Mannen som slutade röka (1972)

Media (2 st)

Originaltitel	Mannen som slutade röka
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Tage Danielsson
Producent	Olle Hellbom Olle Nordemar
Manus	Tage Danielsson
Förlaga	Mannen som slutade röka (Roman)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	SF-Produktion AB AB Svenska Ord
Utmärkelser	Guldbagge Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag Visa utmärkelser
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1972-12-16

Medverkande

Gösta Ekman
Dante Alighieri

Grynet Molvig
Beatrice Morris, flygvärdinna

Toivo Pawlo
Hugo Alighieri, Dantes far

Holger Löwenadler
Knut-Birger, Dantes farbror

Gunn Wållgren
Gunhild, Dantes moster

Olle Hilding
advokat Sjöström den äldste i F:a Sjöström, Sjöström, Sjöström, Sjöström & Henning Sjöström

Visa fler

Handling

Korvfabrikanten och storrökaren Hugo Alighieri ligger på sitt yttersta. Vid hans dödsbädd på sjukhuset röker sonen Dante en cigarrett. Fadern ber Dante om en sista cigarr. Fadern...

Visa hela handlingen

Press

Mannen som slutade röka fick ett gott mottagande, och då inte minst Gösta Ekman i den manliga huvudrollen. "När jag säger att åtskilligt av detta är roligt betyder det inte att...

Visa all press

Korvfabrikanten och storrökaren Hugo Alighieri ligger på sitt yttersta. Vid hans dödsbädd på sjukhuset röker sonen Dante en cigarrett. Fadern ber Dante om en sista cigarr.

Fadern blossar på cigarren. Det är äckligt och upprörande, säger han. Men gott!

Fadern dör. Cigarren faller till golvet. Dante tar upp den och blossar vidare.

Advokat Sjöström läser upp den dödes testamente för den närmaste släkten. Dödsboets behållning, 17 miljoner kronor, tillfaller Dante -- om han slutar röka inom 14 dagar och om han sedan håller sig rökfri i ett år. Under denna tid ska pengarna ligga deponerade i bank. Om Dante inte lyckas uppfylla kraven, tillfaller pengarna hans tråkige farbror Knut-Birger.

Lasternas summa är konstant, avslutar Sjöström.

Jag är uppfostrad med tobak, berättar Dante vänd mot biopubliken. Lasternas summa må vara konstant, men för hans del faller nog 95 procent av summan på tobak.

Under stort lidande försöker Dante låta bli tobaken. Han söker läkare. Han äter piller. Han prövar grupphypnos. Alltmer skärrad avskedar han sin rökande sekreterare på Alighieris Förenade Korv. Skälet är nikotinmissbruk.

Dante kämpar med rökbegäret men återfaller gång på gång. I sin nöd vänder han sig till detektivbyrån Little Secret Service som får i uppdrag att med alla medel hindra honom från att röka.

Detektivbyrån är effektiv. Så fort Dante försöker få tag på något rökbart, ingriper dess folk. I en Pressbyråkiosk nekas han köpa en limpa Philip Morris. Damen i luckan visar honom ett pappar som kom med morgonposten. Under rubriken Varning finns ett porträtt av Dante. Papperet är undertecknat Myndigheterna.

Dante bestämmer sig för att fly utomlands undan övervakningen. Han ska resa till London, säger han. Men han skaffar biljett till Paris.

Med en detektiv som en igel i hälarna flyger han från Arlanda. Men på Kastrup lyckas han gå ombord på Paris-planet utan påhäng.

Dante vänder sig till flygvärdinnan och beställer cigarretter. Han drunknar i hennes ögon. Han är blixt kär. Vi har fått radioorder från Köpenhamn, säger hon. Vi får inte ge er något att röka. Jag måste sluta röka på sju dagar, säger Dante. Här behövs massor av fruntimmer.

Dante åker taxi till ett hotell. I receptionen köper han ett paket Gauloises och går till sitt rum. Men också taxichauffören tar in på hotellet, och han tränger sig in i Dantes rum, sliter till sig cigarrettpaketet och stampar på det.

Dante äter frukost på ett café. Han beställer också cigarretter. Med en cigarrett i munnen tänder han en tändsticka. Då far en kniv genom luften. Den skär av cigarretten och fastnar på väggen. Det är än en gång "taxichauffören" som har varit framme.

Dante slår sig lös på ett glädjehus i gammal romersk stil. I skenande fart förlustar han sig med en lång rad av husets kvinnor. En av dem tar han sedan med sig på frukost i det gröna och vidare till hotellet. Där tillbringar de mesta tiden i sängen -- utan att Dantes röklust avtar. Och varje försök att skaffa cigarretter stoppas av "chauffören".

Till sist står Dante inte ut längre. Ni är avskedad! skriker han till "chauffören". Hälsa detektivfirman i Stockholm att ni är avskedade hela bunten.

Dante sitter i rökdimmor på hotellrummet. Glädjeflickan står inte ut längre. Hon lämnar honom.

När Dante har en dag kvar före definitivt rökstopp, hör hans far av sig från andra sidan. Han är bekymrad över sonens rökning men har ett gott råd. Älska! säger han. Jag har försökt, säger Dante. Hitta den rätta! säger fadern. Jag vet ju inte ens vad hon heter, säger Dante.

Via en resebyrå kan Dante spåra den ljuva flygvärdinnan. Hon heter Beatrice Morris och bor på hotell Scribe. Han söker upp henne och berättar om sitt rökproblem. Hon berättar om sin far -- Philip Morris -- som inte fick sluta röka. Han dog i hjärtinfarkt. Och efter det svor hon att aldrig röka mer.

Vet du vad lasternas summa är? frågar Dante. Konstant, svarar Beatrice.

Hon följer med honom till hans hotellrum. Jag får spader, om jag inte får en cigarrett eller dig, säger han.

Hon lyckas lugna honom. När klockan slår tolv och han ska ha slutat röka, ligger de hos varandra i sängen.

Dante väcker Beatrice och frågar om hon också blev en sexgalning, när hon slutade röka. Mmm, svarar hon. Vem låg du med då? undrar han. Norska Murareförbundets avdelning 48, säger hon.

Skärselden, står det på en text.

Beatrice tar med Dante på en vandring förbi människor i skilda stadier av förfall. Jag ska nog inte röka, säger Dante innan de kommer ut i klar luft.

Det är jultid. Hemma i Dantes våning klär Beatrice granen. Det ringer på dörren. Dante öppnar, och en tomte överlämnar ett stort paket. Det innehåller en korg med en massa rökverk och hälsningar från Knut-Birger. Dante öppnar fönstret och kastar ut gåvan. Den träffar tomten -- som visar sig vara chefen för Little Secret Service.

Dante och Beatrice flyr till Korsika. Ombord på en kryssare nära land känner Dante doften av myrten. Jag har fått lukt! ropar han.

I en butik köper han en flaska parfym till Beatrice.

Dante vaknar ensam i hotellsängen. Beatrice är borta.

"Chauffören" och två busar kommer till Dantes rum. Om Dante inte röker före klockan tolv, blir det tråkigt för Beatrice, hotar "chauffören". Dante faller till föga. Han ska röka. Men han vill tända själv. När han tänder tändstickan, blir han fotograferad. Sedan sätter han eld på alla stickorna och kastar dem ifrån sig. Det blir slagsmål, och "chauffören" och busarna måste fly.

På nattduksbordet hittar Dante glasproppen till Beatrices parfymflaska. Han luktar på den, vädrar i luften och springer ut. Han lånar en bil och kör sniffande längs oändliga vägar.

Han stannar vid ett ensligt hus i en skog. Utanför ligger parfymflaskan. Han hör klagande gråt och skyndar in i huset. Där kan han befria Beatrice från hennes skäggprydde vaktare. Bakom skäggen döljer sig chefsdetektiven. Nu ska vi ha ett litet samtal, säger Dante.

Det har gått ett år sedan testamentet lästes upp. Hos advokat Sjöström svär Dante på bibeln att han har uppfyllt faderns krav att sluta röka. Detektiven och Knut-Birger är närvarande. Detektiven visar upp den korsikanska bilden, där Dante är på väg att tända en cigarrett -- och erkänner sedan att bilden vittnar falskt. Du fick ju en miljon för att säga att han har rökt, protesterar Knut-Birger. Ja, men den miljonen har jag redan fått, säger detektiven. Och i en alphydda träffade jag herr Dante Alighieri. Han lovade mig två miljoner, om jag sa som det var. Och de pengarna har jag ännu inte fått.

Blått uniformerade kvinnor, bland dem Beatrice, sjunger lustfyllt om den paradisiska rökfriheten. Framför dem agiterar Dante i talade ord.

Dante, Beatrice och en massa andra nakna människor dansar och njuter naturens renhet på gröna ängar.

Pressreaktion Svensk filmografi

Mannen som slutade röka fick ett gott mottagande, och då inte minst Gösta Ekman i den manliga huvudrollen.

"När jag säger att åtskilligt av detta är roligt betyder det inte att filmen skulle vara utan påtagliga svagheter. Storyn är lite för tunn och privat, med en playboy som kan ösa tid och pengar på att försöka bli kvitt giftpinnarna. Det är för mycket turistvyer kring hans utrikiska bravader. För mycket mondän filmmusik av Gunnar Svensson. (-)

Nej, den obeskedligt begåvade Danielsson får ursäkta, men för mig är detta i första hand Gösta Ekmans film. Ett genombrott för det komiska geni man länge anat hos honom, ända sen han snubblade omkring som ingen annan i detta land i en Hasse och Tagerevy. (--)

Men det komiska tar omedelbart gestalt så fort han företar sig något. Han träffar alltid det humoristiska uttrycket med enorm säkerhet. Både i plastiken och repliken.

En varm och vänlig rolighet, tillräckligt lyckad för att vara välkommen i detta filmkomedins vinterland." (Hanserik Hjertén i DN)

"Tage utan Hasse står alltså, glädjande nog, inte på ett ben i filmens värld. Han börjar alltmer likna en originell svensk filmskapare, tekniskt fullfjädrad, konst!närligt medveten, trevligt osvensk med sitt stora röda hjärta och sin unika begåvning för den still!samma roligheten.

Ytterst sällan begår han i Mannen som slutade röka felet att ta i för hårt. Inte ens när han på ett parisiskt förlustelseställe i vänlig Fellini-stil låter sin besatte hjälte kedjeälska lätta damer. (-)

Filmens Dante, gestaltad av Gösta Ekman med kongenial vänlighet och små komiska medel, försöker välja korvarna och ett välbehag som inte går upp i rök. (-)

Det här med en gudomlig komedi är det inte meningen att man skall ta alltför bokstavligt. Tage Danielsson har bara lånat slutmålet från Dante. Slutmålet, de saligas ängar, har han lånat från sig själv och Äppelkriget, en självisk eller självironisk underfundighet bland många i en film som gör det vanliga livet lättare." (Lasse Bergström i Expr)

"Det är sällan en svensk film haft ett så gott uppslag att bjuda på och kunnat fullfölja det utan alltför stora longörer till the happy end. Situationskomiken kring den länge osaliga anden Dante blommar i detalj och parti. Bland det fyndiga noteras den italienska inferno-vandringen förvandlad till sightseeing runt en ruin befolkad av mänskliga tobaks-ruiner.

Antinikotinisterna och miljövårdarna kan verkligen inte klaga. Tage Danielsson har gett dem ett gott handtag och publiken en film att glädjas åt men även begrunda. Synd bara att regissören och författaren inte själv kunnat axla huvudrollen. Men då hade det väl gått åt pipan med avvänjningskuren." (Uno Asp!lund i GP)

"Det finns mycket att tycka om i filmen. Den ibland milda, ibland galopperande absurdismen: akvariefisken som heter Bergström, händernas kamp och kramp när rökbegäret sätter till. (-)

Tage Danielssons filmer är ju sådana. Besynnerliga och vidunderliga, fulla av grimaser och stämningar.

Men den här gången tycker jag att det uppstår moraliska tomrum ibland, mitt i alla upptågen och berättarskikten. När dråpligheterna ebbat ut, när Gösta Ekman inte är så alert kufig som bara han kan vara, när landskapsmåleriet mist sin fräschör -- och allt detta händer understundom -- vad är det då Tage Danielsson vill ha sagt och gjort med sin film?" (Sven E Olsson i Arbetet)

"Vägen dit -- den skärseld som så rörande speglas i Gösta Ekmans turvis komiska och kallsvettiga anlete -- är en mur av anfäktelser och följaktligen någonting i hästväg. (-)

Allt detta berättar Tage Danielsson med en sorts fryntlig galenskap och ett välutvecklat sinne för den skruvade poängen.

(-) Rytmen i filmen är stadig, svackorna få. Också tekniskt är Mannen som slutade röka en duktigt gjord film, inklusive trickfotograferingarna och animatören Per Åhlins infällda och förtrollande broderier. (--)

Det är för all del småsaker. Hans film frammanar kanske inte de rungande skratten, men den tänder en stor trivsel och ett flertal leenden. Om hur många inhemska underhållningar kan man säga det?" (Jurgen Schildt i AB)

Kommentar Svensk filmografi

Manuskriptet bygger på Tage Danielssons (1928-1985) bok "Mannen som slutade röka" som utkom 1968.

Gösta Ekman fick något av ett genombrott som filmkomiker i Mannen som slutade röka.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se