Inger Pehrsson

Svensk kostymör (filmer från 1965). Född Inger Elvira Nylin i Göteborg.

-

Inom filmbranschen används ofta beteckningen "den långa vägen" när det gäller regissörer som aldrig gått i någon filmskola, men ändå lyckats. Det kan även gälla andra yrkeskategorier och kostymören Inger Pehrsson är ett utmärkt exempel. Hon är en autodidakt och kan som klädskapare inte ens skissa eller teckna, men har ändå fått jobba med alla de kända namnen; Bergman, Grede, Hallström, Alfredson & Danielsson, Hellbom, Josephson, Kulle, Sjöman, Tati, Tarkovskij, Ullmann, Widerberg och många fler.

Anledningen är givetvis att hon visade sig ha en osedvanlig talang för yrket, men hennes intuition och följsamma personlighet, hennes lugn och goda humör har också spelat in. För att ett filmteam ska fungera sammansvetsat under ett par månader är det viktigt att där också finns glädjespridare. Inger Pehrsson är en sådan.

Helt oerfaren var hon inte heller när hon började. Som tonåring var hon fotomodell och kom då i kontakt med modeskapare som Kerstin Lokrantz och Gunvor Pontén. Hon började assistera hos dem och fick även vara med när de gjorde kläder till en del filmer. Ändå blev hon häpen när SF ringde och frågade om hon ville göra kläderna till Hasse & Tages Att angöra en brygga (1965).

Bättre start kunde hon knappast få och sen rullade det på. Jarl Kulles Bokhandlaren som slutade bada (1969), blev något av ett kraftprov eftersom det här rörde sig om en kostymfilm, men det var bara att studera och läsa på. Sen kom Emil i Lönneberga (1971), och ett kärt minne är när hon och Astrid Lindgren tillsamman for runt i Småland och lånade upp gamla kläder som kunde passa. Det blev totalt ett dussintal Lindgren-filmer under åren, med Kalle Blomkvist och Rasmus som den sista (1997).

Samarbetet med Hasse & Tage fortsatte även det, med Äppelkriget (1971) och Mannen som slutade röka (1972). På SF/Artfilm fick hon även arbeta med kläderna i alla Lasse Hallströms filmer till och med Mitt liv som hund (1985), innan han hamnade i Hollywood. Parallellt inleddes ett 30-årigt samarbete med Ingmar Bergman, från Scener ur ett äktenskap (1973) till Saraband (2003), vilket också ledde till att Pehrsson blev hela Bergman-klanens favorit. Hon gjorde kläderna till alla Erland Josephsons och Liv Ullmanns filmer, bl.a Kristin Lavransdotter (1995), men också Gunnel Lindbloms och Sven Nykvists. För Erland Josephson gjorde hon kläderna till Marmeladupproret (1980) och för Gunnel Lindblom signerade hon förutom kostymer även scenografin i ett par filmer.

1986 arbetade hon med två så vitt skilda regissörer som Bo Widerberg, i Ormens väg på hälleberget, och Andrej Tarkovskij, i Offret. Starka personligheter men samarbetet gick utmärkt och det gjorde det även när hon 1990 fick göra kläderna till Kjell Gredes God afton, herr Wallenberg, till större delen inspelad i Budapest.

Mellan filmerna hände det att Pehrsson även fick stå för kostymerna på Maxim- och Oscarsteatern men även några gånger på Dramaten, exempelvis när Arthur Miller var där och Lars Amble satte upp hans pjäs "En handelsresandes död" med Jarl Kulle.

1988 fick hon motta Ingmar Bergman-priset. Ur motiveringen har han på plaketten låtit rista in orden "…kaos är granne med Gud". Han visste att med Inger Pehrsson ordnade det sig alltid.

Bengt Forslund (2015)