Lars-Magnus Lindgren

Media (1 st)



Svensk regissör, manusförfattare (filmer 1952-1980). Född Lars Magnus Lindgren i Västerås. Ingenjörsutbildad. Till Sandrews som reklamfilmare - ca 300 reklamfilmer, omkring 30 kortfilmer. Avled i Nacka.

-

Lars-Magnus Lindgren debuterade som långfilmsregissör med En drömmares vandring (1957), som i sammandrag skildrade Dan Anderssons liv. Den var på många vis osammanhängande och ryckig, men poetisk i sina naturskildringar och med en bildlik och välspelande Jarl Kulle i huvudrollen.

Det dröjde fyra år innan Lindgren fick göra nästa film, komedin Änglar, finns dom? (1961), som skulle komma att bli Lindgrens största framgång, kritikermässigt och på hemmaplan även publikt. Den handlar om Jan Froman, en ung man som jobbar som biträdande vaktmästare på en bank. Där träffar han och förälskar sig i Margareta, dotter till en amiral, men hon är tyvärr redan förlovad med en skeppsredare. När förste vaktmästaren vinner en stor summa på poker sätter han och Jan igång att spekulera i aktier, Jan stiger i rang, blir invald i bankens styrelse och får äntligen sin Margareta. Storyn är kanske inte mycket att hurra för; det är skådespelarna som gör filmen, samspelet mellan kärleksparet in spe Jarl Kulle och Christina Schollin, den något knastrige skeppsredaren George Fant och inte minst den rosenrasande amiralen Edvin Adolphson, som i slutändan ändå byter bort sin dotter mot en antik lodbössa.

Nästa film, Käre John (1964), blev också en relativt stor framgång, inte minst i utlandet, och framför allt i USA, där den nominerades till en Oscar för bästa icke-engelskspråkiga film och blev en kassasuccé. Filmen berättar i tillbakablickar om skepparen Johns och servitrisen Anitas korta och dramatiska kärleksäventyr innan de nära nog höll på att förlora varann. Alla tillbakablickar gör den lite rörig, men den bärs av en frisk sensualism, sinnlig lyster och uppsluppen glädje inför det fysiska.

Två år senare gjorde Lindgren thrillern Träfracken (1966), som måste betecknas som ett konstnärligt bottennapp av värsta slag. Mycket bättre gick det inte med filmatiseringen av Peder Sjögrens roman Svarta palmkronor (1968), som handlar om försupna och akterseglade sjömän i en spansk hamn, och finskan Elin Pappilas jakt efter en man som en gång räddat hennes liv. Storyn blir närmast obegriplig för den som inte läst romanen. Det enda minnesväda är egentligen Cornelis Vreeswijk i rollen som sjömannen Kocken, stor och rund och fryntlig som den värste bamsebjörn.

Sju år senare kom Lars-Magnus Lindgrens sorti från långfilmsbranschen med Lejonet och Jungfrun (1975), en synnerligen jönsig historia om en filmförfattare som ska skriva manus till en fransk producent där den "svenska synden" ska spela en framträdande roll, varför författare med ung dam (givetvis) uppsöker Stockholms skärgård, med förväntad nakenhet som resultat.

Lars-Magnus Lindgren blev aldrig den store regissör som kunde anas i början av karriären. Änglar, finns dom? tål ännu att ses, trots allt det tidstypiska, liksom i viss mån Käre John och även En drömmares vandring, inte minst för Sven Nykvists vackra foto. Resten tillhör glömskan.

Gunder Andersson (2011)