Grundfakta

Media (2 st)

Originaltitel Utvandrarna
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Manus
Förlaga
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Tillåten från 11 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1971-03-08

Medverkande

Max von Sydow
Karl Oskar Nilsson

Liv Ullmann
Kristina Nilsson, Karl Oskars hustru

Eddie Axberg
Robert Nilsson, Karl Oskars bror

Pierre Lindstedt
Arvid, dräng

Allan Edwall
Danjel, Kristinas farbror, frikyrkopräst

Monica Zetterlund
Ulrika, f.d. sockenhora

Visa alla medverkande

Handling

Småland i mitten av 1800-talet, fattigbygd i "Stenriket". De flesta lever miserabelt, underkastade överhetens auktoritet, prästens, länsmannens och storböndernas. Nils och Märta...

Visa hela handlingen

Press

Mottagandet i Stockholmspressen av den med spänning emotsedda Utvandrar-filmen var högaktningsfullt men inte särskilt entusiastiskt. Tonen angavs av Åke Janzon i SvD som valde att skriva en...

Visa all press


Relaterat

Boka filmen

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Internationell titel
Distributionstitel

Filmteam

Regi
Manus
Produktionschef
Produktionsledare
Foto
Musik
Arkitekt
Klippning
Ljudtekniker
Scripta
Produktionsassistent
B-foto
Stillbildsfoto
Elektriker
Passare
Ljussättare
Musikarrangör
Rekvisita
Kläder
Smink
Frisyrer
Ljudläggning
Specialeffekter, ljud
Mixning
Övrig medarbetare

Medverkande

Max von Sydow Karl Oskar Nilsson
Liv Ullmann Kristina Nilsson, Karl Oskars hustru
Eddie Axberg Robert Nilsson, Karl Oskars bror
Pierre Lindstedt Arvid, dräng
Allan Edwall Danjel, Kristinas farbror, frikyrkopräst
Monica Zetterlund Ulrika, f.d. sockenhora
Hans Alfredson Jonas Petter
Aina Alfredsson Märta, Karl Oskars mor
Svenolof Bern Nils, Karl Oskars far
Gustaf Färingborg Brusander, prost
Åke Fridell Aron på Nybacken
Bruno Sörwing Lönnegren, kronolänsman
Arnold Alfredsson kyrkvärd
Ulla Smidje Inga-Lena, Danjels hustru
Eva-Lena Zetterlund Elin, Ulrikas dotter
Bror Englund Måns Jakob
Agneta Prytz Fina Kajsa
Halvar Björk Anders Månsson, hennes son
Erik Johansson Lorentz, kapten
Göran Lundin förste styrman
Peter Høimark andre styrman
Staffan Liljander Landberg
Tom C. Fouts Jackson, pastor
Birgitta "Ditte" Martinsson barn
Lasse Martinsson barn
Pelle Martinsson barn
Annika Nyhammar barn
Yvonne Oppstedt barn
Linn Ullmann barn

Bolag

Produktionsbolag SF-Produktion AB
Distributör i Sverige (35 mm) AB Svensk Filmindustri
Stiftelsen Svenska Filminstitutet 1994
Distributör i Sverige (DCP) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 2018
Distributör i Sverige (DVD) SF Home Entertainment 2006
Laboratorium FilmTeknik AB

Handling

Småland i mitten av 1800-talet, fattigbygd i "Stenriket". De flesta lever miserabelt, underkastade överhetens auktoritet, prästens, länsmannens och storböndernas.

Nils och Märta har ett litet torp, Korpamcen, och två söner, Karl Oskar och Robert. En dag när Nils bryter sten ute på en åker får han stenen över sig och bryter benet så illa att han blir lytt för livet. Karl Oskar får ta över och gör det tillsammans med den kvinna han älskar, Kristina, som han nu gifter sig med. De gamla får flytta till undantagsstugan, och Robert får gå i tjänst hos Aron på Nybacken, där han blir dräng tillsammans med en annan pojke, Arvid.

Det går några år. Karl Oskar sliter förgäves, tycker han. Torka och missväxt. Åskan slår ner i ängahuset och allt hö brinner upp. Årdret kör han sönder på åkern. Och Kristina föder barn, fler munnar att mätta.

Robert har det heller inte lätt på Nybacken. Hans husbonde slår honom, och han flyr från tjänsten och gömmer sig i Jonas Petters lada. Aron skickar länsman efter honom sedan Karl Oskar hotat honom.

Planerna på att emigrera till Amerika växer sig allt starkare hos de bägge bröderna. Och inte bara hos dem.

Kristinas farbror, Danjel, tillåts inte bedriva sin "frikyrkliga" verksamhet av prosten som kommer och avbryter Danjels gudstjänst mitt i nattvarden. När Danjel får höra talas om Amerika-planerna vill han följa med och ta sitt husfolk med sig, även före detta sockenhoran Ulrika i Västergöhl och hennes dotter Elin som han upptagit i sin "församling".

Jonas Petter vill också slå följe.

Robert bönar för Arvid.

När så Karl Oskars och Kristinas lilla dotter Anna dör, sedan hon utsvulten förätit sig på ojäst gröt som stått undangömd, har de fått nog. Beslutet fattas och Karl Oskar tar ut flyttningsbetyget hos prosten, "bockar för sista gången".

En tidig aprilmorgon ger de sig alla iväg med hästkärror mot Karlshamn. De vinkar farväl till de gamla.

På färden finner Robert och Elin varandra.

I Karlshamn springer Robert och Arvid ut på klipporna och får syn på Briggen Charlotta som anlöper hamnen. P a u s Ilastning och avfärd.

Robert och Arvid utforskar skeppet. Karl Oskar träffar Måns Jakob och hans Fina Kajsa, ett gammalt par som ska emigrera till sin son som redan är i Amerika och har skrutit om sina framgångar.

Tiden på skeppet blir lång och påfrestande. Män och kvinnor måste bo åtskilda. Kristina hittar klädlöss och beskyller Ulrika, och det blir nästan slagsmål dem emellan. Ulrika befinns vara den enda lusfria!.

Robert försöker lära Elin engelska.

En häftig storm förbättrar inte de instängda emigranternas situation, och den friska maten tryter. Måns Jakob dör och begravs i havet, så också Inga-Lena, Danjels hustru. Och Kristina "bloar" så att Karl Oskar fruktar för hennes liv, men kaptenen kommer till hjälp.

Till sist är man ändå framme. "Di ser Amerrka!". Landstigning. I Battery Park får Kristina färsk mjölk och ett äpple. Men färden går vidare västerut, först med tåg och sedan med hjulångare.

Ulrika och Karl Oskar kommer i gräl, men sedan Lill-Märta kommit bort vid en tillfällig landstigning och Ulrika återfunnit henne, försonas Karl Oskar och Kristina med Ulrika och de blir i fortsättningen vänner.

Även på hjulångaren är det ont om färsk mat för "tredjeklasspassagerarna", och en dag upptäcker de att koleran härjar. Ett av offren blir Danjels dotter.

Framkomna till Stillwater tas de om hand av pastor Jackson som ger dem mat och husrum. De är sedan färdiga att till fots finna sin jord.

Danjel håller gudstjänst i det fria för första gången i det nya landet.

De hittar Fina-Kajsas son, Anders Månsson, men det blir en första besvikelse. Han har ingen stor gård, bara ett ruckel och är dessutom alkoholiserad. Alla har inte fått det bättre.

Danjel och Jonas Petter finner platser de tycker om, men Karl Oskar är "grätten", han vill bara nöja sig med det bästa -- och till sist finner han den rätta platsen vid sjön Ki-Chi-Saga. Förnöjd hugger han in sitt bomärke i ett träd.

Det är höst, och flyttfågelsträcken drar förbi.

Censur / granskning

Censurnummer 109830
Datum 1971-02-09
Åldersgräns Tillåten från 11 år
Originallängd 5230 meter


Tekniska fakta

Bildformat 1.66:1
Ljudsystem Optisk mono
Färgsystem Eastman Color
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 5230 meter
Längd i minuter 191 min
Akter 10 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Mottagandet i Stockholmspressen av den med spänning emotsedda Utvandrar-filmen var högaktningsfullt men inte särskilt entusiastiskt. Tonen angavs av Åke Janzon i SvD som valde att skriva en "understreckare" och inte en recension på vanlig plats. Han tyckte att filmen var ojämn och kaleidoskopisk, men skådespelarna fick högt beröm och "att det är Mobergs egna gestalter är kanske det viktigaste". Det enda han tyckte direkt illa om var musiken: "samma stolliga missbruk av musikbeledsagning som gör så många produktioner på filmduk och TV-skärm nära nog olidliga förekommer också här i moment där musiken har en störande eller rentav förödande verkan."

Slutorden var dock positiva:

"Någon film för cineastrar är Jan Troells Utvandrarna inte. Den är trogen sitt underlag, och är den inte i lika hög grad som Mobergs roman ett storverk har den i alla fall förtjänsten att låta oss möta Kristina och Karl Oskar, Danjel och Ulrika i Västergöhl och alla deras medresenärer, gestaltade av de yppersta skådespelare, i en filmberättelse som är ett i sitt slag fullödigt koncentrat av Vilhelm Mobergs epos om 'vägen hem till en främmande skog'."

Hanserik Hjertén i DN sade rent ut att "När allt var över erfor jag ett slags högaktningsfull respekt (--) mycket av den Mobergska musten och sältan har gått ur berättelsen. Utvandrarna har i stället blivit en brokig och färgglad film, lite stökig, rapsodisk och förkrympt. (-) Troell som personinstruktör kan jag dock bara beundra, även om jag inte faller utan vidare för hans skådespelarval." Hjertén efterlyste också "en personlig och bärkraftig stil i Troells epos" men slutade ändå med orden: "På gott och ont är Utvandrarna ett äventyr i svensk film som kan vara värt att beskådas och ett oavslutat äventyr vars fortsättning man väntar på med viss nyfikenhet till jul."

Mest positiv bland stockholmskritikerna var Lasse Bergström i Expr som gav filmen betyget 4 getingar och som pekade på hur Troell "utan att avvika från det Mobergska spåret kan fånga ett skeende i en enda dröjande bild och att denna korta bild kan täcka ett relativt långt berättande. (-) Detta är exempel på en filmimpressionism med en längd- och djupverkan som Jan Troell i sina inspirerade stunder är ganska ensam om i svensk film. Det gör speciellt det svenska avsnittet i Utvandrarna minnesvärt, ty i strävheten och den långa tystnaden över stenig mark och mager gröda punktbelyser Troell sina människor genom att i bilder berätta om deras trots, deras drömmar, deras kärlek och deras saknader."

Jurgen Schildt menade att filmen var: "summariskt talat: en hedervärd filmberättelse vars kvalitet inte utesluter longörer och vars litterära överambition inte nödvändigtvis lägger hinder i vägen för vår respekt." Smålandsavsnittet finner han visserligen vara "ett stycke Skansen om ni så vill; men ett besjälat Skansen" och "om skådespelarna i sig finns annars bara vackra saker att säga" men "en slutgiltig värdering av det här mångmiljonföretaget bör lämpligen anstå (--) en rapport i halvtid ska i alla fall kompletteras med två saker. Vår beundran för Jan Troells perfektionism och stillsamma intensitet. Och vår förhoppning att han i fortsättningen ska operera med litet djärvare beskärningar."

Nils Beyer i Arbetet hade också invändningar "men ändå -- att framhäva dessa svagheter som det väsentliga i filmen vore en grym orättvisa. Med fel och förtjänster är den under alla förhållanden en stor och märklig film. Man är glad över att den gjorts, och framför allt av tre skäl.

För det första har Utvandrarna blivit en av de vackraste filmer som någonsin gjorts i vårt land. (-) Vad som för det andra gör filmen särskilt sevärd är valet av skådespelare till Karl Oskar och Kristina. (--) Och så slutligen det tredje skälet till att man är glad över filmen. Det är helt enkelt tillfredsställelsen över att vi har en bildskapare som Jan Troell i svensk film. Gör han inte rättvisa åt Vilhelm Mobergs väldiga roman, så har han dock på sitt sätt åstadkommit ett kraftprov -- en lysande bildfantasi på motiv från diktverket. Ingen skulle ha gjort det bättre."

Göteborgspressen var överlag mer positiv än Stockholmstidningarna. Åke Perlström i GP menade att filmen blivit "den stora minnesteckningen över den svenska fattigdomen. Det är en stor och gripande film och den rör varsamt vid åskådarens hjärta" och han blev "gång på gång entusiastisk för denna Troells märkliga förmåga att göra bild av händelser, att identifiera kameraskeendet med dikten."

Sverker Andréason i GHT fann också "att Troell som helhet gjort en utomordentlig, ofta lysande film (-) en bild av Sverige som många kan ta till sig. (-) Från ett manuskript -- som han skrivit tillsammans med producenten Bengt Forslund -- har han kunnat styra och forma sin egen bild genom hela filmen. Resultatet är ofta märkligt. Det är som om det inte existerade något glapp mellan avsikt och färdig gestaltning. Det uppstår långa stycken av nästan ändlöst spännande och levande film, inte minst i första delen."

Lika positiv var Ulla Swedberg i GT: "Som en vårflod rinner den fram, Utvandrarna, bred, intensiv och egensinnig, utan ystra språng men med den friskhet och klarhet som kommer av ett mäktigt källflöde. Ty naturligtvis har Jan Troell klarat ännu en filmisk storbedrift, återskapat Vilhelm Mobergs utvandrarepos utan att det blivit vare sig historiskt planschverk eller bonderomantisk bilderbok."

Malmöpressen var mer kluven. Jan Aghed i SDS menade visserligen att filmen säkert skulle komma att räknas till de omistliga inom den svenska filmen tack vare bildskapandet och skådespelarprestationerna, men han tyckte samtidigt att Troell haft "en alltför pietetsfull attityd till den litterära förlagan." Därför "är det med blandade känslor man tar del av filmen, eftersom den på en och samma gång bildar en självständig vision och en alldeles för andäktig och omständlig illustration. Den är för lång och skulle ha vunnit avsevärt på att koncentreras."

Bertil Behring i KvP var inne på samma tankegångar: "Det är som om själva troheten mot Mobergs kompakta dokument varit en tyngande ballast; dräktigheten har inte förlösts i en vision."

Carl-Eric Nordberg i Vi frågade sig varför blir "åskådaren så sällan verkligt upprörd och indignerad? Varför känner man -- eller åtminstone jag -- i stället en tätnande känsla av trivsel och trygghet?" fast filmen i så hög grad handlar om svält och umbäranden och maktmissbruk. Han menade dock inte att detta var ett fel i filmen utan snarare en illustration av vårt samhälle och den nya tron på individualismen, den enskilda individens styrka. Om Troell hade han bara gott att säga: "Av svenska filmdiktare är säkert Jan Troell den axelbredaste och mest kraftfulle: en muskulös berättare och född epiker. Samtidigt är han en kamerapoet med fin inlevelse i lyriska stämningar. Varligt och utan ansträngning lyfter han fram de dramatiska scener som finns insprängda i Mobergs kompakta prosablock. Det blir en bildgobeläng som ofta grönskar och blommar av liv -- mitt i människors gråa armod."

Betydligt mer prosaiska i sin bedömning av filmen var Chaplins redaktion som valde att recensera filmen i form av ett samtal mellan fem redaktionsmedlemmar, där endast Jonas Sima då och då försökte försvara filmen.

Torsten Manns angrep manuset ("En enorm samling tablåer. Man tonar upp och så låter man ett par, tre personer prata och så tonar man ner och sen är den scenen slut.") och skådespelarna: ("Liv Ullmann och Max von Sydow har fått de här parad!rollerna, roller som man ger Elizabeth Taylor och John Wayne i Amerika. Och där sitter de och tänker att vi har sju timmar på oss här att visa vilka vi är, hur vi reagerar, hur vi fungerar och därför blir det ett slags slappt framsägande av denna enorma textmassa, som de har. Det finns ingen som styr dem. Vilken amerikansk regissör som helst med någon auktoritet och yrkeskunnande och en viss kraft i sitt sätt att jobba sätter ju skådespelarna på plats, även sådana som John Wayne.")

Stig Björkman klagade mest över den bristande dramaturgin och att Troell bara illustrerade: "Det finns mängder av exempel på scener som aldrig utnyttjas."

Nils-Hugo Geber saknade en bakgrund till emigrationen, "ett starkt känt motiv för utvandringen" som här verkar "slumpartat" i synnerhet som "alla i filmen ser hemskt välmående ut, även de små barnen som dör gör det med ett kerubiskt och rosigt ansikte".

Kommentar Svensk filmografi

9 januari 1967 stod följande att läsa i AB: "Vilhelm Moberg var häromkvällen och tittade på den unge skånske regissören Jan Troells film Här har du ditt liv. Det besöket kan betyda att 'Utvandrarna' blir film! Den småländske författaren har nämligen hittills vägrat sälja filmrätten. (--) Den unge Troell är emellertid en man i Mobergs smak: Hans film på min gamle vän Eyvind Johnsons romaner om Olof imponerade verkligen på mig. Det var en av de bästa svenska filmer jag någonsin sett."

När detta skrevs hade varken Jan Troell eller producenten Bengt Forslund haft några som helst tankar på att filmatisera Utvandrarromanerna, men idén som sådan var inte ny. Alltsedan böckerna kommit ut (1949-1959) hade filminspelningar varit på tal. Forslund hade under sin korta tid på SF hunnit läsa ett par manus på första delen skrivna av bemärkta filmare, vilka bolaget dock tackat nej till, och tidigare hade t o m John Ford visat sitt intresse, sedan böckerna översatts, men hans amerikanska bolag hade backat ur. Mobergs intresse att sälja filmrätten hade också varit svalt. Tidigare filmatiseringar av hans verk hade mestadels gjort honom besviken.

Mobergs positiva uttalande om Troell diskuterades självfallet på SF, men eftersom Troell och Forslund då som bäst var igång med Ole, dole, doff, blev det först till hösten som projektet togs upp på allvar. (--) Böckerna lästes på nytt och 28 september skrev Forslund ett brev till Moberg, i vilket han tackade för de positiva orden och föreslog ett sammanträffande för en diskussion om en eventuell filmatisering:

"Många saker har dock skrämt oss en smula inför tanken på en filmatisering: dels uppgiftens - produktionens - omfattning eftersom vi gärna skulle vilja filma alla fyra delarna (i urval), dels känslan av att alltsammans ligger så litterärt färdigt att det kan bli svårt att finna en egen filmatisk form, vilket vi anser vara nödvändigt, dels rädslan inför publiken när det gäller att filma ett verk som är så känt och älskat av snart sagt hela svenska folket, dels medvetandet om att så många andra varit intresserade av uppgiften."

Moberg svarade snabbt och bjöd Troell och Forslund välkomna hem redan 7 oktober, ett angenämt sammanträffande som resulterade i att Troell och Forslund lovade utarbeta en utförligt synopsis som klargjorde hur de tänkte lägga upp projektet.

En synopsis på 39 sidor omfattande 98 scener, låg klart i början av mars 1968 och sändes till Moberg och Kenne Fant med en första preliminär rollförteckning. Max von Sydow hade ju i årtal varit mer eller mindre självskriven som Karl Oskar, och som Robert ville de ha Eddie Axberg. Mer kontroversiellt var förslaget om norskan Liv Ullmann som Kristina.

Allt skedde nu förbluffande snabbt. Moberg och Fant tyckte om uppläggningen, och Moberg blev övertygad om Liv Ullmann, sedan han sett Vargtimmen. Kontrakt skrevs med Moberg, kontakt togs med huvudrollsinnehavarna och redan 29 mars 1968 utlystes en presskonferens - lustigt nog samma dag som Utvandrarromanerna för första gången kom ut i pocketupplaga.

Men mycket arbete återstod innan en inspelning kunde komma till stånd. Manus måste skrivas och en omfattande platsletning måste göras. Planeringsarbetet skulle bli omfattande.

Barndomshemmet, Korpamoen, visade sig lätt att finna nere i Småland, men med Amerika-drömmens Ki-Chi-Saga var det inte lika lätt fast platssökningen i USA i övrigt gick över förväntan. Men alla sjöar de fann under en 1 000-milaresa i USA och Kanada var endera igenvuxna eller omgivna av uppodlad mark - för att inte tala om marinor och trafikleder. Då slog det Forslund att även Skåne med dess slott och herresäten kunde var det förlovade landet för fattiga smålänningar. Och mycket riktigt - på Krageholms gods ägor låg Krageholmssjön som med sina ekdungar och grässluttningar ned mot sjön, sina vikar och öar, stämde nästan hundraprocentigt med den plats Moberg skildrat i sina böcker.

Manusarbetet fortlöpte parallellt, och i augusti kunde en första version presenteras för Moberg ute på hans sommarställe på Väddö. Han hade få invändningar och var faktiskt betydligt mindre angelägen att följa böckerna än Troell. Han hade också förståelse för att det måste bli två filmer och inte bara en som det ursprungligen var planerat. Lyckligtvis accepterade även SF detta förslag.

Under hösten engagerades allt fler personer. Hus skulle byggas och byggas om - och inte minst besvärligt blev det att rekonstruera briggen Charlotta, utvandrarfartyget som spelar en stor roll i filmen. I november togs också de första testscenerna, de scener då Karl Oskars far bryter sten och får en sten över låret så olyckligt att han blir lytt för livet.

På allvar kom dock inte inspelningen igång förrän 18 februari 1969 med julpremiär 1970 som slutmål. Av "naturliga" och praktiska skäl spelades Utvandrarna och Nybyggarna in parallellt. Det gällde att samla årstider och platser.

Vinter- och vårscener vid Ki-Chi-Saga och Korpamoen spelades in växelvis. Filmens enda ateljéscener, interiörerna på briggen Charlotta, spelades in i Filmstadsateljéerna under nio dagar i mars. Under tre veckor i juni/juli spelade en mindre trupp in Roberts och Arvids guldgrävarfärd i Colorado. I augusti blev det ett intensivt program med såväl exteriörscenerna med Briggen Charlotta (vilka filmades utanför Landsort), sommarexteriörerna vid Korpamoen och Ki-Chi-Saga samt ankomsten till New Yorks hamn, vilka spelades in i Köpenhamn och Landskrona.

September/oktober befann sig hela inspelningstruppen i USA för resterande Amerika-scener i Wisconsin och Minnesota (North Freedom: järnvägsscenerna, Marine vid Saint Croix-floden: ankomsten, Milton: mötet med pastor Jackson, Cassville/Mississippi: flodångaren, Minneapolis: diverse smärre scener, Itasca: Karl Oskars ankomst till Ki-Chi-Saga).

Resterande Sverige-scener filmades under tiden 20 oktober 1969 - 14 januari 1970 då inspelningen slutligen blåstes av efter 182 inspelningsdagar, varav 43 i USA, och en filmåtgång på 132 000 meter. Men så blev det också två helaftonsfilmer på drygt 5.000 m vardera.

Klippningsarbetet tog dock sin rundliga tid. Julpremiären fick slopas och först 8 mars 1971 fick den första filmen premiär. Projektet hade då kostat 7 miljoner kronor i stället för beräknade 5,2, men det visade sig vara en bra investering ändå.

I början av juni 1971 höll SF presskonferens och meddelade att nu var hela projektet i hamn ekonomiskt och filmen kunde redan betecknas som "den största framgången i svensk films historia." Utvandrarna hade då setts av över 700 000 personer - och det skulle så småningom bli närmare 1,6 miljoner, de hittills fyra TV-visningarna oräknade!

Pressen i Sverige hade varit blandad, och tidskriften Chaplins 10-mannajury fick bara ihop 3,5 (av 7 möjliga) i medeltal. Men när filmen året därpå nådde USA och blev Oscars-nominerad som bästa utländska film, kom desto mer positiva recensioner från andra sidan, där inflytelserika Charles Champlin i Los Angeles Times angav tonen 3 mars 1972:

"The most beautiful and profoundly touching celebration of the American experience to come along in years (--) the prevailing effect of Troell's eloquent and stunning work is to celebrate the courage, the stamina and the achievements of men and women who had little more than faith and hope and needed nothing more.

It is a surprising piece of film-making and a powerful recapturing of a great tide in history brought alive in immediate human terms. Its detailing and performances are unforgettable."

"Jan Troell has made the masterpiece about the dream that shaped America - a dream, and an America, fast disappering from our view", skrev Richard Schickel i Life och kollegan Newsweek menade att Utvandrarna var "the kind of movie Hollywood so often strives for and rarely makes - that big, sweeping family picture with a heart and a mind."

Till och med Playboy lyfte på hatten för Troell:

"Hats off to Troell for a dual miniclassic."

Någon Oscar för filmen i april 1972 blev det dock inte. Den gick med knapp marginal till De Sicas Den förbjudna trädgården (The Garden of Finzi Contini), men världsrätten köptes av Warner Brothers "för ett visst antal miljoner i garanti jämte procent på brutto" (Expr 14.4.1972). Bolaget såg dock gärna att Troell klippte ner filmerna till ca 2,5 timmar vardera, vilket denne också gjorde under förutsättning att han själv fick bestämma vad som skulle bort.

Sedan filmen hade fått ordinarie amerikansk premiär kunde den 1973 också oscarsnomineras som "amerikansk" film, vilket resulterade i ytterligare fyra nomineringar, nämligen för "bästa film", "bästa regi", "bästa manus på litterärt underlag" samt "bästa skådespelerska". Samtliga dessa klasser vanns dock detta år av Cabaret.

Liv Ullmann fick dock Golden Globe-priset som 1972 års bästa skådespelerska, och samma trofé fick Utvandrarna även som detta års bästa utländska film enligt Utlandspressklubbens årliga omröstning i Hollywood, januari 1973.

Helt lottlös blev inte heller filmen i Sverige. Eddie Axberg fick 1972 en Guldbagge "för hans fina, svenska pojkar i Jan Troells filmer".

Filmen visades i TV1 i 4 avsnitt med början 1.12.1974. Serien gavs i repris med början 6.6.1978. Filmen visades i sin helhet (TV2) den 18.9.1983 och i repris 11.12.1983. Fyra TV-visningar på nio år torde vara rekord.

Förlaga

Originaltitel Utvandrarna (Roman)
Författare Vilhelm Moberg


Originaltitel Invandrarna (Roman)
Författare Vilhelm Moberg


Inspelning

(Se kommentar för utförlig beskrivning av inspelningen) 1969-02-18 1970-01-14

Visningar

Sverigepremiär 1971-03-08 Röda Kvarn Stockholm Sverige 191 min
TV-visning 1974-12-01 TV1 Sverige (seriestart)
1978-06-06 TV1 Sverige (seriestart)
1983-09-18 TV2 Sverige
1983-12-11 TV2 Sverige
1989-08-07 TV2 Sverige
1996-09-04 SVT2 Sverige (seriestart)
1998-08-08 SVT1 Sverige 183 min
2004-07-17 SVT2 Sverige 183 min
2006-06-06 SVT1 Sverige 183 min
Urpremiär 1971-03-08 Röda Kvarn Stockholm Sverige 191 min
Annan visning 1975 Warszawa Polen (endast filmstudios och Art Cinemas)
Dvd-release 2006-10-11 Sverige
TV-visning 2011-06-18 SVT1 Sverige Del 1 (av 4)
2011-06-25 SVT1 Sverige Del 2 (av 4)
2011-07-02 SVT1 Sverige Del 3 (av 4)
2011-07-09 SVT1 Sverige
Festivalvisning 2016-01-30 Capitol Göteborg Sverige 191 min 39:e Göteborg International Film Festival, Classics.

Musikstycken

Originaltitel Musik i urval


Utmärkelser

Evangelische Filmgilde 1977 (monatsbeste)
Festivalpris Valladolid 1975 (premio Ciudad de Valladolid)
Office Catholique Internationale du Cinéma Vatikanen 1974 (grand prix)
Academy Award-nominering Los Angeles 1973 Jan Troell (bästa regi 1972/Best Director 1972)
Los Angeles 1973 (bästa film 1972/Best Picture 1972)
Los Angeles 1973 Jan Troell (bästa manus 1972/Best Writing, Screenplay Based on Material from Another Medium 1972)
Los Angeles 1973 Bengt Forslund (bästa manus 1972/Best Writing, Screenplay Based on Material from Another Medium)
Los Angeles 1973 Liv Ullmann (bästa kvinnliga skådepelare 1972/Best Actress in a Leading Role 1972)
Golden Globe Hollywood 1973 Liv Ullmann (bästa skådespelerska)
Hollywood 1973 (bästa utländska film)
Academy Award-nominering Los Angeles 1972 Bengt Forslund (bästa icke engelskspråkiga film 1971/Best Foreign Language Film 1971)
Pris Stockholm 1972 Liv Ullmann (1971års SF-stipendium för hennes roll)
1972 (amerikanskt kyrkligt pris)
Stockholm 1972 Pierre Lindstedt (filmpublicisternas förenings stipendium för roller i båda Utvandrarfilmer)
Jussi Helsingfors 1972 (årets bästa utländska film)
Guldbagge Stockholm 1972 Bästa skådespelare Eddie Axberg (för "hans fina, svenska pojkar i Jan Troells filmer")
Circle Prize New York 1972 Liv Ullmann (bästa skådespelerska)
Pris Oslo 1971 (Sölveklumpen - norska biografägarnas pris; bästa utländska film)
Chaplin-priset Stockholm 1971 Pierre Lindstedt (roll)
Guldbagge Stockholm 1971 Högsta kvalitetspoäng (bidrag om 512 083,55 kr)
Minns Ni? (1993) Citat ingår från Utvandrarna (1971)
Troells trollspegel (2008) Utvandrarna (1971)
Jan Troell - ett porträtt (2001) Utvandrarna (1971)

Ämnesord

Alkoholister
Amerika
Bomärke
Brigg
DK Drama
DK Historia
DK Invandring
DK Litterära förlagor
DK Sociala och politiska förhållanden
Drängar
Eldsvådor
Emigration
Flyttfåglar
Flyttningsbetyg
Frikyrka
Gudstjänster
Hjulångare
Hora
Hästkärra
Karlshamn
Klädlöss
Kolera
Länsman
Nattvard
New York
Prost
Segelfartyg
Småland
Stenbrytning
Storbonde
Stormar
Torp
Torpare
Tåg
Åska
Överhet

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 5237


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 5220


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm
Längd i meter 5250


Typ Duplikatpositiv
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 5230


Typ Originalnegativ bild
Bredd 35 mm
Längd i meter 5230


Typ Tonnegativ
Bredd 35 mm
Längd i meter 5230


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690


Storlek Mindre än 850 x 400


Bestånd Arkivalier

Typ Kostym
Arkivalietitel Utvandrarna
Omfång Klänning i brun filt (2 delar)


Bestånd Manuskript

Typ Synopsis
Manustitel Utvandrarna. Ett synopsis av Bengt Forslund och Jan Troell baserat på romanen om utvandrarna, del I-IV av Vilhelm Moberg, 1949-1959.
Omfång 39 s. + 3 s. kommentar.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Vilhelm Mobergs Utvandrarna. Manuskript: Bengt Forslund [och] Jan Troell.
Omfång 174 s.
Språk Svenska


Typ Kringmaterial
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Dialoglista Utvandrarna.
Omfång 36 s. + 5 s. produktionsuppgifter.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel The emigrants. English dialogue list.
Omfång 51 s.
Språk Engelska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Utvandrarna


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Färg papper SET
Bakombild papper SET
Dia 15
Album Ja


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Andra utgåvor av verket

Digitaliserad

Tekniska fakta

Hastighet 24
Längd i minuter 192 min
Dialogspråk


Bestånd Film

Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd ProRes


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd DCP


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?