Grundfakta

Media (4 st)

Originaltitel Ett anständigt liv
Filmtyp Långfilm
Regi
Producent
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Tillåten från 11 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1979-03-26

Handling

Ett anständigt liv är en fristående fortsättning på Dom kallar oss mods (1968/6). Efter elva år får vi återigen träffa Kenta och Stoffe. Båda har familj nu. Kenta har klarat...

Visa hela handlingen

Press

För en gångs skull kan man tala om en helt enig kritikerkår. Alla höjde filmen till skyarna. Hanserik Hjertén i DN: "Stefan Jarl ställer de tidigare modsen mot varandra i...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel
Videotitel i Sverige

Filmteam

Regi
Manus
Producent
Foto
Musik
Klippning
Ljudtekniker
B-foto
Stillbildsfoto
Musiktekniker
Ljudläggning
Mixning
Övrig medarbetare
Speaker

Medverkande

Bolag

Produktionsbolag Jarl & Lindqvist Filmproduktion
Distributör i Sverige (35 mm) Folkets Bio AB
Distributör i Sverige (hyrvideo) (fysisk) Föreningen FilmCentrum 1995
Distributör i Sverige (köpvideo) Stefan Jarl Filmproduktion AB 1995
Laboratorium FilmTeknik AB

Handling

Ett anständigt liv är en fristående fortsättning på Dom kallar oss mods (1968/6).

Efter elva år får vi återigen träffa Kenta och Stoffe. Båda har familj nu. Kenta har klarat sig bäst. Han har jobb och har gått in i samhället. För Stoffe har det gått sämre. Han är märkt av ett hårt liv med sprit och knark.

De två träffas igen, och Kenta försöker få Stoffe att slå av på takten med drogerna. Men Stoffe dör av en överdos av heroin på en toalett i närheten av T-Centralen under inspelningen av filmen. Det är i mars 1978.

Filmen berättar om dessa två och deras förhållande till sina familjer. Den skildrar också några andra människors liv bland knark, sprit och prostitution.

Censur

Censurnummer 120052
Datum 1979-03-23
Åldersgräns Tillåten från 11 år


Tekniska fakta

Bildformat 1.66:1
Ljudsystem Optisk mono
Färgsystem Eastman Color
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2795 meter
Längd i minuter 102 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

För en gångs skull kan man tala om en helt enig kritikerkår. Alla höjde filmen till skyarna.

Hanserik Hjertén i DN:

"Stefan Jarl ställer de tidigare modsen mot varandra i sin nya film. I den robuste och livsbejakande Kenta visar han ett alternativ, ett försök till ett anständigare liv, men tycks mig också ställa frågan om ett anständigt liv är möjligt i ett oanständigt samhälle.

Hans film, som är en dokumentärskildring med lätt arrangerad verklighet, visar nämligen hur en del av Sverige ser ut i slutet av sjuttitalet. Det är inga vackra bilder av utslagna, omtöcknade och långsamt döende ungdomar på T-Centans muggar med omnejd vi får se. Här har världen blivit iskall och offren berättar själva om den. (-)

Här är det inte längre fråga om någon sorts frihet utan om tvång, spyor och blod. Här skildras inte längre en tillvaro som en utmaning och protest utan som det kapitalistiska samhällets bittra bottensats. Här går en generation åt helvete, och nästa står på tur.

Stefan Jarl har själv övertagit protesten. Han använder slagkraftiga bilder och texter för att visa vad han menar. Han klipper in slaktbilder och talar om Molok, barnoffrens gud. Han ger oss en suggestiv kvällsbild av Stockholm som får en att tänka på ett samhälle med kallbrand.

Här finns också en stark musik av Ulf Dageby. Den försvinner inte in i bilderna på det vanliga viset. Den berättar vad som händer och vad som går förlorat och får ett fint komplement i Kentas och Stoffes egna sånger. (-)

Stefan Jarl berättar nämligen framför allt genom människorna. Det finns en mänsklig närhet i hans film som just därför gör den så upprörande. Ett par gånger återger han den i bilder som bränner sig fast i medvetandet.

En av dem är när Kenta skrubbar bort blodfläcken i mammas våning efter ett dråp som hon begått i självförsvar, ett jobb som efter en stund också får en fascinerande social mångtydighet.

En annan är scenen i gravkammaren när Stoffe letar efter sin döda farsa bland askkopparna i väggen och känslorna spelar som en avlägsen källa under den osentimentala jargongen.

Sen dör ju också Stoffe, som en av de många, vi ser hans gravsten och får nästan en chock när verkligheten griper in på det här viset i en film och bekräftar att den handlar om ungdom, död och förintelse runt vår egen välfärdsknut.

Stefan Jarl har berättat om sin förtvivlan när han gjorde den. Desto beundransvärdare då att han förvandlat denna förtvivlan till ett av de kraftfullaste filmdokument som gjorts här i landet.

Det är en oerhört stark och bra film, en fruktansvärd anklagelse mot oss alla, en rapport från en växande avgrund med något av elden från de stora samhällsgisslarna. Det finns ingen viktigare just nu!"

Lasse Bergström i Expr:

"Det är den mörkaste film jag sett på länge. Den slår ner i samvetet som en sten i en spegel.

Kenta, Stoffe och gänget kring dem var tonåringar i slutet av 1960-talet. De kom utan undantag från familjeinfernon i värlfärdens skugga, och fyllda av skräck för den utstakade vägen sökte de leva intensivt, på frihjul bland de styrda knegarna, med klacksparkar mot lag och ordning. Den korta tiden av lycka hellre än den långa trygga tristessen.

Många av dem gick in i sina roller med klarsyn och en alldeles bokstavlig social galghumor. Det skulle gå åt helvete. Det fick gå åt helvete med musik.

Ett anständigt liv visar att de hade rätt beträffande helvetet och fel beträffande musiken. Mellanölsburkarna har blivit heroinsprutor och en iskall tystnad härskar över avgrunderna.

Stefan Jarl har själv beskrivit sitt arbetsfält -- det nya betonggrå och glasisolerade Stockholm efter mörkrets inbrott -- som ett slagfält där en del av generationen går under utan att vårt mönstersamhälle förmår röra ett finger, än mindre räcka ut en hjälpande hand. Det är hårda och bittra ord, men det finns få bilder i Ett anständigt liv som motsäger dem."

Jurgen Schildt i AB:

"Helvetet brukar i allmänhet vara ett fiktivt eller litterärt begrepp, en svart punkt som är lämplig att skrämmas med därför att den är oredovisad och ligger utanför generalstabens kartor. I Jarls film är det en faktisk angelägenhet som brinner och luktar.

Men kanske behövs också i detta kollektiva och närbelägna inferno ett bestämt ansikte, ett visst öde för att fattningsgåvorna ska börja arbeta. I så fall väljer jag den inflikade bilden av 23-åringen Bettan: heroinist, tandlös och utan äggstockar, till hälften ihjäl!sparkad av sin välbeställde och rekorderligt gifte kund på Malmskillnadsgatan. Prostitutionen leder till knarket som leder till beroendet som leder till prostitutionen.

Ondare än här har en cirkel sällan avtecknat sig. (-)

Poeten Majakovskij skilde på sin tid mellan råmaterial, halvfabrikat och färdigvaror. Stefan Jarls infernoskildring är råmaterialet som i grund och botten inte bryr sig om att förvandlas till färdigvara. Den slår inte mot ögat utan mot mellangärdet. Den försmår alla filmiska och estetiska sinnrikheter. Den föreslår ingenting. Den löser heller ingenting.

Men den ger kunskap.

Och den skriker på hjälp."

Hans Schiller i SvD:

"Det känns inte särdeles meningsfullt att i vanlig ordning recensera en film som Ett anständigt liv. Möjligen kan man vara tveksam över Jarls metod att göra en pamflett av verkliga människors tragedier, men om den kan få upp ögonen på de politiker som röstar bort mellanölet i tron att det skapar en bättre tillvaro för 70-talets ungdom kan det vara försvarbart, om det är en film som får oss och våra valda ombud att se samhällets brister utan att skygga eller att inta försvarsposition.

Ett anständigt liv är en film om ett samhälle som misslyckats i en av sina grundläggande föresatser: att ta hand om alla sina människor."

Även utanför Stockholm kändes filmen lika angelägen:

"Precis som Dom kallar oss mods blev ett av 60-talets viktigaste filmdokument kommer dess fortsättning, Ett anständigt liv, att räknas som en av 70-talets mest skakande rarpporter från en del av samhällets verklighet. (-)

Ett anständigt liv är en skildring utan omskrivningar och den är gjord med all tänkbar effektivitet och kunskap. Bilderna kastas emot oss och musiken talar filmens och polarnas språk. Stefan Jarl själv är inte aggressiv. Han anklagar inte. Han hötter inte med pekpinnar. Det är verklgiheten själv som vrålar oss mitt upp i ansiktet." (Monika Tunbäck-Hanson i GP)

Stefan Jarls "rädsla och förbittring är mycket effektivt överförd till oss. Han sätter situationer och porträtt ur Dom kallar oss mods mot aktuella scener och närbilder på dödsmärkta 25-årigar. Heroinet intaget liggande på toalettgolvet. Nålen rengjord i vattnet från toalettstolen. (-)

Hans film blir 'Förintelsen modell 78/79' och den får en att knyta näven och sedan snabbt öppna den för att kräva handling. Ingen svensk film under 70-talet har känts mer nödvändig än denna." (Sven E Olsson i Arbetet)

"En tillfällig strimma ljus faller in i mörkret från Kentas besök på landet och umgänge med åttaårige sonen Patric; resten är sprutmärken, sår som aldrig läker, slocknande blickar, sluddrande tal, silar i källarsprång och på toaletter, överdoser, sjukhus och ett varje morgon renspolat city, redo för 'business as usual'. (-)

Få filmer har lyckats skapa så starka intryck, politiska och samhällskritiska intryck, av outnyttjade mänskliga resurser och meningslöst förspillda liv." (Jan Aghed i SDS)

Kjell E Johansson i Chaplin fann att nyckeln till filmen "är drogernas funktion", men var tveksam till om filmen "medverkar till ökat socialt engagemang" eller om den skulle ha "en avskräckande effekt på ungdomar". Men "Stefan Jarls film tvingar oss på nytt att se verkligheten sådan den är för några i vårt samhälle. Även denna gång visar det sig att en konstnärlig form bättre än åtskillig facklitteratur och skolföreläsningar belyser ett samhällsproblem. Filmens genomslagskraft är stor. Den tvingar (alternativt provocerar) många fler att tänka efter, dra slutsatser och ta ställning."

Kommentar Svensk filmografi

Ett anständigt liv är andra delen i en planerad trilogi. Den första var Dom kallar oss mods (1968/6), den sista ska bli en film om Kentas son Patric när han är lika gammal som Kenta var 1968.

Filmen är tillägnad Arne Sucksdorff och Peter Weiss, två svenska dokumentärfilmspionjärer som Jarl känt sig befryndad med och inspirerad av, delvis kanske beroende på att även dessa arbetade med "dokumentärt arrangerade scener", en form som ibland har kritiserats men som Jarl har försvarat med att alla scener är på verklighetens villkor. Det finns inga skådespelare i filmen. Alla medverkande är sig själva och de har alla fått medverka med idéer ochuppslag, bilder ur sitt eget liv. Scenerierna är deras, inte regissörens.

Självfallet tar en sådan här film lång tid att göra. Stefan Jarl arbetade, ofta ensam, med filmen under 2 1/2 år. Själva inspelningen tog 9 månader och mycket fick lov att inspelas på nätterna. För att kunna spela in filmen på smidigast möjliga sätt användes lätthanterlig 16 mm utrustning. Filmen blåstes sedan upp till normalt biografformat. Totalkostnaden blev 1,7 miljoner kronor. Själv har Jarl kallat den "en motståndsfilm".

Som framgått av pressreaktionen fick filmen ett överväldigande positivt mottagande när den fick premiär exakt 11 år efter Mods-filmen, 26.3.1979.

Men skriverierna stannade inte därmed. Såväl DN som Expr och SvD tog upp den på ledarplats. Olof Palme kommenterade dess betydelse i radio, och det skrevs ett otal insändare och kulturartiklar. Några var givetvis negativa. Jörgen Eriksson i DN, tyckte att det var "en estetik för desperata gester" och saknade "en fördjupad erfarenhet av de människor den handlar om, en sammanhängande insikt i deras liv och bakgrund." (7.4.1979 och 13.4.1979)

Filmen blev också en något oväntad publiksuccé. Själv spådde Jarl före premiären att den kanske skulle ses av 50 000 åskådare. Den sågs av över 300 000 -- enbart på biograf. Efteråt torde den ha setts av minst lika många via skol- och föreningsvisningar.

Hösten 1979 fick filmen 1978/79 års högsta kvalitetsstöd, 720 000 kronor, och Stefan Jarl en guldbagge som främste regissör. Jarl skickade Kenta att ta emot den. Jarl fick senare också Filmkritikernas pris för 1979 års bästa film.

Filmen väckte uppmärksamhet även utomlands, framför allt i Tyskland och Norge -- där den först censurförbjöds, sedan släpptes helt fri för skolbruk.

1980 fick filmen en silverplakett vid festivalen i Chicago.

Filmmanuskriptet utgavs i bokform 1980. Filmmusiken utgavs på en LP redan 1979.

Kommentar Filmarkiv

I filmen förekommer citat från följande: François Mauriac, Allen Ginsburg, Paul Nizan, Paul Eluard och Guillaume Apollinaire. Filmen tillägnad: Arne Sucksdorff och Peter Weiss.

Inspelning

Sverige 1976-10-05 1979-01-09
Centrum Stockholm
Hässelby
Jakobsberg
Midsommarkransen
Gubbängen
Vällingby
Blackeberg
Lövsta
Skellefteå
Kälarne
Hinseberg

Visningar

Sverigepremiär 1979-03-26 Cosmorama Göteborg 102 min
1979-03-26 Fontänen Stockholm 102 min
1979-03-26 Sture Stockholm 102 min
Urpremiär 1979-03-26 Cosmorama Göteborg 102 min
1979-03-26 Fontänen Stockholm 102 min
1979-03-26 Sture Stockholm 102 min
Videorelease 1995-05 Sverige 98 min
Festivalvisning 2003-09-21 Marx Umeå Sverige 102 min

Musikstycken

Originaltitel Att sitta inne ett tag
Av Kenneth "Kenta" Gustafsson
Eva Blondin
Instrumentalist Kenneth "Kenta" Gustafsson (gitarr)


Originaltitel Framtiden bryr jag mig inte om
Av Gustav "Stoffe" Svensson (musik och text)
Sångare Gustav "Stoffe" Svensson
Instrumentalist Gustav "Stoffe" Svensson (gitarr)


Originaltitel Centan - Köp hela livet
Av Ulf Dageby (musik och text)
Sångare Ulf Dageby
Instrumentalist Ulf Dageby (elgitarr)
Lars-Eric Brossner (klaviatur)
Nikke Ström (bas)
Per Melin (trummor)


Originaltitel Leave Me Be
Kompositör Chris White (musik och text)
Textförfattare Chris White
Sångare Gustav "Stoffe" Svensson
Instrumentalist Kenneth "Kenta" Gustafsson (gitarr)


Originaltitel Heroinet, är du min älskling
Kompositör Ulf Dageby
Textförfattare Bernt Staf
Sångare Göran Ekstrand
Instrumentalist Ulf Dageby (elgitarr)
Lars-Eric Brossner (klaviatur)
Nikke Ström (bas)
Per Melin (trummor)


Originaltitel Horsefixen
Kompositör Ulf Dageby
Instrumentalist Ulf Dageby (elpiano)


Originaltitel Streetan
Kompositör Ulf Dageby
Instrumentalist Ulf Dageby (elgitarr)
Lars-Eric Brossner (klaviatur)


Originaltitel Gnistrande snö
Av Ulf Dageby (musik och text)
Instrumentalist Ulf Dageby (elgitarr)
Lars-Eric Brossner (klaviatur)
Nikke Ström (bas)
Per Melin (trummor)


Utmärkelser

Festivalpris Chicago 1980 (silverplakett)
Guldbagge Stockholm 1979 Högsta kvalitetspoäng (Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag om 720 877 kr)
Stockholm 1979 Bästa regi Stefan Jarl
Svenska Filmkritikerförbundets pris Stockholm 1979 (årets film)

Ämnesord

Dokumentärfilm
Drogmissbruk
Heroin
Knark
Narkotika
Prostitution
Social utslagning
Sprit
Stockholm T-Centralen
Stockholm/Plattan (Sergels Torg)
T-Centralen
Överdos

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Digitalt ljud
Bredd WAV


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd DCP


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd ProRes


Typ Kopia
Bredd 16 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 16 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 2782


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Duplikatnegativ
Bredd 35 mm
Längd i meter 2795


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm
Längd i meter 2795


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm
Längd i meter 2795


Typ Tonnegativ
Bredd 35 mm
Längd i meter 2795


Typ Tonnegativ
Bredd 16 mm


Typ Slutmix
Bredd 17,5 mm


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel ETT ANSTÄNDIGT LIV Del 2 i en trilogi, där "Dom kallar oss mods" utgör del 1
Tryckeri Uddeholms Offset
Affischdesign Design 2001


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel När fick en svensk film ett sådant mottagande sist? ETT ANSTÄNDIGT LIV Publiksuccé Pressuccé
Tryckeri Uddeholms Offset


Storlek Mindre än 850 x 400
Affischtitel ETT ANSTÄNDIGT LIV
Tryckeri Uddeholms Offset
Affischdesign Design 2001


Bestånd Manuskript

Typ Dialoglista
Manustitel "dialogue"
Omfång 38 s.


Typ Inspelningsmanus
Manustitel En film av Stefan Jarl
Omfång 82 s. Produktionsuppgifter (1 s.) ingår.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper 7
Färg papper 14
Bakombild papper 2
Dia 4
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Danska


Kontakta redaktionen

Saknar du några uppgifter om filmen eller är det något på den här sidan som inte är korrekt? Isåfall vill vi jättegärna veta om det.
Skriv några rader till oss på redaktionen så tar vi en titt på det.

Vad gäller det?