En sköldpaddas dagbok (1986)

Neaera Duncan skriver och illustrerar barnböcker som handlar om djur. Hon är framgångsrik och välkänd, men känner att hon håller på att förlora sin kreativitet. Utan sin energi och inspiration känner hon sig rädd och osäker. Hon bor ensam i en bekväm londonvåning där hon ibland stöter ihop med sin granne Mr Johnson. William Snow arbetar som biträde i en bokhandel i Bloomsbury efter att ha försuttit sina chanser till framgång i livet. Han hyr ett rum i ett gammalt förfallet hus i Fulham, befolkat av märkliga individer som den vänliga Mrs Inchcliff, den ödmjuka Miss Neap och Sandor som driver alla andra till vansinne genom sin totala brist på hänsyn. Neaera söker sig ofta till zoo för att hämta inspiration bland de dunkla varelser som framlever sina liv bakom glaset i akvariets tankar. Trots att Neaera och William aldrig träffats känner de samma sympati och medlidande med jättesköldpaddorna, dömda som de ser det, till ett liv utan glädje. Var för sig förhör de George, akvarieföreståndaren, om möjligheten att försätta sköldpaddorna i frihet i havet. Geor!ge inte bara förstår utan uppmuntrar och hjälper dem. Med samma mål för ögonen är det oundvikligt att Neaera och William träffas och lär känna varandra. Med Georges hjälp utarbetar de en plan för kidnappningen av sköldpaddorna. Neaera besöker William i hans bokhandel för att diskutera planen, svartsjukt bevakad av Harriet med vilken William nyss inlett ett oinspirerat förhållande. William visar oanade praktiska talanger genom att tillverka lådor enligt Georges detaljerade beskrivning, och hyr en skåpbil för transporten till havet. På den tillsammans med George avtalade dagen anländer William och Neaera till zoo och lastar på sköldpaddorna. George öppnar en flaska champagne och de skålar tillsammans för sköldpaddorna och deras förestående liv i frihet. I solnedgången försvinner de befriade sköldpaddorna i Atlantens vågor. Neaera och William faller i varandras armar och jublar. De återvänder till London och sin gamla tillvaro; allt verkar vara som vanligt. Men kanske ändå inte . . .?

Pressreaktion Svensk filmografi

"Det är kanske vackert. Det är möjligtvis också djupt.

Men som film rör sig hjälteeposet framåt utan spänningsstegringar och utan några märkvärdigare fördjupningar av den frihet som huvudpersonernas handling sägs medföra även för dem själva. Är de i slutet av äventyret mer frigjorda än de var i början? Det märks i så fall inte.

Harold Pinters dialog är full av glidande nyanser och dubbelmeningar. Fotot är frontalt och redigt. I manuset räknas med enkla och klara symbolvärden. Det är filmens pluspoäng.

I övrigt tyngs den av sin naiva realism. Den som innebär att en film om sköldpaddor också ska gå i sköldpaddstempo." Mario Grut i Aftonbladet

"Här finns en nästan barnslig öppenhet i berättelsen om ett par människors frihetslekar och plötsliga lycka, en naiv charm som är desto mer överraskande som manuset skrivits av en halvtonernas infernaliske mästare som Harold Pinter.

Gränsen till det alltför enkla och övertydliga är visserligen tunn och överskrids väl någon gång. Men jag tycker nog filmen mestadels håller sig på den rätta sidan, framför allt genom Glenda Jackson och Ben Kingsley som kan förmedla själarnas skimrande samförstånd under en nyktert sparsmakad dialog. Att de två också lurar oss lite på kärlekskonfekten känns behagligt annorlunda.

Och den lilla världen kring paret, befolkad av andras hemligheter och ensamheter, är fångad med engelsk träffsäkerhet.

Ingen stor film, kanske lite för lättviktig för att gripa tag. Men uppfriskande okonstlad, ett slags vardaglig frihetskamp utan stora gester, med drömmarna utspelade i ett tilltalande dagsljus.

Dessutom den första produkten av ett artisternas eget nybildade filmbolag som väcker sympati. "En sköldpaddas dagbok" är tillräckligt lovande för att man skall önska dem lycka till i fortsättningen!" Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

"Pinter är ingen glasklar författare, men den här gången spelar han sitt dubbelspel med stor tydlighet, på bekostnad av valörrikedomen i Hobans roman. Men med sin fint dokumenterade längtan bort från dagens tristess och fångenskap i ett väl skildrat London är "En sköldpaddas dagbok" en sevärd liten film, inte minst tack vare Glenda Jackson och Ben Kingsley, två hämmade kulturarbetare som finner nya livsvägar genom sin lätt absurda naturskyddshandling." Lasse Bergström i Expressen

"Det är något som är ovanligt med En sköldpaddas dagbok -- även bortsett från att det torde vara mindre vanligt att människor tar sig för att befria några jättesköldpaddor från det instängda livet i ett akvarium i Londons Zoo.

Efter en stund upptäcker man att det är filmens klarheter, av olika slag, som skiljer den från mängden. Till att börja med talas här en engelska klar som glas -- så spelas också huvudrollerna av aktörer som Glenda Jackson och Ben Kingsley. Det andra är den klarhet som förbryllar och som har med själva berättandet att göra: man erinrar sig att manusförfattaren heter Harold Pinter.

Han är en gammal mästare på just detta. Att servera ett förlopp så osmyckat och så tydligt att spänningen uppstår hos mottagaren som hela tiden försöker tolka vad som sker i det som synes ske och tror sig se symboler även där sådana inte existerar. Man har varit på bio förr och "vet" ideligen vad som kommer att hända i nästa sekvens, medan Pinter gång på gång visar att vi ingenting visste; vi satt bara och tolkade symboler. Att sedan den solklara handlingen för de båda huvudpersonerna bli "den befriande handlingen" är en anna sak." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se