Utsökta lik (1976)

Allmäne åklagaren Varga skjuts till döds i Neapel och kommissarie Rogas' undersökningar kompliceras ytterligare när två domare också blir mördade. Vid efterforskningar kommer Rogas på att dessa varit inblandade i att döma tre oskyldiga män till fängelse. En av de tre, Cres, tycks ha försvunnit och Rogas varnar domaren Rasto för att han kan röna samma öde som de andra. Vilket han också gör. Rogas överordnade ger order om att han skall sluta söka efter en galning och i stället koncentrera sig på politiskt oliktänkande. Han vägrar arbeta med politiska polisen och när han går för att varna överdomare Richès upptäcker han bilar tillhörande höga militärer och polischefen utanför huset. Rogas angrips av paranoida känslor och tar kontakt med en kommunistisk journalist, Cusani, och anförtror denne att han tror att de begångna morden utförts för att skapa en antivänsternstämning. Deras konversation avlyssnas och när Rogas genom Cusani arrangerar ett möte med kommunistfunktionären Amar på ett galleri mördas de två. Polisens officiella förklaring är att Rogas, som misstänkte en vänsterkonspiration, skjutit Amar och sedan tog sitt eget liv.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Den här historien har Rosi iscensatt med en indiqnation som liknar besatthet och en envishet som gränsar till furia. Han griper sin långskaftade spade, och med en grandios hävrörelse vänder han upp och ner på hela det officiella och politiska och finansiella Italien. Vad kommer i dagen? Maskopierna, lojaliteterna och korruptionen, en spektakulär rättsröta som lika litet som den italienska operan eller Rosis egna misstankar går av för hackor.

---

Det är en film som kryllar av liv och upprördhet. Att ingenting leds i bevis, att sanningarna är runda och lösliga, att Rosi antyder mer än han i sak formulerar: förtar det någonting i hans rättsliga helvetesvandring?

Knappast. Som inrikespolitisk grävling har han för länge sen gjort sig förtjänt av stora energipriset." Jurgens Schildt i Aftonbladet

"Bakom den något vitsiga filmtiteln framtonar en svårgripbar och nåqot dunkel verklighet. Kommissarie Rogas - Lino Ventura - kallas till Syditalien sedan en domare mördats. Medan han arbetar på fallet mördas ytterligare två domare.

Så småningom visar det sig att spåren leder upp mot samhällets toppar, men det blir aldrig riktigt klart vart. Är det mot maffian, mot ämbetsmännen eller mot något politiskt parti?

På denna fråga ger aldrig Francesco Rosi något svar. I stället tycks han vilja beskriva maktens mekanismer och den tämligen begränsade möjlighet en enskild människa har att komma någonvart med de styrande.

Visst är det välgjort och välspelat - men något långtråkigt." Börje Åberg i Dagens Nyheter

"I UTSÖKTA LIK handlar det om makten över samhället. De små bitar verklighet som kommissarie Ventura hittar bakom morden är lika oklara och skitiga som Rosis bilder av dem är klara och rena.

Kommissarie Ventura nystar på flera trådar och blir till sist övertygad om en komplott på toppnivå. Varken han eller åskådaren får helt klart för sig vad som händer. Och ingen vill ha Venturas information.

Francesco Rosi är marxist och låter sin hjälte gå till det stora italienska kommunistpartiet.

Intresset är inte större där. Den komplicerade verkligheten passar inte alltid in i de yrkespolitiska formlerna. Därför är den oanvändbar. "All sanning är inte revolutionär", säger filmens kommunistledare.

Rosi visar upp utan att förenkla. En styrka som också är en svaghet. I hans film finns ingen stark man som genomskådar alla dolda sammanhang. I stället får vi en alldeles äkta oklarhet som lätt känns besvärande." Bernt Eklund i Expressen

"Rosi av i dag är inte en filmskapare som drivs fram av en helig vrede, utan hans vapen är en kylig kraftfullhet som gör att han ser problemen som något han mera anser vara en realistisk utgångspunkt.

Han tror inte att sanningssökare som kommissarie Rogas kan förändra samhället, eller som han avslutningsvis låter en hög kommunistfunktionär säga: "Sanningen är inte alltid revolutionär."

Rosi tror inte att folkets stora massa alltid behöver veta sanningen, smärre skandaler bör sopas under mattan så de orsakar meningslösa konfrontationer. Rosi känner sitt lands politiska historia och vet att individuella manifestationer för sanning och rättvisa är dömda att misslyckas. Det Rosi väntar på är det italienska folkets samlade och stora revolt.

Vad man än anser om Rosis samhällsanalys så är hans film både kraftfull och spännande och ett intressant diskussionsunderlag om Italiens politiska framtid." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se