Kärlekens allmakt : Skådespel i 5 akter (1919)

I ett litet hus vid Tronskogen bor den vackra Nina ensam med sin sjuka mor. Den unga flickan har av distriktsläkaren fått veta, att modern säkerligen icke kan bli frisk, om hon ej kommer bort från det torra inlandsklimatet ut till havet. Nina ser ingen utväg att skaffa pengar till en sådan resa, för första gången känner hon fattigdomen som en tung börda. Då händer emellertid något, som för henne ter sig som en vink av ödet. En natt kommer en vandrare - en utsvulten flykting - till deras hus, och sedan han fått den värsta hungern stillad, försvinner han åter i skogens mörker. Nästa dag får Nina klart för sig, att den man, hon hjälpt, icke kan vara någon annan än en viss Carl Weldon, som är misstänkt för mord, och för vars gripande en stor belöning utlovats. Den tanken griper genast Nina, att om hon kunde förtjäna dusören, skulle hon få medel att rädda moderns liv. Lyckan står henne bi - hon upptäcker den eftersöktes gömställe, och ehuru det plågar henne att uppträda som angiverska, skyndar hon sig till poliskontoret och omtalar vad hon vet.

Föranstaltningar för flyktingens gripande träffas genast, och den mördades nevö, Pedro Liegundt, som har utfäst belöningen, underrättas om den vändning saken tagit.

Medan poliserna jaga sitt byte, spränger en ryttare fram genom Tronskogen. Det är den jagades son - läkaren Victor Weldon - vilken fadern tidigare har fått tillfälle underrätta om sin tillflyktsort och som nu kommer för att hjälpa honom - men kommer för sent. Med tungt hjärta följer han efter fångtransporten till poliskontoret och söker här få veta vem det är, som har angivit fadern. Till Ninas obeskrivliga lättnad får han inte den önskade upplysningen, och den unga flickan drar en lättnadens suck då hon - i Pedro Liegundts närvaro - har erhållit pengarna och kan gå. Hennes friska skönhet har emellertid gjort ett starkt intryck på Pedro, som söker närma sig henne - men avvisas skarpt.

Glödande av harm skyndar Nina hemåt, men innan hon hunnit fram, har modern dragit sin sista suck. Judaspengarna ha inte haft någon välsignelse med sig ---

Victor har fått tillåtelse att tala med fadern, som öppnar sitt hjärta för honom och omtalar, att den man - en baron Liegundt - som han beskylles för att ha mördat, på sin tid spelat en ödesdiger roll i hans liv. Han berättar hur han för några dagar sedan återsett denne man, som han hade orsak att hata, och hur han verkligen tänkt beröva honom livet - men ångrat sig i sista stund. Baronen anträffades emellertid några minuter senare död, och en del samverkande omständigheter gjorde, att han, Carl Weldon, blev misstänkt för mordet och måste gripa till flykten. Djupt gripen har Victor lyssnat till faderns tragiska historia, och han känner ett bittert agg till den okände angivaren, som för lumpen vinnings skull har förrått hans älskade far. Ehuru han på alla upptänkliga sätt söker få mysteriet kring baronens död uppklarat, lyckas detta honom icke, och Weldon blir på indicier dömd till 10 års straffarbete.

Efter moderns död har Nina blivit sjuksköterska, och genom en slump får hon anställning på Victor Weldons barnklinik. Doktorn fattar genast intresse för den lugna, uppoffrande unga flickan, och så småningom övergår detta intresse till kärlek. Den lilla sjuksköterskan blir läkarens fästmö och kort därpå hans hustru. ---

Kärleken och lyckan har kommit in i Ninas tillvaro, Victor tillber henne - men ändå ser hon med en viss oro framtiden till mötes. Av fruktan för att förlora sin mans kärlek, har hon icke vågat berätta honom, att det var hon, som överlämnade hans far i polisens händer, och hon har en förkänning av, att den dagen skall komma, då hon blir straffad för sin brist på uppriktighet. Hennes aningar besannas också. En vacker dag korsar Pedro åter hennes väg. Han försöker begagna sig av sin kännedom om hennes hemlighet för att få henne i sin makt, men då detta misslyckas, slutar det med att Victor genom hans mun får veta hela sanningen.

Nina inser, att även om hennes man skulle förstå, att det icke var något lågt och egennyttigt motiv, som på sin tid drev henne att angiva hans far, skulle han dock aldrig kunna förlåta hennes förtigande av sanningen - och förtvivlad lämnar hon sitt hem. Det dröjer emellertid icke länge, färrän hennes mod åter vaknar. Ett oförsiktigt yttrande, som Pedro fällt, låter henne ana, att Carl Weldon verkligen är oskyldig, och att den dödes nevö vet mer om den mystiska affären än man hittills trott. Hon sätter allt på spel för att bringa sanningen i dagen, och tack vare hennes mod och oförskräckthet återfår den hårt prövade Carl Weldon friheten och hon själv den lycka, hon trodde att hon förspillt sin rätt till. (Text ur filmens svenska programblad 1919)