tellfelt Lasse, Pärs far, bilverkstadsägare
Margreth Weivers Elsa Hellberg, Annikas mor
Arne Andersson Arne, bekant till Pärs familj
Maud Backéus Gunhild, Pärs mor
Verner Edberg Verner, Pärs farbror
Elsie Holm gäst på kräftskivan
Tommy Nilsson Roger Hellberg, Annikas lillebror
Gunnar Ossiander Gunnar, Pärs farfar
Gunvor Tännérus Gunvor, bekant till Pärs familj
Lennart Tollén Lennart, Evas fästman
Björn Andrésen Pärs kompis
Birger Carlsson Birger, anställd på bilverkstan
Christer Hellquist Pärs kompis
Roger Magnusson Roger, anställd på bilverkstan
Jan Olsson en kille
Nils Söderlund Pärs kompis
Lisbeht Tammeleht Annikas kompis, den korthåriga
Lotta Wallin Lotta, Annikas kompis, den mörkhåriga
Helen Andersson blockflöjtsflickan
Lennart Engquist Lennart Engquist, talaren på mötet
Erik Hansson en kille
Harald Jens en kille
Ingvar Lagergren Ingvar, anställd i bilverkstan
Dagfin Malm sångaren på mötet
Rune Svensson
Dagmar Sverák blockflöjtflickans mor
- Ej krediterade:
Staffan Stenström popsångaren
Wiveka Alexandersson blockflöjtflickans mormor
Raymond Johansson Landgren
Lars Wiik Lars, bekant till Pärs familj
Sol-Britt Pilotti sköterska
Sven Olsén bekant till Pärs familj
Sten Bergman popmusiker
Göran Ahlin popmusiker
Björn J:son Lindh popmusiker
Johnny Mowinckel popmusiker
Jan Bandel popmusiker

Bolag

Produktionsbolag AB Europa Film
Distributör i Sverige (35 mm) Studio 24 Distribution 2003
AB Europa Film 1970
Distributör i Sverige (DVD) Studio 24 Distribution 2008
Laboratorium FilmTeknik AB

Handling

Filmen skildrar kärleken mellan två ungdomar. Vi får följa hur Annika och Pär träffas, möta deras bakgrund och hemmiljö, mopedgängets tuffhet och Annikas mer kvinnliga värld. Filmen beskriver all osäkerhet, rädsla, ömhet och glädje som de upplever tillsammans. I bakgrunden finns hela tiden föräldrarnas verklighet, Välfärdssveriges förlorade generation. De är bittra och låsta. Deras drömmar om framtiden har gått förlorade i vardagsrutinen med bilverkstan och kylskåpsagenturen. Så kan handlingsmönstret lakoniskt återges i denna film, där stämningsmåleriet är betydelsefullare än den yttre dramatiken.

Jurgen Schildt har i sin recension i AB återgett innehållet på följande sett - vilket ger filmen mer rättvisa:

"I inledningen sitter en gammal verkare (Pärs farfar) i en sjukhuspark och formulerar, fullkomligt resignerat, vad som liknar nyckelrepliken i den här filmen: 'Dagens tillvaro är inte konstruerad för de ensamma'. Det är påståendet: resten kan ses som bevis, belysningar, illustrationer.

Ensamma - med en ensamhet som bara nödtorftigt dövas av gänget och jukeboxen - är berättelsens Romeo och Julia. 15-åringen Pär som inte vågar nalkas 14-åringen Annika och Annika som inte vågar närma sig Pär. (-)

Ensam är också flickans föräldrar; läs Margreth Weivers och (kylskåpsförsäljaren) Bertil Norström i hans livs roll. Två statusjagande människor som inte längre har någonting att säga varann och som säger det med en minkstola, en spansk linguaphonekurs och en Peugeot 404.

Ensam är flickans moster, kvinnan som blev över och som det taktfasta livet redan gått förbi. Hon har sökt lediga platser och ingen fått. Hon är en utslagen, en outsider, halvt om halvt (en smula alkoholiserad) driftkucku. (-)

Ensamma är alltså alla. Men ensamheterna i Roy Anderssons film är inte enbart eller ens huvudsakligen en fråga om konstnärlig lip och tandagnisslan. Han kan vara tragikomisk. Han kan också vara finstilt komisk, med poänger som kommer lika oväntat som snö i Sahara. När ni sett scenen med mopeden som i filmens upptakt blir omkörd av en cykel förstår ni bättre vad som menas. Och därmed är det dags att nämna det avsnitt - den förlängda svenska kräftskivan i en svensk sommarstuga vid en ännu svenskare insjövik - där tragiken och komiken i En kärlekshistoria ingår sin mest betvingande förening. Man börjar tala efter första supen och kommer loss efter andra. Efter tredje och fjärde börjar man dansa, vänslas, bli förtrolig, värma sig vid den konstgjorda gemenskapens lusteldar.

Så kommer groggarna och bakstöten. Prestigekänslan ska ha sitt. Aggresionerna kolliderar. Vid gryningens fiskafänge är den livströtte kylskåpsagenten borta i dimmorna, och vi anar en handelsresandes död. Tills liket visar sig delta i spaningarna och det slokande sällskapet vandrar tillbaks till en dag som hundra och tusen andra."

Censur

Censurnummer 139097
Datum 2003-01-14
Åldersgräns Tillåten från 7 år
Kommentar Aktlängder: 576-414-517-589-507-527-136 = 3266 m. Distribuerad i 6 akter: 576-414-517-589-507-663 = 3266 m.


Censurnummer 109066
Datum 1970-04-15
Åldersgräns Tillåten från 11 år
Kommentar Aktlängder: 575, 410, 515, 590, 510, 665.


Tekniska fakta

Bildformat 1.66:1
Ljudsystem Magnetisk stereo
Färgsystem Eastman Color
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 3265 meter
Längd i minuter 119 min
Akter 6 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Pressreaktionerna var övervägande mycket positiva inför denna debutfilm -- även om några reserverade sig. Jurgen Schildt har redan fått komma till tals i innehållsreferatet. Han satte rubriken "En film att älska" och inledde så här:

"Låt oss signalera detta först som sist: Roy Anderssons varma, humoristiska och observanta långfilmsdebut är det mest uppbyggliga som inträffat i svensk film sedan Kjell Grede anmälde sig till tjänstgöring. (-) . . . en kärlekshistoria som ifråga om lyster, äkthet och sexuell och psykologisk trovärdighet är ganska unik i Sverige; en romans som märkligt nog handlar mindre om p-piller i bakfickan på ett par tajtade jeans än om oron och växtvärkarna och det stillsamma jublet i två nymornade hjärtan. Ann-Sofie Kylin och Rolf Sohlman spelar rollerna, och så som de gör det kan vi bara råda alla bekyttade föräldraföreningar att för sin egen skull löpa till Saga och skaffa sig grundkunskaper."

Schildt jämförde också med Milos Forman -- och det var han inte ensam om:

"Denna öppna intuition känns ny och märklig och den präglar Roy Anderssons film rakt igenom och gör honom redan i starten till en filmdiktare att räkna med. Hans film gränsar till Bo Widerberg och Kjell Gredes Harry Munter och långa stunder tycker man sig känna släktskapen med Milos Forman . . . (-) Liksom Forman har Roy Andersson en fenomenal kontroll över mänskliga stormöten, med samtidiga konfrontationer och snabba kast mellan skratt och gråt. Det finns knappast en bild i hans film som inte känns levande och buren av en frisk, varm, kanske lite sorgset förvånad upplevelse av hur människor drivs av drömmar men i sin förvirrande vakenhet hamnar allt längre bort från dem." (Lasse Bergström i Expr)

Mauritz Edström i DN associerade även han till Forman men tyckte att filmen saknade "en idéstomme. Man får en mängd drivande impressionistiska bilder ur Medelsvenssons vardagsvärld." Det är visserligen först när Roy Andersson kommer in på denna "beskt taggiga bild av föräldragenerationens, medelålderns besvikelse och desperata glåmighet" som filmen blir "verkligt vägande" men den gör filmens helhetsbild en smula vag. Slutintrycket blir därför: "Ingen stor film, men Roy Andersson spelar begåvat på alla tangenterna redan från början. Han bör ha mycket mer att ge."

Hans Schiller i SvD delade denna uppfattning: "En kärlekshistoria är en ojämn men intressant debut av en regissör vi säkert kan vänta mer av. (-) Roy Andersson har sin styrka i personinstruktion och poetiska stämningar och det är när han skall integrera dem i en samhällssituation som det brister. (-) I första hand är det i balansen det brister, vissa episoder görs för långa, som inledningen och avslutningen, andra och då i synnerhet de poetiska blir för korta eller bryts tvärt både i bild och musik. Det verkar som om regissören varit rädd att bli sentimental och därför varit restriktiv när det gällt stämningsskildringar mellan de två unga, vilket jag tycker är synd för där lyser hans begåvning igenom och sensualister är dessutom något vi saknar i svensk film."

Sverker Andréason i GHT menade inledningsvis att "Det är lätt att tycka om En kärlekshistoria. Roy Andersson, debuterande långfilmsregissör, rör sig ledigt och otvunget i det folkhemska. Han verkar ha en intuitiv känsla för våra tonfall i vardags-Sverige och han gör poänger av det. Ibland kan han likna tjecken Milos Forman eller varför inte François Truffaut på dennes lekfullaste humör. Bilderna lever med ömsinta, underfundiga leenden. Människorna kan bli beskt komiska mitt i sin tragik. (-) Roy Anderssons styrka som regissör finns just i det impressionistiska iakttagandet, detta att kunna fånga just en känsla eller en stämning i flykten och rita dit den som en krumelur på filmremsan." Men liksom Edström/Schiller saknar Andréason "en stomme, något som binder ihop de enstaka, individuella bitarna, en grundidé som kunde få mönster i detta samhälle att framträda tydligare, mindre skissartat. Andersson ger oss bilder utan kommentar och analys. Det räcker ett gott stycke, men gräver man djupare i bilderna hittar man, tycker jag, en romantiker som ibland glider ut i vaghet och osäkerhet."

Även Maria Ortman i SDS beklagade det "alltför rapsodiska (-) men den innehåller de första sanna skildringar inom svensk film från den medelklassverklighet som den tjeckiska filmen har varit med om att introducera. Och det finns ingen tvekan om att den är en professionell film, en bekräftelse på att svensk film börjat formulera sig på ett internationellt språk."

Positivt överraskad på alla plan var Nils Beyer i Arbetet, medan Bernt Eklund i GP tycktes negativt överraskad av Roy Anderssons sätt att skildra vuxengenerationen. "Kan vi inte längre tala tillsammans?" utbrister han på ett ställe och avslutar: "Mellan generationerna är en glasvägg, de hör inte varandras rop. (-) Vad vill Roy Andersson säga med sin film? Jag vet inte, men jag var både road och uppskakad. Som samtalsämne kommer En kärlekshistoria att stå sig ett bra tag. Mina medhavda ungdomar förklarade att gängmiljön träffats på kornet. De var i övrigt fundersamma och sporde, som jag: Är det så här vi ser ut?"

Torsten Manns i Chaplin försvarade Roy Andersson mot vad några kallat för bristande balans och rytm i berättandet, eftersom detta berodde på Anderssons speciella "avlyssningsmetod (--) som består i att han väntar ut skådespelarna (särskilt om de är amatörer) och klipper först sedan han fått den önskade effekten. Hans film får på detta sätt en ojämn rytm som ibland känns långsam men som lika ofta upplevs som adekvat eftersom vår dagliga tillvaro präglas av dessa växlingar. Roy Anderssons bildstil är mer konventionell än utstuderad, vilket kan vara en fördel i en epok då 'jump cuts' länge varit dagens lösen."

Kommentar Svensk filmografi

Roy Andersson (f. 1943) gick ut "gamla" Filmskolan våren 1969. Han var då 26 år och hade en ganska gedigen erfarenhet bakom sig. Han var fil kand, var sommaren 1968 regiassistent åt Bo Widerberg i Ådalen 31 (1969) och en av de mest aktiva bakom kollektivfilmen Den vita sporten (1968). På Film!skolan hade han signerat en egen novellfilm som fått många lovord, Lördagen den 5/10. Ändå måste det betraktas som ganska sensationellt att han redan sommaren 1969 fick regissera sin första spelfilm. Med 25 års perspektiv på Filmskolan/Dramatiska Institutet (som den döptes om till 1970) kan det i dag konstateras att detta är enda gången som en filmskoleelev på detta sätt fått en rejäl chans omedelbart.
Kanske spelade kritiken mot Europa Film en viss roll. Gustav Scheutz, som ledde företaget fram till sin död 1967, hade i början av 1960-talet givit Bo Widerberg möjlighet att debutera och eftertryckligt slå igenom. Nu hade Scheutz ersatts av Ejnar Gunnerholm och Widerberg hade lämnat Europa Film för SF. 1968 producerade företaget för första gången inte en enda film och fick i januari 1969 tidskriften Chaplins "citronpris". Den 10 mars kallade Europa Film till presskonferens och meddelade att bolaget tänkte satsa på en helt ny begåvning, Roy Andersson. Inspelningen skulle börja så fort han hade slutat skolan. Som främsta stöd fick han Bo Widerbergs produktionsledare (Waldemar Bergendahl) och fotograf (Jörgen Persson).
Inspelningen löpte jämförelsevis smärtfritt, 16 juni - 26 augusti, vilket enbart betydde fyra överdagar, men det visade sig att Anderssons arbetssätt krävde stor filmåtgång (60 000 m), och budgeten på 1.5 mkr gick över med en halv miljon. Skådespelarna fann honom envis men fascinerande. Han gav sig aldrig och visste exakt vad han ville nå fram till - fast det inte alltid framgick av manuskriptet.
Efterarbetet drog ut på tiden och först i slutet av april kunde filmen få premiär. Det var sent på säsongen, men som alltid - när det är fråga om en verkligt bra film - spelade det ingen väsentlig roll. Kritik- och publikframgången blev omedelbar. Över 700 000 såg filmen, och 1970 var det endast Pippi Långstrump på de sju haven (1970) som sågs av flera.
Noteras kan att Andersson med stor framgång blandade amatörer och proffs. Ungdomarna var givetvis amatörer. Anne-Sofie Kylin var bara 13 år, fick omgående flera anbud men fullföljde först sin skola. Numera är hon dock verksam som skådespelerska, 1987 i Helsingborg. Rolf Sohlman som var 15 år fortsatte med skådespeleriet några år men blev sedemera regiassistent, regissör och producent - framför allt av reklamfilmer.
Populärsångerskan Anita Lindblom hade förekommit som sångerska i några militärlustspel på 1960-talet, men fick här sin första seriösa roll.
Gunnar Ossiander som hade [medverkat i Anderssons elevfilm Lördagen den 5-10 och] återupptäckts av Lars Forsberg i Jänken (1970/2) fick återigen en stor roll som farfar.
Det kan också antecknas att Björn Isfält här gjorde debut som filmkompositör - en debut som också blev ett stort genombrott. LP:n med filmmusiken gavs också ut i USA.
Över huvud taget var Roy Andersson mycket engagerad i ljudarbetet och En kärlekshistoria blev också den första svenska film som släpptes ut i stereo.
Vid Berlinfestivalen, som 1970 fortfarande hölls på sommaren, hade svensk film otur detta år. För första gången var två svenska filmer inbjudna att tävla. Baltutlämningen (1970) och En kärlekshistoria, men de politiska demonstrationer som tidigare hade stoppat Cannesfestivalen drabbade också Berlin, och festivalen avbröts några dagar före avslutningen. Baltutlämningen hann på så sätt aldrig visas, men En kärlekshistoria mottogs med entusiasm och fick därför flera mindre pris, bl a UNICRIT-priset som delades ut av filmjournalisterna och International Writers' Guilds plakett. Den fick också det evangeliska priset och ett särskilt kritikerpris som utdelades i stället för FIPRESCI-priset, eftersom detta fordrade att alla filmer skulle ha setts av kritikerna.
Någon svensk Guldbagge blev det däremot inte, trots att En kärlekshistoria fick 1969/70 års högsta kvalitetspoäng, 2.8, vilket i pengar betydde 425 000 kr. Den fick också 1970 års Chaplinpris.
Internationellt blev filmen också en framgång och såldes till ett dussintal länder inkl USA och Kanada.
Filmen visades i svensk TV 29.9.1986.

[Redigerad 2016-04-27 och 2017-01-17]

Inspelning

1969-06-16 1969-08-26
AB Europa Studio Sundbyberg Sverige
Stockholm Sverige

Visningar

Sverigepremiär 1970-04-24 Saga Stockholm Sverige 119 min
TV-visning 1986-09-04 TV1 Sverige 112 min
2006-03-11 SVT2 Sverige 112 min
Urpremiär 1970-04-24 Saga Stockholm Sverige 119 min
Annan visning 2003-01-17 Sverige 119 min
TV-visning 2007-11-17 SVT2 Sverige 112 min
Dvd-release 2008-04-11 Sverige

Musikstycken

Originaltitel Kungliga Bodens ingenjörskårs marsch
Kompositör Viktor Widqvist (1922)


Originaltitel Eko-låt
Kompositör Björn Isfält (1970)


Originaltitel It's a Long Way to Tipperary
Kompositör Harry Williams (1912)
Jack Judge (1912)
Textförfattare Harry Williams (1912)
Jack Judge (1912)


Originaltitel On My Way
Kompositör Björn Isfält (1970)
Textförfattare Björn Isfält (1970)


Originaltitel Pierina eller Blå anemonerna
Kompositör Evert Taube (1949)
Textförfattare Evert Taube (1949)


Originaltitel Talk to Me
Kompositör Björn Isfält (1970)
Textförfattare Roy Andersson (1970)
Sångare Staffan Stenström
Framförs av Atlantic Ocean


Originaltitel Den vackre
Kompositör Björn Isfält (1970)


Originaltitel Quand j'étais roi de Béotie. Ur Orphée aux enfers
Kompositör Jacques Offenbach (1858)
Textförfattare August Blanche (svensk bearbetning 1860)
Ludovic Halévy (fransk text 1858)
Ernst Wallmark (svensk text 1860)
Hector-Jonathan Crémieux (fransk text 1858)
Louise Granberg (svensk text 1860)


Originaltitel Would You Like To Be
Kompositör Jan Bandel (1970)
Textförfattare Greg Fitzpatrick (1970)
Sångare Staffan Stenström
Framförs av Atlantic Ocean


Originaltitel The Bertil Theme
Kompositör Björn Isfält (1970)


Originaltitel Oh No
Kompositör Björn Isfält (1970)
Textförfattare Roy Andersson (1970)
Sångare Staffan Stenström
Framförs av Atlantic Ocean


Originaltitel Wake Up in the Morning
Kompositör Björn Isfält (1970)
Textförfattare Roy Andersson (1970)
Sångare Staffan Stenström
Framförs av Atlantic Ocean


Originaltitel Raj raj
Kompositör Björn Isfält (1970)


Originaltitel Morgon
Kompositör Ejnar Eklöf (1917)
Textförfattare Karl Gustav Ossiannilsson


Originaltitel Rigoletto
Kompositör Giuseppe Verdi (1851)
Textförfattare Francesco Maria Piave (italiensk text 1851)
Ernst Wallmark (svensk text 1861)


Originaltitel Helan går


Originaltitel Daisy Bell
Kompositör Harry Dacre (1892)
Textförfattare Alma Rek (svensk text 1906)
Harry Dacre (engelsk text 1892)
Arrangör Sam Rydberg


Originaltitel Op een zeemansgraf
Kompositör Johnny Hoes (1954)
Textförfattare Johnny Hoes (holländsk text 1954)
Falco (svensk text 1955)
Sångare Anita Lindblom


Originaltitel I'm Popeye the Sailor Man
Kompositör Sammy Lerner (1934)
Textförfattare Sammy Lerner (1934)


Originaltitel Fordvalsen
Kompositör Fred Winter (1930)
Henry Carson (1930)
Textförfattare Nils Gustaf Granath (1930)


Utmärkelser

Chaplin-priset Stockholm 1970 Roy Andersson
Stockholm 1970 Kalle Boman
Stockholm 1970 Sven Fahlén
Guldbagge Stockholm 1970 Högsta kvalitetspoäng (Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag om 424 557,37)
International Inter-Church Film Center Berlin 1970 (rekommendation)
International Writers' Guild Berlin 1970 (bästa manus; guldplakett)
Kurt Linders minnesfondsstipendium Stockholm 1970 Roy Andersson
Festivalpris Berlin 1970 (inofficiellt kritikerpris, t.m. 2 andra filmer)
L'Union Internationale de la Critique du Cinéma Berlin 1970 (t.m. Le temps de mourir)
Filmbewertungsstelle (Wiesbaden) Wiesbaden (prädikat: wertvoll)

Ämnesord

Alkoholism
Bilverkstad
Ensamhet
Jukebox
Kräftskiva
Kylskåpsförsäljare
Mopeder
Romeo och Julia-motiv
Sjukhuspark
Stockholm
Tonåringar
Tonårskärlek
Välfärds-Sverige

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Digitalt ljud
Bredd WAV


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd DCP


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd ProRes


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 3236


Typ Kopia
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 3261


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 3258


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690


Storlek Mindre än 850 x 400


Storlek Mindre än 850 x 400


Bestånd Manuskript

Typ Dialoglista
Omfång 39 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel A Swedish love story. Dialogue list.
Omfång 39 s. Rollista och produktionsuppgifter (2 s.) ingår.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel En kärlekshistoria. Svenska dialoglista.
Omfång 48 s.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Färg papper 7
Bakombild papper 1
Dia SET
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?