No Man's Land (1985)

Gränsen mellan Schweiz och Frankrike. Gränsen passeras dagligen. Av sådana som bor i ena landet, men arbetar i det andra, av sådana som har släktingar tvärsöver gränsen och av sådana som frestas att utnyttja gränssituationen för lönande men illegala affärer. Historien kretsar kring fem individer i detta ingenmansland, vars öden vävs in i varandra. Jean är arbetslös urmakare men hjälper till på morbroderns bondgård i Schweiz. Av en slump kommer han i kontakt med en rad personer: fransmannen Paul, som sysslar med smuggling vid sidan om jobbet i faderns bilverkstad; Pauls flickvän Madeleine jobbar på nattklubben i det franska lilla gränssamhället; algeriskan Mali bor i Frankrike men arbetar på en fabrik i Schweiz; Lucie slutligen är schweiziska och jobbar på föräldrarnas kafé. Den gemensamma nämnaren för alla personerna blir det lockande men riskfyllda smugglandet av allsköns varor över gränsen, gömda innanför kläderna eller ljudlöst transporterade genom skogen i skydd av nattens mörker. Riskfyllda företag som alla ska leda till självförverkligande i en bättre tillvaro någon helt annanstans...utom för Jean, som älskar sin miljö och dess djur. För de andra hägrar drömmar...Paul vill flyga iväg och finna friheten ovan molnen, Madeleine bli uppburen sångerska, algeriskan Mali fly rotlösheten i det främmande landet och männens inviter och slutligen Lucie som vill slippa byskvallret och skaffa sig en ny identitet.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Tanners bilder är rena, lugna, men bara skenbart enkla. Han upptäcker det pulserande livet i en vardaglighet som lomhördare regissörer finner för banal för att fästa på celluloid. Ändå upplever jag No man's land mer som en aningen skissartad variation över ett tema mer än ett riktigt avslutat konstverk. Fast kanske är det så att den tidsstämning som Tanner avlyssnar inte låter sig fångas annat än som "spår av en frånvaro", anas som tomheten i väntan på "något annat".

Hur som helst är Alain Tanner en alldeles personlig röst i mediakakofonin. Hans filmer hör till de nödvändiga." Björn Samuelsson i Aftonbladet

"Man kan inte annat än beundra Tanners förmåga att helt osökt ladda sitt gränslandskap med betydelser.

Så påminns vi konstant om naturens sätt att så att säga ignorera de godtyckliga gränsmarkeringarna.

Dimmorna som obehindrat rullar över bergen; kornas bjällerklang som hörs från "andra sidan"; eller det sätt Tanner dröjer sig vid brytningen -- gränsen -- mellan dag och natt, ljus och mörker: gryning eller skymning, månklara nätter, måninsvepta dagar.

Och så finns här den största "naturliga" gränsen av dem alla: döden, människornas minsta -- eller största -- gemensamma nämnare, det som på en och samma gång förenar och skiljer.

Visserligen kan Tanner ibland hemfalla åt övertydligheter. Men "No man's land" har ändå en inneboende kraft att avslöja sammanhanget. Det är inte utan att man kommer att tänka på Henrik Tikkanens underbara formulering. Antalet utlänningar i världen håller på att öka . . .

Eller kanske ännu hellre Gabins fotvandring in i ett annat land över den jungfruliga snön i slutet av Jean Renoirs filmklassiker: gränsen som "Den stora illusionen"." Maaret Koskinen i Dagens Nyheter

"Tanners film är full av irriterande pekfingrar, pretentiöst framförda ledtrådar till "symboliken" i filmen.

I detta ingemansland säger människorna hela tiden saker som "jag är trött på allt", "alla vill vara nån annanstans", "det finns ingen som vet vad de ska göra" och så vidare. Det enda roliga som finns i livet är lite sex då och då.

Det är möjligt att vårt liv här och nu är precis så här torftigt, men ännu torftigare blir det ju om man dessutom går och ser så här torftiga filmer på bio." Britta Svensson i Expressen

"Tanner, som i den militanta gruppen av sina filmer fått hårt åt det penningsfixerade moderna samhället och pekat ut såväl fördomar som alternativ känns i No Man's Land som en ganska trött tiger och kommer varken med något nytt eller något särdeles spännande. Han pekar på gränslandets absurditeter som när en lifterska utan pass råkar ut för det lågbyråkratiska vanvettet och hamnar just i ingen mans land mellan (!) de två gränserna.

Men det är också en av mycket få satiriska poänger i en film som är en av regissörens svagaste. Att den ändå har ett visst intresse och får en viss aktualitet skall i första hand våra TV-kanalers nyligen avslutade Tanner-serie tackas för." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se