Grundfakta

Media (2 st)

Originaltitel Beröringen
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Producent
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Tillåten från 11 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1971-08-30

Medverkande

Elliott Gould
David Kovac, arkeolog

Bibi Andersson
Karin Vergerus

Max von Sydow
Andreas Vergerus, läkare, professor

Sheila Reid
Sara, Davids syster

Åke Lindström
Holm, läkare, docent

Visa alla medverkande

Om filmen

Motvillig Bergman gör halvsvenskt drama där Bibi Andersson bedrar Max von Sydow med Elliott Gould. "Bara Strindberg visste mer om kvinnor" – Theodor Kallifatides. Ur...

Visa hela texten

Handling

Karin Vergerus tar på sjukhus emot meddelandet att hennes mor just dött. Av husmor får hon moderns ringar. Hon gråter i kapprummet, när en mörkhårig man kommer in. Kan jag göra något?...

Visa hela handlingen

Press

Före premiären visades Beröringen på filmfestivalen i Berlin. Svenska kritiker och journalister rapporterade om ett fiaskoartat mottagande och bidrog i viss mån med egna negativa...

Visa all press


Relaterat

Om filmen

Motvillig Bergman gör halvsvenskt drama där Bibi Andersson bedrar Max von Sydow med Elliott Gould. "Bara Strindberg visste mer om kvinnor" – Theodor Kallifatides.

Ur Ingmar Bergmans Arbetsbok nr 26: "Manuset fullbordat och färdigskrivet under stort inre motstånd och missnöje. Döptes till Beröringen. Och det kan den ju heta lika gärna som vad som helst annars. [...] Jag känner mig något deprimerad och olustig och skulle gärna avstå från att göra denna film."

Ur boken "Bilder": "Beröringen skulle ge sin upphovsman mycket pengar. Jag har nog motstått frestelsen oftare än jag fallit för den. Men några gånger har jag fallit ordentligt och då har det alltid straffat sig. [...] Den historia som jag spelade bort på det här viset baserade sig i något för mig mycket personligt: den älskandes hemliga liv blir så småningom det enda verkliga livet och det verkliga blir ett skenliv. [...] Viskningar och rop bröt sig fram under denna deprimerande arbetsperiod."

Beröringen visades på filmfestivalen i Berlin, och svenska journalister skrev hem om bu-rop och fiasko.

Bibi Andersson bemötte kritiken: "Filmen är 'banal' i betydelsen 'vanlig'. [...] Jag känner inte någon kvinna som inte någon gång berörts av Karins dilemma. Ingen man heller för den delen. [...] Så länge vi är banala människor med ofta banala konflikter tycker jag det vore klädsamt om vi omfattar banaliteten i vissa filmer med åtminstone ett igenkännande leende."

Vid den svenska biografpremiären var merparten av kritikerna positiva.

Och Theodor Kallifatides skrev i Chaplin: "Ingmar Bergman har även tidigare skapat några av de mest intressanta kvinnoporträtten inom filmen. Men i Beröringen skapar han, tycker jag, det mest genomträngande och med de enklaste medlen.

Det har sagts att Beröringen handlar om relationer mellan människor, om olika typer av kontakt mellan dem osv. Detta låter sig sägas. Jag menar att filmen handlar om något annat: nämligen, om svårigheten att få kontakt med sig själv, att få veta vem man är, var man står, när ljuger man och när är man äkta. [...]

Bergman tycks mena att man måste gå genom en passion för att någonsin få se sitt ansikte i riktig spegel. [Karin] måste fly ut till en stor passion, en lycka eller en olycka eller bådadera. [...] Hela vägen till medvetenheten, det är vad Bergman beskriver, och det gör han mästerligt. Bara Strindberg visste mer om kvinnor."

Mauritz Edström i Dagens Nyheter: "I Bergmans senaste filmer (med undantag för återfallet i Riten) har de våldsamma brottningarna och anfäktelserna fått vika för en mera jordisk kameravinkel och lågmäldare ton. Livsåskådningsproblemen formuleras om till samlevnadsfrågor. [...]

Beröringen fortsätter denna linje. [...] Den är otvivelaktigt en av Bergmans mindre filmer, har en lättare ton utan att vara ytlig och balanserar vissa iögonfallande brister med obestridlig formell skicklighet."

Max von Sydow är läkare och helgonlik, Elliott Gould är arkeolog och instabil och Bibi Andersson är hemmafru och räddningslöst förlorad.

"Det här är en åsna. Han hette Johnny. Han dog." Andreas (von Sydow) har fått diabilderna i oordning. Han ville visa fruns blivande älskare sina foton av en orkidé. David (Gould) frågar på sitt subtila sätt om värden inte har någon nakenbild av Karin (Andersson), och hennes man skrattar osäkert.

Karin springer med dammsugaren för att hinna till Davids ungkarlskvart innan barnen kommer hem från skolan. När de druckit sherry och pratat om det gotländska klimatet, säger hon: "Och vad ska vi prata om nu då? Ska vi ta av oss kläderna och lägga oss i sängen och se vad som händer?"

Det händer inte mycket den gången, men det dröjer inte länge innan kylskåpet åker ut genom fönstret för att Karin är sen.

Hon kan inte lämna sin älskare: "Man kan leva två liv, och kanske går det att långsamt förena dem till ett klokt och gott liv, ett liv som kan vara till nytta för andra."

Då vore det alltför lätt att leva, som Dostojevskij sa.

Nina Widerberg (2017)

 

Boka filmen

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Titlar

Originaltitel
Samproduktionstitel
Svensk premiärtitel
Internationell titel
Distributionstitel

Filmteam

Medverkande

Elliott Gould David Kovac, arkeolog
Bibi Andersson Karin Vergerus
Max von Sydow Andreas Vergerus, läkare, professor
Sheila Reid Sara, Davids syster
Barbro Hiort af Ornäs Karins mor
Åke Lindström Holm, läkare, docent
Mimmo Wåhlander sköterska
Elsa Ebbesen-Thornblad sjukhusets husmor
Staffan Hallerstam Anders Vergerus, Karins och Andreas' son
Maria Nolgård Maria Vergerus, Karins och Andreas' dotter
Karin Nilsson granne till Vergerus
Erik Nyhlén arkeolog
Margaretha Byström doktor Vergerus sekreterare
Alan Simon museikurator
Per Sjöstrand kurator
Aino Taube kvinna i trappan
Ann-Christin Lobråten museiarbetare
Carol Zavis flygvärdinna
Dennis Gotobed engelsk immigrationstjänsteman
Bengt Ottekil piccolo i London
Harry Schein middagsgäst som håller tacktal
Alf Montán middagsgäst
Sture Helander middagsgäst
Torsten Ryde middagsgäst
Lars-Owe Carlberg middagsgäst
Börje Lundh middagsgäst
Jan-Carl von Rosen middagsgäst
Kenne Fant middagsgäst

Bolag

Produktionsbolag Cinematograph AB
ABC Pictures Corporation
Distributör i Sverige (35 mm) AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (DCP) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 2017
Laboratorium FilmTeknik AB

Handling

Karin Vergerus tar på sjukhus emot meddelandet att hennes mor just dött. Av husmor får hon moderns ringar. Hon gråter i kapprummet, när en mörkhårig man kommer in. Kan jag göra något? frågar han på engelska. Hon ber honom gå.

Därefter följer filmens förtexter till vyer från Visby.

Den mörke mannen, arkeologen David Kovac, är på besök hos Karin och hennes man Andreas, läkare och professor. David beundrar deras villa med naturskön omgivning.

David blir ensam med Karin, när Andreas talar i telefon. Då säger David att han blev kär i henne i kapprummet. Han vill att hon ska veta det.

Andreas visar diabilder. Sedan säger David adjö.

Karin och Andreas går till sängs. Han berättar att han lärde känna David genom Jacobi på museet. David råkade ut för ett njurstensanfall.

Nästa dag kommer Karin till David i en kyrka, där han arbetar. Han visar henne runt. Han tar hennes hand och smeker den. Nej! säger hon.

När de skiljs, bestämmer de att ses igen.

Hemma frågar Andreas om Karin har haft trevligt. Ja, svarar hon. Du kunde väl ha bett David komma på middag, säger han. Jag frågade, säger hon. Men han ville inte.

Karin stökar hemma. Sedan provar hon kläder. Hon har svårt att bestämma vad hon ska ha på sig.

Hon kommer hem till David. Den lånade lägenheten är liten och ruffig. Han bjuder på sherry. De är nervösa och talar om vädret, innan de bestämmer sig för att gå till sängs.

Jag är inte särskilt erfaren, säger Karin i sängen. Det är första gången. Jag är rädd att jag inte kan i dag, säger David. Hon tröstar honom.

Karin tar farväl. Hon ska träffa Andreas. Hon går -- men kommer strax tillbaka. Hon har glömt nycklar och handskar. De kysser varandra. Nu har Davids lust återvänt. Men hon gör sig fri. Jag ringer i morgon, säger hon och går igen.

När Karin ringer, är David onykter. Han måste få träffa henne. Hon lovar komma, fast hon egentligen inte har tid.

Karin kommer hem till David. De kysser varandra. Sedan blir han våldsam. Han slår hennes huvud i väggen. Du dotter av otukt! skriker han. Hon förhåller sig behärskad.

De ligger med varandra. Det mesta av kläderna har de på. Karin är oengagerad, nästan som en utomstående betraktare.

Karin ägnar sig åt familj och vardagsrutiner. Hon söker upp David i arbetet med en utgrävning. Varför har han inte hört av sig? Han ber henne om tålamod och ursäktar sig med uppdämda känslor.

De är hemma hos David. Han berättar om barndomen. Han bodde utanför Berlin tills han var fyra år. Då sattes han på en båt till New York. Mor dog. Sedan fick han resa till Israel.

Andreas och Karin är på en fin middag. Hon viskar något i hans öra. Sedan går hon.

Hon kommer hem till David och möts av en utskällning. Hon har rökt. De hade ju kommit överens om att sluta. Och hon är berusad. Han står inte ut med att se henne så där. Han ber henne försvinna. Hon föreslår att han ska ringa som vanligt i morgon. Sedan går hon.

Hon står i trappan och gråter en stund. Hon går in till honom igen. De omfamnar varandra och klär av sig.

Det är dags för avsked. I sex månader ska David föreläsa i London. Men han kommer tillbaka, påminner han Karin.

Under hans bortovaro växlar de längtansfulla brev.

Återseendet präglas av den gränslösa förälskelsens blyghet.

Andreas och Karin äter frukost. Jag tror att jag är hemma redan vid fyratiden i dag, säger han.

Hemma hos David har han och Karin just badat tillsammans, när det ringer på dörren. Hon går in i sovrummet. Han öppnar. Där står Andreas.

Karin lyssnar till männens samtal. Andreas har fått ett anonymt brev -- som han tror på. Karin är lojal mot ert äktenskap, säger David. Jag hoppas du överlever vår affär.

Jag har tyckt om dig från början, säger Andreas, ända sedan självmordsförsöket. Det var en olycka med en gasspis, säger David.

Jag tänker inte sätta press på Karin, säger Andreas. Hon hatar att fatta beslut.

Karin kommer ut till David, när Andreas har gått. Tror du han visste att jag var här? frågar hon. Naturligtvis, svarar han.

Karin kommer hem. Andreas tar emot henne tröstande. Hon börjar gråta.

Karin är uppriven, när hon söker upp David för att tala ut. Jag kan inte vara utan dig, säger hon. Jag vet att du kommer att lämna mig. Men det går inte att leva med ditt självförakt.

Karin vandrar rastlös omkring hemma. Hon lyfter telefonluren och slår ett nummet. Ingen svarar.

Hon kommer till Davids lägenhet. Den verkar utrymd. Men fotona av henne är kvarlämnade.

Karin söker upp Andreas på sjukhuset. Hon säger att hon tänker resa till London. Hon måste få veta varför David har övergivit henne. Reser du, säger Andreas, kommer du inte tillbaka. Stannar du, vill jag hjälpa dig.

Karin anländer till London. Hon träffar inte David, bara hans havande syster Sara som inte vet när han kommer hem.

Det är natt. Karin ligger ensam i sin säng. Hon vaknar och går ut i badrummet. Hon tvättar sig. Magen är stor. Hon ropar på Andreas. Ingen svarar. Hon lägger sig på golvet med en kudde under huvudet.

Det är svensk höst. Karin stannar sin bil vid ett stort växthus. Inne i växthuset träffar hon David. Hon säger att han måste fatta sig kort. Stan är liten och hon vill inte orsaka skandal.

Efter en stund går hon. Han springer efter. Han säger att han inte kan leva utan henne. Hon säger att hon älskar honom. Men hon känner det som en plikt att stanna hos de sina.

Jag känner dina verkliga, ruttna skäl, säger David och går sin väg.

Karin står ensam kvar.

Censur / granskning

Censurnummer 110241
Datum 1971-08-18
Åldersgräns Tillåten från 11 år
Originallängd 3160 meter
Kommentar Aktindelning: 520-535-525-500-520-560 = 3160 m.


Tekniska fakta

Bildformat 1.85:1
Ljudsystem Optisk mono
Färgsystem Eastman Color
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 3160 meter
Längd i minuter 115 min
Akter 6 rullar
Dialogspråk
Textad


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Före premiären visades Beröringen på filmfestivalen i Berlin. Svenska kritiker och journalister rapporterade om ett fiaskoartat mottagande och bidrog i viss mån med egna negativa uppfattningar (se även Kommentar).

Efter premiären talade recensionerna ett annat språk. På ett par undantag när beskrevs filmen som en visserligen enkel, nästan banal historia men med en rikedom på träffsäkra iakttagelser och undertoner och med lysande spel.

Chaplin (Theodor Kallifatides): "Ingmar Bergman har även tidigare skapat några av de mest intressanta kvinnoporträtten inom filmen. Men i Beröringen skapar han, tycker jag, det mest genomträngande och med de enklaste medlen.

Det har sagts att Beröringen handlar om relationer mellan människor, om olika typer av kontakt mellan dem osv. Detta låter sig sägas. Jag menar att filmen handlar om något annat: nämligen, om svårigheten att få kontakt med sig själv, att få veta vem man är, var man står, när ljuger man och när är man äkta. (-)

Bergman tycks mena att man måste gå genom en passion för att någonsin få se sitt ansikte i riktig spegel. Det kan vara sant. Det behöver inte vara det. Vardagen kan vara lika förbannat viktig för att få reda på sig själv. I alla fall sidor av den. Men vardagen i borgerlighetens vackra hem bjuder inte på sådana tillfällen. Hon (Karin) måste fly ut till en stor passion, en lycka eller en olycka eller bådadera. Detta är inte banalt, detta är bara sant. Älskaren bjuder på tillfället, likaså moderns död. De kommer samtidigt förresten. Kvinnan har vaknat men är fortfande ganska sömnig. Hela vägen till medvetenheten, det är vad Bergman beskriver, och det gör han mästerligt. Bara Strindberg visste mer om kvinnor.

Dialogen i filmen hör till de bästa Bergman någonsin har skrivit. Där finns både humor och subtilitet, nyanserna mellan makarnas språk och det språk hon talar med sin älskare njöt jag av, det är en av de tystaste filmer Bergman har gjort trots att den är ganska talför.

Det har också sagts att bilderna är vackra. Det tycker jag inte. De är inte vackra. De är grymma och hänsynslösa mot alla ansikten i filmen. Kameran har blivit som en operationskniv. Den rör sig som en sådan också. Jag tycker att Bergman klipper suveränt men han klipper för mycket. Man hinner inte andas. Bergman har gjort en film om en viss process. Jag tycker att han har lyckats inte minst på grund av de skådespelare han arbetar med. Jag har aldrig sett Bibi Andersson bättre. Max von Sydow och Elliot Gould får ut det mesta möjliga ur sina roller. (-)

Till sist vill jag kort kommentera pratet om Bergmans symboler. Ge fan i symbolerna. Det finns inga. Bergman använder sig av bilder som en författare gör. Dvs. han länkar ihop olika företeelser, ser nya associationer, skapar den totala bilden av en persons värld."

DN (Mauritz Edström): "I Bergmans senaste filmer (med undantag för återfallet i Riten) har de tidigare våldsamma brottningarna och anfäktelserna fått vika för en mera jordisk kameravinkel och lågmäldare ton. Livsåskådningsproblemen formuleras om till samlevnadsfrågor. Hans värld förblir en mycket speciell borgerlighet, men det är som om den starka ö-känslan i hans filmer höll på att vika undan.

Beröringen fortsätter denna linje. Den påminner något om 50-talets Bergman före den religiösa perioden, då han var en sorts filmens Olle Hedberg som sedeskildrare med övertoner. Den är otvivelaktigt en av Bergmans mindre filmer, har en lättare ton utan att vara ytlig och balanserar vissa iögonfallande brister med obestridlig formell skicklighet. (-)

Förklaringen till Karins engagemang i David får man därför söka inom henne själv. Det är denna kvinnoskildring som med Bibi Anderssons hjälp blir det fina och levande i Beröringen. Men genom att David framstår så belastad av saker som inte har någon funktion i sammanhanget får vi bara Bibi Anderssons halva upplyst. Det är som det gamla vanliga med månen -- baksidan fortsätter att att ligga i mörker. Elliot Gould verkar för vilsen på svensk mark och har inte en chans att väga upp Bibi Anderssons insats i sin diffusa roll. Till sist liknar han mest en vilseförd civilekonom i den multinationella filmföretagsamheten. Det är lite av en gammal Bergmansk situation. Han berättar en aln för nära sig själv och verkar någonstans inte riktigt veta vad. Men hans skicklighet förnekar sig inte. Mitt ur den här dunkelheten tar han fram filmens styvaste scen, när Karin skall klä upp sig för att träffa David, de möts med sherry i en grön skinnsoffa och går till sängs utan att den tänkta eftersläckningen ändå blir av. Sällan har inledningen till ett kärleksförhållande tett sig så dödfött kontaktlöst på ett så muntert mänskligt sätt. I slutscenen lämnar de båda varann på en väg liksom paret i En passion. Hon går tillbaka till ett liv som det kanske inte gnistrar om, men som har sin förankring, sin begränsning och gemenskap. Medan han stövlar i väg som en vandrare mot intet. Det finns en frusenhet, en bådas övergivenhet, i denna bild. Det är den jag tycker Beröringen mest handlar om."

Arbetet (Sven E Olsson): "Beröringen är en ytlig och banal film som under nästan två timmar undviker alla moraliska och psykologiska komplikationer i det mest utnötta av motiv: mannen -- hustrun -- älskaren.

Konstaterandet borde egentligen inte, oss filmkonsumenter emellan, föranleda mer än en axelryckning. Men låt oss den här gången höja insatsen till två, för Beröringen är Ingmar Bergmans senaste film. Därmed är banaliteterna åtminstone tillförsäkrade ett ansenligt kuriosavärde. (-)

Bergman har låtit sin kärleksmelodram smita så tätt efter det vanligaste allmängodset i genren att en total identifikation uppstått. Det finns inga spänningar eller överlagringar i skildringen av dessa människor. Det är platta, overkliga. Storyn verkar bestämma dem, inte de situationer där de figurerar. (-)

Elliot Gould får, tillsammans med regissören och manustillverkaren Bergman, ta på sig skulden för denna enorma katastrof. Jag har aldrig förstått hans kapacitet som aktör, och det har tydligen inte Bergman heller. Gould får inte en gest eller en replik att sitta naturligt, utan spelar på ett maner av naturalism som tiden för länge sedan gjort till förkonstling. Om Bergman velat eftersträva någon nyenkelhet har han gjort upp räkningen helt utan Gould."

Kommentar Svensk filmografi

Inspelningen av Beröringen påbörjades 14.9.1970 och avslutades 13.11.1970.

Svenska tidningars rapporter om ett negativt mottagande av Beröringen i Berlin föranledde Bibi Andersson att i DN (4.7.1971) gå i svaromål:

"Ofta får man lust att bemöta kritiken, men man låter helst bli. Dels därför att man i alla fall aldrig får sista ordet, dels för att man är rädd att bli misstänkt för sårad fåfänga. Den får sig ju ofta en törn, så man har all anledning att rannsaka sig.

Men efter de snabbrecensioner och Gala-Petter-rapporter som skrevs om filmen The Touch från Berlin blev min respekt för det tryckta ordet något mindre, och jag vågar ge min syn på filmen. (-)

Först och främst vill jag protestera mot att filmen blev 'utbuad'. Jag stod själv på scenen och tog emot applåder och hörde inte ett enda 'bu' fast jag var beredd på det värsta. Alla, inklusive kritiker, vet att Berlinpublikens specialnöje är att bua åt filmer. Richard Harris lär t o m ha buat tillbaka, med rätt eller orätt vet jag inte.

Kanske buade man vid någon annan visning än där jag var med. (-)

Tack och lov hade jag bara hört positiva reaktioner och fått beröm, annars hade jag aldrig vågat gå med så gott humör till presskonferensen. Jag var så naiv att jag blev ledsen över att inte se en enda svensk journalist där. Man brukar vara tacksam om en landsman ger en uppmuntrande nick, en rynkad panna -- van som man är att bli betygsatt. (-)

Filmen är 'banal' i betydelsen 'vanlig'. Den handlar om en man, en hustru och en älskare. Att detta däremot skulle vara ointressant tycker jag är konstigt. Jag känner inte någon kvinna som inte någon gång berörts av Karins dilemma. Ingen man heller för den delen. (-)

Så länge vi är banala människor med ofta banala konflikter tycker jag det vore klädsamt om vi omfattar banaliteten i vissa filmer med åtminstone ett igenkännande leende."

En parentetisk passus i Lars Olssons recension av Beröringen i Filmrutan (nr 3 1971) kom att uppmärksammas utanför tidskriftens läsekrets:

"Exteriörernas Gotland är turistpropagandans välstädade och vackert kolorerade landskap. Interörernas heminredningar verkar vara reklam för något möbelvaruhus. (I viss mån rör det sig nog också verkligen om reklamfilm, ty påfallande många varumärken syns påfallande tydligt i bild.)"

Recensionen togs upp i en artikel av Björn Vinberg i Expr (19.11.1971), där Olsson för övrigt uppges heta Sven i förnamn:

"Olsson säger på Expressens förfrågan:

-- Jag skrev upp firmanamnen under filmens gång men slängde lappen efteråt. Jag minns dock fortfarande att två varumärken fick extra tydligt visning: dammsugaren Hoover och danska ölet Tuborg. Bilderna förde tankarna automatiskt till betald reklam.

Ingmar Bergman kommenterar:

-- Olsson har missat mycket. Han har inte förstått att ett helt syndikat ligger bakom Beröringen. Professor Carl Malmsten bidrog anonymt med möbler. Små Smulor får 10 procent på nettot mot att dom ställde upp med en gammal soffa. AB Glycerin & Rosenvatten hjälpte Bibi Andersson med tårarna och har procent i förhållande till snyftet i salongen . . .

Bergman fortsätter:

-- Allvarligt talat är Olssons anklagelse helt vansinnig. Den är grundlös. Inte ett öre i reklampengar finns i Beröringen. Men det är gripande att tänka sig en filmkritiker med pennan i högsta hugg räknande dammsugare. Intresset för mina filmer kan aldrig ta sig för många uttryck.

-- Sanningen är att möbler och prylar i Beröringen blev 100 procent dyrare än vi kalkylerat. Den våldsamma ökningen berodde på att vi inte fick låna rekvisita längre. Firmor och fabriker som tidigare varit bussiga tog nu hyra. De hade tröttnat på TV och andra, mindre nogräknade, filmbolag som lämnar tillbaka lånta prylar i trasigt och utslitet skick. (-)

Är det annars inte ganska vanligt att privata filmare säljer reklamplatser i sina produkter?

-- Jo, det händer. Och jag måste säga att jag har svårt att mobilisera någon harm över att ett bensinbolag är så jävla dumt att det tror att det säljer mer bensin om firmaskylten syns på filmbilder några sekunder. Varför säga nej till deras pengar? Vi arbetar ju under ett enormt finansiellt tryck, vi filmare. Personligen har jag dock klarat mig undan dammsugarpengar."

Inspelning

1970-09-14 1970-11-29
Visby Sverige med flera platser på Gotland
London Storbritannien

Visningar

Sverigepremiär 1971-08-30 Spegeln Stockholm Sverige 115 min
TV-visning 1980-04-04 TV1 Sverige
1981-08-31 TV1 Sverige
1991-06-20 TV4 Sverige
1991-08-18 TV4 Sverige
2000-03-15 HTV-1 Kroatien
Urpremiär 1971-07-14 Baronet Theatre New York USA
Festivalvisning 2009-01-29 Capitol Göteborg Sverige 115 min 32:a Göteborg International Film Festival.

Musikstycken

Originaltitel Musik i urval


Utmärkelser

Guldmasken Belgrad 1972 Bibi Andersson (bästa kvinnliga huvudroll)
Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag Stockholm 1972 (bidrag om 440 713,45 kr)
Festivalpris Venedig 1971 Ingmar Bergman (inofficiellt hederspris för hela Ingmar Bergmans verksamhet i samband med Beröringen)

Ämnesord

Anonymt brev
Arkeologer
Brevväxling
Docenter
Dödsfall
Förälskelse
Gotland
Kyrka
Kärleksbrev
London, England
Läkare
Olycklig kärlek
Otrohet
Professorer
Sjukhus
Visby
Växthus

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Digitalt ljud


Typ Digitalt ljud


Typ Digitalt visningsmaterial


Typ Digitalt arkivmaterial


Typ Digitalt arkivmaterial


Typ Digitalt visningsmaterial


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 3113


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 3132


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 3134


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 3134


Typ Duplikatnegativ
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Lågkontrastkopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 3134


Typ Tonnegativ
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm


Bestånd Affischer

Storlek Större än 850 x 1100


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100


Bestånd Arkivalier

Typ Kostymskiss
Arkivalietitel Karin
Teknik gouache
Storlek 21 x 29


Bestånd Manuskript

Typ Synopsis
Manustitel Beröringen (The Touch). En film av Ingmar Bergman.
Omfång 86 s. + 23 s. miljölista
Språk Svenska


Typ Cutting continuity
Manustitel Combined continuity on The Touch. A film by Ingmar Bergman.
Omfång 102 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel Dotkniecie.
Omfång 29 s.
Språk Polska


Typ Dialoglista
Omfång 48 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Omfång 12 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel Beröringen. The touch.
Omfång 30 s.
Språk Engelska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper 17
Färg papper 8
Bakombild papper 13
Dia SET
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Tyska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program folio
Språk Danska


Andra utgåvor av verket

Biografdistribution

Tekniska fakta

Längd i minuter 115 min
Dialogspråk


Bestånd Film

Typ Duplikatpositiv
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Duplikatnegativ
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?