Grundfakta

Media (2 st)

Originaltitel Långt borta och nära
Filmtyp Långfilm
Regi
Producent
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Tillåten från 11 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1976-11-08

Medverkande

Lilga Kovanko
Mania Becker

Robert Farrant
Arild, mutist

Helge Skoog
doktor Jan D. Jaeger, psykiater

Jan Erik Lindqvist
doktor Erik Stenius, överläkare

Bodil Mårtensson
Bente Miller, Arilds f.d. fästmö

Visa alla medverkande

Handling

När Mania Becker börjar arbeta på mentalsjukhuset, är hon totalt oerfaren. Hennes gamle vän doktor Jaeger har skaffat henne jobbet som vårdare, och hon ger sig in i arbetet med entusiasm....

Visa hela handlingen

Press

Flertalet kritiker tog emot Marianne Ahrnes långfilmsdebut med positivt intresse. Elisabeth Sörenson i SvD menade att "Långt borta och nära är en av de mognaste filmer jag sett på...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel

Filmteam

Regi
Manus
Producent
Produktionsledare
Foto
Musik
Scenograf
Klippning
Ljudtekniker
Scripta
Inspelningsledare
Produktionssekreterare
B-foto
Stillbildsfoto
Elektriker
Passare
Ljussättare
Musikarrangör
Rekvisita
Kläder
Smink
Mixning
Övrig medarbetare

Medverkande

Lilga Kovanko Mania Becker
Robert Farrant Arild, mutist
Annicka Kronberg Annicka
Helge Skoog doktor Jan D. Jaeger, psykiater
Jan Erik Lindqvist doktor Erik Stenius, överläkare
Bodil Mårtensson Bente Miller, Arilds f.d. fästmö
Bengt C.W. Carlsson Skåningen, patient
Tom Deutgen Ohlsson, vårdare
Jan Nielsen Lasse, patient
Mimi Pollak spågumma, patient
Owe Stefansson cigarrettkille, patient
Rolf Skoglund skådespelaren som spelar Hamlet
Cecilia Samson sjuksköterska
Birgitta Stahre Lenas mamma
Marianne Stjernqvist pusslande kvinna
Maria Sundqvist Lena, patient
Dora Söderberg spågummans sällskap, patient
Chris Wahlström spågummans sällskap, patient
Anders Åberg ung snickare
Emelie Lagergren fru Berg, patient som försöker begå självmord
Åke Lagergren pusslande man
Inga Landgré sommargäst
Dan Lindhe Anders, vårdare
Tomas Norström Gregor, patient
Brigitte Ornstein äldre sjuksköterska
Rico Rönnbäck Rio, patient
Rolf Adolfsson skådespelaren som spelar Guildenstern
Carl-Olof Alm lodis
Marianne Aminoff gumma i bil
Brita Billsten kvinna som får elchocker
Iwa Boman Lotta, vårdare
Percy Brandt Snytingen, patient
Martha Colliander gumma i trappan
Lukas Ekström psykopat
Lauritz Falk Mutistens far
Ulf Gran Lenas pappa
Jösta Hagelbäck Rolf, vårdare
Rune Hallberg Bengt, vårdare
Inger Hayman Stenius sköterska
Barbro Hedström Eva, vårdare
Mona-Lis Hässelbäck kvinna som knycker piller och telefonerar
Olle Hilding gestikulerande man i park
Stig Johanson gubbe med ångest
Håkan Jonson kille liknande mutisten (rollen troligen bortklippt)
Göran Järvefelt skådespelaren som spelar Rosencrantz
Sissi Kaiser operationsskösterska
Anders Ahlbom Palle
Hans Mosesson Arilds röst
Tomas Pontén Polonius röst

Bolag

Produktionsbolag Stiftelsen Svenska Filminstitutet
Distributör i Sverige (35 mm) Fox-Stockholm Film Distribution AB 1976
Stiftelsen Svenska Filminstitutet 1994
Distributör i Sverige (16 mm) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 1994
Distributör i Sverige (inst. video) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 1994
Laboratorium FilmTeknik AB

Handling

När Mania Becker börjar arbeta på mentalsjukhuset, är hon totalt oerfaren. Hennes gamle vän doktor Jaeger har skaffat henne jobbet som vårdare, och hon ger sig in i arbetet med entusiasm.

På sjukhuset möter hon en ung patient som helt har upphört att tala. För Jaeger är han ett "intressant fall", ett levande studieobjekt för hans avhandling om mutismen. För Mania blir han någon som kommer att förändra hennes liv.

Någonting händer mellan Mania och mutisten. För Mania blir det ett språng ut i det okända. Konfronterad med en tystnad, som hon inte förstår, faller hennes vardagliga försvar. Allt som händer henne känns som om det vore för första gången. Det går inte att fly. Det går inte att ljuga. Hans tystnad blir som en spegel.

Hon upptäcker att bakom alla hennes ord dolde sig ett rop. Han får henne att ropa det ropet. Han har väckt henne till liv. Hon upptäcker att hon älskar honom.

Så småningom får hon kontakt. Han visar sitt förtroende och talar till henne. Men utan att veta om det sviker hon honom, och han svarar med att på nytt sluta sig inom sig själv.

Mania blir förtvivlad och grips av ångest, när hon inte längre kan nå honom med sin kärlek. Hon förstår inte att hon kräver något som han inte är i stånd att ge henne -- att hon vill spärra in honom med sin kärlek.

Det är först när hon kan säga "Jag älskar dej" utan att försöka tvinga sig på honom som de båda kan gå vidare som fria individer.

Censur

Censurnummer 116319
Datum 1976-11-16
Åldersgräns Tillåten från 11 år
Kommentar Trailer.


Censurnummer 116274
Datum 1976-11-03
Åldersgräns Tillåten från 11 år
Kommentar (samt 8 16mm (Svenska Filminstitutet)


Tekniska fakta

Bildformat 1.66:1
Ljudsystem Optisk mono
Färgsystem Eastman Color
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2855 meter
Längd i minuter 104 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Flertalet kritiker tog emot Marianne Ahrnes långfilmsdebut med positivt intresse.

Elisabeth Sörenson i SvD menade att "Långt borta och nära är en av de mognaste filmer jag sett på länge. (-)

Man behöver inte se mer än den inledande drömsekvensen för att inse att här är en regissör som vet vad film är och hur hon själv vill använda denna insikt. (-)

Det är en film om människor. Några av dem råkar vara intagna på mentalsjukhus, andra har sin yrkesverksamhet förlagd hit. Marianne Ahrne fuskar inte bort den komik som finns, men hon tillvaratar den varsamt, utan att lämna ut människorna. Balansen sviker henne inte -- utom möjligen i dialogen som i vissa avsnitt blir alltför litterär.

Marianne Ahrne är estet. Det finns ett asketiskt raffinemang i varje komposition. Alla färger är kräset avstämda. Förmodligen kommer det att läggas henne till last, eftersom vår vardag sällan uppvisar en så utsökt kolorit. För egen del tackar jag och tar emot."

Det gjorde även Lasse Bergström i Expr -- trots reservationer:

"I motsats till andra filmer som använder mentalsjukhusets miljöer för att belysa sociala och politiska förhållanden i världen utanför slutenheten är Långt borta och nära en bekännelse till människans behov av privata vägar och irrationella mönster.

Däri ligger dess styrka men också dess svagheter. Styrkan är den emotionella öppenheten, som gör det här till en film som har korta sträckor att tillryggalägga mellan upprördhet och spontan glädje. För detta är inte minst Lilga Kovanko i den kvinnliga huvudrollen en spegel: hon är sällsynt övertygande och i upplevelsen av hennes värme och oro finns också filmens tro.

Svagheten är mängden av motbilder: Helge Skogs rationalist till psykolog. (-)

Men som en annorlunda kärlekshistoria har Marianne Ahrnes film en ovanlig styrka."

Det tyckte också Jurgen Schildt i AB som inledningsvis drog paralleller till såväl Bergman som Anouilh och Gökboet och även avslutningsvis fann spännande skärningspunkter:

"Oavbrutet tycks Marianne Ahrne berätta det hon vet därför att hon själv vill veta mera. Marianne Ahrne äger en spaningslust som för svenska förhållanden känns nästa exotisk. Hon förenar i den här filmen sans och lidelse och kaos, undran och erfarenhet. Som konstnärligt temperament har hon åtminstone halva foten innaanför den triangel där vi hittar Edith Södergrans sårbarhet, Anaïs Nins febertillstånd och Carson McCullers fantasterier.

Allt detta, menar jag, är reservoarer som är tillräckligt stora och intresseväckande att ösa ur. Det vore nog -- oavsett om Långt borta och nära är en helt igenom färdig historia eller ej -- en dumhet om den svenska filmen inte forsatte att göra det."

Mer besviken var Hanserik Hjertén i DN:

"Visst säger hon intelligenta saker om vårt pratsjuka samhälle, där en massa ord skymmer sikten, om den sanning som finns i tystnaden, om den flytande gränsen mellan förnuft och vansinne m m. Ändå har det inte blivit någon bra film.

Efter en lovande början blir man besviken. Jag tror att det mesta beror på att Marianne Ahrne ännu inte behärskar långfilmsformatet.

Hon lyckas förmedla en sjukhusatmosfär där ångest och komik blandas som i verkligheten, och hon skildrar övertygande en växande och ömtålig kontakt mellan två ungdomar och två världar.

Här finns ganska länge en fin verklighetsskildring, men så småningom förlorar filmen i skärpa och trovärdighet och börjar snubbla på gränsen till den triviala romantiseringen."

En annan uppfattning hade Monika Tunbäck-Hanson i GP:

"Långt borta och nära är en mycket mogen och balanserad film. Här finns en rad fina skådespelare. Lilga Kovanko som Mania, Robert Farrant som mutisten, dominerar självklart -- med mjukhet och tydlighet. Det är ett lyckat grepp att Ahrne valt så många, relativt sett, okända och därför fräscha ansikten. Det är en berättelse av både glädje och sorg. Den är hemsk ibland, lite lustig någon gång. Genom hela filmen -- fotot understryker detta, precis som musiken -- finns en varm och ren ton. Ni som såg Gökboet, se också denna, då blir ni många och det vore roligt."

Positiv var också Göteborgskollegan Gunnar Rehlin i GT:

"(-) en film som jag tycker väldigt mycket om. (-) Den väcker många frågor. Det finns mycket att diskutera kring den. Men ett är klart: det är en fin och mycket bra film. Den är långsam och tyst, men man mals obönhörligt in i handlingen och engageras av Mania och mutisten. Bilderna är vackra men fyller hela tiden en funktion. Och den är välspelad ner i minsta biroll."

Sven E Olsson i Arbetet var också imponerad:

"Äntligen är svensk film framme hos oss, rör sig i de verkligheter och erfarenheter som är våra.

Äntligen en svensk film med innehåll och innebörder som inte bara fungerar i ett filmiskt nu -- och gör det utan poliser och andra liknande dramatiska skenalibin.

Äntligen en sådan svensk film med en kvinna i centrum -- utan att detta centrum någonsin tangerar triangelhistorien nedanför naveln. (-) Långt borta och nära är en finstämd, psykologiskt mycket precis utvidgning av Ahrnes återvändande tema om den omöjliga kärleken."

Andra Malmö-kritiker var betydligt mer skeptiska. Jan Aghed i SDS jämförde med Bergmans Persona, där också den ena huvudpersonen är stum, och det utföll inte till Ahrnes fördel:

"Hennes stil kan å ena sidan sägas vara konventionellt vacker, med tjusigt färgfoto och stiliga bildkompositioner, men å andra sidan är den varken klar eller precis. (-) En kärleksfilm, som i vaga och mystifierande vändningar och med en tendens till allmängiltig renodling predikar om den osjälviska kärlekens magiska kraft. (-) Till stor del består hennes film av esteticerande åtbörder. Se bara på människorna i fokus: ett nästan overkligt vackert par fotograferat i ofta overkligt vackra bilder. Det var längesen jag tänkte på Godards smått klassiska uttalande, men inför Långt borta och nära gjorde det sig påmint igen: att varje kameraåkning är en fråga om moral."

Ännu mer negativ var Mats Åmwall i KvP:

"Oavsett om man ser filmen som ett inlägg i debatten om mentalvården -- vilket Marianne Ahrne själv inte tycker att vi skall göra -- eller en film om kärlekens helande krafter, mynnar den ut i ett suddigt budskap om att allt kan bli mycket bättre bara vi är snälla och rara mot varandra.

Tänk om allt vore så enkelt."

Även Carl-Eric Nordberg i Vi ansåg att slutet var mindre tillfresställande, men slutsummeringen blev ändå positiv:

"I slutscenerna predikar Marianne Ahrne för mycket och blir för romantiskt övertydlig. Men dessförinnan har hon inte bara begått sitt stillsamma lustmord på Helge Skoogs mekaniserade själsdoktor. Hon visar också -- lika varsamt som sakligt -- att mentalsjukhusets patienter inte är några undantagsvarelser. Med hjälp av Mania lär vi oss att de tvärtom -- intill förväxling och förblandning -- kan likna oss så kallade normala medborgare i vårt så kallade friska samhälle.

Det är en mycket hälsosam läxa."

Marianne Zetterström i VJ var också klart positiv och menade att vi "i Marianne Ahrne fått en ny, alldeles fullvuxen, varm och klok och spännande filmmakare", medan Ana Maria Narti i Chaplin snarast tyckte tvärt om:

"Marianne Ahrne verkar leva -- som de flesta av de intellektuella -- i en sluten värld, långt borta från de flestas vardag, med dess rytmer och vanor. Hennes ansträngningar att beskriva någonting hon egentligen inte känner får en att tänka på vissa svenska filmer från 40-talet. (-) Hon försöker tala om det som inte går att fånga i ord, och hennes tal blir konstlat. Hon beskriver och berättar om det som enligt de ursprungliga avsikterna borde ha meddelats genom synlig handling och levande bild. (-) Hon vill närma sig det outsägliga, men istället för att göra det, säger hon det."

Kommentar Svensk filmografi

Marianne Ahrne (f 1940) spelfilmsdebuterade 1974 i det mindre formatet med den 45 min långa novellfilmen Fem dagar i Falköping (1975/9) som fick ett gott mottagande. Efter denna inspelning återgick hon dock för en tid till dokumentären och Frankrike, där hon 1975 spelade in Promenad i de gamlas land, en film om fransk åldringsvård i samarbete med Simone de Beauvoir.

Samma höst vände hon sig till nytillträdde producenten Jörn Donner på Filminstitutet med ett långfilmsförslag som denne omedelbart erbjöd sig att stödja inom den nya I-fonden, såvida även TV sa ja. Det gjorde TV -- och det mesta gick sedan "på räls". Manuset, utarbetat tillsammans med den frans!ke skådespelaren Bertrand Hurault, låg färdigt vid årsskiftet. Inspelningen drog igång redan 15 mars 1976 och kunde planenligt avslutas 26 maj -- inom angiven budget, 2,3 miljoner kr.

Även efterarbetet löpte friktionsfritt, och 8 november blev det premiär. Den övervägande goda kritiken resulterade också i en, för en dylik film, hygglig publikframgång, 85 000 besökare.

Filmen kom också att säljas till ett 20-tal länder, även om det i flertalet fall handlade om TV-försäljningar. Den visades också i svensk TV (TV1) 8 oktober 1979.

Hösten 1977 tilldelades Marianne Ahrne en guldbagge som bästa regissör säsongen 1976/77.

Hon fick också mycket snabbt komma igång med en ny film, Frihetens murar (1978/17), som dock föll mindre väl ut.

1980 debuterade Marianne Ahrne som romanförfattare med den delvis självbiografiska boken "Äppelblom och ruiner" som skildrar en relation hon fick till en av patienterna på Långbro under planeringsarbetet och inspelningen av Långt borta och nära.

Inspelning

Filmhuset Stockholm Sverige 1976-03-15 1076-05-26
Långbro Sjukhus Stockholm Sverige
Allmänna BB Stockholm Sverige
Gustavsvik Värmdö Sverige

Visningar

Sverigepremiär 1976-11-08 Fontänen Stockholm Sverige 105 min
1976-11-08 Lilla Kvarn Stockholm Sverige 105 min
TV-visning 1979-10-08 TV1 Sverige 100 min
1991-11-30 Kanal 1 Sverige 100 min
2003-11-03 SVT1 Sverige 100 min
Urpremiär 1976-11-08 Fontänen Stockholm Sverige 105 min
1976-11-08 Lilla Kvarn Stockholm Sverige 105 min

Musikstycken

Originaltitel Italiensk konsert, BWV 971
Kompositör Johann Sebastian Bach (1735)


Originaltitel John Drake
Kompositör Per Carleson
Peter Holthausen
Textförfattare Per Carleson


Originaltitel Kom till vindarnas rike
Kompositör Jösta Hagelbäck
Textförfattare Marianne Ahrne


Originaltitel Det borde vara förbjudet med så vackra ögon
Kompositör Kai Gullmar (1937)
Textförfattare Gus Morris (1937)


Originaltitel Konsert, oboe, stråkorkester, d-moll. Sats 2
Kompositör Alessandro Marcello (1716)


Originaltitel När en stjärna från himlen faller
Kompositör Jules Sylvain (1930)
Textförfattare S.S. Wilson (1930)


Originaltitel Nearer, My God, to Thee
Kompositör Lowell Mason (1856)
Textförfattare Sarah Flower Adams (engelsk text 1841)
Emanuel Linderholm (svensk text 1912)


Originaltitel Reklam
Kompositör Per Carleson (1976)
Peter Holthausen (1976)
Textförfattare Per Carleson (1976)
Peter Holthausen (1976)


Originaltitel Sisters of Mercy
Kompositör Leonard Cohen (1968)
Textförfattare Leonard Cohen (1968)


Originaltitel Terpsichore
Kompositör Michael Praetorius


Utmärkelser

Guldbagge Stockholm 1977 Bästa regi Marianne Ahrne
Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag Stockholm 1977

Ämnesord

DK Drama
DK Kärlek
DK Sjukhus
Läkare
Mentalsjukhus
Mutism
Stockholm/Allmänna BB
Stockholm/Långbro Sjukhus
Tystnad
Vårdare
Ångest

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Bredd 16 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 2853


Typ Duplikatnegativ
Bredd 16 mm


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild Neutral bakgrund
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild för OP
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Bredd 16 mm


Typ Tonnegativ
Bredd 16 mm


Typ Tonnegativ
Bredd 16 mm


Typ Tonnegativ
Bredd 35 mm


Typ Ljussättningsinformation
Bredd Diskett


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel LÅNGT BORTA OCH NÄRA


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel LÅNGT BORTA OCH NÄRA


Storlek Mindre än 850 x 400
Affischtitel LÅNGT BORTA OCH NÄRA


Bestånd Manuskript

Typ Synopsis
Manustitel Långfilmtreatment av Marianne Ahrne i samarbete med Bertrand Hurault.
Omfång 95 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Filmmanuskript av Marianne Ahrne och Bertand Hurault.
Omfång 163 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Near and far away.
Omfång 160 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Omfång 40 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Filmmanuskript av Marianne Ahrne och Bertand Hurault.
Omfång 183 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Omfång 41 s. + 2 s. dialoglista trailer.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Near and far away.
Omfång 35 s. + 2 s. trailer i ett ex.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel Near and far away.
Omfång 37 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel Cerca y lejos.
Omfång 28 s.
Språk Spanska


Typ Dialoglista
Manustitel Si près, si loin.
Omfång 43 s.
Språk Franska


Typ Dialoglista
Manustitel Si près, si loin.
Omfång 38 s.
Språk Franska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Near and far away. Filmscenario by Marianne Ahrne and Bertrand Hurault.
Omfång 160 s.
Språk Engelska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Färg papper 16
Bakombild papper 2
Dia SET
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program
Språk Engelska


Typ Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Reklamtryck
Språk Svenska


Andra utgåvor av verket

Digitaliserad

Tekniska fakta

Bildformat 1.66:1
Hastighet 24
Längd i minuter 95 min
Dialogspråk


Bestånd Film

Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?