Axel Lindblom

Media (1 st)

Svensk fotograf (filmer 1922-1929), regissör och manusförfattare (film 1929). Född Axel Georg Lindblom i Västerås.

-

Den svenska stumfilmen fick genom Victor Sjöströms och Mauritz Stillers filmer ett stort internationellt genombrott åren kring 1920. Men det var inte bara regissörerna som uppmärksammades, även fotot - som regel signerat Julius Jaenzon eller hans bror Henrik - väckte beundran och det är klart att detta också inspirerade andra fotografer. En av dessa var den unge Axel Lindblom som inledningsvis började som dokumentärfilmare.

Resereportage var vid denna tid populära som inledande kortfilmer på biograferna. Främst bland reseskildrarna var Gustaf Boge som blev genren trogen under årtionden och samarbetade med författaren Sigfrid Siwertz och Prins Wilhelm. Men han var inte ensam. I början av 1920-talet signerade författaren Albert Viksten en serie filmer från Norra Ishavet tillsammans med Axel Lindblom som fotograf. Lindblom blev så inspirerad av miljön att han själv skrev en filmberättelse om livet däruppe, "Den starkaste", ett manus som låg färdigt 1923.

Just då var dock ingen intresserad. Hans skicklighet som fotograf ville man emellertid utnyttja och redan 1922 hade han fått chansen att tillsammans med Henrik Jaenzon fotografera Victor Sjöströms Det omringade husen. Det blev av andra skäl än Lindbloms foto dock en mindre lyckad film. Därefter tog Gustaf Molander sig an Lindblom och för honom fotograferade han bl.a. Mälarpirater (1923), ett uppdrag som snabbt gjorde honom efterfrågad som A-fotograf.

Två filmer under de närmaste åren betraktas som hans främsta, Sigurd Walléns Farbror Frans (1926) och Gösta Ekmans och Wilhelm Brydes En perfekt gentleman (1927). Om hans foto i Farbror Frans skriver Leif Furhammar i "Svensk Filmografi" att det är "anmärkningsvärt för sitt raffinerade spel med rumsskapande ljusdunkeleffekter som präglar praktiskt taget hela filmen" och detsamma kan sägas om En perfekt gentleman, en film som Lindblom också klippte.

Uppenbarligen hade han större ambitioner än att bara vara fotograf. 1928 lyckas han övertala SF att spela Den starkaste efter hans manuskript. Den unge Alf Sjöberg engagerades som personinstruktör. I efterhand har filmen kommit att betraktas som Sjöbergs film, men han delade regikrediteringen med Lindblom och det var denne som var initiativtagare, manusförfattare och fotograf. Troligen var det även han som klippte filmen. Samarbet var nog inte smärtfritt. Sjöberg hade ett helt annat temperament och var vid denna tid starkt influerad av rysk film och deras montageteknik. Av detta syns det inte så mycket i filmen, men kritiken framhöll starkt Sjöbergs betydelse och efter denna film drog sig Axel Lindblom tillbaka från allt filmarbete.

Han var då endast 38 år gammal och levde lika många år till. Var det av besvikelse över att han inte fick den uppmärksamhet han tyckte sig förtjäna? Var det därför att ljudfilmen nu tog över, med andra ämnesval och ett annat sätt att arbeta? Han började och slutade som dokumentärfilmare, nära hav, himmel och jord. Enligt obekräftade uppgifter lär han ha blivit jordbrukare.

Bengt Forslund (2015)