Rachel Mohlin

Media (1 st)

Skådespelare. Född Rakel Maria Elisabeth Molin i Skärstad, Jönköping.

I nittonårsåldern bröt hon upp från, vad hon senare beskrivit som, den instängda, auktoritärt religiöst färgade och repressiva miljön i sin hemtrakt, där hon själv som ung tillhört en av frikyrkoförsamlingarna, Allianskyrkan. Man kan möjligen se den fritänkarroll hon senare intagit som en reaktion på detta. Denna har också varit kreativt utvecklande och därmed blivit en grund till ett intensivt sökandet efter konstnärliga uttrycksmedel, där skådespelandet till sist visat sig vara mest verksamt.

Folkhögskolestudier vid sång- och teaterlinje följdes av konstskola med tanke på att bli bildkonstnär. Hon har också arbetat bl.a. som bildlärare men slutligen blev intresset för teater större efter det att hon tidigare i början av 1990-talet arbetat som praktikant på Jönköpings länsteater. Hon utbildade sig vid Kulturama samt senare vid Skara Skolscen efter ett misslyckat försök att komma in vid Scenskolan och gjorde sin praktik vid Skövde länsteater. Därifrån blev hon engagerad till såpan Vänner><fiender (1996-2000), där hon slog igenom och medverkade från början till slut i sammanlagt ungefär sjuhundra avsnitt. Där var hon den egensinniga och självständiga Kicki och hon gjorde denna rollfigur till en av seriens mest intressanta och sevärda karaktärer.

Därefter har hon arbetat mycket med radio och tv, både som medverkande och textskrivare, i program som Morgonpasset med den komiska kultfiguren Tant Mutti och Studio Ett samt med satirinslag i Godmorgon världen, där hon bl.a. gjort en del oemotståndliga imitationer av Gudrun Schyman. Viljan att imitera var något som enligt henne själv började redan i grundskolan. I tv har hon vidare synts som fast medverkande i programmet Snacka om nyheter (2003). 2002 framträdde hon med Teatergruppen Teater Temporär i föreställningen Tusen och en nålar. Både i sådana sammanhang likväl som i fiktionsserier som ovan nämnda Vänner><fiender och senare Kvarteret Skatan (2003) finns hos henne på en och samma gång en omedelbar och öppen spontanitet liksom en känsla för det tragikomiska.

P O Qvist (2004)