Grundfakta

Media (1 st)

Originaltitel Snacka går ju ...
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Producent
Manus
Förlaga
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Tillåten från 7 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1981-09-16

Handling

Två fotografer i 60-årsåldern, SG och Acke, driver sedan många år firman SG Foto. SG har en gång efter kriget gett ut en välrenommerad fotobok om London, men nu är han trött och lever...

Visa hela handlingen

Press

Kritikerna var negativa till Ulf Andrées filmatisering av pjäsen I väntan på Bardot, även om några tyckte att dialogen var ett förmildrande drag.Eva af Geijerstam, DN:...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Alternativtitel
Manustitel

Filmteam

Regi
Manus
Producent
Produktionsledare
Foto
Musik
Scenograf
Klippning
Ljudtekniker
Scripta
B-foto
Stillbildsfoto
Elektriker
Rekvisita
Kläder
Smink
B-ljud
Mixning
Övrig medarbetare

Medverkande

Bolag

Produktionsbolag Drakfilm Produktion AB
Stiftelsen Svenska Filminstitutet
AB Europa Film
Distributör i Sverige (35 mm) AB Europa Film 1981
Laboratorium AB Film-Labor

Handling

Två fotografer i 60-årsåldern, SG och Acke, driver sedan många år firman SG Foto. SG har en gång efter kriget gett ut en välrenommerad fotobok om London, men nu är han trött och lever efter maximen "hellre en halvtaskig dröm framför en heltaskig verklighet". I Acke har han en beundrande och underdånig - men lika trött - vapendragare. Där jobbar också Gun, assistent och den som håller ordning på affärerna så gott det går, medan allt-i-allot Fritte kommer och går som han tycker och ständiga fotomodellen Monica blir alltmer bedagad.

SG och Acke drömmer om scoopet som ska ge dem det liv de förtjänar som proffs, men det är betydligt enklare jobb de får: oglamorösa reklamuppdrag och så det där arbetet för tidningen Svensk Amerikanen, som vill ha en bildserie om Sarek. Men är man proffs så är man. Ingen är väl dum nog att åka till Norrland när Skansen finns på närmare håll, med renar, timmerkojor och allt man kan önska sig. SG skriver bara en snitsig bildtext så ordnar sig allt.

På en societetsfest smygfotograferar Acke en generaldirektör som blir litet för intim med en annan gäst. SG blir förtjust och ser en chans att göra pengar. Han ringer upp direktören och påstår att bilden nu är på väg till fyra tidningar för publicering. För den - i deras värld stora - summan 12.200:- erbjuder sig SG att återkalla kopiorna och förstöra negativen. De gör upp om att lämna materialet senare samma dag i utbyte mot en check. Fritte får i uppdrag att sköta överlämnandet. Han trasslar dock till det och SG jagar honom på flykten med en motorsåg.

Monica dyker upp, med nerverna i olag efter ett nytt misslyckat relationsförsök med en man. Hon är trött på SGs "kreativa" bildidéer med bara bröst och nedsläppta jeans i motorsågsreklam. De skiljs som ovänner.

Plötsligt dyker generaldirektören upp, som bara fått en kopia i stället för det utlovade antalet. SG och Acke flyr fältet och lämnar affären till Gun.

När de återkommer meddelar Gun att allt ordnat sig: generaldirektören har spärrat checken och själv tänker hon lämna firman. Hon trodde att de hade någon högre moral eller idé med sitt fotograferande, men nu har hon insett att de är förlorade och aldrig kommer att kunna lämna sin inskränkta tillvaro. Att ägna sig åt utpressning - och dessutom på en så torftig nivå. Hon lämnar SG och Acke på kontoret. De övergår till att fylla i tipset, ännu ett sätt att försöka komma över de pengar som ska ge dem ett annat liv.

Censur / granskning

Censurnummer 122638
Datum 1981-07-29
Åldersgräns Tillåten från 7 år
Originallängd 2405 meter
Kommentar Aktlängder: 445-440-520-510-490 m.


Tekniska fakta

Bildformat 1.66:1
Ljudsystem Optisk mono
Färgsystem Eastman Color
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2405 meter
Längd i minuter 88 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Kritikerna var negativa till Ulf Andrées filmatisering av pjäsen I väntan på Bardot, även om några tyckte att dialogen var ett förmildrande drag.

Eva af Geijerstam, DN: "Carl-Gustaf Lindstedt och Håkan Serner kämpar för att få upp flytet i dialogen, det dubbelbottnade i jargongens kombination av svunnen träffsäkerhet och uppehållande försvar mot misslyckandena. De motarbetas av bilderna.

Margaretha Krook kämpar också som fotoassistenten som håller ordning på både skjortor, negativ och kaffe - men som säger nej när fuskverket med Skansen-renar som vildmarksvyer blir ett fusk med människor som insats.

Finessen med Björkman/Olssons pjäs är, som jag uppfattat den, dess successiva avklädning av några till åren komna grabbars känslorädsla och besvikelse över allt som inte blev.

Jargongens funktion är så att säga att från skrattet skruvas in genom sitt eget pansar.

Snacka går ju har sorgfälligt undvikit möjligheterna.

Kvar dröjer ekot av SG:s och Ackes desperata vädjan genom språket om en annan existens. Med Ulf Andrées hjälp fruktar jag att den får klinga ohörd."

Sven Malm, SvD: "Största felet med den här filmen är - att den blivit film. (-)

Det borde räckt att göra en timmes TV-teater av pjäsen. Men nu är den alltså uttänjd till en timme och 28 minuters långfilm på bio.

Det håller varken handling eller text för. (-)

Behållningen i filmen är helt och hållet den dialog som finns kvar från pjäsen. Snacket mellan SG och hans medhjälpare Acke, som är en trygg vän som SG slår sina nötta citat mot och alltid får tillbaka en kontring. Det må gälla Bogey, Charlie Parker eller någon berömd fotograf. Båda lever i en 'citatvärld' i sin dagdröm. (-)

Filmen är tillåten från sju år - jag tycker nog att man ska vara över 40 för att tillräckligt kunna snappa dialogen¿"

Bernt Eklund, Expr: "När den här historien spelade på Dramaten häromåret pyrde den av en svart humor, en frätande förening av cynism och nostalgi som höll de yttersta tidernas undergångsstämning på avstånd.

Ulf Andrée tonar ner den skyddande jargongen. (-)

Men filmen blir fel. Ulf Andrées återhållna realism minskar paradoxalt nog historiens trovärdighet. Tröttheten känns så förlamande att firman borde ha somnat in för länge sedan."

Jurgen Schildt, AB: "På Dramaten 1975 kostade kopiorna plus negativen

2.800:-. På Saga 1981 har priset stigit till 12.200:-.

Penningvärdet sjunker.

Filmversionen av Björkmans och Olssons pjäs beskriver dessvärre en liknande rörelse. (-)

[Ulf Andrée] saknar över huvud taget ett förhållande till det han berättar om, ledan och tröttheten och den ystra desperationen, tomheten som nödtorftigt låter sig utfyllas av dösnacket och dagdrömmarna. I det här sammanhanget är han outsidern som aldrig hittar in. Dessutom tyr han sig i oroväckande hög grad till det stillastående begreppet filmad teater."

Jan Aghed, SDS: "En ny svensk långfilm, för 3,5 miljoner. Pengar kastade i sjön.

Vad är poängen med att göra film av Sigvard Olssons och Lars Björkmans succépjäs I väntan på Bardot, om det ska göras på det här sättet? En statisk teatralisk berättarstil, med kameran uteslutande koncentrerad på skådespelarna och ingenting, absolut ingenting av intresse, som händer omkring dem i bildrummet. Kunde man inte ha sparat tid och pengar genom att filma någon av scenuppsättningarna? (-)

OK, det kan inte vara meningen att handlingen ska fattas realistiskt, eftersom den i så fall verkar alltför orimlig. Det är här som filmen ställer till ytterligare problem för sig själv. Det absurdistiska innehållet formligen ropar efter någon form av stilisering. Men Andrée har satsat på naturalism - naturalism i miljön, i ljussättningen, i spelet och inte minst i dialogen. Och i den spänning som uppstår mellan absurd teater och naturalistisk estetik kollapsar filmen. Inte för att det fanns mycket att rädda, men här förgör den sig själv slutgiltigt."

Kommentar Svensk filmografi

Filmen bygger på pjäsen I väntan på Bardot av Lars Björkman och Sigvard Olsson, som spelades på Dramaten och flera andra scener i landet säsongen 1975/76. Initiativet kom från producenten Hans Iveberg: "Vi har inte så många regissörer i det här landet, eller också har vi alldeles för många. Det verkar alltid som att de regissörer vi har skriver manus i stället för att regissera. Och när de regisserar håller de mer på att skriva manus!" (GP 29.4.1981)

Att filmen fått titeln Snacka går ju... motiverades med att ungdomar inte kände till vem Brigitte Bardot var. Elisabeth Sörenson, SvD (6.11.1980): "Det grundar sig på en mindre marknadsundersökning som visade dels att anspelningen på I väntan på Godot inte sade en presumtiv biopublik någonting, dels att människor idag inte vet vem Bardot är. Otroligt! Sant?"

Ulf Andrée sa om sin film: "Jag ser filmen som en förädlad produkt, som en bilmodell som byter namn. (-) Annars är filmen i första hand avsedd för en målgrupp på folk mellan 40 och 55 år, vilka kan känna igen sig. Det är definitivt ingen John Travolta-film. (-)

- Min målsättning var att inte ha en teatral ton utan mer en samtalston i det slutna rum som fotoateljén, där största delen av handlingen utspelar sig, utgör. Jag tyckte det var en utmaning att göra en film av ett så stillastående material." (SvD 25.8.1981)

Senare i samma artikel skriver Hans Schiller: "Ulf Andrée, som säger att han ser film mer som hantverk än som konst, tycker att göra film är som att laga mat, man behöver bra råvaror för att lyckas. Sådana råvaror är tydligen aktörerna Carl-Gustaf Lindstedt, Håkan Serner och Margaretha Krook samt Mona Seilitz." (SvD 25.8.1981)

Förlaga

Originaltitel I väntan på Bardot (Pjäs)
Författare Sigvard Olsson
Lars Björkman


Inspelning

Stockholm Sverige 1980-11-03 1980-12-19
Centralbadet Stockholm Sverige
Atlas Gym Stockholm Sverige
Finnboda varv Stockholm Sverige
Bolinderska huset, Blasieholmen Stockholm Sverige (KAK-huset)
Piperska muren Stockholm Sverige (restaurang)

Visningar

Sverigepremiär 1981-09-16 Saga Stockholm Sverige 88 min
TV-visning 1985-04-07 TV2 Sverige 84 min
1991-10-12 Kanal 1 Sverige 84 min
1999-11-15 SVT1 Sverige 84 min
Urpremiär 1981-09-16 Saga Stockholm Sverige 88 min

Musikstycken

Originaltitel As Time Goes By
Kompositör Herman Hupfeld (1931)
Textförfattare Herman Hupfeld (1931)


Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm
Längd i meter 2405


Typ Duplikatpositiv Neutral bakgrund
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild
Bredd 35 mm
Längd i meter 2405


Typ Tonnegativ
Bredd 35 mm
Längd i meter 2405


Typ Slutmix
Bredd 35 mm


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100


Storlek Mindre än 850 x 400


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Manustitel I väntan på Bardot. Ett filmmanus av Lars Njörkman och Sigvard Olsson.
Omfång 108 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Dialoglista.
Omfång 64 s.
Språk Svenska


Typ Synopsis
Manustitel Av Per-Arne Ehlin.
Omfång 28 s. + 2 s. presentation och kommentarer.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel I väntan på Bardot. Av Lars Björkman och Sigvard Olsson.
Omfång 87 s. PM (1 s.) och beskrivning av "förspelet" (1 s.) ingår.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel I väntan på Bardot. Ett filmmanus av Lars Njörkman och Sigvard Olsson.
Omfång 77 s. + 8 s. resumé, kommentarer mm.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Färg papper SET
Bakombild papper SET
Dia SET
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Reklamtryck
Språk Engelska


Typ Reklamtryck
Språk Engelska


Typ Reklamtryck
Språk Svenska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?