" Merry Christmas Mr. Lawrence" (1982)

Överstelöjtnant John Lawrence och kommandosoldaten Jack Celliers, bägge engelsmän, återfinner varandra i ett japanskt fångläger på Java. Året är 1942, strax efter det att Japan invaderat Nederländska Indien och påtvingat landet en grym regim. Lawrence och Celliers, som är varandras motsatser, bryts inte ner trots japanernas ihärdiga försök att förnedra sina fångar. Mot sin vilja fascineras japanerna av deras starka psyke. Den brutale sergeanten Hara gör vad han kan för att terrorisera Lawrence, som talar flytande japanska efter en karriär som diplomat i Tokyo före kriget. Lägerkommendanten, kapten Yonoi, är oerhört attraherad av Celliers. I en dramatisk scen kulminerar deras konflikt. En australiensisk officer, Hicksley, ska halshuggas. Då bryter sig Celliers ut ur leden och föregriper avrättningen genom att kyssa Yonoi på bägge kinderna. Den senare kollapsar. Celliers döms av den nye kommendanten till att begravas till halsen i jorden för att sedan lämnas att dö. 1946 besöker Lawrence Hara, nu dömd till döden som krigsförbrytare, som kommer ihåg hur Yonoi -- nyligen avrättad -- anförtrodde honom en hårlock från Celliers tillägnad Yonois förfäders skrin i Japan.

Pressreaktion Svensk filmografi

"I filmen finns inte en enda kvinna, den utspelas ju i ett krigsfångeläger. Det blir ett drama mellan män där just själva frånvaron av kvinnor tvingar männen att spela över ett mycket större känsloregister än vanligt.

Det har regissören Nagisa Oshima fångat upp med stor lyhördhet." Gunilla Boëthius i Aftonbladet

"Skuld och offer, initiationsriter och straff: Oshimas film är ett slags provkarta på likheter och olikheter i brittisk och japansk föreställningsvärld. Just när han berör likheterna blir han en smula intressant. Annars har jag mycket svårt att förlika mig med hans våldsamma och till intet förpliktigande och tvivelaktiga symbolism, där döden blir vackrast av allt.

Det finns dock ett starkt försonande drag i "Merry Christmas Mr Lawrence". Det rör inte truismerna om "vad kriget gör med oss alla", ej heller filmens konventionella stil som helt saknar Oshimas tidigare demonstrerade bildsinne.

Det försonande draget heter Tom Conti, som porträtterar den rörande Mr Lawrence. Där finns filmens skådespelare mellan rocksångarna Bowie och Sakamoto (Yonoi)." Eva af Geijerstam i Dagens Nyheter

"De båda rollerna spelas av popstjärnor -- David Bowie och Ryuichi Sakamoto (som också gjort den suggestiva filmmusiken).

David Bowie är, helt enkelt, inte tillräckligt bra skådespelare. Han må nå fram till tiotusentals vid sina konserter -- på filmduken är hans utstrålning obefintlig.

Det dämpar laddningen i Oshimas grymma drama på ett olyckligt sätt.

Men hans skildring av våldsdyrkan och dödsdrift i den japanska traditionen gör ändå "Merry christmas, Mr Lawrence" till en ovanlig -- och ovanligt intresssant -- fånglägersfilm." Bernt Eklund i Expressen

"Denna film om män, män, män (undantaget en glimt från en kyrka med spinnsida) rymmer två "kärlekshistorier". Den ena mellan de två vackra ledarna major Jack Celliers och kapten Yonoi, mellan två superstjärnor inom musiken, David Bowie och Ryuichi Sakamoto, båda övermänniskor som beundrar styrkan och skönheten. Den andra mellan Lawrence och Hara, en av ömsesidig förståelse blandad med misstro. De är människorna, de andra två gudarna.

Och guden Celliers går jag inte på, trots att Oshima gör sitt bästa med hjälp av Sakamotos stämningsmusik, och när guden först uppenbarar sig sker det med ryggen mot kameran, men vid varje ljud från hans läppar slår närbilden snett underifrån till. Ett ljus faller klädsamt endast på guden och så vidare. Såna tydligheter är inte roliga om man inte går på dem vill säga.

Däremot finns närheten och verkligheten i scenerna mellan den japanska komikern Takeshi och Lawrence. Tom Conti är sanslös, vem kan spela avsvimmad och benlös som han? Plötsligt stiger en karaktärsskådespelare, en scenskådis, som aldrig kan lita till filmiska trick fram, bredvid ytorna Bowie och Sakamoto.

Så visst finns det känslor som tar tag i magen på ett värdefullare och mindre våldsamt sätt än harakirin.

Tom Conti, Takeshi, blå månskensnätter och en tung, klockren musik, se fyra skäl att stå ut med resten." Marie Olofsson i Stockholms Tidningen

""Merry Christmas Mr. Lawrence" är en intressant men också mycket komplicerad film som det tar sin tid innan man riktigt kommer in i, men om så sker har den mycket att ge." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se