Originaltitel | Night Shift |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Producent | |
Manus | |
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Sverigepremiär | 1983-07-01 |
Henry Winkler
Chuck Lumley III
Michael Keaton
Bill Blazejowski, ''Billy Blaze''
Shelley Long
Belinda Keaton
Chuck arbetar på New Yorks bårhus under nattskiftet av den enkla anledningen att han aldrig lyckas ta sig till jobbet under dagtid. En kväll dyker Bill upp och presenterar sig som Chucks nye...
"Historien är ganska banal, mycket fördomsfull vad beträffar skildringen av kvinnorna och Henry Winkler är, när han kliver ur Fonzie-rollen, en tämligen trist och slätstruken figur....
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Producent | |
Foto | |
Musik | |
Arkitekt | |
Klippning |
Produktionsbolag | The Ladd Company | ||
---|---|---|---|
Distributör i Sverige (35 mm) | Warner-Columbia Film AB |
Chuck arbetar på New Yorks bårhus under nattskiftet av den enkla anledningen att han aldrig lyckas ta sig till jobbet under dagtid. En kväll dyker Bill upp och presenterar sig som Chucks nye kollega på nattpasset. Han är Chucks raka motsats. Bill pratar oupphörligt och formligen bubblar över av idéer hur man blir rik över en natt. Och Bill genomför en idé till Chucks stora förtvivlan -- de etablerar sig som hallickar med bårhuset som centrum. Callgirl-centralen blir en enorm succé, men Chuck förälskar sig i en av flickorna, Belinda, men kan inte förmå henne att sluta sitt "arbete". Situationen blir inte enklare av att den undre världen börjar skicka runt sina gorillor för att inkassera lite procent på Chucks och Bills lukrativa rörelse. De misshandlar Chuck när Billy dyker upp med två civilklädda poliser som han emellertid trott vara kunder. Paret arresteras, men släpps av allmäne åklagaren för att undvika publicitet åt en del betydelsefulla kunder. Chuck och Bill går sedan var sin väg. Senare tvingar ett aggressivt varubud Chuck att slå tillbaka mot den undre världen. Han beger sig till sexklubben Paradise Found för att rädda Belinda. Där arbetar även Billy och man får se de tre vandra bort tillsammans i natten.
Censurnummer | 123992 |
---|---|
Datum | 1983-04-06 |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Originallängd | 2920 meter |
"Historien är ganska banal, mycket fördomsfull vad beträffar skildringen av kvinnorna och Henry Winkler är, när han kliver ur Fonzie-rollen, en tämligen trist och slätstruken figur.
Ändå är "Årets man" lite bättre än en vanlig amerikansk komedi. Michael Keaton är en frisk nykomlign som mer eller mindre stjäl filmen för stjärnan Winkler. Honom lär vi säkert får se mer av i framtiden.
Dessutom är regissören Ron Howard (som spelade mot Winkler i "Gänget och jag") en man, som jag inbillar mig sett så många usla filmer att han inte kan låta bli att driva med komedien som filmgenre. Han har väl inte för inte "skolat sig" hos Roger Cormans B-filmsbolag.
Därför innehåller filmen ibland rena slapstick-numren, därför driver han med de klichébilder som alla filmare använder, när de ställer upp kameran på det för film mycket miljövänliga Manhattan och därför är filmen som helhet en ganska trivsam historia." Jan-Olov Andersson i Aftonbladet
"Med undantag för ett sentimentalt undantag för ett sentimentalt överslag här och ett vulgärt där finns inte många stilbrott som stör detta inte alltid så stilla vansinne. Det kan tillskrivas ett välskrivet manus och regin av den unge Ron Howard (för övrigt Fonzies väluppfostrade motpol i "Gänget och jag"), som är rutinerat flöjsam, med en känsla för den viktiga "timing" som inte avslöjar visuellt komiska poänger i förtid.
Men mest är "Årets man" nog ändå skådespelarnas film: Henry Winkler som med den resignerade stoikerns anletsdrag lyckas vara rolig till och men när han vässar en penna; och som hans kontrast och motpol, Michael Keaton, med ett ansikte som en gymnastikuppvisning. Tillsammans bildar de ett av de mest lyckade parhästarna inom amerikansk filmkomedi på länge." Maaret Koskinen i Dagens Nyheter
"Rörigt och -- i flera avseenden -- oroligt." Bernt Eklund i Expressen
"Grundintrigen är naturligtvis både befängd och motbjudande och inte genomförs den eller Winklers utveckling från hunsad nolla till finansgenial hallick på något vidare övertygande sätt. Men märkligt nog uppstår ändå komik och humor av både svart och vitt slag. Mest genom motsatsparet i centrum där den färglöse, tyste man tämligen intelligente moralisten och hans påträngande, överdrivet stimmige och egentligen inte särdeles smarte biträde vecklar in sig i repliker och handlingar vars komiska kvaliteer onekligen överraskar.
Biträdet spelas av Michael Keaton och får han och Winkler hållas kan de säkert utvecklas till ett komikerpar av klassisk klass." Hans Schiller i Svenska Dagbladet
Sverigepremiär | 1983-07-01 | Sture | Stockholm | Sverige | 106 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
TV-visning | 2004-06-27 | SVT1 | Sverige | 102 min |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
---|---|
Antal exemplar | 1 |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | SET |
---|---|
Dia | SET |
Album | Nej |