Gustav Levin

Skådespelare (film- och tv-roller från 1977). Född Tor Gustav Ebbe Levin i Sigtuna, Uppland.

Han är uppväxt i Sigtuna i, som han beskrivit det, en borgerlig idyllvärld. I skolan upptäckte han när han gjorde ett specialarbete att teater var roligt. Han tänkte dock först bli lärare och började läsa pedagogik vid Göteborgs universitet men ändrade sig. Via ett förberedande år vid Skara Skolscen utbildade han sig 1973-1976 vid Scenskolan i Stockholm och var därefter vid Norrbottensteatern i nio år och har också spelat vid TUR-teatern i Kärrtorp, Fågel Blå i Stockholm, Riksteatern och vid samiska teatern Dalvadis. Han är f.n. fast anställd vid Upsala stadsteater sedan 1991.

Han är en ganska stillsam skådespelare som ofta ger ett mer eftertänksamt intryck, något av personifikatör av den typiske medelklassmannen. Ibland spelar han karaktärer med något mer bedrägligt sken där det bakom fasaden finns annat och han har förklarat att han tycker om att göra lite mer elaka och skurkaktiga människor. Han blev först också mest känd som den något tvivelaktige och streberbetonade brodern Orvar i Lars Molins familjeepos Tre kärlekar (1989 och 1991). Han kom här att om något förkroppsliga den nya bondepolitiska generation i efterkrigstidens Sverige som kom att se på jorden och näringen med mer krassa ögon. Sedan dess har han ofta fått spela likartade, lite karaktärslösa karaktärer som inte är direkt onda men inte heller särskilt sympatiska och han menar själv att han nog aldrig kommer att få spela förste älskare. 1997 spelade han en mycket otäck hustrumisshandlare i tv-serien Skärgårdsdoktorn, där känslan av obehag förstärktes av hans trots allt jovialiska yttre.

1997 erhöll han Teaterförbundets Daniel Engdahl-stipendium. Han är gift med skådespelerskan Harriet Nordlund.

P O Qvist (2004)