Innehållsförteckning

Grundfakta

Media (3 st)

Alternativnamn
Roll
Speaker
Utmärkelser

Beskrivning

Svensk skådespelare (film- och TV-roller från 1944). Född Mona Kristina Eriksson i Johannes församling, Stockholm.Hon är född och gjorde skådespelardebut som Mona Eriksson. Redan som liten sattes hon i balettskola vid 7 års ålder och spelade även barnteater på Skansen samt uppträdde i radio, bl.a. i Barnens brevlåda. Efter skolan började hon i Gösta Terserus teaterskola. Hon blev först riktigt uppmärksammad 1954 i Kar de Mummas Blancherevy och betraktades då som något av en svensk Audrey Hepburn. Samma år kom hon in vid Dramatens elevskola, där hon...

Visa hela beskrivningen


Relaterat

Beskrivning

Svensk skådespelare (film- och TV-roller från 1944). Född Mona Kristina Eriksson i Johannes församling, Stockholm.

Hon är född och gjorde skådespelardebut som Mona Eriksson. Redan som liten sattes hon i balettskola vid 7 års ålder och spelade även barnteater på Skansen samt uppträdde i radio, bl.a. i Barnens brevlåda. Efter skolan började hon i Gösta Terserus teaterskola. Hon blev först riktigt uppmärksammad 1954 i Kar de Mummas Blancherevy och betraktades då som något av en svensk Audrey Hepburn. Samma år kom hon in vid Dramatens elevskola, där hon utexaminerades 1957 och har därefter i stort varit vid nationalscenen med undantag för 1959-1961 då hon tillhörde tv-teatersensemblen och 1961-63 Stockholms stadsteater. I samband med det tog hon ett sabbatsår då hon läste pedagogik vid universitet innan hon 1964 återvände till Dramaten.

I början av sin karriär fick hon spela många unga flickor. Bland hennes första roller kan nämnas Amanda i Drottningens juvelsmycke (1957) och i Anouilhs Dans under stjärnorna, men med tiden och åldern har rollerna också blivit mer sammansatta och mogna. Rollen som den dödssjuka läraren i Gun Jönssons tv-film Leva livet (1976) betecknade något av ett nytt steg i karriären och därefter har hon blivit mest uppmärksammad för en rad robusta och jordnära moders- och kvinnoporträtt såsom Alma Ekdahl i Fanny och Alexander (1982), bondmoran i Lars Molins familjekrönika Tre kärlekar (1989 och 1991) eller affärskvinnan i Chefen fru Ingeborg (1993). I en senare Lars Molinfilm, den Emmybelönade Den tatuerade änkan (1998), kreerade hon en kvinna som efter många år äntligen får börja leva ut efter egna önskningar.

På scen och i tv har hon likaledes fått göra ett par av världsdramatikens praktkvinnor, Linda Loman i En handelsresandes död (1992) och Martha i Vem är rädd för Virgina Wolf? (1985). Men hon har också visat sig kunna spela lite mer burleska och komiska roller som i tv-serierna Peta Näsan (1987) och Snörpingar (1994 och 1995), där hon i den senare med en väl så frodig komisk inlevelse skapade en oemotståndlig, rocksjungande vattenvarelse. På 2000-talet har hon bland annat synts i Susanne Biers Oscarsnominerade film Efter bröllopet (2006).

1986 fick hon Dramatens O'Neillstipendium, 1990 tilldelades hon den kungliga medaljen Litteris et artibus och 1992 Teaterförbundets Gösta Ekmanstipendium.

P O Qvist (2004), redigerad 2013-11-04

Utmärkelser

Guldbagge Stockholm 2011 Hedersguldbagge
Sammy Stockholm 1998 Den tatuerade änkan (för hennes roll)

Insatser

Roll
Speaker

Musikstycken

Sångare

Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?