Grynet Molvig

Norsk-svensk skådespelare och sångerska. Född i Rygge, Norge.

-

Mångsidig och hemmastadd är två nyckelord i Grynet Molvigs artistiska verksamhet. Skolad i musik och autodidakt i skådespeleri omspänner hon breda spektrum. Musikaliskt har det handlat om jazz, schlager, pop, folkmusik, barnvisa och klassiskt. På scen rör hon sig över hela linjen från revymedverkan till stadsteaterengagemang. Och när det gäller rörlig bild intar hon såväl tv-skärm som filmduk.

Avstampet skedde i Norge, där hon föddes och har sina rötter, medan Sverige blev platsen där hon framgångsrikt expanderade sin verksamhet och än idag har sin hemvist.

Filmdebuten skedde i födelselandet 1961, där hon som en munter norsk Alice Babs/Lill-Babs-ingeny snyggt drillar runt i ett par tidstypiska lustspel, flankerad av rutinerade krafter som Arve Opsahl och Aud Schønemann. Något av en rumsren sexsymbol blev hon i Stompa forelsker sig (Nils-Reinhardt Christensen, 1965), en av filmerna om skolpojken Stein Oskar Magel "Stompa" Paus-Andersen, vars 17-åriga vätskor hon sätter i spinn med bland annat sången "Blomsterbossanova". Via norska Riksteaterns litterära kabaréer försökte hon utveckla en mera seriös sida, till viss frustration när delar av publiken ropade på mera söt skönsång från hela Norges poplärka.

En blick mot ett Sverige med högre takhöjd bland uttrycken blev hennes motaktion och kring 1960-talets mitt fick hon hos regissörer som Åke Falck, Arne Mattsson och Torbjörn Axelman mer komplexa uppgifter. Även om dessa upphovsmän sällan var kritikernas favoriter så lyftes hon själv fram som "filmens enda godtagbara insats" (Jonas Sima om Falcks Prinsessan, 1966), "ett smärre mirakel" (Mauritz Edström om Mattssons Bamse, 1968) och även "det bästa Norge gett oss sedan Tutta Rolfs och Sonja Wigerts dagar" (Svensk Damtidning). Rollen i Prinsessan gav henne också pris på filmfestivalen i Moskva 1967.

Riktigt lyckat blev hennes 1970-tal, inte minst via mötena med Hasseåtage och Povel Ramel, vars vitala kreativitet gav henne fullt utlopp för sin mångsidighet, särskilt humorn – accentuerad av den distinkta glimt i ögat hon tycks ha medfödd. En av sina varmast ihågkomna roller har hon som Beatrice Morris, den i flygvärdinneskepnad räddande ängeln som sinnesfröjdsförhöjer Gösta Ekmans plågade Dante under dennes infernovandring som Mannen som slutade röka (Tage Danielsson, 1972). En möjligen kontraproduktiv effekt till Tage Danielssons republikanska grundsyn blir hennes gestaltning av en klart reko (och händelsevis norsk!) drottning Silvia i SOPOR (1981), eller så är det tänkt just så (hennes privata vänskap med kungafamiljen är väldokumenterad i veckopressen). De mer sensuella sidorna släpptes fram vid flera tillfällen, noterbart i Kjell Gredes Strindberg-filmatisering En dåres försvarstal (1976) och hos Povel Ramel som den osed(van)ligt intagande barnprogramledaren Tant Raffa i succén Semlons gröna dalar (1977) – båda serier gjorda för tv. För Grede medverkade hon även i den Ingmar Bergman-producerade Min älskade (1979) och syntes också i Ivo Dvoráks Kafka-filmatisering Förvandlingen (1976), Jonas Cornells Bluff Stop (1977) och i glasstrutkostym i Barnförbjudet (1979) av Marie-Louise Ekman. Flera av filmerna gjorde gott gagn av hennes sångtalanger.

1980-talet innebar ett delvis prioriterat familjeliv framför arbetet men hon har regelbundet återkommit genom åren – på scen, skärm och duk – i Norge och i Sverige. Hennes roll i En gång i Phuket (Staffan Lindberg, 2012) ledde till ett sex säsonger långt engagemang som gangstermormor i kriminalserien Gåsmamman (2015–2022). Att hemmastaddheten i värvet stadigt solitt finns på plats går tydligt att se.

Jan Lumholdt (2023)

Festivalpris	Moskva	1967			(bästa skådespelerska)

Roll

En gång i Phuket (2012) Bella bland kryddor och kriminella (2002) Folk och rövare i Kamomilla stad (1988) Svart gryning (1987) SOPOR (1981) Min älskade (1979) Barnförbjudet (1979) Bluff Stop (1977) En dåres försvarstal (1976) Förvandlingen (1976) Mannen som slutade röka (1972) Het snö (1968) Privatfilm Carl Axel Pettersson Herrekiperingen 60 år 1968 (1968) Bamse (1968) Prinsessan (1966) Blåjackor (1964) Stackars stora starka karlar (1962) Norges söner (1961)

Sångare	Blånande hav Eleonoras kuplett Ett skepp kommer lastat Gå och fråga mamma Klänge der Heimat. Ur Die Fledermaus Machen wir's den Schwalben nach Sov du lille svensk