Innehållsförteckning

Grundfakta

Media (3 st)

Regi
Manus
Utmärkelser

Beskrivning

Svensk regissör, författare, översättare och filmprofessor. Född Sven Gösta Werner i Östra Vemmenhög i Skåne. Död i Adolf Fredriks församling, Stockholm.-Gösta Werner var en central gestalt i svensk filmkultur under 1900-talet, en såväl teoretisk som praktisk mångsysslare med en 70 år lång karriär, 1928-1998. Eftersom han var ett halvår äldre än portugisen Manoel de Oliveira gjorde det honom länge till världens äldsta aktiva filmregissör. För sina uppmärksammade och prisbelönta kortfilmer, främst under 1940- och...

Visa hela beskrivningen


Relaterat

Beskrivning

Svensk regissör, författare, översättare och filmprofessor. Född Sven Gösta Werner i Östra Vemmenhög i Skåne. Död i Adolf Fredriks församling, Stockholm.

-

Gösta Werner var en central gestalt i svensk filmkultur under 1900-talet, en såväl teoretisk som praktisk mångsysslare med en 70 år lång karriär, 1928-1998. Eftersom han var ett halvår äldre än portugisen Manoel de Oliveira gjorde det honom länge till världens äldsta aktiva filmregissör. För sina uppmärksammade och prisbelönta kortfilmer, främst under 1940- och 1950-talen, har han en given plats i internationella filmlexikon och uppvaktades vid hundraårsdagen i maj 2008 på Cinemateket i Filmhuset i Stockholm, då det också visades ett urval av hans kortfilmer.

Hans väg till filmen började 1928 på Lunds universitet med en biroll i studentspexfilmen Erik XIV. Året därpå var han en av grundarna av Lunds Studenters Filmstudio (LSF). Samtidigt med ordförandeskapet i LSF 1932-35 arbetade han som journalist och var 1933 inblandad i bildandet av Svenska Filmsamfundet (från 1967 Svenska Filmakademin). Därefter - åren 1934-1946 - försörjde han sig som reklamchef och textöversättare åt olika filmbolag.

Under den tiden textade och marknadsförde han cirka 600 utländska långfilmer för den svenska marknaden, skrev filmkritik och var medgrundare till Filmpublicisternas förening (1937). Dessutom regisserade och klippte han ett hundratal journalfilmer, tio beredskapsfilmer och hann debutera som manusförfattare till långfilmer och som experimentell kortfilmsregissör. År 1938 skrev han manuset till två långfilmer, Theodor Berthels kritikerutskällda Svensson ordnar allt! efter dansk filmförlaga och Sigurd Walléns mer uppskattade Kloka gubben efter Paul Sarauws pjäs. Werner skulle fortsätta skriva manuset till så gott som samtliga av sina egna filmer.

Hans konstnärliga genombrott kom 1946 med den tolv minuter långa Midvinterblot, en kärv och i Sverige barnförbjuden skildring av ett blodsoffer i fornnordisk tid med Gunnar Björnstrand i en framträdande roll. Sju år senare kulminerade hans karriär i det korta formatet med Stig Dagerman-filmatiseringen Att döda ett barn (1953), som med sitt både vardagsrealistiska och starkt symbolladdade berättande blev en omedelbar klassiker.

Det blev ett trettiotal kortfilmer, många av dem beställningsverk. En del är måleriska och saknar berättelse i litterär mening. Solkatten (1948), Sagan om ljuset (1949), Skymningsljus (1955) är impressionistiska betraktelser av ljusets växlingar i landskap och miljöer inspirerade av internationella namn som Joris Ivens och Jean Renoir. Andra ställer sig i en tysk tradition. Den vid filmfestivalen i Venedig prisade Tåget (1948) är präglad av Walther Ruttmanns milstolpe Berlin - en storstadssymfoni (1927). Den sista filmen Spökskepp (1998) är som stigen ur det tysk-expressionistiska 1920-talets skräckromantik.

De sju långfilmerna, en inställsam klippfilm om Gustaf V (40 år med kungen, 1947) och sex spelfilmer, från Loffe på Luffen (1948) till Friarannonsen (1955), är däremot lättförglömliga bagateller och ”gladde i stort sett bara hans ovänner”, för att citera Leif Furhammars nekrolog i DN. Desto mer framgångsrik var Werner som essäist, redaktör och akademiker - ofta i polemik med ständige trätobrodern Bengt Idestam-Almqvist alias Robin Hood.

Med boken "Mauritz Stiller och hans filmer 1912-1916" (1969, omarbetad till doktorsavhandling 1971) fann Werner sitt forskningsfält framför andra. Det resulterade också i klippfilmen Stiller-fragment (1969) och dokumentären Mauritz Stiller (1987) samt böckerna "Herr Arnes pengar: en filmvetenskaplig studie och dokumentation av Mauritz Stillers film efter Selma Lagerlöfs berättelse" (1979) och "Mauritz Stiller - ett livsöde" (1991). Till andra av hans drygt 20 filmvetenskapliga böcker hör "Den svenska filmens historia" (1970) och "Hjalmar Bergman som filmförfattare" (1987). Han fick professors namn 1988 och blev fram till sin död en fruktad opponent för alla som disputerade inom i ämnet.

Michael Tapper (2011)

-

Se Gösta Werners film Morgonväkt på filmarkivet.se som också har andra kortfilmer regisserade av honom.

Utmärkelser

Festivalpris Pordenone 1999 (Premio Jean Mitry)
Svenska Filmakademins silverplakett Stockholm 1994 (jubileumsplakett)
Sveriges Förenade Filmstudios glasstatyett Stockholm 1994
Pris Stockholm 1986 (Svenska Filmklubbens Filmpionjärernas minnesmedalj)
Robin Hoods plakett Stockholm 1975
Svenska Filmsamfundet Stockholm 1959 (plakett)

Insatser

Regi
Manus
Klippning
Roll
Regiassistent
Redigering
Kommentarförfattare
Textförfattare

Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?